*
9/11
*
Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
|
15.1.2005
En besättningsman ombord på USS
Abraham Lincoln berättar den 3.1.2005 om förödelsen när
de kom för att hjälpa de nödställda.
( E-mailet skickade han till sin fru och hon i sin tur
skickade det till den e-mail grupp jag tillhör. Red.anm):
|
Till
alla:
Igår och idag har vi haft mycket att göra. Vi upptäcker
mängder av lik överallt och vi lägger dem tillsammans
på däck för att sedan föra dem i land.
|
Det finns
spillror överallt upp till 2 miles (3 km) från stranden. Vi
passerar flytande TVn, soffor, sängar, mat och kläder. Det verkar
som om hela staden har tömts ut i havet.
Vi har stött på en hel del problem när vi försökte
nå land i byarna, med människor som hungrar och är rädda,
för att ge dem mat. Piloten har ofta ingen chans att vidta försiktighet
vid landning så vi släpper ner mat, vatten och lådor
med medicinförnödenheter.
Vårt sjukhusteam gick i land, alla utom en doktor som hjälper
de sjuka och skadade ombord på fartyget. Alla ombord har lagt ut
sina sista slantar för att kunna komplettera fartygets förråd
av mat, kläder, vatten och batterier. Vi har också gett av
våra förpackningar som vi fått hemifrån, allt för
att hjälpa dessa människor.
Våra ungdomar har under dessa två dagar visat på ett
djupt engagemang och uppoffran. De ger allt de har till dessa människor.
De har inte hunnit sova och det finns en enorm vilja som jag aldrig har
sett tidigare. Barnens familjer skulle vara stolta över vad jag har
sett. Att se denna förödelse och mängden döda människor
kunde knäcka den starkaste man, men de fortsätter oförtrutet
och visar det finaste som USA kan ha.
Alla befinner sig i säkerhet så länge farsoter inte uppträder.
Vi är utsatta för dem varje dag. De av oss som går fram
och tillbaka på stranden tar malaria-mediciner. Vi behöver
ta dem också en tid efter det att vi har återvänt härifrån.
Vi börjar alltid tidigt på morgonen eftersom logistiken (reparationer
och underhåll av helikoptrarna sker i aktern på Lincoln) kräver
att vi måste återvända före solnedgången.
Vi gör så mycket vi kan, men det behövdes mer. Fler fartyg
ur vår flotta är på väg in hit.
Kom ihåg, att vi lade ut från Hong Kong utan tillstånd,
redan den första dagen efter Tsunamin och stävade direkt mot
Indonesien på eget beslut. Därför var vi de första
på plats, och hade redan varit ensamma igång, tills den indonesiska
flottan också kom hit. Vi har 11 helikoptrar i luften just nu och
genast när fler ur vår flotta kommer hit, kommer det att bli
fler. Omkring 1600 av vår totala besättning på 6000 medlemmar
har hjälpt till på stranden.
Just nu säger kaptenen att endast 20 % av befolkningen, där
vi nu är, har överlevt. Jag har hört att de sagt på
nyheterna att 150 000 eller fler har omkommit, men de är många,
många fler. Sjukdomar har brutit ut och människor som redan
var sjuka har dött. De skadade blir sjukare. Våra läkare
och vårt sjukhusteam har gjort sitt bästa för att stoppa
detta och de har inte sparat på något. Vi hoppas bara att
alla ska klara sig, men det kommer att bli tufft.
Våra präster har arbetat med oss som återvänt från
stranden för att minska våra post traumatiska symptom. Alla
vill vi stanna i land och det är oerhört svårt att se
dessa människor på stranden när vi kastar loss. Det är
jobbigt för oss, då vi ser hur glada de blir när de ser
oss igen.
Nu måste jag vila ett tag innan jag blir inkallad på nytt.
Jag ska e-maila er igen när det kommer upp något nytt. Allt
görs som måste göras. Våra män och kvinnor
gör allt de kan. Vila ger oss mer kraft att orka med mera.
Sköt om er alla!
Brian
(Brian A. Cissell, däcksmanskap, 1 divisionen ombord på USS
Abraham Lincoln)
|