LaRoucherörelsen varnade redan i våras, som en del av sin kampanj för att stoppa Lissabonfördraget, för riskerna med att EU smälter samman med NATO för att föra angreppskrig österut.

EU-imperialister bakom britternas nya krig i Kaukasus Källa: Lyndon LaRouche nyhetsbrev, 10.8.2008 De flesta europeiska länder var, enligt rapporter från välunderrättade källor, väl medvetna om Georgiens planer på att attackera Sydossetien, vilket öppnade dörren till det nya krig som nu utvecklar sig på Rysslands södra flank. Trots att Irland besegrade Lissabonfördraget har ideologerna för Storbritanniens planer på ett "EU-imperium" aktivt arbetat för att just denna konflikt ska blossa upp, som en hörnsten i de brittiska försöken att förvandla Europa till en enda stor militärbas för en konfrontation med Ryssland.

I veckomagasinet EIR varnade rysslandsexperten Rachel Douglas den 20 juni 2008 om vad som var i görningen:

"EU:s ledare har trappat upp sina utmaningar mot de ryska intressena genom att hävda sin rätt att agera inne i f.d. Sovjetunionen. Oavsett om Lissabonfördraget existerar eller inte, avser apostlarna för ett EU-imperium att göra detta fördrag till den avgörande faktorn för relationerna i östra Centraleuropa, och därmed ersätta Förenta Nationerna på de platser där FN, eller Ryssland under FN-mandat, spelat en roll sedan 1990-talet. Resultatet är ett förvärrande av de spänningar som hotar att dra in Rysslands sydvästra gränsområden, särskilt Kaukasus-regionen, i en allmän upptrappning av krig tvärs genom Eurasien", skrev hon.

Under EU-rådets generalsekreterare Javier Solanas ledning bildade EU en diplomatgrupp som reste till de autonoma regionerna i Transnistrien, i östra Moldavien, och Sydossetien och Abchazien, i Georgien, och anordnade besök i Bryssel och London för de ledare de odlat fram från dessa så kallade "icke erkända republiker". I denna operation har EU-gruppen arbetat tätt tillsammans med Georgiens ivriga ledare för "rosenrevolutionen", president Micheil Saakasjvili, som själv i maj proklamerade: "Vi är slagfältet för ett nytt världskrig."

Georgiens ståndpunkt, som upprepades av dess FN-representant i Säkerhetsrådets akuta möte som Ryssland kallat till på morgonen den 8 augusti, är att Georgien erbjuder Sydossetien autonomi, men längs "europeiska riktlinjer", med internationella garantier. Denna "europeiska variant av autonomi" är den strategi som utarbetats av den öppne brittiske agenten Ivan Krastev på Bulgariens "Centre for Liberal Strategies", som är aktiv på såväl Balkan som Kaukasus.

Krastev kungör att den "postmoderna europeiska ordningen", som inte har några nationalstater, oundvikligen måste skära sig med Ryssland, eftersom Ryssland "förkroppsligar nostalgin för både den gammeleuropeiska nationalstaten och för en europeisk ordning organiserad kring maktbalans och icke-inblandning i andra staters interna angelägenheter". 1

Var det då en tillfällighet att Storbritanniens ambassadör i Georgien var i Sydossetien den 6 augusti, där han av Sydossetiens president Eduard Kokojty fick reda på att de hade obestridliga bevis på att Saakasjvili-regimen i Georgien planerade storskaliga militära handlingar mot Sydossetien?