"Spår som efter en framtrampande elefanthjord"  





* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU


22.4.2005

De första misstankarna väcktes när han satt i förbundsdagen. Säkerhetstjänster blev hans specialitet. Andreas von Bülow tror det värsta om dem. Här utfrågas han om sin syn på attentaten i New York.

Stephan Lebert / Norbert Thomma


Han var minister för forskning och teknologi i Helmut Schmidts regering och i tjugofem år socialdemokratisk medlem av förbundsdagen. I det utskott som skulle undersöka Schalck-Golodkowskis svindlande affärer under DDR:s sista år kom Andreas von Bülow säkerhetstjänsternas arbete in på livet. Som ett resultat därav skrev han 1998 boken "Im Namen des Staates" (I statens namn). Von Bülow är nu verksam som advokat i Bonn.

Ni verkar så arg, ja rent förbannad!


Vad som gör mig så upprörd efter de fruktansvärda attentaten den 11 september kan jag gott förklara för er: Jag märker att hela den politiska offentligheten drivs i en riktning som jag anser vara felaktig.


Vad menar Ni?


Det är så förbluffande många frågor som inte ställs. Vid en så fasansfull händelse som den här är det normalt att olika spår och bevis dyker upp, som sedan kommenteras av undersökare, medier och regering: Ligger det något i det här eller inte? Är förklaringarna sannolika? Den här gången har det inte alls varit fallet. Det började redan några timmar efter attentaten i New York och Washington och….


. då rådde förfäran och sorg….


Riktigt, men ändå var det egentligen häpnadsväckande. USA har tjugosex säkerhetstjänster med en sammanlagd budget på 30 miljarder dollar.


Mer än vad det tyska försvaret årligen får.


. som inte kunde förhindra attentaten. Ja, de hade inte ens en aning. Under en hel avgörande timme låter militär och säkerhetstjänst de jaktplan, som i sådana fall skall gå upp, stå kvar på marken. Två dygn senare presenterar FBI en lista över självmordsflygarna. Inom en vecka visar det sig att sju av männen fortfarande är i livet!

Va?


Jo, just det. Och varför tog FBI:s chef inte upp de bristande överensstämmelserna? Varifrån kom listan som visade sig vara felaktig? Om jag som ledande åklagare kom på något sådant, skulle jag gå ut och offentligt tala om vilka spår som är falska och vilka som inte är det.


Den amerikanska regeringen har efter attentaten talat om en nödsituation. Den befinner sig i krig. Är det då inte begripligt att den inte avslöjar allt den vet om fienden?


Naturligtvis. Men en regering som drar ut i krig måste på något vis först fastställa vem angriparen är, vem som är fiende. Det är dess plikt. Enligt vad den själv medger har den hittills inte kunnat framlägga några bevis som skulle hålla inför en domstol.

Några uppgifter om attentatsmännen har genom efterforskningar kunnat beläggas. Sålunda flög den förmodade ledaren Muhammed Atta på morgonen den 11 september från Portland till Boston för att där stiga på ett plan som körde in i World Trade Center.


Om denne Atta var avgörande för aktionen, är det märkligt att han tog risken att med så ytterst knapp marginal byta till ett annat plan till Boston. Om det planet bara hade varit några minuter försenat, skulle han inte hunnit fram till det plan som skulle kapas. Hur kan en raffinerad attentatsman riskera något sådant? Man kan för övrigt på CNN läsa att inget av dessa namn finns med på de officiella listorna. Ingen av dem kan då ha passerat de fyra incheckningskontrollerna. Och varför slog ingen av de hotade piloterna in den överenskomna signalkoden 7700 till markstationen? Knapparna sitter på deras styrspakar. Dessutom: De brand- och stötsäkra flygskrivare och röstinspelningsapparater som är kopplade till förarkabinen innehåller inga användbara data.


Det ser ut som om attentatsmännen i sina förberedelser efterlämnat spår som efter en framtrampande elefanthjord. De betalar med kreditkort i egna namn. De anmäler sig för flyglärarna under sina riktiga namn. De lämnar kvar hyrbilar med instruktioner om hur man kör jumbojetplan på arabiska. De tar med sig testamenten och avskedsbrev på sin väg till självmordet, vilka hamnar i FBI:s händer, eftersom de har packats eller adresserats fel. Spår läggs ut som på en snitslad bana som man bara har att följa! En brittisk flygingenjör har framlagt en intressant teori om att kontrollen över planen genom styrning utifrån kan ha fråntagits piloterna. Enligt honom utvecklade amerikanerna på 70-talet en metod att rädda kapade flygplan genom ingrepp i datorstyrningen. Denna teknik skulle i så fall här ha missbrukats. Det är en teori som verkar väl fantasifull och ännu aldrig har diskuterats.


Ser ni, det är inte min egen teori, men jag finner den tänkvärd. Och hur var det sedan med de obskyra aktieaffärerna? Under veckan före dådet steg omsättningen i värdepapper för flygbolagen American Airlines och United Airlines och de inblandade försäkringsbolagen med 1.200 procent. Det rörde sig om 15 miljarder dollar. Några personer måste ha vetat något i förväg. Vilka?


Ni spekulerar.


Med hjälp av detta fruktansvärda attentat har de västliga demokratierna utsatts för hjärntvätt. Antikommunismens fiendebild duger inte längre. Istället frammanas de muslimska folken. Det antyds att de skulle vara särskilt benägna för självmordsterror.

Hjärntvätt? Det är väl ändå magstarkt.

Verkligen? Men denna idé om önskvärdheten av en fiende stammar inte från mig. Den kommer från Zbigniew Brzezinski och Samuel Huntington, två visionärer inom amerikansk säkerhets- och utrikespolitik. Redan i mitten av 90-talet menade Huntington att människorna i Europa och USA behövde någon de kunde hata. Det skulle stärka deras identifiering med det egna samhället. Och den galna hunden Brzezinski propagerade redan som Jimmy Carters säkerhetsrådgivare för USA:s exklusiva rätt till världens råvarutillgångar, framför allt oljan och gasen.


Så Ni menar att 11 september-händelserna precis passar rustningsindustrins, säkerhetstjänsternas och hela det akademiska och militär-industriella komplexets koncept. Det är likväl ganska uppseendeväckande. De stora råvarutillgångarna på det forna Sovjetunionens territorium står nu redo att exploateras liksom tänkbara oljeledningar.


Det har utförligt beskrivits av Erich Follath i Der Spiegel: "Det är fråga om militärbaser, narkotika och olje- och gasreserver."


Jag konstaterar i alla fall: Planeringen av attentaten var en tekniskt såväl som organisatoriskt mästerlig prestation. Att på några minuter kapa fyra stora långdistansplan och inom en timme efter komplicerade manövrer styra dem in i målen! Något sådant är otänkbart utan mångårigt stöd från statens och industrins hemliga apparater.

Ni verkar vara konspirationsteoretiker.

Ja, ja. Det är det hånfulla tillmälet från dem som följer den officiellt tillkännagivna linjen. Även undersökande journalister matas med propaganda och desinformation. Den som betvivlar det måste ha en skruv lös - det är deras uppfattning!

Er karriär talar snarare mot att ni skulle vara otillräknelig. Ni blev redan i mitten av 70-talet statssekreterare i försvarsministeriet. 1993 var Ni SPD:s talesman i utskottet som undersökte Alexander Schalck-Golodkowski och det var egentligen där det började!

Dittills hade jag inga större kunskaper om säkerhetstjänsternas arbete. Men nu måste jag konstatera en stor diskrepans: Vi undersökte Stasis och andra östliga säkerhetstjänsters manipulationer och ekonomiska brottslighet, men så snart vi ville veta något om Bundesnachrichtendienst eller CIA, var det obarmhärtigt rött ljus. Ingen information, inget samarbete, ingenting! Det fick mig för första gången att haja till.

Schalck-Golodkowski bedrev diverse utlandsaffärer för DDR-regimens räkning. När Ni tittade närmare på det fann ni t ex ett spår i Rostock, där Schalck byggt upp sitt vapenlager.

Ja och sedan finner man att han har ett dotterbolag i Panama. Där stöter man på Manuel Noriega, som länge samtidigt var president, narkotikahandlare och penningtvättare, eller hur? Och sedan stod den här Noriega på CIA:s lönelista - 200.000 dollar per år. Det var sådana förhållanden som gjorde mig riktigt nyfiken.

Ni skrev en bok om CIA & Co:s manipulationer och har under tiden blivit expert på märkligheter i säkerhetstjänsternas arbete.

Märkligheter är inte det rätta ordet. Vad som skett och sker i säkerhetstjänsternas namn är regelrätta förbrytelser.

Vad bestämmer enligt er uppfattning främst deras arbete?

För att undvika missförstånd anser jag att säkerhetstjänster har sitt berättigande.


Så Ni ger inget för de Grönas tidigare krav på att avskaffa dessa organisationer?

Nej. Det kan inte vara fel att kasta en blick bakom kulisserna och skaffa underrättelser om en fiendes avsikter. Det är viktigt när man försöker sätta sig in i hur motståndaren tänker. Men den som vill förstå CIA måste sätta sig in i dess huvuduppgift, täckoperationer. Under det öppna krigets nivå, långt från all folkrätt, skall främmande stater påverkas. Så man arrangerar uppror eller terrorattentat, i regel i kombination med vapen- och narkotikahandel och penningtvätt. Det är i grund och botten ganska enkelt: Man sätter vapen i händerna på våldsbenägna personer. Då det på inga villkor får komma fram att säkerhetstjänster ligger bakom, utplånas sorgfälligt och om så nödvändigt till stora kostnader alla spår. Jag har intrycket att säkerhetstjänster som CIA tillbringar 90% av sin tid och möda på att lägga ut spår som leder vilse. Så om någon skulle våga hävda att de troligen varit inblandade, kan han avfärdas som en mentalt rubbad konspirationsteoretiker. Sanningen kommer ofta fram först årtionden senare. Förre CIA-chefen Allan Dulles sade en gång: "I tveksamma fall skulle jag ljuga till och med för kongressen."

Den amerikanske journalisten Seymour Hersh har i The New Yorker skrivit att somliga inom CIA och regeringen utgår från att många spår lades ut just för att skapa förvirring. Vem skulle kunna ha legat bakom det?

Det kan inte jag heller veta. Var skulle jag få reda på det? Jag använder bara mitt sunda förnuft och konstaterar: Terroristerna uppträdde så uppseendeväckande som det överhuvudtaget var möjligt. Dessa troende muslimer var bland annat på en stripteaselokal och stoppade in sedlar i dansösernas trosor.

Sådant kan förekomma.

Det är möjligt. Jag kan som ensamvarg inte bevisa något. Det överstiger min förmåga. Men jag har verkligen svårt att föreställa mig att allt detta har tänkts ut av en enda ond man i en grotta.

Herr von Bülow, Ni säger själv att Ni är ensam om denna kritik. Tidigare tillhörde Ni det politiska etablissemanget. Idag är Ni en outsider.

Det kan ibland vara ett problem, men man vänjer sig. För övrigt känner jag många personer, även mycket inflytelserika, som privat ger mig rätt.

Har Ni fortfarande kontakt med gamla partikamrater som Egon Bahr och förre förbundskansler Helmut Schmidt?


Vi har inte längre någon närmare kontakt. Jag hade velat vara med på SPD:s senaste kongress men blev sjuk.

Kan det vara så att Ni numera kolporterar ut sedvanlig antiamerikanism?


Nonsens. Det har överhuvudtaget inget med antiamerikanism att göra. Jag är en stor beundrare av detta stora fria samhälle och har alltid varit det. Jag har studerat i USA.

Hur kom Ni på idén att det kan finnas en förbindelse mellan dessa attentat och den amerikanska säkerhetstjänsten?

Kommer ni ihåg det första attentatet mot World Trade Center 1993?

Vid det attentatet dödades sex personer av en bomb och över tusen skadades.

Då stod en f d egyptisk officer i centrum. Han framställde bomber och hade samlat några muslimer kring sig för ett attentat. De hade trots utrikesdepartementets förbud lotsats in i landet av CIA. Samtidigt var gängets chef, officeren, informatör åt FBI. Och han kom överens med myndigheterna att det farliga sprängmedlet i sista stund skulle bytas ut mot ett ofarligt pulver. Men FBI höll inte avtalet, så bomben sprängdes så att säga med FBI:s vetskap. Den officiella versionen för hur det gått till hittades snabbt. Gärningsmän var ondskefulla muslimer.

Ni var medlem av Helmut Schmidts regering, när Sovjets soldater marscherade in i Afghanistan. Hur var det då?

Amerikanerna fordrade handelssanktioner, bojkott av OS i Moskva som den tyska regeringen föll undan för och idag vet vi: Det var den amerikanske säkerhetsrådgivaren Brzezinskis strategi att Sovjet skulle destabiliseras av de muslimska grannstaterna. Man lockade in ryssarna i Afghanistan och skapade ett helvete för dem, deras Vietnam. Med avgörande stöd av USA:s säkerhetstjänst utbildades minst 30.000 muslimska krigare i Afghanistan och Pakistan, idel orosstiftare och fanatiker, som var beredda till allt och fortfarande är det. En av dem är Osama bin Laden. Jag skrev redan för flera år sedan: "Ur denna drägg växte Afghanistans talibaner upp, utbildade i koranskolor med västliga och saudiarabiska pengar. Nu terroriserar och ruinerar de landet."

Även om Ni säger att det för USA intressanta är detta områdes råvaror, är utgångspunkten för dess nya aggressivitet dock detta terrorattentat, som kostade tusentals människor livet.

Alldeles riktigt. Man måste alltid hålla detta dåd i minnet. Trots det kan jag när jag analyserar politiska processer se vem som drar fördel av dem respektive missgynnas och vad som är en slump. Vid osäkerhet lönar det sig att titta på kartan: Var finns naturrikedomarna och tillfartsvägarna dit? De lägger ett kort med inbördeskrig och oroshärdar över så att de täcker området i fråga. Samma sak med det tredje kortet, var den stora narkotikahandeln finns. Där allt detta passar samman är USA:s hemliga organ aldrig långt borta. För övrigt är familjen Bush nära knuten till familjen Bin Laden genom olje-, gas- och vapenaffärer.


Vad anser ni om videobanden med Bin Laden?


När man har att göra med säkerhetstjänster, kan man förutsätta manipulationer av högsta kvalitet. Tekniken kan Hollywood stå till tjänst med. Jag anser inte att dessa band kan tjäna som bevismaterial.


Ni tilltror tydligen CIA vad som helst.

CIA behöver i statsintressets namn inte hålla sig till några lagar eller respektera någon folkrätt vid interventioner utomlands. Presidenten ensam ger orderna. Terror existerar också just därför att det finns organisationer som CIA. När anslagen där skärs ned och fred är i sikte, då exploderar plötsligt en bomb någonstans. Därmed bevisas att man inte kan klara sig utan säkerhetstjänster och att kritikerna är pratmakare. Nuts har de kallats av Bush senior, som varit både CIA-chef och president. USA lägger ut 30 miljarder dollar på sin säkerhetstjänst och 13 miljarder på kampen mot narkotika. Och vad blir resultatet? Chefen för en specialenhet i USA:s strategiska narkotikabekämpning förklarade förtvivlad efter nästan trettio års tjänst: I varje viktig och omfattande narkotikaaffär jag har varit på spåren har fallet vridits mig ur händerna av CIA.


Förebrår Ni den tyska regeringen dess reaktioner på den 11 september?


Nej. Det vore naivt att tro att den i sådana frågor är oavhängig.

Vad tänker Ni nu göra, herr von Bülow?


Ingenting särskilt. Min uppgift går bara ut på att framhålla: Så här kan det inte ha gått till. Sök reda på sanningen!



-------------------------------------------------------------
Utdrag ur Boken

CIA och 11 september:
den internationella terrorismen och säkerhetstjänsternas roll

av Andreas von Bülow
Inbunden / 256 s
Bestnr. AH8
Pris 190:-

Medlemspris t.o.m. 15 september 95:-


Översättarens förord
av Ingvar Rydberg

Andreas von Bülow hör inte till den vanliga gruppen skribenter som spekulerar kring illa belysta, av myndigheter helst hemlighållna förhållanden i världspolitiken. Född 1937 var han 1969-94 socialdemokratisk ledamot av förbundsdagen, 1976-80 parlamentarisk statssekreterare i västtyska försvarsministeriet och 1980-82 forsknings- och teknologiminister i Helmut Schmidts sista regering. Sedan 1994 arbetar han som advokat i Bonn.

Inkörsporten till den hemliga politikens värld för hans del var medlemskapet i det förbundsdagsutskott, som efter Berlinmurens fall fick till uppgift att undersöka det östtyska valutaanskaffningsorganet Kommerzielle Koordinierungs halsbrytande affärer. Då DDR fått allt sämre avsättning för sina varor på världsmarknaden till kostnadstäckande priser, skapade Stasi detta organ, förkortat KoKo, för att med alla medel, inte minst ekonomisk brottslighet utövad med en modern säkerhetstjänsts alla metoder, komma över västvaluta och på så vis hålla det östtyska statsskeppet flytande.

Östtyska vapen fann vägen till Panamas president Noriega, känd som en stor droghandlare och penningtvättare, vilken tidigare avlönats av CIA med uppåt 200.000 dollar per år. KoKo skaffade sig också förbindelser på bl a Antillerna, Bahamas, i Hongkong och Beirut.

Denna aktivitet kan knappast ha försiggått utan att västliga underrättelsetjänster kände till det. De hade nämligen agenter i de firmor som DDR gjorde affärer med. Indicier pekar på att de i många fall rentav underlättade KoKos verksamhet för att komma underfund med motsidans personal, metoder och kontaktvägar, vilket för dem var viktigare än att slå ned på olagligheter, inklusive brott mot USA:s officiella förbud mot export av högteknologi till östsidan, s k Cocom-varor.
Uppseendeväckande blev det när von Bülow förstod att DDR utan svårighet kunde komma över sådan teknologi, om än till saftiga överpriser. De västliga säkerhetstjänsterna, främst CIA och BND, värvade rentav firmor som erbjöd sådan. Det var därför inte underligt att västs officiella försök att hermetiskt avstänga sådan handel misslyckades.

Redan på ett tidigt stadium hade von Bülow märkt att det förbundsdagsutskott han ingick i hade mycket svårt att få tillgång till känsligt material. Detta kunde annars ha blivit ett utmärkt tillfälle att röja upp i det kalla krigets bråte och vinna full klarhet nu när demokratin gick segrande fram. Men parollen verkade lyda att ondskan bara kunde finnas i öst.

Von Bülow började forska på egen hand, efterhand också i USA, och han kunde här efterhand kartlägga en skrämmande värld, där de organ som skulle ha till uppgift att insamla information att tjäna som underlag för demokratiska staters politik lösgjort sig från sina uppdragsgivare. CIA och dess systerorganisationer visade sig vara invecklade i allahanda operationer för att skaffa sig resurser långt utöver vad staterna officiellt beviljar dem utan att underrätta sina regeringar, detta för att bedriva en egen politik eller åtminstone på omvägar påverka sina och andra regeringar. Det gäller narkotikaaffärer - som i själva verket innebar kontroll över större delen av narkotikaproduktionen och -handeln i världen - nära förbindelser med den organiserade brottsligheten och på ett mer politiskt plan stöd åt och manipulering av terrorismen.

Allt detta gav von Bülow underlag för en väldig bok som 1998 kom ut på Pipers förlag i München, "Im Namen des Staates - CIA, BND und die kriminellen Machenschaften der Geheimdienste" (I statens namn - CIA, BND och underrättelsetjänsternas brottsliga manipulationer), bestående av 500 sidor text och 150 sidor noter. Den nämndes dock bara sporadiskt i tyska media, och då negativt. Der Spiegel beställde en artikel av honom där han fick sammanfatta sina rön, men den stoppades i sista stund "av platsbrist". Trots det sålde boken ganska väl, i över 30.000 exemplar, och kom också ut som paperback. I utlandet uppmärksammades den veterligen inte alls. Jag försökte i några anmälningar väcka intresse för den i Sverige men utan att vinna gensvar eller väcka någon debatt.
Det är givet att von Bülow haft sällsynt goda förutsättningar att bidra med ett både originellt

och sakligt perspektiv på en sådan händelse som 11 septemberdåden i New York och Washington, vilket också kommer till synes i hans nya bok. Det är en framställning med maximalt kritisk distans till den officiella version som portionerats ut av Bushadministrationen och lydigt upprepats av nästan samtliga media, i varje fall i västvärlden. Jag behöver inte här föregripa huvudpunkterna i hans kritik, som han vältaligt utvecklar redan i den här bokens förord. Den tyska boken, som utkom i slutet av förra sommaren, blev snabbt en bestseller och har nu inför pocketbokutgåvan sålt i ca 100.000 exemplar. Som han berättar i sitt nyskrivna efterord till denna, återgivet i slutet av den här svenska upplagan, väckte boken redan efter några veckor bestörtning i medieetablissemanget och han kom snabbt att gälla som "konspirationsteoretiker" tillsammans med några andra författare som framförde liknande teser i samma veva. Men han visar att de största konspirationsteoretikerna är USA:s ledare själva, som byggt upp en pyramid av obekräftade påståenden som de lyckats hamra in i den övriga världens medvetande, detta för att rättfärdiga en aggressiv politik som formulerades flera år före september 2001. Sanningen betjänas inte av bestickande påståenden som stämmer så väl överens med en konventionell hotbild om den islamska fundamentalismens ondska och oemotståndliga makt, till vilken nu kommit dess adepters fabulösa skicklighet att hantera modernaste teknik, t ex att manövrera jumbojetplan och redan vid första flygförsöket prickflyga in i skyskrapor.

Von Bülow aktar sig numera från att göra fler besök i USA. I ett telefonsamtal med mig nyligen sade han att han inte gärna ville hamna i Guantanamo! Jag vet inte riktigt hur allvarligt det var menat. Han skulle annars ha deltagit i en stor debatt i San Francisco i slutet av mars tillsammans med en lång rad amerikanska kritiker av den officiella framställningen av 11 september. De kommer annars främst till tals i den kanadensiska tidskriften Global Outlook, utgiven av Centre for Research on Globalization (www.globalresearch.ca), där redan under 2002 en intensiv och mycket detaljerad kritik av standardversionen av 11 september började komma till uttryck. Den har sedan dess ingalunda avtagit.

Men varken denna vitala kritik eller von Bülows mästerliga syntes av den alternativa versionen har satt några spår i den svenska debatten. Det är på tiden att den blir känd och tagen på allvar även här. Då inser många förhoppningsvis att vad de hittills mer eller mindre tanklöst varit övertygade om huvudsakligen bygger på en ström av torftigt belagda uttalanden av den amerikanska administrationen och dess exegeter i ledande media, som därefter gentagits av den övriga världen.