* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

27.8.2005
Kopierat från Krigskrönikan

Detta är Krigskrönikans stora SCOOP som svensk massmedia valde att helt ignorera. Nyhetsredaktionen på SVT fick ett email med en intresseförfrågan. Ekots redaktion fick allt på ett silverfat via telefon: "Vill ni ta tag i detta innan jag skickar ut det till resten av pressen?" Tystnad. En mycket stor del av massmedia har sedan dess fått materialet nedan via email. Tystnad.

President Dwight Eisenhower i sitt avskedstal till nationen 17/1 1961:

"In the councils of government, we must guard against the acquisition of unwarranted influence, whether sought or unsought, by the military-industrial complex. The potential for the disastrous rise of misplaced power exists and will persist.

We must never let the weight of this combination endanger our liberties or democratic processes. We should never take nothing for granted."

Ord från en fem-stjärning general som talade för döva öron.

En artikel i Wall Street Journal den 27 september 2001 slog ner som en bomb – nåja: en handgranat (enligt Google) – i det Amerika som inte ens börjat hämta sig efter attacken mot World Trade Center. I Sverige lyftes naturligtvis ytterst få ögonbryn. WSJ hade (åter) upptäckt att familjen Bush inte helt plötsligt börjat bry sig om hur och med vem man tjänar pengar. Carlyle Group i Washington är ett investmentbolag vars anställda och konsulter är ett Vem är vem? över regeringarna Reagan och Bush: f.d. presidenten George Herbert Walker Bush, f.d. försvarsministern Frank Carlucci (dessutom mycket nära vän med krigsminister Donald Rumsfeld), f.d. stabschefen och utrikesministern James Baker III m.fl. Carlyle Group ägnar sig huvudsakligen åt försvarsindustrin och Kriget Mot Terrorn är alltså rent ekonomiskt en skänk från ovan för ett företag som Carlyle Group. Kriget som styrs av George Junior ger alltså en ökad förmögenhet åt George Senior som säkert låter George Junior ärva sin del av detta. Genialiskt?!

Judical Watch, en organisation med uppgift att bevaka regerings- och myndighetsfiffel, tyckte inte detta var genialiskt utan krävde tvärtom att George Senior genast skulle lämna sina uppdrag för Carlyle Group. Dessa uppdrag – ytterst generöst belönade - hade vid ett par tillfällen fört ex-presidenten till Saudiarabien och familjen bin Ladin. Bin Ladins affärsintressen har representerats av olika medlemmar av familjen, men Usama var den som drev miljardföretaget framåt under början av 90-talet, d.v.s. när han tröttnat på Jihad som det utvecklats i Afghanistan efter Sovjets uttåg. Nu var det också så pinsamt att familjen bin Ladin hade investerat i Carlyle Group redan på 90-talet, men att detta började avyttras efter den 11/9. Se t.ex. New York Times, 26 oktober 2001: "Bin Laden Family Liquidates Holdings With Carlyle Group".

Carlyle Group kontrollerar det amerikanska företaget United Defense som i sin tur äger ’svenska’ kanonbolaget Bofors Defence AB: (Om United Defense) "Antalet anställda är 5100. Företaget ingår i The Carlyle Group som är ett världsomspännande privat investmentbolag med säte i Washington." Det är alltså inte bara utrikespolitiskt som Sverige blivit en filial till USA, utan även vår enda vapenindustri styrs nu av samma herrar som kallt räknar med ett mer eller mindre permanent krig 'mot terrorn', vilket är synonymt med allt som hotar amerikanska ekonomiska eller geopolitiska intressen. Det är väl då bra för ’neutraliteten’ i dagens heta krig att den nya måltavlan bin Ladin också fick vara med på ett hörn i den internationella förbrödringen.

Som Wall Street Journal skrev: "Om USA ökar försvarsutgifterna i sin strävan att stoppa Usama bin Ladins påstådda terroristaktiviteter, då kan det finnas en oväntad förmånstagare: Herr bin Ladins familj." Kanske hade det kunnat bli så om inte Wall Street Journal avslöjat det hela? Att 'svenska' Bofors finns med på ett hörn i denna osmakliga smet, se det, det är inget som svenska folket bör få höra.

Herr ex-president Bush hade naturligtvis bara träffat familjen bin Ladin en (1) gång, vilket är standardsvaret så fort en amerikansk makthavare har något att dölja: "En gång är ingen gång". Hoppsan, det var visst ett litet tackkort från familjen bin Ladin som poppade upp där! Nåja, två gånger är bara lite mer än ingen gång. George W den yngre har nog inte alls träffat familjen bin Ladin. Däremot var hans bäste vän i Texas, en figur som heter James Bath, ensam representant för familjen bin Ladin (Usamas äldre bror Salem för att vara exakt) i USA redan på 70-talet. "George: Har du inte träffat bin Ladin bara en endaste liten, liten gång?" Bath investerade en liten, liten slant ($50,000) i ett George W’s första företag, men naturligtvis kom inte dessa pengar från familjen bin Ladin, det förstår väl alla! Och det har Vita Huset varit mycket noga med att betona efter den 11/9.

Länkar till mer material om familjerna Bush och Bin Ladin finns här

Jag vill passa på att rekommendera den absolut bästa ’dokumentärbok’ jag läst någonsin – helt överväldigande på alla sätt! – och detta särskilt eftersom den just nu råkar finnas tillgänglig på amazon.com (och annars kan kosta $150 som begagnad och inte alls finns att köpa i Sverige, så vitt jag vet):

"The Mafia, CIA and George Bush" av Pete Brewton (1992)

Krigskrönikan är inte ensam att hylla boken: Jonathan Kwitny [böcker av Kwitny på amazon.com], a former Wall Street Journal reporter who had written extensively about the CIA and the Mafia, called Brewton's work "maybe the best job of reporting I had ever seen." Boken är inte alltid lättläst, men bara indexet är värt sin vikt i guld! Ett veritabelt uppslagsverk över amerikansk korruption av alla sorter.

Pete Brewton var journalist på Houston Post på 80-talet när den globala ’bankkraschen’ drabbade USA på ett särskilt elakartat sätt i form av "The Savings & Loans Crisis" (S&L: fråga mig inte…. hypoteksbank?). Brewton rotar i detta under åtta månader och blir mer och mer förundrad över vad han hittar: en symbios mellan politiker, maffian och CIA med enda syftet att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt innan bubblan spricker, och sprack gjorde den. Brewton är inte ute efter att särskilt ’sätta dit’ George Bush eller Republikanska partiet utan säger helt frankt att om demokraterna vunnit valet 1988 hade bokens titel varit "The Mafia, CIA & Lloyd Bentsen" (biografi) eftersom senator Bentsen var den demokratiske presidentkandidaten i valet. Han fick nöja sig med att bli finansminister under Bill Clinton.

Pete Brewton ägnar ett helt kapitel - "The CIA Takes a Bath" - åt vad han kallar George W Bush's bästa vän (när boken publicerades 1992): "They became good friends, but, according to Bush, never did any business together. However, records filed in a lawsuit in Houston involving Bath contradict the President's son: they show Bath was an was an investor in a Bush oil and gas enterprise. Bush did say that 'Bath is a lot of fun'."

- Charles White, en f.d. partner till Bath, som stämt honom delade inte alls den nuvarande Presidentens uppfattning om Bath! I boken "The Outlaw Bank" (nedan) ges inte heller en smickrande bild av Jim Bath och hans 'affärer', inte minst den med White.

- Men som Washington Post skrev nyligen: If the truth was too precious to waste on politics for Bush I and a challenge to overcome for Clinton, for our current George Bush it is simply boring and uncool. Bush II administration lies are often so laughably obvious that you wonder why they bother. Until you realize: They haven't bothered. If telling the truth was less bother, they'd try that too. The characteristic Bush II form of dishonesty is to construct an alternative reality on some topic, and to regard anyone who objects to it as a sniveling dweeb obsessed with "nuance."
Om jag inte helt missminner mig så kände George W överhuvudtaget inte James "a lotta fun" Bath vid något tillfälle efter den 11/9, d.v.s. i en av de många alternativa världar George den andre rör sig i.

Fiffel och båg är vad som kännetecknar familjen Bush - d.v.s. förutom George x 2 också bröderna Neil och Jeb - och det märkliga är att George W är den som hitills har fått minst fläckar på sitt anseende utifrån juridiska petitesser. Därför är det underligt att han måste trassla till det med ständiga och dessutom varierade lögner när det gäller Bath och hans arabiska vänner. - Innan det går att knyta ihop säcken lite bättre måste vi titta på ....

BCCI - "Bank of Crooks and Criminals"

Den här ytterst sammanfattande översikten över Stora Amerikanska Skandaler & 'Affärer' skulle bli väldigt ofullständigt utan att nämna BCCI - Bank of Credit and Commerce International - som mer humoristiskt och träffsäkert även kallas "Bank of Crooks and Criminals", intressant nog myntat av förre CIA-chefen Robert Gates
3 år innan det överhuvudtaget blev känt att BCCI var en skurkbank.

BCCI är oerhört viktig på många sätt, inte minst eftersom denna första 'virtuella' bank utgör embryot till bin Ladins ekonomiska nätverk på mer än ett sätt. I Sverige har denna den största bankskandal försvunnit som allt annat som påverkat historiens gång och våra liv på ett avgörande sätt. BCCI var på papperet en bank i Pakistan eller åtminstone en bank som startades i Pakistan 1972 med bankmannen Agha Hasan Abedi som grundare och enväldig ägare. En bit in på 80-talet hade BCCI blivit en totalt gränsöverskridande bank, både geografiskt och juridiskt med kunder i så vitt skilda läger som narkotikahandlare, CIA och andra organ för amerikansk 'underrättelseverksamhet', terrorister (Abu Nidal t.ex.) och som grädde på moset var BCCI även inofficiell riksbank för det arabiska oljedömet Abu Dhabi.

De journalister som främst 'knäckte' gåtan BCCI var anställda på Time Magazine och här finns samtliga artiklar som Jonathan Beaty och S.C. Gwynne skrev tillsammans om 'banken', samt en 'soloartikel' om George W's bäste vän James Bath, tillika amerikansk solorepresentant för familjen bin Ladin. (Time har ett mycket anständigt pris för fri tillgång på artiklar under en månad: $9.95.)

Den bok - "The Outlaw Bank", Random Books, 1993 - som senare blev resultat av deras arbete hör också till de lysande verk som gjort det här projektet lustfyllt mellan varven av elände.

från "The Outlaw Bank : A Wild Ride into the Secret Heart of BCCI"

Precis som allt annat som primärt handlar om att göra pengar via skumma affärer så är det här ytterst komplicerat och framförallt helt otroligt. - För att spara lite på de gemensamma krafterna har jag lagt ut en kronologi från boken som ger en mycket bra översikt. - Abedi och hans BCCI var ytterst angelägna att komma in på den amerikanska marknaden, men gick på pumpen gång på gång (tack vare ett kritiskt granskningssystem). Inte förrän en grå eminens kom till bankens räddning lyckades det Amedi att äntligen få in en fot på amerikansk mark. Clark Clifford var onekligen en fixare men inte vilken som helst: Han ansågs som Washingtons mest eminente advokat och rörde sig dessutom mer eller mindre fritt i Vita Huset som 'rådgivare' åt presidenter från Harry S. Truman åtminstone fram till Jimmy Carter; Bert Lance som citeras ovan var Carters 'budget director'. Cliffords inflytande var oerhört stort och omfattande och han bär på sätt vis en del av ansvaret för senare årtiondens CIA-styrda utrikespolitik genom att vara medförfattare till National Security Act 1947 som låg till grund för skapandet av både CIA och NSC (Nationella Säkerhetsrådet). Denne gentleman blir alltså den person som ljuger och bedrar för att hjälpa BCCI att få 'filialer' i USA! Naturligtvis blir han frikänd i rättegången och slipper straff.

Det är så uppfriskande med Objektiva Journalister där tålamodet till slut brister inför blotta mängden av oegentligheter. De två sista kapitlen i "The Outlaw Bank" är en svidande kritik av amerikanska regeringar och politiker, inklusive Justitiedepartementet, som inte bara blundar utan direkt går in och obstruerar rättsliga processer och detta år efter år, i affär efter affär. Det här är så graverande att det är ett anti-mirakel att inte världen fortfarande skakar efter dessa avslöjanden i boken och andra liknande böcker och artiklar. Mycket av detta graverande material leder vidare in i anfallet på Irak 1991:

Några sidor ur "The Outlaw Bank", kapitel 14

"The Outlaw Bank", kapitel 15 (välj detta om du bara läser ett utdrag)

Återigen hittar vi detta pärlband av 'institutioner' som inte skyr dunkla vrår; DEA, CIA, o.s.v. Här hittar vi också vår och George HW's gode vän Donald Regan igen, nu tydligen på finansdepartementet, som mottagare av en hemliga rapporter från CIA med detaljerad information om om BCCI och dess aktiviteter. Ageras det? Jodå, men mest för att ytterligare mörklägga. Att amerikanska 'myndigheter' använder sig av samma erkänt suspekta bank som terrorister, narkotikahandlare, olaglig vapenhandel, penningtvättare, maffian och annat ljusskyggt folk, samt andra länders underrättelsetjänster - inte minst det till stor del narkotikafinansierade ISI i Pakistan - är i sig illa nog. Att sedan år ut och år in mycket aktivt underminera alla försök från annat håll att utreda dessa olagligheter, det är minst sagt skandalöst. Det är inte heller från något enskilt håll som dessa mörkläggningsaktiviteter pågår utan från flera 'institutioner' inklusive Justitiedepartementet och FBI.

Exakt VAD allt detta innebär är svårt att avgöra för en lekman, men återigen är det så sensationellt att professionella journalister ägnat detta en så totalt obefintlig uppmärksamhet! Vad som dock är extremt intressant är de högst konkreta kopplingar vi har mellan denna gigantiska bankhärva och de finansiella nätverk som anses utgöra den finansiella ryggraden i nätverk typ Al Qaida. En person, Sheik Khalid bin Mahfouz, som samarbetade med Jim Bath (George W Bush's bäste vän), sitter idag i husarrest i Saudiarabien direkt anklagad för att ha finansierat bin Ladin och Al Qaidas terrorverksamhet. I Sverige sitter tre somalier med frysta tillgångar sedan månader tillbaka. Enligt Bob Woodward, Washington Post, sitter George W Bush, på sin kant,med ett 'resultatkort' (score card) där han prickar av dödade terrorister. Kanske - kanske inte - är hela Somalia, som 'förnedrade' USA 1992 (förvridet i filmen "Black Hawk Down") med på något slags 'score card' och det finansiella nätverk som utnyttjades av våra 'svenska somalier' kom med för att fixa till ett gammalt. men dåligt resultat? Personligen tror jag inte alls att den typen av primitiv hämnd ligger bortom George W's horisont, men å andra sidan kan naturligtvis den somaliska finansinrättningen ha använts för terrorfinanser. Inget är omöjligt här, men eftersom sanningen har nått en bottennotering efter den 11/9 och inga ansträngningar görs för att höja värdet, så får vi inte heller veta inom överskådlig framtid.

Länkar till information om Carlyle, BCCI, Bath, Bush m.m:
Bush Watch: The Bush-Bin Laden Money Connection

Bush Watch - Chronology: The Bushes And The Carlyle Group

In These Times: Tracking bin Laden's money flow leads back to Midland, Texas

Though Bush told the Wall Street Journal he had “no idea” BCCI was involved in Harken’s financial dealings, the network of connections between Bush and BCCI is so extensive that the Journal concluded their investigation of the matter in 1991 by stating: “The number of BCCI-connected people who had dealings with Harken—all since George W. Bush came on board—raises the question of whether they mask an effort to cozy up to a presidential son.” Or even the president: Bath finally came under investigation by the FBI in 1992 for his Saudi business relationships, accused of funneling Saudi money through Houston in order to influence the foreign policies of the Reagan and first Bush administrations.

The Irish Times: US efforts to make peace summed up by 'oil'
(om boken "Bin Laden: The Hidden Truth", fortfarande endast på franska)

BBC – Gregory Palast: Did Bush Turn A Blind Eye To Terrorism?

(Greg Palast - SILENCE OF THE LAMBS: THE FAILURE OF U.S. JOURNALISM)

Vi blir totalt blåsta och bortkollrade,
utan att vi ens känner vinddraget!

Kommer någon i Sverige ihåg "bankkrisen"? Hur många miljarder fick landets skattebetalare skjuta till där för att rädda fifflande 'investerare'? Jag har ofta funderat på var dessa pengar egentligen tog vägen, eftersom de knappast bokstavligen gick upp i rök. Några individer, företag och/eller institutioner måste rätt och slätt ha lyckats komma undan med dessa miljarder, eller hur? När BCCI-affären började knaka i fogarna hade åter MILJARDER DOLLAR försvunnit, i det här fallet också från många småsparare i tredje världen, efter som en av BCCI's många 'profiler' var just De Fattigas Bank. Som vi sett ovan så BROMSAR USA's rättsskipande institutioner utredningen. Hade inte en lokal åklagare i New York City (Robert Morgenthau) ansett att "blir hela världen lurad, så blir även NYC lurad" och satt igång en utredning där, så hade antagligen även BCCI-affären städats upp mycket mer diskret utan störande inblickar från press och allmänhet. Detta gäller VARJE utredning av alla de s.k. -gates (skandaler) som dykt upp i USA sedan 80-talet: Iran-Contras, Iraqgate, och inte minst de alarmerande rapporterna om amerikanska regeringars och myndigheters extremt liberala hållning till narkotikabranschen, och som förs fram med envis regelbundenhet av både journalister, författare och f.d. 'agenter' (DEA eller andra).

När det gäller Kriget Mot Terrorn så har vi blivit lika effektivt bortkollrade av både politiker och massmedia. Terrordåden den 11/9 har utmålats som något unikt - vilket de naturligtvis var genom sin omfattning - och en anledning att starta ett förödande globalt krig med ytterst dunkla syften. USA har under årtionden terroriserat världen utan att några offentliga ritualer har kommit till stånd i Sverige, i varje fall inte sedan Olof Palme gick ut på gatan för att demonstrera mot USA's terrorkrig i Vietnam, ett krig vars omfattning först nu börjar bli allmänt tillgängliga fakta. De terrormetoder som användes i Vietnam - t.ex. de kollektiva avrättningar som institutionaliserades i "The Phoenix Program" - exporterades sedan vidare till dödspatruller i Latinamerika, som med förtjusning samarbetade med nazister som USA i sin tur exporterat från Tyskland efter andra världskriget. Trots att jag i varje fall en gång i tiden var mycket intresserad av 'världspolitiken' - i varje fall som konsument av information - så måste jag idag anse mig som TOTALT LURAD av den officiella bild som vi matats med. Om jag överhuvudtaget känt till eller anat det jag 'upptäckt' efter den 11/9, så det i så fall så vagt att det knappast kan ses som annat än en i praktiken total okunskap.

Naturligtvis får jag 'skylla mig själv' för denna okunskap, men jag känner mig ändå oerhört frustrerad inför den oerhört generösa 'hjälp' jag fått från svensk massmedia att upprätthålla denna monumentala okunnighet! Än mer frustrerande är det då att se hur en falsk bild dagligen serveras i massmedia: Aftonbladet och den outtröttlige tigaren Staffan Heimerson kan servera tre (3) helsidor om narkotikan i Afghanistan - "Kriget går vidare mot opiumskörden" - utan att ge ett uns av historiska fakta som kan hjälpa läsaren att se bakom det som sker nu. Inte ett ord om det intima samarbetet mellan USA och de opiumodlande 'frihetskämparna' o.s.v. Nej, vi skall enbart se den polerade ytan av allt som händer idag under namnet Kriget Mot Terrorn. Annars finns risken att vi grundligt ifrågasätter detta farliga krig. - Självklart skall även Sverige hjälpa till att så långt som möjligt stoppa den internationella terrorismen, men absolut inte på det vansinniga sätt som dikterats (och diktats ihop) av USA och George W Bush. Det enda man kan vara säker på då är att terrorismen som politisk metod och lösning får än mer anhängare världen över.

Some of the airdrops were bundles of $20 bills. The CIA “bought more Taliban leaders than it killed,” said one official. The price tag was anywhere from $50 to $100,000 (always paid in U.S. dollars, the preferred currency). “A package of a million dollars looks about like this,” said Rick, spreading his arms about two feet wide. Headquarters cabled the operators on the ground to inquire what steps were being taken to safeguard the cash. “We’re sleeping on top of it,” cabled back the team leader.

CIA officers have always been willing to take risks and go into the “street” to meet would-be spies. But in the mid-’90s, there was a reluctance to recruit assets who could become problem cases. At Langley, the bureaucrats were fearful of being dragged before a congressional committee to justify how they could have hired a “human-rights abuser.” Now the cautious approach is “gone,” says one high-ranking agency official. “We’ve sent out every possible guidance: we’re taking risks.”

The CIA often works with foreign intelligence services to penetrate terrorist groups. The services of some Arab states do not labor under the same constraints as the CIA. “The Egyptians, they’re kick-a—. They can do things we can’t do,” says one CIA official. The Egyptians, as well as the Jordanians and probably others in the Middle East, have been known to arrest whole families in their quest for information. But foreign security services have their own agendas and divided loyalties.

Kriget Mot Terrorn har ju precis börjat så det är väl självklart att USA/CIA måste få införskaffa några nya “human-rights abusers”, eller hur?? Usama bin Ladin, Gulbuddin Hekmatyar och andra gamla statister är ju förbrukningsvaror och kan knappast räcka för hela den planerade och budgeterade längden på detta eviga krig. Go George! Go! Hör hur vackert det klirrar i kassan på Carlyle Group! Ditt arvegods växer!