En bedrövlig och ytlig EU-valrörelse späckad med partipolitiska floskler
Stackars väljare. Hur ska folk kunna skaffa sig en uppfattning om partierna och kandidaterna i EU-valet då debatter och utfrågningar bara skummar på ytan. Ja i många falla fungerar de som ren desinformation. Särskilt radio och tv är förskräckliga. Programledarna är som stressade fårhundar som till varje pris ska hålla skocken inom de snäva ramar Mediatan har bestämt.
Samtidigt klagar politiker och politiska kommentatorer på att väljarna inte intresserar sig för EU-valet. Och naturligtvis drar de med sin von oben-inställning den felaktiga slutsatsen att det är för svåra frågor som tas upp. Det är i stället tvärtom så att folk orkar inte lyssna på alla upprepningar och brist på seriös fördjupning.
Jag trodde att botten var nådd med valdebatten i SVT som leddes av Karin Hubinette. Men så kommer fredagens valdebatt i P1 som är ännu sämre. Inte ens jag som är mycket politiskt intresserad orkade lyssna på hela programmet. På samma linje går Leif GW Persson och Ian Wachtmeister när de på Newsmill vill att Alf Svensson ska frälsa EU. Inte ett ord om att Alf Svensson och kd för att snabbare komma till makten övergett alla sina hjärtefrågor. Kd har t o m röstat för att Sverige i dag ska ta emot kvinnor från andra länder som vill göra abort.
När man till leda, för hundrade gången i denna valrörelse åter ältat frågan om EU:s s k utsättninsgdirektiv så hade jag fått nog och säkert väldigt många med mig. Samtidigt undrar jag hur många som egentligen vet vad detta konstiga ord står för. En avledande, ofarlig fråga att uppta tiden med för att slippa fördjupning. En ren mediagrej för att försöka inbilla väljarna att moderaterna och socialdemokraterna i alla fall är oense i en fråga i EU. Medan sanningen är den att båda partierna har röstat för Lissabonfördraget och därmed överlämnar till EU att bestämma om minimilöner och regler på arbetsmarknaden. Alltså rent spel för gallerierna.
För mig och många andra som vill veta mer om de långsiktiga framtidsfrågorna ges inga svar. Vilken politik kandidaterna kommer att föra i EU när det gäller den militära superstat som EU håller på att bygga upp. Hur ställer man sig till utbyggnad av kärnkraften i Europa. Och hur ser man på att EU:s organ Euroatom driver på för att bryta uran i Sverige o s v. Eller hur ser man på EU:s riskfyllda och enormt dyra projekt som ESS-anläggningen i Lund. Vilken forskning ska EU lägga sina enorma resurser på. Vad vill kandidaterna gör att för att begränsa lobbyisternas informella men starka makt i Bryssel. Vad vill man göra för att få stopp på den omfattande korruptionen inom EU:s egna organ. Inte minst inom jordbruket och på biståndet. Vad vill kandidaterna göra för att få slut på den lika
omfattande som omänskliga trafficken.
I stället får kandidaterna utan motfrågor i all oändlighet stapla sina partipolitiska klyschor som "ett vassare och smalare EU" medan EU går i motsats riktning med ytterligare detaljstyrning och en armada av 100 000 byråkrater som världen aldrig tidigare har skådat.
Ett annat mantra är att ta bort jordbruksstödet. Javisst. Men inte en motfråga från de okunniga och ytliga programledarna om effekterna av prisökningar på livsmedel i affärerna på mellan 20-25 procent som detta skulle medföra.
Ska man få reda på vad som verkligen sker med superstaten EU så får man söka sig till bloggar, hemsidor och oberoende information på nätet. Den urvattnade soppa som de stora medierna ger blir bara osmakligare för var dag som går. De fisförnäma ledarskribenterna och partihögkvarteren håller på att tappa sitt informationsmonopol och det är bara nyttigt för vår med partistödsmiljoner urholkade demokrati.
Vill ge ett självupplevt praktexempel på hur fårhundarna fungerar. När Småbrukarna demonstrerade för en bättre jordbrukspolitik i samband med att EU:s jordbruksministrar häromåret var samlade i Östersund blev jag intervjuad av den ständiga SVT-reportern Anders Lindqvist. – Om du är för EU-kritisk kommer du inte med i sändning, sa Lindqvist innan kameran slogs på. Intervjun sändes inte heller om jag minns rätt.
Rune Lanestrand
|