Maud Olofssons politiska hyckleri känner inga gränser
Detta är bedrövelsens dag för oss alla gamla SLU-are skriver Bengt Svalander i sin kommentar. Och visst känns det oerhört sorgligt inte minst för oss som har våra rötter i SLU (CUF:s föregångare Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund). För nu känns det som att centern helt har övergivit sitt ursprung, att värna om landsbygdens folk.
Det är som Gudrun Beims konstaterar att centern inte längre förvaltar partiets arv. Det har varit uppenbart länge att partiet tycks skämmas för sitt ursprung, Bondeförbundet och i stället vänder sig uteslutande till städernas väljare. Omedveten om att ättlingar till småbrukarna i städerna har en känsla för sitt ursprung och vill se en levande landsbygd.
Under Maud Olofsson tid som partiledare har det blivit alldeles uppenbart att hon helst vill glömma att det är folket på landsbygden och Sveriges småbönder i strid med högern som en gång bildade partiet. Och som länge var småfolkets parti som hade mer gemensamt med arbetarna än med de högre skikten i samhället.
Vid centerkonferensen på Gotland var Maud riktigt hög och talade om den ”Gyllene porten till förnybar energi”. Det var ett närmast extatiskt tungomålstal. När inte det hjälpte föll hon i bästa amerikanska valtalsstrategi i tårar över sitt eget tal och ”då bröt applåderna ut” enligt Gotlands Tidningar. Ja det är nog många gamla trogna centerpartister som fäller en tår, men förstås av helt annan anledning över Mauds historiska svek.
Medierna har genom den listiga uppläggningen med en konferens för centerns kommunfolk i direkt anslutning till alliansens energiuppgörelse getts en alldeles felaktig bild av stämningen inom partiet. De som åker på dessa konferenser är främst ideologiskt urlakade kommunalråd som inte på något sätt är representativa för centerns väljare. Ofta i konflikt med sina väljare lokalt. De allra flesta backar upp allt som kommer från partiledningen rädda för en intern debatt som kan skada partiet och därmed äventyra deras välavlönade kommunala uppdrag.
När det gäller Maud Olofsson finns tydligen inga gränser för politiskt hyckleri. Som när hon hulkande säger att hon bytt uppfattning om kärnkraften för sina barn och barnbarns skull. Tänkte hon ändå bakom fasaden, innerst inne, på att de måste ta hand om det radioaktiva avfallet, den förgiftade svenska fjällvärden efter kommande uranbrytning eller de tusentals strålskadade barnen efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Var det kanske därför hon föll i gråt. Eller är Maud Olofsson så förblindad av den politiska makten att hon helt tappat huvudet.
Rune Lanestrand
|