Vår i Tjernobyls skugga
Tjernobyl I
(11 maj 1986)
Vår utan glädje
Trots kärt vårarbete
starar, duvor, svalor
finns ingen vårglädje
sinnet är tungt och ledset
Det radioaktiva molnet
har nått oss
Den höga Nord
är farlig och inte hjälper det
att vara varlig
Tre par pojkögon
väntar på svar
Inte är det farligt far?
Är det någon idé
att så veten?
kanske blir den giftig
kan hönsen äta gräset,
finns strontium i äggen?
De små lammen äter av
radioaktivt gräs
vad ont har de gjort?
Sorg och ilska blandas
till overksamhet
Känslorna rasar
mot kärnkraftshökarna som
ljugit så fräckt
och alla de politiska trixen
Hade det hjälpt
att offra
ändå mer av sitt privata liv? Hade jag kanske
bara brunnit upp.
När det går upp för mig att
makteliten är så grym,
att hela Europas folk
ska få sin dos
innan fascismen avslöjas,
svindlar tanken
Öst och väst hjälps åt att
att hålla tillbaka
sanningen om Tjernobyl
Vem kan njuta
av välfärd
som ska ge
cancer och
lidande i generationer?
Jag hoppas
bli stark igen
och kämpa som förut
Vi måste förhindra det
kollektiva självmordet.
Tjernobyl II
(18 maj 1986)
Mardrömmen Tjernobyl
Staren sjunger i källarbjörken
lövträden står i sitt vackraste flor
Fågelsången lyfter stegen
över gårdsplanen svalorna rutschar in i lagårn
Den ljuva våren går över
i nordisk försommar
Skapare väck oss ur
mardrömmen om Tjernobyl
låt den vara en hemsk dröm
– inte verklighet.
Tjernobyl III
(29 juni 1986)
Höskörd i Tjernobyls skugga
Ett strålande höväder
och doften av torkat hö
som i barndomens
varma sommarkvällar
Men vad finns i höet?
vad finns det i dammet
som räfsan rör upp
Vad tjänar gasmask
och skyddskläder
om allt är inpyrt
Är det förgiftat får Fina det i sig
och vi genom mjölken
Kanske skulle inte
pojkarna vara
med i höskörden?
Vreden över politiker
och makthavare
är enorm
En enig utrikesnämnd
ska inte begära ett
öres ersättning från
Sovjet
som ska bygga 35 nya
kärnreaktorer till de
nuvarande 34
(men gnistan har kommit tillbaka)
Skrevs i djup förtvivlan 1986 och låg sedan mer än 20 år i byrålådan
Rune Lanestrand
|