Med pöbel mena vi alldeles icke folket
Nov
Jag såg denna förfärande bild av C D Friedrich i original i Berlin oktober 2009
Blev uppringd av en entusiastisk man häromdan, som ville ha tag i Jan Guillou.
- Har jag kommit till Folket i Bild?
- Ja, jag är webbredaktör. Vad är ditt ärende?
- Jan Guillou skriver ju för er och eftersom du är webbredaktör kanske …
Han berättade sedan i högt tempo att han funnit bevis för att man på 1700-talet funnit skelettdelar från en begravd mänsklig jätte på en kyrkogård i Västergötland och att vi nu måste få fram en opartisk granskning av om detta är sant. Det här är folkets kultur, som ingen inom etablissemanget vågar ta i. Endast Jan Guillou skulle ha modet att ta upp saken.
Jag bad honom kortfattat skriva ner sin historia så skulle jag försöka vidarebefordra den till Guillou. Så fortsatte han.
- Vad heter du? [Jag svarade] … Då har du ju också varit i hetluften.
- Hur menar du?
- Du har ju offentligt kritiserat Mohamed Omar.
- Ja, vi känner varandra väl. Därför har jag tvingats berätta om hans
sväng från sökande och lovande författare till politisk högerextremist i
sällskap med Nationaldemokraterna.
- Men, jag är också Nationaldemokrat, replikerade mannen, men absolut
inte högerextremist. Jag är demokrat, det kan jag försäkra.
Så övergick han till att predika om att judiska grupper styr det mesta. Och det faktum att USA med flera västländer stöder Israel är bara ett uttryck för samma sak etc. Något mail med hans skeletthistoria kom inte. Vad var han egentligen ute efter?
Min enda förklaring är att han ville orientera sig och lära hur Folket i Bild resonerar, lyssna till vårt språk, lära av oss som fört diskussioner om en folkets kultur, nationellt oberoende, framfört Israel- och USA-kritik och attackerat flumskolan mm. I snart 40 år! Ja, Jan Myrdal (FiB:s grundare) var nyligen med i protesterna mot könsneutrala äktenskap, Jan Guillou skriver i Aftonbladet att Mona Sahlin ”hellre profilerar sig i frågor som rör de sexuella minoriteternas rättigheter än …”, Stefan Lindgren (f d FiB-redaktör) skriver ”reaktionära reflekxioner” på sin blogg och FiB:s webbredaktör är själv emot analsex och drar en lans för svenska traditioner. Här kanske kan knytas kontakter.
Även om ”verklighetens folk” knappast finns i verkligheten – annat än som en förhoppning om hur folk i allmänhet är, i huvudet på den som tror sig veta - finns idag många som känner sig nedtystade, som tycker att tiden är ur led och att man håller på att förlora hemkänslan i Sverige. Trots att jag bloggar, uttrycker mina åsikter offentligt och har det ganska bra, så känner jag mig ofta som en bland de nedtystade. Det kanske beror på att det blir allt svårare att finna åsiktsfränder på de gamla vanliga ställena i en tid då utvecklingen rör sig allt snabbare åt olika håll och drar isär sådant som tidigare hörde samman och för samman sådant som tidigare var oförenligt. Och nog finns det nu ovanligt många “knäppstarar”, men också ovanligt många makthavare som verkar vara beredda att sälja ut all heder och alla svenska traditionella värden för lite strålglans i TV- och på EU-scenen.
I svåra stunder lutar jag mig fortfarande mot C. J. L Almqvists tanke i Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor (sid 264) om att skilja ut pöbeln ur befolkningen och kalla resten för ”folket”:
”Med pöbel mena vi alldeles icke folket, utan dess afskum, hvarhelst det finnes, i salong eller stuga.”
_______
Läs mer:
Stefan Lindgrens reaktionära feflexioner
Guillou i Aftonbladet om Mona Sahlin
Andra bloggar om: Intressant, Folket i Bild/Kulturfront, folkets kultur, högerextremism, Jan Guillou, Jan Myrdal, Mohamed Omar, Nationaldemokraterna, Stefan Lindgren, verklighetens folk, C J L Almqvist
Till en början verkade artikeln intressant sedan underlig. Då jag läst hela insåg jag att jag inte hade fattat nåt. Tycker dock att bilden passar bra för att beskriva känslan jag erfor då jag insåg min begränsning.
Hej Knut. Läste om din vilsenhet. Kan tipsa om att jag nu har startat en tjänst just för vilsna själar som vill få ihop alla de spretiga verklighetstrådarna, som inte tycks passa in i de [snart inte så] vanliga mönstren. “Holistisk Detektivbyrå”. Hör av dig!
Leif!
Dina recept har jag sedan länge hanterat med deleteknappen. Det vet du. Är du här för att fiska läsare?
Lycka till, med deleteknappen.
Ja, “delete”-knappen är onekligen användbar till mycket!
Främst kanske för att undvika diskussion eller, likt Arkimedes, om man ej vill ha sina “cirklar” (läs “tankar”) rubbade!
Men jag säger: “Låt dom rubbas!”
Vi måste lära oss hantera “de rubbade cirklarnas” värld!
Hur kan vi annars bli till någon hjälp för kommande generationer?
Men, Dennis, visst är är väl ändå Leif Erlingsson en pretentiös humbug?
Åh, vad jag är hjärtligt trött på detta pretentiösa etiketterande. Det är nog så att jag öht är trött på allt detta pretentiösa ställföreträderi! Även om det finns försonande drag i Bo Ps intellektualism, så är det nog ändå så att hans inlägg är mer pretentiösa än verkligt intellektuella. Ja det är väl inte så att han (som vissa andra) är besatt av att inte bara ha rätt utan att vara ensam om det utan snarare så att han inte kan nöja sig med att ha rätt utan också måste ha det på rätt sätt. Sedan har han nog i och för sig ingenting emot om han får några med sig på denna smala, för en solidaritetsrörelse farligt begränsande, väg. Men det är svårt för honom att inse hur få som kan rymmas på denna!
Huruvida Leif Erlingsson är en “pretentiös humbug” eller bara en “humbug” eller möjligen, i likhet med Bo P, bara “pretentiös” tycker jag inte vi nödvändigtvis behöver vara eniga om! Däremot har naturligtvis Bo P rätt att tycka vad han vill om såväl mig som Leif E och andra. Men det behöver ju inte nödvändigtvis göras till ett angeläget diskussionsobjekt hävdar jag med visst emfas.
Skall man lägga ned tid på att läsa Leif Erlingsson – det är ju alltid fråga om ett val man gör – så har jag uppfattat frågan. Knut tycker inte att man skall göra det och det tycker inte jag heller. Dennis är av en annan uppfattning. Om jag förstått honom rätt.
Den som vill skaffa sig en egen uppfattning i denna sak hänvisar jag till FrittForum, det forum som “blev över” när FiBForum lades ner.
Leif Erlingsson tillsamams med sin “tvillingbroder” Leif Bengtsson – se ovan! – svarar för minst 75% av spaltkilometrarna på detta nya forum. Ja, om man inkluderar länkarna så blir det nog upp mot 98-99.
och …
“och…” vadå? Har jag glömt något?
OK, det var bara statistiken jag ifrågasatte, BoP. Lätt att räkna, så där bör du väl kunna komma med lite mer underlag.
Men annars har du uppfattat mig rätt. Som den gamle revolutionären Mao Zedong sa: “Utan undersökning, ingen rätt att tala!”
Huruvida man bör läsa Leif Erlingsson eller ej är naturligtvis din rent privata bedömning. Den kan ingen ha något att invända mot. Men om du har något att invända mot vad han säger är det nog bättre att du först läser det han framför! Så din polemik kan riktas mot ett begripligt mål!
Annars ramlar ju den här diskussionen ner i ett sedvanligt “mejl-träsk”. Och det var väl ändå inte ditt syfte, för då har du nog hamnat fel!
Jag kommer inte att ta in fler inlägg om Leif Erlingsson eftersom jag undanbett mig inlägg från honom. Att diskutera honom får ske på annan plats där han kan få gå i svaromål.