PERSONLIGT VITTNESBÖRD Jag är man, född 1958. 1988 hade jag blivit så pass vuxen att jag vågade planera att gifta mig och så småningom också få barn. Det var också 1988 jag hunnit mogna såpass att jag var redo för att undersöka den kyrka, den religion och den tro jag nu omfattar. Detta kom faktiskt först och att jag vågade planera att gifta mig tror jag kom som en följd av att jag först vågat undersöka den tro jag nu bekänner mig till. Jag hade hört en avlägsen släkting (farfars yngre brors hustru som var född i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Utah och som på ålderns höst blev aktiv i kyrkan efter att hela livet förut ha levt vid sidan om) bära sitt kraftfulla vittnesbörd för mig då jag besökte henne en vecka i Kalifornien, USA, i oktober 1980. Som så många andra människor så var jag inte redo att ta reda på om det var sant det hon sa. Men i juli 1988 visste Gud att jag hade hunnit bli redo. Bland annat hade jag, det ser jag nu i efterhand, förberetts genom att jag i mellantiden, c:a 1984 tror jag det kan ha varit, fått kraftfull inspiration att sluta med snus, vilket jag också gjorde då. Gud sände sina tjänare och budbärare missionärerna i min väg i juli 1988. Och den här gången var jag, fast jag själv inte visste det och först stötte bort missionärerna, redo. När jag kände igen att det var samma tro som min avlägsna släkting hade berättat om så tog jag själv kontakt med de missionärer jag förut avvisat. Jag följde med på ett omvändelsedop och fick träffa vanliga medlemmar i kyrkan. Jag gick med på att lyssna på missionärerna för att ge dem en chans att göra bort sig och Gud talade så såningom till mitt hjärta genom den Helige Anden. Gud har talat direkt till mitt hjärta så att jag utan tvekan vet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är JESUS KRISTUS EGEN KYRKA PÅ JORDEN och att GUD *VILL* ATT JAG ÄR MEDLEM HÄR. På samma sätt vet jag att Kyrkans ledare ännu denna dag är sanna Guds tjänare och att kyrkan ännu denna dag är DEN SANNA KYRKAN. Min hustru som är bättre med ord än jag har försökt att beskriva hur det är att ha ett vittnesbörd. Hon skriver bland annat: "Det är något du vet av hela ditt hjärta, som du har förnummit, som du aldrig kan förneka, även om det tycks vara obegripligt för den icketroende. Det kanske inte går att bevisa, inte enligt vetenskapens teorier, men det går enligt Guds sätt att se på saker. Den som man berättar sitt vittnesbörd för, måste vara mottaglig för att den ska kunna känna friden, värmen som påverkar hjärtat, eller den Helige Anden, som är den person som alltid påverkar oss att göra det som är gott, och som låter oss veta vad som är sant och hjälper oss att göra rätt val här i livet. En del kallar detta samvetet, men det är en gudomlig personlighet, den Helige Anden som berör oss och får oss att lära känna det rätta." (Ylva Erlingsson, född i kyrkan, som jag träffade sedan jag fått mitt eget vittnesbörd, har skrivit detta på en webbsida.) Jag har upplevt mycket sedan jag blev medlem i kyrkan 1988, och jag har stärkts i min tro så att jag i dag har en fast och stark tro som inte rubbas av människoargument -- Gud har ju talat till mig, direkt till mitt hjärta, och ingen människa har makt att ändra på det. Jo, det finns en, och det är jag själv. Om jag själv väljer att förlora min tro då är det möjligt för Gud har givit mig fri vilja, allt är möjligt. Men jag hoppas och ber att jag aldrig ska välja något så ont! __ Leif Erlingsson 13 Oct 2001 språkligt reviderad 1 Nov 2001 TILLÄGG OCH FÖRKLARING Ungefär i september 2003 gick jag i bön till Herren och bad om ytterligare visdom och också kunskap. Jag insåg därvid förstås att jag inte kunde välja konsekvenserna av detta. Det som har hänt därefter ser jag som bönesvar. Jag fick tydligen rådet att lyssna till mitt samvete, använda mitt förnuft, visa mod och inte vara rädd. Ett Sista Dagars Heliga vittnesbörd är inte vad Sista Dagars Heliga tror att det är; ett sanningsvittnesbörd. Istället är det ett icke-konfliktsvittnesbörd. Vad "anden" talar om för Sista Dagars Heliga är inte att "detta är sant" (vilket vi tror att vi har fått veta), utan att "detta orsakar minsta möjliga konflikt inom mig". Det jag den 13 oktober 2001, och dessförinnan, tolkade som att en medlem av Guddomen hade talat om för mig att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga skulle vara Jesus Kristus egen kyrka på jorden och att Gud *ville* att jag skulle vara medlem där är möjligen att det var bra för min egen utveckling att genomgå denna erfarenhet, men knappast att det skulle vara den enda sanna kyrkan, etc. Därtill är den alltför manipulerande och destruktivt auktoritär. Den splittrar människor genom att den får medlemmar att inte se allt det goda i familjemedlemmar som väljer andra vägar, som ses som ondskans vägar. I dag vet jag till visshet gränsande sannolikhet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är en falsk religion, men att dess utövare är sanna troende. Tron i deras hjärtan är äkta och sann men det system de tillhör är ont och manipulerande. Därför tillhör jag och min familj sedan den 15 mars 2004 inte längre detta skadliga system. Varför påstår jag att den är manipulerande? Jo, bl.a. för att den manipulerar människor såsom mig själv att tro att vårt vittnesbörd är ett sanningsvittnesbörd om att kyrkan skulle vara den enda sanna, och att detta är vad Gud har sagt oss, när vi i själva verket bara har ett vittnesbörd om vad som inte orsakar konflikt med de andra troende. Ett icke-konfliktsvittnesbörd. __ Leif Erlingsson 1 Nov 2004
Copyleft © 2001, 2004 Leif Erlingsson
Updaterad 1 november 2001, samt 1 november 2004