Ett obefruktat rötägg i SAAB-redet ?
När jag ser den norska playboyen Bård Eker och den självbelåtne C von Koenigsegg i tv får jag en stark känsla av att allt inte står rätt till. Ännu mer misstänksam blir jag när en s k bilanalytiker som professor Matts Carlsson tycker affären är spännande. Kom ihåg att denne Matts Carlsson på sin tid prisade försäljningen av SAAB till muskulösa GM . ”Det skulle rädda Trolhättefabriken för överskådlig tid.”
Carlsson är naturligtvis som de flesta i bilbranschen sponsrad av olika bilfabrikanter. Precis som de lättköpta motorjournalisterna. Hade vi haft en kritisk granskning av bilindustrin och av alla misslyckade nya bilmodeller som prisats av detta malliga ”motorskrå” hade SAAB tvingats ta fram en bil som folk vill köpa. Men inget inom journalistyrket överraskar för övrigt längre när Pontus Schultz och Veckans Affärer fotar, en av Sveriges bästa ekonomijournalister, Gunnar Líndstedt, för att han inte vill skriva för företag som sponsrar artiklar. Förr blev man varnad om man skrev reklamtext.
Hela SAAB-konceptet är otidsenligt och bygger på stora klasskillnader och bilen som en statussymbol för mångmiljonärer. Detta i en tid när vi äntligen fått insikt om att bilen är en av de stora miljöbovarna och att mänskligheten balanserar på en knivsegg med ständig ny vetskap om att jordens resurser är begränsade och livsutrymmet hotat.
Att i detta för både ekonomin och miljön så utsatta läget satsa på en energislukande lyxig bil som dessutom skattebetalarna ska gå in och garantera är fullständigt obegripligt. Även en normal bil drar mer energi vid framställning är den sedan förbrukar oavsett hur många tusen mil den körs innan den skrotas. Lyxbilen Koenigsägg är knappast bränslesnål och förbrukar naturligtsvis ännu mer vid framställningen.
Jag minns väl min första SAAB. Ursaaben, först på plan med fyrhjulsdrift, som började serietillverkas i Trollhättan 1950. En grön tvåtaktare som Carlsson på taket började vinna lokala biltävlingar med här på Västkusten. Sedan också stora internationalla tävlingar. RAC-rallyt vann han 3 gånger och Monte Carlo-rallyt 2. Han var bäst i världen redan med den lilla tvåtaktaren. Den som utvecklade SAAB-en var ingenjören Gunnar Ljungström och för formgivningen stod Sixten Sason. Ljungström fick för sin insats Ingenjörsvetenskapsakademins stora guldmedalj.
SAAB har varit en fantastisk produkt. Av alla Saabar jag haft så ligger 92-an mig fortfarande varmast om hjärtat. Den var allround. Sedan jag tagit ut framsätet kunde jag lasta den full med nyupptagen färskpotatis, morötter, plockande kycklingar, ägg och åka in till torghandel i Vänersborg. Den knotade aldrig. Var batteriet dåligt gick den igång på en liten knuff bara. När vi skulle ut och dansa åkte vi ledigt fyra bak och två fram. Det var innan polisen börjat räkna passagerare.
Den enda jag köpte helt ny var den vita. Under senare år blev SAAB blev för dyr för min kassa. En märklig episod med den vita Saaben. Jag hade parkerat och när jag kom tillbaka och startade den upptäckte jag till min förskräckelse att det inte var min bil för den var försedd med rattmuff. Tur, annars hade jag kört iväg med en annans bil. Skamsen som en biltjuv klev jag snabbt ur och såg mig skyggt omkring. Undrande om den rätte ägaren stod och såg mig. Var det kanske redan här som entreprenörandan började svikta, slentrianen inträde och nedräkningen för SAAB startade?
Jag vill ge Koenigsegg rätt på en vital punkt och det är hans kritik mot att entreprenörskapet har försvunnit i de stora bilfabrikerna. 1200 (SR:s uppgift) ingenjörer på SAAB har misslyckats med det Gunnar Ljungström och Sixten Sason gjorde; att skapa en folkkär bil som kan konkurrera och som efterfrågas av tillräckligt många köpare.
Att i ett läge med en finansiell kris och en djupgående strukturell kris inom tillverkningsindustrin satsa på SAAB som en dyrare lyxbil låter som ett dåligt skämt. Jag tror inte heller att detta är seriöst menat. I en tid då det är de bilfabriker som gör små energisnåla fordon som överlever.
Men Koenigseggs inträde på SAAB-arenan är oavsett hur det går med affärens genomförande en PR-kupp som kommer att gå tillhistorien. På några veckor gick lyxbilstillverkaren Koenigsegg från en anonym verkstad i Ängelholm till att ligga på var mans läppar. Troligen besannade det gamla uttrycket. -Upp som en sol och ned som en pannkaka när det gäller SAAB-affären. För tyvärr tror jag att det kommit in ett nytt obefruktat rötegg i SAAB-redet.
Rune Lanestrand
|