Leif Erlingsson Site Admin
Joined: 17 Jun 2005 Posts: 48 Location: Tullinge, Botkyrka, Sverige
|
Posted: Mon, 2006 Jul 24 15:04:42 Post subject: Öppet brev till människor jag har undervisat |
|
|
Orginal: http://andligt.lege.net/
Om Andligt uppvaknande, med min egen resa som exempel
av Leif Erlingsson
2006-07-24
Min egen andliga resa tog vägen via en organiserad religion.
På "Oberoende svensk site om Mormoner finns essäer om min erfarenhet av den religion som kallas Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga; Mormonerna. Där skriver jag om varför jag blev medlem i denna religion och varför jag senare lämnade den. Se särskilt "15 år med mormonerna" där jag bl.a. berättar om hur jag fick mitt "vittnesbörd", se stycket som börjar "Detta slår an väldigt starka känslomässiga strängar i mig. Jag måste analysera vad det kan röra sig om egentligen. Jag trodde att det var att Gud valde att ge mig ett vittnesbörd", o.s.v..
I dag känner jag att jag förstår bättre vad som hände, än när jag skrev "15 år med mormonerna". Men jag tar aldrig bort berättelser av hur jag förstår saker från Internet. För de var ju sanna när de skrevs! Med hänsyn tagen till "datumstämpeln" är de alltså fortfarande sanna. Oavsett att djupare insikt senare infunnit sig.
Öppet brev till människor jag har undervisat om vad jag dåförtiden uppfattade som sanning.
Många hemvändande mormonmissionärer - som alltså verkligen satsat på mormonismen - blir självmordsbenägna när de upptäcker att deras världsbild inte stämmer. Det i sig uppfattas som ett så allvarligt misslyckande att det tystas ned. Jag har själv bidragit till att bygga upp unga mormoners världsbild, och jag vet att minst en sådan ungdom nu är på väg ut på mission. Detta gör att jag känner ett ansvar att dela med mig av hur jag själv har fått ihop det.
Med detta brev vill jag säga att jag verkligen hade en gudsupplevelse (eng. theophany/epiphany) den där dagen i juli eller i början av augusti 1988 när jag så att säga "fick mitt vittnesbörd". Men mitt misstag var att låta mig ledas att tänka och känna att en viss religion var den enda sanna. Det kanske inte var fel att bli aktiv i religionen, det har gett massor av erfarenhet, men det är väldigt viktigt att även finna ett sätt att "avprogrammera sig" igen ur religion. Särskilt för dem som genomskådar den ihåliga världsbild som t.ex. mormonism men även flertalet andra religioner bygger på. Därför den som genomskådar att religionen inte kan vara sann men har en genuin gudsupplevelse, kallat "vittnesbörd" ("jag vet att kyrkan är sann"...) bland medlemmarna av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga; Mormonerna, den personen lider en mycket svår konflikt, ett svårt andligt trauma, som många kämpar med hela livet och som en del inte klarar av, med självmord och annan självdestruktivitet som följd. Jag har själv haft svårt att "få ihop det", vilket syns när man läser "15 år med mormonerna" och jag där analyserar kring den upplevelse jag faktiskt hade. I dag behöver jag inte längre analysera. Det som är andligt kan inte förstås av intellektet, det måste förstås andligt. Och i dag är jag där. Det känns helt underbart.
Jag kan uttrycka att det finns hopp. Jag kan uttrycka att verkligheten är långt mer fantastisk än den lilla "fyrkant" du uppfattar med dina fysiska sinnen. Långt mer fantastisk än vad någon av de likaldes ganska "fyrkantiga" religionerna lär ut. Att det medvetande du vinner, det går inte förlorat. Om så jorden går under. Att allt arbete för att öka medvetenhet och vakenhet inför de verkliga frågorna alltid är av värde, oavsett hur hopplöst det kan se ut. Att det inte är de jordiska resultaten utan hur väl du kämpar som räknas. Jag låter detta tänkande genomsyra allt jag gör. Alla kontakter jag har med andra. Med Gud. Som jag i dag inte ser som någon utanför mig själv, utan jag ser det som att allt är ett, Gud är "Jag är" (notera tempusbrottet i Bibelns Johannes 8:58, det ligger en mycket signifikant esoterisk insikt i detta). Men det finns djup mening med skapelsen - det vi uträttar på medvetandets område är själva meningen med vår existens. Vi lever här i en fysisk rumtid - där tid finns - och i dualitet, för att - om man ser det från vårt rumtidsperspektiv - så att säga utgöra en del av gudsmedvetandet, utgöra en viktig del av det som gör Gud till Gud. Eftersom "Jag är" inte endast är en viss punkt i rumtiden så är hela symfonin av alla tider i hela multiversum ett. Ändå sägs det att allt är så att säga holografiskt vikt in inom varje del i det enda, i dig och i mig. Att kunna tillgå med vårt medvetande. Att få inspiration och vägledning ur. Att lyssna till. Jag lyssnar...
Leif Erlingsson
2006-07-24 |
|