Engelskans Mysterier

ENGELSKANS MYSTERIER

Svar på frågor om det engelska språket som uppstått under arbetets gång.
Synpunkter och ytterligare frågor är välkomna. Den som vill få besked
om nya poster kan komma med på e-sändlistan genom att skriva
“Mysterier” i Ämne/Subject-rutan i ett e-brev till editor@nnn.se

Direkta
länkar

    1. Brittiska eller amerikanska?
    2. Varför så många komman?
    3. Kampen om prepositioner
    4. Ändelse med -ize eller -ise?
    5. Blåbär = bilberry eller blueberry?
    6. Handicapped vs. disabled
    7. Strikta regler vs. sunt förnuft
    8. Älg = elk eller moose?
    9. Problematiken med jämförelser

1. “Vilken variant av engelska tillämpar ni,
       brittiska eller amerikanska?”

I Sverige är det brittiska som vanligtvis gäller, och i stort sett alltid i officiella sammanhang. Men i fall man vill vända sig till en bredare internationell publik, kan det vara tillrådligt att undvika ett språk som enbart eller huvudsakligen är brukligt i England. Till och med inom EU finns det länder där amerikanska begrepp och standarduttryck är mer kända.
      Sedan finns det länder-- som t.ex. Skottland, Indien, Australien, Kanada m.fl.-- med sina egna varianter. Dessutom finns tanken om s.k. internationell engelska; men denna är knappast någonting mer än en etikett för det språkliga mischmasch som håller på att ansamlas i Internets och globaliseringens tidevarv. I den mån det nu finns någonting som kan kallas för internationell engelska, så är den starkt påverkad av amerikanska som en följd av USA:s dominanta ställning i världen.
      Summan av kardemumman blir följande: Sea Otter Productions tillämpar brittisk engelska i alla officiella sammanhang såväl nationellt som internationellt, fast eventuellt med tillagda förklaringar av synnerligen brittiska begrepp. Annars, om avsikten är att anpassa texten till en bredare internationell publik, brukar man ersätta specifikt brittiska termer med mer vitt kända amerikanska motsvarigheter (som förresten oftast är acceptabla alternativ även i England). För ett konkret exempel, se fråga 5.

Tillbaka till frågelistan

2. “Varför använder ni så många komman i era översättningar?”

Detta hörs ganska ofta, men egentligen bör man i stället fråga: Varför används så få komman i svenskan nuförtiden? Det lilla hjälpsamma tecknet tycks vara en utrotningshotad språkart i dagens Sverige, där det t.o.m. förekommer långa, invecklade meningar utan ett enda komma. Varför det har blivit så är en gåta som ännu söker sin förklaring.
      Hur som helst har denna praxis inte slagit in i den engelskspråkiga världen, som för det mesta följer samma logik som Svenska språknämnden i sina skrivregler: “Grundprincipen är att kommatecknen ska visa läsarna var de ska göra paus, och på så sätt underlätta läsningen.”
      En fråga som ofta uppstår är varför man bryter mot regeln att kommat uteblir före “and” med den sista i en serie av likartade ting, som i följande exempel: “The town offers a wide variety of services, including a guest harbour, shops, bakery, restaurant, conference centre, youth hostel, and kayaks and bicycles for hire.” I detta exempel förekommer två “and” i snabb följd, som vid första ögonblicket kan vara smått förvirrande; dessutom skall det direkt synas att “kayaks and bicycles” hör ihop i en egen kategori. Ett annat gott skäl för att bryta mot regeln är för att tydligt åtskilja längre bisatser och fraser.
      Men det blir ofta långa diskussioner kring sådana fall, och ibland kan det vara svårt att nå komma överens då många håller fast vid inställningen att “en regel är en regel” samt att man i möjligaste mån skall sky kommat som pesten. Då kan det vara nyttigt att ta del av Svenska språknämndens goda råd härovan samt dess påpekande att “det inte går att ge något enkelt svar” när det gäller bruk av kommat. Grundprincipen är som sagt att underlätta för läsaren.
      För ett annat exempel på en regel som det kan vara berättigat att bryta mot, se fråga 7.

Tillbaka till frågelistan

3. Kampen om prepositioner: exemplet in vs. on

Val av rätt preposition är bland det knepigaste i de flesta språk, varför det kanske inte är så konstigt att det ofta blir diskussioner kring denna problematik. Ett ganska typiskt exempel handlar om en översättning som hänvisade till “the placement of species on the tree of life”. En redaktionskommitté av svenska naturvetare ogillade prepositionen on och bytte ut den mot in, utan att ens diskutera saken med översättaren (ett förvånansvärt vanligt beteende). Det skulle lyda “in the tree of life” och därmed basta.
      När översättaren invände mot denna godtyckliga och felaktiga ändring blev motiveringen att: (a) man vill undvika varje antydan om att det handlade om ett riktigt, tredimensionellt träd; (b) bedömningen hade gjorts av “en referensgrupp av bl.a. professorer”, beträffande ett ord “som de i vetenskapliga alster använder dagligen”; samt att (c) detta ord är den vedertagna prepositionen med begreppet “tree of life”. Men denna förklaring var inte särskilt övertygande, därför att:
      (a) Om avsikten är att “undvika varje antydan om ett tredimensionellt träd”, gör man ett självmål genom att välja prepositionen in, som i detta sammanhang förutsätter tre dimensioner. Av denna anledning använder man som regel on med alla sorters tvådimensionella ritningar; det lyder “on the blueprint… on the map… on the diagram” o.s.v.
      (b) En svensk doktorshatt eller professorsstol i naturvetenskap är knappast någon garanti för överlägsna kunskaper i engelskan, hur många vetenskapliga alster i det språket man än må använda dagligen. Ett visst språkbruk blir inte korrekt bara för att det förekommer i sådana alster; dess värre är det så att, om man vill lära sig bra engelska, är det inte till dessa som man i första hand skall vända sig. Som en känd svensk forskare en gång noterade: “Vetenskapens internationella språk är dålig engelska.” Det finns ju undantag; men den språkliga nivån i vetenskapliga publikationer är minst sagt blandad.
      (c) En Internet-sökning ger vid handen att båda prepositionerna används, men att in har en övervikt med ca. 17 procent. Det korrekta alternativet används av bl.a. Systematics Association, som med en typisk formulering skriver: “We need to tackle species rich groups. We need to collect, name, and classify them, and then position them on the tree of life.”
      Enligt denna organisations webbplats: “The Systematics Association was founded in May 1937 as the 'Committee on Systematics in Relation to General Biology' to provide a forum for the discussion of the general theoretical and practical problems of taxonomy. An outline of the original objectives of the Association was published in Nature 140:163 (1938). The first of the Association's publications, The New Systematics, edited by the late Sir Julian Huxley, focused on new data from cytogenics, ecology and other fields.” Inga dåliga vetenskapliga anor, alltså.
      I själva verket råder det inget tvivel om att on är den korrekta prepositionen i detta och liknande fall. Hur och varför “in the tree of life” har kommit i bruk är svårt att veta. Men det händer ibland att olyckliga formuleringar fastnar och sprider sig; och detta exempel ger en hum om hur det kan gå till: En redaktionskommitté av svenska naturvetare anammar ett felaktigt språkbruk som de råkat på “i vetenskapliga alster de använder dagligen” och försöker sprida det vidare genom att bl.a. hävda sina naturvetenskapliga meriter för att överrösta en erfaren översättare-- trots att den semantiska innebörden skulle bli motsatsen till den önskade.
      Det är nog inte första eller sista gången något sådant inträffar; och i denna tid med Internet och andra globala medier, krävs det inte mycket för att sätta i gång en process varigenom en lingvistisk dumhet blir “vedertagen”.
      I detta fall gav redaktionskommittén sig så småningom för översättarens resonemang, men ytterst motvilligt och med tecken på en viss illvilja över att tvingas överge en kär okunskap. Det var en alldeles mänsklig reaktion på ett ovälkommet besked; men för den som framöver vill ha tillgång till bra översättningar och/eller vill värna om det engelska språket, speglar den sorts reaktion en problematik som tål att fundera på.
      Ty det har redan hänt att bra översättningar har ogillats av svenska (och säkert också andra) bedömare därför att språkbruket inte stämmer med det dåliga som allt oftare påträffas på Internet och annorstädes. På sikt kan det innebära att duktiga översättare knuffas åt sidan till förmån för mindre nogräknade, som kanske dessutom är mindre benägna och/eller förmögna att sätta sig upp mot personer med doktorshattar, professorsstolar eller andra anspråk på högre status. Det var nära ögat i detta fall, men det är knappast otänkbart att redaktionskommittén nästa gång söker en mindre besvärlig översättare. Om denna och besläktade frågor handlar skriften Bra språk och maktspråk (PDF: 240 KB).
      Exemplet in vs. on är förstås bara ett av många som illustrerar problematiken med prepositioner. I detta fall fanns det en logisk anledning till att välja det ena alternativet framför det andra. Men många gånger handlar valet mer om kutym och stilkänsla än om logik; att välja rätt i sådana fall kan bli särskilt vanskligt för den som inte har engelskan som modersmål.
      Problemet är ju knappast begränsat till engelskan; prepositioner är nog bland det svåraste att bemästra i vilket språk som helst. Det gäller minsann även svenska, som språkexperten Olle Josephson visade i Svenska Dagbladet 26 augusti 2006:


		Språkspalten börjar hösten med att grubbla över att vi ska rösta om tre veckor. Språkligt sett är det inte alltid så lätt. Röstar ni för eller på ett parti? Troligen på-- den prepositionen brukar användas för röstning på personer eller organisationer som ska få ett långvarigt uppdrag. Däremot röstar man gärna för ett specifikt förslag eller en särskild uppgift: "Island röstade för kommersiell valfångst", "jag röstar för Jocke som jultomte". Den avvisande kan ibland rösta (e)mot förslag, partier och personer, men inte rösta av. Den som säger sig rösta för ett parti i höstens val markerar därför diskret ett inslag av tillfällighet eller villkorlighet i valet. "Det är en privatsak hur jag röstar, men det blir en röst för ett borgerligt parti" är ett illustrativt autentiskt exempel. Vidare kan man rösta ut, in, bort och fram. Personer och möjligen partier kan röstas ut och in, medan allt tänkbart kan röstas fram och bort. Men varför kan man inte rösta bak en person eller en rocklåt på någon lista? Och inte kan man rösta hem ett bra förslag. Dessa röstövningar borde räcka för att demonstrera att bruket av prepositioner och verbpartiklar som in och fram hör till det riktigt svåra i svenskan.…

Med tanke på allt detta är det minst sagt förbryllande att så många svenskar anser sig kompetenta att tala om för erfarna engelskspråkiga översättare vilka prepositioner som skall gälla i olika sammanhang.

Tillbaka till frågelistan • Nästa sida