När jag går och tar upp potatisen, skördar de sista gurkorna, Squashen, salladsärterna i vårt grönsaksland tänker jag som vanligt på hur konstig världen har blivit. När man är svettig och har jord under naglarna tänker man bäst.
Just nu kan jag inte låta bli att tänka på hur konstiga politikerna har blivit. T ex att Mona Sahlin är så angelägen om att synas tillsammans med, de ur vanligt folks synvinkel, mest parasitära typerna är obegripligt. Att hon är så fåfäng att synas bland dessa dagdrivare som ska försörjas av alla som har hederliga jobb och många av hennes väljare obevekligen kastas ut i arbetslöshet. Så ytlig att hon chartrar ett privatplan för att vara med på eventarrangören Micael Bindefelds fest på hotell La Residencia på Mallorca.
Kändisarnas motbjudande kelgris Bindefeld är den främsta symbolisen för fåfänga och ytlighet när den grasserar som värst. Till hans fest åker arbetarpartiets ordförande Mona Sahlin i chartrat plan. Jag börjar på allvar tro att hon kanske inte är någon "stor tänkare" som Göran Persson påstod i Erik Fichtelius avslöjande dokumentär om förre statsministern som nu tar 100 000 för en timmas snack inför rika och mäktiga församlingar.
Rune Lanestrand
kommentar till lanestrand@telia.com.
|