|
"De två senaste veckorna har jag arbetat som programledare för debattprogrammet Ring P1 i Sveriges Radio. Till detta program får helt vanliga svenskar komma till tals. Dessa är varken galningar eller rättshaverister. Vilken fråga tror ni att folk har ringt mest om de senaste dagarna? Jo, det svenska militära engagemanget i Afghanistan, förstås.
Det börjar sjuda i de djupa leden här hemma. Svenskarna har börjat förstå att Sverige, som i dag inte ens är så militärt starkt att vi kan försvara vårt eget territorium, nu befinner sig i regelrätt krig - men inte på hemmaplan utan i ett land tusentals mil bort och i ett syfte, som blir alltmer diffust."
Så skriver journalisten Elisabet Högliund i Expressen. För hela artikel klicka här. Synd att inte fler journalister vågar ifrågasätta riksdagens vansinniga beslut att skicka soldater till Afghanistan bara för att vara USA till lags.
På Småbrukarens redaktion har vi gjort samma erfarenhet som Höglund. Det är två frågor som dominerar, det stegrade våldet i samhället och varför krigar vi i Afghanistan. Kan heller inte uteslutas att krigstänkandet i alla medier även påverkar oss som individer.
Bonden har alltid varit emot krig. Det sitter i ryggmärgen eftersom det var bonden som tvingades gå i främsta ledet och oftast stupade på slagfältet. Medan de som ville kriga tog hem krigsbytet. Tänk om alla krigar- och soldatänkor kunde berätta. Jag har hört en del som gått i muntlig tradition i våra hårt ansatta gränsbygder mellan Danmark/Norge och Sverige. Inte minst under Gyldelöwfejden.
I det här kriget som aldrig kan "vinnas" finns heller inget krigsbyte för Sverige det tar globalföretagen hand om. Utan bara en större risk att även Sverige utsätts för terrorrism . För varje dödad Afghan föds en ny terrorist. Det är den fattiges vapen.
Rune Lanestrand
|