[Då en av personerna omnämnda i dokumenten under http://lege.com/leif/anteckningar/ meddelat sig ej önska synas med namn i detta sammanhang, så har till skillnad mot originalet här nedan alla svenska medborgares namn ersatts med kryptiska kodbeteckningar.] stavskonferens-07_May_2000.txt ________________________________________________________________ Minnesanteckningar från söndagens session av Stockholms södra stavs Stavskonferens den 6-7 maj 2000, som hölls i Folkets Hus, Norra Bantorget den 7 maj år 2000 klockan 11:00 - 13:15. DET ÄR VIKTIGT ATT KOMMA IHÅG ATT DETTA ÄR HUR JAG UPPFATTAT DET SAGDA. JAG KAN HA HÖRT FEL ELLER MISSTOLKAT MINA ANTECKNINGAR ELLER FYLLT UT OFULLSTÄNDIGA ANTECKNINGAR PÅ ETT FELAKTIGT SÄTT. ________________________________________________________________ Mötesledare President ·UAG~FE· Välkomstord President ·IO~FE· Psalm Det är solsken i min själ i dag (nr 157) Inledningsbön ·AN~FE· Stavsangelägenheter President ·ML~FE· Inröstning av Högpräster: ·HK~FE· Inröstning av Äldster, Melkisedekska prästadömet: ·IOL~FE· [osäker på namnet] ·AA~FE· Avlösta med heder och tack från respektive ämbeten: 1 rådgivare till Unga Kvinnors president, ·CA~FE· Studieledare i religionsinstitutets rådgivande kommitté ·AF~FE· Hjälpföreningens President i staven ·MS~FE· samt 1 rådgivare ·MH~FE·, 2 rådgivare ·LH~FE· och sekreterare ·JF~FE· Vi fick tillfälle att stödja alla Generalauktoriteter. Vi fick tillfälle att stödja Stavspresidentskapet. Vi fick tillfälle att stödja Högrådet och stavskamrer etc, patriark, stavsmissionen, alla uppräknade. Vi fick tillfälle att stödja: Hjälpföreningens President ·IM~FE· med rådgivare [någon kvar sedan ·MS~FE·, men missade vem]. Primärs president ·IR~FE· med rådgivare. Unga mäns President ·OK~FE· med rådgivaree. Unga kvinnors President ·EÅ~FE· med rådgivare. Som en information fick vi veta att vi nu har åtta heltids- missionärer från staven som verkar på missionsfältet. Körnummer Min Herde är Herren Tal President ·IO~FE· Jag vill rubricera mitt tal som "Villkorslös kärlek". Vi lär av Moronis bok (Moroni 10:21) liksom av ·PE~F·us' första brev till korintierna, 13 kapitlet, kärlekens lov, att: Hållen eder därför fast vid kärleken för den är det största. Om detta är så viktigt hur håller vi fast vid detta? När jag var ung hörde jag om en handgranat som kastades in i en grupp människor och en ung kvinna kastade sig på granaten och dog naturligtvis men räddade sina två barn och de andra. Den kärlek som fick denna kvinna att offra sitt liv för andra gjorde ett mycket djupt intryck på mig. Jag tänker på en mor som i ett kvarts sekel kärleksfullt tar hand om ett utvecklingsstört barn, tills det dör. Jag tänker på människor som har ägnat 10 år åt att bygga upp kyrkan. Jag tänker på kören som övar efter att de har framträtt. Jag tänker på små grenar där man får tala hela tiden. Jag tänker på när templet skulle byggas och någon fick ett arv och sa "Jag behöver inte detta", "låt det gå ograverat till tempelbyggandet". Jag tänker på det tysta tjänandet som finns hos människor som aldrig tänker något ont om en annan människa. Om det är det högsta att ha sådan kärlek, hur utvecklar vi den? Det är ofta i svåra situationer den utvecklas. Det går att klara svåra situationer på ett bra sätt. Man skyller dåliga relationer på andra tills man inser att man själv är ansvarig för sina känslor. Jag tror att vi alla har något vi tycker om att göra men som inte är bra att göra. Det känns bra just när man gör det, men inte efteråt. Man ska ha ett gott samvete efteråt. Kärleken hjälper oss att ha ett bra samvete, att må bra efteråt, att ha fred med sig själv, att ha frid. När vi gör saker av kärlek har vi alltid ett gott samvete. Det finns inget som lärs i denna kyrka som strider mot detta. Kärleken söker inte sitt - den förtörnas inte lätt (1 Kor 13:5). Den som lämnar kyrkan för att den sade... eller den gjorde... eller det skedde..., den som låter andras handlingar betyda så mycket för sig är har inte villkorslös kärlek. Kärleken söker inte sitt, den är tålig och mild. Kärleken fördrager allting. (1 Kor 13, Kärlekens lov, vers 4-7.) Denna villkorslösa kärlek behöver flöda på arbetsplatser och i hem för att vi inte bara ska tåla varandras utan trivas med varandra. För om vi kan fylla oss med kärlek finns ingen plats för negativa tankar. Om vi känner att negativa tankar kommer ska vi kväva dem. Inte gå hem och begrunda saker och ting i denna sinnesstämning. Det finns en oerhörd kraft i denna princip. För den som befinnes hava denna kärlek på den yttersta dagen, för honom är allt väl. Jag vill uppmana er att utveckla denna villkorslösa kärlek, jag vill göra det möjligt för er i era familjer att familjemedlemmar kan känna att "där jag går fram vill jag lyfta människor". (Lite osäker på exakta lydelsen där. Missade dessutom något här.) I denna kyrka har vi i dag skaffat oss en tro som gränsar på kunskap för vissa av oss. (Missade något här.) I Jesu Kristi namn. Amen. Tal President ·ML~FE· President ·ML~E· inledde som vanligt sitt tal med en lustighet, den här gången om Skalmans klocka och att hålla tiden för talen -- det finns en klocka i talarstolen. Fortsatte så att berätta om sin dotter ·AL~F· som snart är åtta, gammal nog att döpas. ·AL~F· var inte övertygad om att det behövdes något samtal med någon farbror (samtal med biskopen inför dop), och sa till sin far: "Jag har bestämt mig. Du går till biskopen." "Söken HERREN, medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära." (Jesaja 55:6) "Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ." (Femte Mosebok 4:29) Två sätt att finna mästaren på 1) Timligt. "Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?» Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv." (Johannes 7:14-17) Om vi följer Herrens lära ska vi finna ut om den är av Gud. En del håller bud av rädsla, andra för att få välsignelser. Inget av detta välbehagligt för Herren. "Älsken I mig, så hållen I mina bud" (Johannes 14:15). Om ni älskar mig håller ni mina bud -- detta är rätt anledning. 2) Andligt. Bön. Be i ande och sanning. "Därför måsten I alltid bedja till Fadern i mitt namn" (3 Nephi 18:19) När vi ber till Fadern i Sonens namn kommer vi att märka att svaret kommer inte att komma från Fadern utan från Sonen. Ni kommer kanske ihåg att när Joseph Smith gick ut i lunden för att utbedja sig vishet (se Jakobs' brev 1:5) från Gud så fick han höra av Fadern: "Detta är min älskade son, hör honom". Svaret fick han av Sonen. Kristus är medlaren mellan Fadern och oss. Jakobs bok innehåller så mycket mer än Jakob 1:5, i Jakobs' brev's 5 kapitel läser vi om bönen. Elias bad att det inte skulle regna, och det regnade inte på tre år och sex månader. Han bad åter en bön och då gav himmelen regn. (Jakob 5:13-20) Bönen delade Röda Havet. Bönen gav vatten ur klippan (2 Mos 17:6, 4 Mos 20:8-11, 5 Mos 8:15, 2 Sam 21:10, Neh 9:15 och Psaltaren 114:8), bön gjorde att solen stod stilla (Josua 10:12-14). Det finns ingenting som är för stort för bönen. Av alla böner har en bön en särställning. Det är Frälsarens bön i Getsemane örtagård medan Petrus och Sebedeus' två söner sov. Jag har ett personligt vittnesbörd att försoningen finns i en bön i Getsemane örtagård. I Jesu Kristi namn. Amen. Tal ·MS~FE· Mitt ämne är kärlek. Jag är tacksam för kärleken. Det finns många olika sorters kärlek, det finns kvinnliga/manliga, den passionerade kärleken, den vänskapliga kärleken, kroppslig kärlek, moder-kärlek, den broderliga kärleken, gammal kärlek, andlig kärlek o.s.v. Jag är så oerhört tacksam och glad att jag får uppfylla min högsta kallelse. Jag är tacksam för den kärlek jag får från min familj, ingen kärlek kan ersätta den kärlek jag kan få från min make och barn. Jag är tacksam att mitt kall kan lämnas över till en god syster. Jag är tacksam för alla systrar i de olika enheterna, tacksam för ledare. Sträva alltid mot att göra gott. Förakta inga profetior. I sin kärlek till oss förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus. (Ef 1:5) Det viktigaste jag sett som min uppgift är just kärleken mellan prästadömet och hjälpföreningen. Att istället för att hjälp- föreningen "ska få prästadömet att" göra saker för dem, istället förstå och bli förstådda. "Kärleken förgår aldrig." (1 Kor 13:8) Kärleksfullt tjänande förgår aldrig. [Tror även Madelene nämnde Tessaloniker-breven, se 1 Tess 3:12 "Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder."] Ett perfekt äktenskap är som ett rent hjärta. Den som äger det är redo att möta Gud. En perfekt relation är som ett rent hjärta. Jag har ett starkt vittnesbörd om att näst efter kärleken mellan människan och hennes skapare är kärleken mellan man och kvinna det ädlaste och mest svåruppnådda ideal som har uppställts för världen. I Jesu Kristi namn. Amen. Vittnesbörd ·IM~FE· I kyrkan har vi inga betalda kallelser. Jag är tacksam för att ha fått tjäna i släktforskningscentret i Västerhaninge. Jag är tacksam för alla de personer som ger av sin tid för att tjäna andra människor. Jag är tacksam för all kunskap jag har kunnat finna i Hjälpföreningen. Jag är tacksam för systerskapet i Hjälpföreningen, för det utvecklade systerskap som också kan komma av Hjälpföreningen. Matt 28:11-20 (Jesus har uppstått från de döda och väktarna meddelar översteprästerna som mutar väktarna att sprida ut ryktet att Jesu lärjungar stulit kroppen men elva lärjungar gick till det berg i Galileen dit Jesus hade bjudit dem att gå och bad till honom och han visade sig för dem. Han säger då: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.») Må vi inte betrakta något som är väsentligt som en börda. Jag vet att... (hann inte med att anteckna ordentligt) Jag vet att... Jag vet att... I Jesu Kristi namn. Amen. Vittnesbörd Syster Joyce L Jenson Det känns speciellt att vara här i Sverige. Jag älskar min man. Jag älskar alla underbara människor som kommer på besök. Jag erbjuder er alla att komma och vara med oss på torsdagskvällar kl 19:00. Mitt mål är att leva för evigt med min man och mina barn hos vår Herre Jesus Kristus. Fadern och Jesus Kristus och Den Helige Andens gåva hjälper oss så vi kan göra det. Himmelske Fadern har gett oss en levande profet, President Gordon B Hinckley. Vi är söner och döttrar till Vår Himmelske Fader. Jag är så tacksam för templet som kan leda våra unga systrar. Det är inte tillräckligt bra att bara veta, vi måste göra det som är rätt. Han (Kristus) kommer att hjälpa oss att utföra det som är rätt. Det är viktigt att leva i hopp att vi är döttrar och söner till Vår Himmelske Fader. I Jesu Kristi namn Amen. Vittnesbörd President Spencer F Jenson Det finns ingen plats i världen som är mer vacker än Sverige, speciellt som en sådan gårdag. Vi vet att vi alla som medlemmar i kyrkan är missionärer. Vi undervisar genom hur vi lever. Men hur kan vi få veta att det vi lär är sant. I de heliga skrifterna kan vi finna svar hur. Men vi har även fri vilja. Trots allt vad vi kan göra personligen först, känner vi verkligen vem Gud är, vem Kristus är och vad de gör för oss? Har vi ett vittnesbörd? Det fanns en kvinna som trodde på Gud, hon bad dagligen. Efter några år bestämde hon sig för att hon skulle begära att få ett vittnesbörd om att Gud finns. Hon bad, "om du finns, vill du svara mig". Då fick hon en mycket stark känsla av att någon sade "ja". Det kändes som ett ljus och att hon verkligen fick ett svar. Men vad gör vi med detta svar? Kvinnan fortsatte att be. Vid ett annat tillfälle i hennes liv, då hon stod i begrepp att gifta sig. Bad om svar om hon skulle gifta sig. (Missade därefter sammanhanget, men har antecknat som följer) Hade tre frågor, tror du på Gud, går du i kyrka om vi lyssnar med våra hjärtan ska vi förstå deras budskap Ordspråksboken säger att var man tänker att hans väg är den rätta, men vad har vi inom oss... (självrättfärdighet eller kärlek) ? Jag hörde en man säga: "Jag ska inte vara mer säker [på att Frälsaren lever] när mina tårar rinner över Frälsarens fötter än vad jag är i dag." I Jesu Kristi namn. Amen. Mellanpsalm Han kommer, Förlossar'n för Israels hus (nr 5) Tal ·OK~FE· Mitt ämne är Unga Män. När jag var yngre spelade jag tennis. Jag tyckte att det var roligt men jag var inte så bra på det. Numera spelar jag sällan tennis, och bara för att det är skönt. Istället har jag något annat som ger mycket mera -- en andlig kick, och det är när man ser en människa förändras och sedan döpas. Detta ger en verklig andligt kick. När jag fått se detta har det förändrat mitt liv. Man är i Unga Män i 6 år. En mission hjälpa andra människor bli mer lyckliga. Saken är den att även Lucifer vet att om ni kommer på mission kommer ni att hjälpa andra och få andliga erfarenheter. Jag ska förklara hur Lucifer arbetar. När man fiskar är det enkelt att få småfisk, de är inte så smarta. Men Gammelgäddan är svår att fånga. Man kastar ut draget, gäddan ser det och tycker att det ser gott ut, är lockad, men är försiktig och avstår. Man kastar igen, gäddan tycker verkligen att det ser gott ut, men är försiktig och håller sig på avstånd. Man kastar igen, och gäddan tänker att en liten bit kan nog inte skada, hugger draget. Det fastnar, men det är ju så litet och fisken är kvar i vattnet, är starkare och kan simma, så det är nog inte så farligt. Men draget sitter och lossnar inte och gäddan blir mer och mer trött. Till slut måste gäddan ge upp, den orkar inte längre stå emot. Lucifer behöver inte ens vara försiktig, han kan fånga människor hela dagen. Men med de heliga är det svårare, med Unga Män som går i seminariet. En ung man som går på seminariet och en ung man som inte gör det, den som går är bättre förberedd att gå på mission än den som inte gör det, även om båda går på mission är den som gått i seminariet bättre rustad, bättre förberedd. Gör vad är rätt! Det är kanske svårt ibland att hela tiden göra det rätta. Klasskompisar drar. Det viktiga är inte vad klass- kompisarna tycker. Det viktiga är att kunna ha respekt för sig själv. En berättelse om något som hjälpte mig för några år sedan: Jag behövde veta en sak -- normalt när jag ber har jag känt att Herren finns där, men nu var det helt tomt. En ledare i kyrkan bad mig komma in på hans kontor -- men jag ville helst inte för denne ledare kallpratade aldrig utan om han ville prata så var det antingen för att man hade gjort något fel eller så var det för en kallelse, och jag var nöjd med mitt ämbete. Men denna gång pratade han bara på och på och till slut besvarade han det jag bett om genom det han sade. Jag vet inte varför Herren valde att svara på det här sättet. Jag är tacksam för att det finns ledare i kyrkan som lever så nära Herren att de kan vara verktyg i hans hand. Jag har bett till Herren och har fått ett svar att denna kyrka är sann. Det är oerhört skönt att veta detta utan att behöva fråga en annan människa. I Jesu Kristi namn. Amen. Tal President ·PN~FE· President Gordon B Hinckley har sagt att vi har ingen ensamrätt på dygderna men vi bygger på där människorna står. Jag vill understryka det ·OK~FE· har sagt -- gå på mission, det har räddat mitt liv. ·PÅ~F· Åkerbrand och jag var på mission tillsammans. Vi kommer alltid att vara "England South Missionaries". Vi lever i en ny tid för oss alla. Jag kommer inte att missa chansen att tala om andra skörden. Vi är den enda religion jag känner till som lär att vi är alla bröder och systrar. Lucifers plan gäller bara dem han kan lura. Jag går på Gym mer som "sjukgymnastik" än för att bli starkare, den tiden är förbi. Vi är några stycken där som brukar prata med varandra, bland annat en agnostiker som tar varje tillfälle som bjuds för att kritisera mig för allt vad kristendomen ställer till med. Nyligen var det något religiöst betingat mass-självmord i Afrika och naturligtvis fick jag piken "vad är det din Gud ställer till med?" Jag bar mitt vittnesbörd om att Guddomen inte kan utöva tvång mot någon människa och att alla har sin fria vilja. Han blev då faktiskt rörd av anden, och sa bara: Skulle du inte kunna komma på vår träff i Rotary. Men när anden inte längre verkar på honom så vet man ju inte hur länge den inbjudan kvarstår. Akta dig för att gå bort från en god känsla. Jag läste om en son i Tibet som höll på att dö. Föräldrarna lovade Gud att om sonen överlevde så skulle han tjäna Gud. Och sonen överlevde. Föräldrarna tog honom därför till munkarna. Munkarna frågade: "Vad vill ni att vi ska lära honom? Föräldrarna svarade "Allting". Så måste vi vara, att ge allt till Herren. Det är dags för var och en av oss att skaffa ett vittnesbörd om att den andra skörden är här. Att gå från att tänka missionärsarbete till att göra det. Det är INTE såningstid, det är SKÖRDETID. Det är SKILLNAD på såningstid och skördetid. Redan nu är vår statistik på medlemshänvisningar vs. heltidsmissionärs-hänvisningar bättre än 50 %, detta är bäst i världen. Den andra skörden kommer att bli mycket större än den första. I den första skörden i Sverige fick vi 30 000 medlemmar. Den andra blir mycket större, kanske 10 ggr större. Vi kommer kanske att leda en miljon nya medlemmar till Sion. (Detta bör gälla område Europa Norra, vilket bör innebära kanske upp till 300 000 i Sverige.) Våra missionärer ligger 3:a i Europa på att fullfölja dopmål. Det är ingen större skillnad på deltids, heltids och medlemmsmissionärer. Sedan 1960-talet har det döpts över 3 1/2 miljoner medlemmar i Central och Sydamerika. Stora saker kan ske på kort tid. Kyrkan använder heltidsmissionen för att utanför prästadöms- linjen korrelera och uppmuntra missionärsarbete. En man blev kallad att uppmana sin jordiska bror att ta emot undervisning. Brodern tog emot diskussionerna och blev medlem. Det är 150 års framtidstro vi firar 150-årsjubileum för i dag. Det är en oerhörd geist hos vår Profet. Han är kallad av Herren, detta bär jag mitt vittnesbörd om. I Jesu Kristi namn. Amen. Körnummer Jag gick i dag där Jesus gått Tal President ·UAG~FE· Mina kära bröder och systrar. Det är alltid ett underbart tillfälle att få mötas samman i så underbara omständigheter två gånger per år. Ni ska veta att jag närmar mig er med stor respekt. Jag har begrundat och bett angående staven och dess utveckling. Inte minst har jag begrundat och bett om Herrens vilja angående er som medlemmar. Om oss som ett folk och om oss som enskilda säger Herren i Nya Testamentet: "Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig." (Matteus 5:48) Detta är upprepat i Mormons bok: "Fördenskull önskar jag, att I skolen vara fullkomliga, alldeles såsom jag, eller eder himmelske Fader, är fullkomlig." (2 Nephi 12:48) Vi vet ju att det för människor inte är möjligt att vara fullkomlig. Var Herren då opsykologisk? Sköt han över målet? Lade han ribban för högt? ... när de flesta av oss vet att vi ligger så långt långt därifrån. Vi har i staven talat om en inre rening, om mirakel. De som har varit nära mig i interna möten vet att jag har uttryckt stor oro "hur ska detta tas emot", "kommer detta att skapa större svårigheter". Jag väljer att vara lite personlig här: Jag har haft en princip att inte tala om mig själv, jag har gjort ett eller två undantag tidigare, men jag har inte hållit detta som Stavspresident, och varje gång för att jag har känt mig manad. Jag skulle helst ha avstått. Jag ska avsluta med att relatera några personliga erfarenheter. För några år sedan förberedde Herren mig för en större uppgift. Herren har flera gånger förberett, varnat mig för vad som ska komma innan det kommer. När jag fick dom här känslorna, den här maningen "börja göra dig redo", så svarade jag Herren: "Herre, du vet redan att jag har inte den förmågan", "Du vet att det är för svårt för mig", "Du vet att jag är villig att göra allt du vill för dig, men jag har inte den kapaciteten". Jag upprepade denna bön nästa natt. Och nästa natt. Sedan fick jag denna befallning som en stark maning: "Ta fram en bok av Brigham Young med befallningar till sina söner från bokhyllan" som jag hade samlat på mig men inte läst. Jag tog ut boken och läste om hur Brigham Young kämpade med exakt samma sak. Hur han kände att hans förmåga stod i så oerhörd liten proportion till det som behövdes. Herren frågar inte efter din förmåga -- han vill ha ditt hjärta, din vilja. När jag hade läst dessa saker kunde jag säga: "Herre jag är lugn, jag har fått ro". Sedan jag i ett par års tid kämpat med staven och med de utmaningar vi har erfor jag att det var viktigt att jag delade med mig av dessa erfarenheter. Det är viktigt att åstadkomma mirakler, under, en inre rening. När jag vet vad det leder till ... (talar knappt hörbart) ... kommer att vara någonting som får någon att tappa taget. Att lyfta någonting från en nivå till en annan tar ansträngning och är ofta förenat med smärta. ... oron jag har känt ... (talar knappt hörbart) ... Jag vill uppmana er att ta emot detta, att vara medveten om att detta medför utmaningar och förändringar och påverkar osss på ett påtagligt sätt. Vi kallar människor på mission. Det har kommit reaktioner, "ni begär för mycket", "ni kan inte göra så", "ni gör orätt". Det kommer vädjanden. Begär vi för mycket? ... (Talar knappt hörbart och dessutom snyftande) ... att jag inte begär någonting ... Begär jag för mycket? Förväntar jag att man ska leva på en sådan nivå att det blir för mycket? Gör vi det som är rätt? Som Far har jag erfarenhet av att om man begär för mycket för tidigt kan det slå tillbaka och ge motsatt effekt. Stöter jag snarare bort än att jag inbjuder? Vare sig det gäller personlig verksamhet eller enskilda förhållanden, det finns misstro, det finns smärta. Herre, du måste visa oss att vi gör det rätta, att låta oss veta saker som kanske inte alla ännu vet. Att göra det som måste göras men ändå göra det i den takt som människor kan ta emot det. Jag har en bok om Joseph Smith i bokhyllan som innehåller ett epitet om Joseph Smith, ett utmanande och provocerande epitet. Det är 2 1/2 sidor långt. Jag erkänner att jag genom att läsa det fick förståelse om en princip jag ännu inte förstått. Denne författares i detta avseende oerhört skarpa analys visar att om än det sker i smärta och innebär utmaningar så måste vissa saker göras av ledare. Herre, jag är lugn. Herre, jag vet var du står i denna strid. Herre, du vet också var jag står. Jag behövde inte denna bekräftelse av Herren för min personliga del men jag behöver den nu som Stavspresident. Jag vet att Herren lever. Jag vet ... (uttalar inte halva meningar -- svårt att höra) ... Jag vet att han har till mig ställt frågan: "Varje sak som du ... (uttalar inte) ..." "Jag vet att ... (svårt höra) ...". Jag vet att Gud verkar. Gud är med oss. Gud är med oss i varje steg. Jag kan bara be för oss alla. I vad vi gör låt Herren vara med. Jag vädjar till er: Se något större. Se längre än vad din sikt är just i dag. Bered dig på att leva större tro än den du har i dag. Bered dig på att leva ett högre liv än i dag. Bered dig på att bli ett instrument i Herrens hand att göra större ting än de du gör i dag. Jag beder [att vi ska kunna göra så?] (uttalar inte halva meningar). I Jesu Kristi namn. Amen. Körnummer Handens Församlingskör: Som systrar i Sion vi verkar tillsammans... att uppbygga riket .... att .... Vi är döttrar till Vår Himmelske Fader som älskar oss och vi älskar honom.... Vi vill vara Hans missionärer, sprida hans sanning på Jord. Bön ·HH~FE· från Tyresö församling
Copyleft © 2000 Leif Erlingsson
Updaterad 12 maj 2000