"Gudomligt" unika kycklingar
Lagom till nationaldagen kläcktes 8 fina kycklingar. Först av allt ska kycklingarna ha sand eller fint grus och vatten. Gärna också lite krossat vedkol eller aska som är bra för magen. Hårdkokta smulade ägg och potatis blev den första måltiden. Därefter grynigt vetemjöl. Finhackad kött, får ersätta mask medan de är i buren som skyddar mot skator och hök. Fiskrester, kokt potatis och ett och annat hårdkokt ägg sätter guldkant på deras tillvaro. När de tomma äggskalen, som hönan hackar sönder och finfördelar, är slut, är det viktigt med snäckskal. Finhackat färskt gräs är också mycket viktigt
Hönan som gått ner i vikt under ruvningen är nu fjäderlätt, för att inte krossa äggen, som är mycket sköra i slutet på ruvningen. Hon har nu en glupsk aptit efter "fastan" och sätter i sig mycket havre och vete. Hon har minsann inte heller legat på latsidan. Fyra gånger per dygn har hon vänt äggen. Hur hon kan veta att detta måste göras är det väl knappast något som kan svara på. Hon har heller ingen mödravård att fråga.
Men visst är det också fantastiskt att hönan inte går av äggen när den första kycklingen kläcks utan kan ligga ett par dar till för att alla ska kläckas. Och hur kan hon veta att hon ska sluta ruva de eventuella ägg som inte är befruktade och som ligger kvar i redet.
Det var detta som Selma Lagerlöf funderade mycket över i sina berättelser och som hon kallade det Gudomliga. Särskilt flyttfåglarna som flyger hundratals mil höst och vår väckte hennes förundran och beundran.
I höns och kycklingfabrikerna är djuren fråntagna sin naturliga fortplantning. 99,9 procent av alla kycklingar kläcks i maskin med tiotusentals ägg åt gången. Äggkläckarna drar stora mängder el vilket sparas vid naturlig ruvning. När kycklingarna är födda behövs heller inga värmelampor i flera veckar som också drar ström. De naturligt framruvade kycklingarna blir också mycket bättre fodersökare och lär sig redan som små att gömma sig när faror hotar.
Efter att hönsavelsindustrin i ett halvsekel avlivat alla hönor som vill ruva är ruvhöns allt sällsyntare. Allt för att på industriell väg få fram billig mat utan en tanke på hur djuren har det eller de långsiktiga effekterna av en ensidig avel på A-linjen = Avkastning. Vid denna utgallring går säkert även andra bra egenskaper bort. De senaste årens epedemier i höns- och kycklingfabrikerna är troligen en signal om att denna kortsiktiga och snedvridna avel inte håller i längden.
Rune Lanestrand
|