http://life.lege.net/

[Leif Erlingsson]

Denna intervju postades på fredskoalitionen@yahoogroups.com lördagen den 2 juli 2005 klockan 11:15 på förmiddagen:

Intervju med ansvarige läkaren i Falluja sjukhus

Om vi jämför de militära attacker som ägt rum här i november 2004 med dem tidigare i april, märker vi tydliga skillnader. Då visade man, ändå (med vissa undantag) sjukhus och hälsocentraler en viss respekt.

Men nu under den senaste invasionen var förstörelsen total och ingen som helst hänsyn togs vare sig till sjukhus, hälsocentraler eller moskéer. Människor, ambulanser eller mediciner - allt hindrades från att nå fram till sjukhuset.

I början av november då jag tog mig in i staden lade jag märke till en kvinnlig BBC journalist som också ville in. Jag vet inte hur detta gick, men efter det har jag inte sett någon annan journalist försöka ta sig in.

Jag misstänker att ni i delegationen själva har lagt märke till hur svårt det är att få ett tillstånd utfärdat. Och det är lika svårt, om inte svårare, för en internationell t.ex HR-organisation att ta sig hit. Däremot har vi kontaktats av många utifrån.

De har velat hjälpa oss med mediciner och andra förnödenheter. I de flesta fall tar vi oss in till Bagdad och ordnar kontakten själva via de officiella kanalerna och försöker få in all hjälp vi kan. För Falluja är fortfarande omringad.

Förutom det sjukhus som stängts av vid bron fungerade strax före den senaste invasionen både Fallujas sjukhus och 5-6 hälsocentraler runtom i staden. Men de amerikanska soldaterna omringade först vårt sjukhus och sparkade sönder dörrar och fönster innan de tog sig in. Därefter grep de alla anställda och band för deras ögon och händer

De förstörde också mycket av sjukhusets byggnader och övriga material. Även anställda skadades och förlorade sina tillhörigheter. Men det värsta var ändå, att militären demolerade mycket av sjukhusets apparatur.

Det tog oss tre månader att återställa sjukhuset i acceptabelt skick samtidigt som vi var omringade. Under tiden lämnades sårade att dö, även de som hade relativt lätta brännskador, förmodligen från napalm, fosfor- eller andra förbjudna bomber. Soldaterna är fortfarande här men utsätter oss inte på samma sätt som då. Däremot går de runt här när som helst och tittar sig omkring, antagligen då de har något på gång.

Sjukhuset saknar fortfarande tillfredsställande apparatur. Även tre av våra hälsocentraler jämnades nästan med marken, varav en hade fungerat som avlastningssjukhus för oss. Men tack och lov befann sig ingen av vår personal på plats vid denna tidpunkt. Däremot har tre av våra ambulanser utsatts för beskjutning och läkare skadats eller dödats

Vi befarar nu ett stort hälsoproblem när sommaren kommer, nämligen risken för epidemier. Framförallt diarréer genom det dåligtvatten eller brist på vatten över huvud taget. Många bor fortfarande i flyktingläger eftersom deras hem blivit förstörda och antalet där ökar dag för dag då allt fler återvänder och finner sina hem demolerade.

Den hälsovårt vi kan erbjuda dessa människor är ytterst begränsad även om vi försöker ställa upp med akutvård t.ex då ett barn blivit skadat av en bomb på marken. Eller då människor vid någon vägspärr eller efter utegångsförbudet kl 21 blivit beskjutna av amerikansk militär eller Irakiska National Gardet.

Huvudproblemet är utegångsförbudet särskilt då det gäller de kvinnor som är i begrepp att föda och telefonlinjerna samtidigt är demolerade till 60% Vi har sökt tillstånd hos militären att någon följer med i ambulansen så att de vet att det handlar om en kvinna som skall föda. Men ibland hinner vi ändå inte, eftersom den här proceduren kan ta tid.

Det är svårt med siffror när det gäller antalet döda eftersom väldigt många begravdes under sina hus vid bombningarna och dessutom har militären inte velat ge oss tillstånd för att gå in och undersöka husen. Antagligen ser de detta som en säkerhetsrisk. Men nu går våra team bestående av ambulans-och sjukvårdspersonal från hus till hus och undersöker om där ligger några kroppar, tar ut dem och lämnar över dem till amerikanska militären. De hittar nästan alltid någon död i varje hus.

Men det finns kroppar som ingen kommit åt tidigare, vilka legat i 1.5 månader på gatan eller inne i husen . Militären har grävt massgravar vid utkanten av staden och senare funnit kylrum för potatis, där liken nu förvaras efter fotografering. 400 sådana bilder har lagts in på CD, men det räcker ändå inte för identifiering, eftersom många är i sådan stark förmultning.

Detta vållar problem för de anhöriga som behöver en dödsattest underskriven av läkare för att kunna kräva ersättning. Vi kan ofta inte fylla i kolumnen för dödsorsak, eftersom det är i det närmaste omöjligt för oss att fastställa dödsorsaken i detta stadium. Vi har därför fått till stånd en uppgörelse med Hälsoministeriet, De muslimska skriftlärdes råd och den lokala domstolen om hur vi skall hantera frågan.

Jag kan alltså inte i dagsläget säga hur många som dödats eftersom vi inte kan få fram någon officiell statistik över detta. Däremot kan vi säga säga att det antalet är väldigt, väldigt högt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Koalitionen för Fred i Mellanöstern
www.stoppakriget.tk
fredskoalitionen@hotmail.com
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -