Marit Paulsen fick statliga miljonbidrag
Folkpartiets EU-kandidat, författaren, f d landsbygdsbygdsambassadören, ledamot av EU-parlamentet, och tillika ledarskribent i tidningen Land, Marit Paulsen, har varit mycket framgångsrik när det gäller att komma i åtnjutande av statliga bidrag.
Att ta del av lantbruksnämndens och länsstyrelsens tillmötesgående är en bitvis hisnande läsning.
I de flesta fall är beslutsunderlagen ytterst torftiga, projekten saknar kritisk granskning och andra former av uppföljning. Detta är formuleringar som finns i rättsenhetens egen utredning på länsstyrelsen i Falun.
Ifrågasattes inte
Precis som Marit Paulsen har lagt storstadstidningarna, radio och TV för sina fötter har hon lyckats dupera vissa statliga tjänstemän. När hon vid något enstaka tillfälle nekats bidrag har hon skällt som en bandhund på handläggarna.
Troligen p g a sitt flitiga förekommande i de stora medierna, sina höga politiska kontakter inom (s) (Mona Sahin m fl) och med LRF och den mäktiga ekonomiska bonderörelsen i ryggen har tjänstemännen inte velat ifrågasätta rimligheten i alla hennes bidrag.
Under åren 1989 till 1990 lyckades Marit Paulsen och hennes man få ut stora summor i form av avskrivningslån, lokaliseringsstöd, lokaliseringsbidrag, regionalt utvecklingsskapital, plus rundhänta statliga garantilån. Så här får hon lägga ut texten i ATL ".Ser man på de lånegarantier och liknande vi fått kan man konstatera att de med skatter och amorteringar har betalats flera gånger". Har man hört på maken!
Flera bolag
Basen för Marit Paulsens svindlande affärer har varit den hopköpta gården på 37 ha i Yttermalung med ett taxeringsvärde på 501 000 kronor samt företaget Anderssons Jord och Ord AB. (Maris rätta namn är Marit Andersson). Dessutom drev familjen Kokpunkten AB, Marits Mat/Malungskullornas Kök AB med tillhörande getgård, som trots miljonstöd gick i konkurs.
1988 var ett rekordår för Marits bidragsviggande. Då fick familjen från lantbruksnämnden i Falun ut 260 000 kronor i avskrivningslån, 100 000 kronor i projektstöd, 485 000 i lokaliseringsstöd och lika stor summa 485 000 kronor i lokaliseringsbidrag.
Mera bidrag
1989 var inte heller illa ur bidragssynunkt. Då lyckades familjen Andersson-Paulsen få ut ytterligare 500 000 i bank med statlig lånegaranti som staten fick lösa ut efter konkursen, 200 000 kronor i lokaliseringsbidrag, 200 000 kronor i regionalt utvecklingsstöd och 150 000 kronor i projektstöd.
Sammanlagt har Marit Paulsen och hennes familj under en 10-årsperiod lyckats att få ut 4,535 miljoner.
2,8 milj kommer från lantbruksnämnden och länsstyrelsen i Kopparbergs län och 1.075 milj från Glesbygdsverket, Styrelsen för teknisk utveckling, LRF, ICA och Arbetsmarknadsdepartementet. Övriga 660 000 är banklån som hon fått tack vare statlig lånegaranti. Denna lånegaranti på 660 000 säger hon sig inte tagit i anspråk utan betalat tillbaka till banken. Se ovan.
Även efter konkursen
Hur är det möjligt att få ut så mycket bidrag så lättvindigt? I de flesta fall är bidragen beslutade av en eller två tjänstemän, T o m efter Malungskullomas konkurs 1991 har ytterligare bidrag beviljats till något som kallas Säljaktivitet AB (Blotta namnet). Säljaktivitet AB köpte Marits konkursade Malungskullor 1990 som sedan köptes tillbaka efter konkursen av Marit för en krona sedan alla skulder var avskrivna. Tänk på det nästa gång när hon ler och försöker se ärlig ut i TV-rutan.
Hur kan en stat som snålar in på barn, gamla och sjuka så lättvindigt skriva ut bidrag i den här storleksordningen samtidigt som Marit Paulsen, trots alla bidrag, har nolltaxerat fram till
1993.
Alla miljonbidrag till trots står fähuset tomt, korna och fåren är sålda, getgården nedlagd och Malungskullornas fabrikslokaler står öde.
Kändisskap och kontakter
Är Marit Paulsen ett typfall när det gäller svensk regional- och jordbrukspolitik? Eller är det vanligt att bara kändisskap kan utnyttjas på det här skrämmande sättet? En handläggare på länsstyrelsen försvarar sig med att Marits stora projekt hade acceptans i Stockholm och då kunde inte länsstyrelsen gärna avslå hennes ansökan.Vem annars än landsbygdsambassadören Marit Paulsen skulle kunna få bidrag och lånegarantier på över 4,5 miljoner till en gård på 37 hektar och med ett taxeringsvärde på 501 000 som enda säkerhet? Nästan 4 miljoner har Marit och hennes familj fått ut i statligt "socialbidrag" under en tioårsperiod.
Utan LRF:s starka uppbackning hade aldrig hennes svindlande affärer lyckats.
Rune Lanestrand
kommentar till lanestrand@telia.com
|