I dessa dagar då de flesta stora medier propagerar för mer kärnkraft påhejade av militanta atomtokar i folkpartiet som vill bygga nya reaktorer i Sverige finns det anledning att påminna om Tjernobyl. Även om nedfallet över Västra Sverige var förhållandevis litet så glömmer jag aldrig den hemska våren. Sorgen med de som drabbats i Vitryssland och Ukraina och även i vårt land gav smärta och ilska över denna katastrof som
alla myndigheter försökte och försöker förminska så att den till slut knappast har hänt. Det är närmast förnedrande att behöva lyssna till Jarl Alfredius och hans gelikar i statsmedia som praktiskt taget varje dag trummar på för mer kärnkraft. När man trummat ett tag gör man opinionsundersökningar och konstaterar att propagandan har gett resultat. Budskapet är enkelt. Folket vill ha den ”rena” kärnkraften. Värst är Dagens Eko och Sveriges Television. TV 4 vill förstås inte vara
sämre utan luktar sig till vad makten vill ha och anpassar sig i hopp om utökade tillstånd till ännu mer reklaminslag i sändningarna.
Sparsamt utrymme gavs också i tv och radio på 22-årsdagen efter härdsmältan i Tjernobyl. Inget om att 12 000 barn i Ukraina och Vitryssland dog av strålningsskador inom 7 år efter olyckan eller att halveringstiden för plutonium är 24 000 år. Att enorma arealer av Ukrainas bördiga åkerjord är kontaminerad och inte kan odlas nämns aldrig. Makten största megafoner gör allt för att vi ska glömma. De barn som var små vid tiden för olyckan är nu i fertil ålder och får egna barn. Många med
strålningsrelaterade missbildningar. Inte mindre än 2 miljoner människor bor på starkt radioaktivt smittad mark kring Tjernobyl. Kommunisten, premiärminister Alexander Lukashenko tvingar studenter att flytta till den nedsmittade zonen som alla vill bort ifrån. De som inte lyder förlorar sina examina och ställs inför rätta, skriver Aftonbladet som utgör ett av få undantag bland de stora som inte tiger ihjäl kärnkraftens oerhörda risker. Även landskap i Sverige drabbades hårt. Bl a delar av
Uppland, Gästrikland, Hälsingland och Västerbotten. Jag gjorde en föreläsningsturné i Västerbotten vintern efter reaktorhaveriet i Tjernobyl och kom sista kvällen till Umeå. Mötet hölls i det fina länsmuseet. Vid fikat efteråt kom jag att sitta mitt emot en man som såg väldigt sorgsen ut. Vi började prata och han berättade att han var fjällbonde och fiskare och gården hette Rödsjön efter rödingen i sjön. Några kor och fisket var det som han och tidigare generationer överlevt på. Nu kunde han inte fiska längre. Prover visade att rödingen innehöll 10 000 becquerel och han visste att varken han eller hans efterkommande under överskådlig
tid skulle kunna äta av fisken i sjön.
De mest gapiga kärnkraftshökarna i det kärnkraftskramande politiska toppskiktet med Jan Björklund och Fredrick Federlay i spetsen skulle tvångskommenderas till det pågående saneringsarbetet vid reaktorerna i Tjernobyl. Efter tre minuter, vilket är maxtid för arbetet intill sarkofagen, kanske de äntligen skulle förstå vad det är de pratar om.
Rune Lanestrand
|