 |
Ärlan har kommit till Nyttorp
I djup kontrast till alla hemska minnen från Tjernobylvåren står den skirande grönskan med en matta av vitsippor i björkdungarna.
Vi kan bara ödmjukt tacka skaparen för att vi 1986 slapp det hemska elände som drabbade så många oskyldiga människor. Ärlan och Bofinken har kommit och de vintertrogna talgoxarna bygger bo i holkarna. Det händer så mycket roligt i naturen som lyfter bondesjälen. Vi har börjat fiska och fått både gös, gädda och abborre till middag. Hönsen äggulor blir röda av det vårgräsets klorofyll, kalkonerna har börjat värpa, en anka har kläckt tre ankungar och den andra har börjat värpa. De gamla dubbla påskliljorna som finns dokumenterade i gårdshandlingar på Nyttorp sedan 200 år lyser upp backen ner mot trädgården. Då är det dags att sätta den tidiga potatisen. Arbetet med nästa års ved pågår sedan en tid och bör helst vara klar innan häggen slår ut.
 Påskliljorna i slänten ner mot trädgården står lika vackra som varje vår.
 Jorden har varit täckt med halm och gräs under vintern och reder sig fint sedan vintertäcket frästs ner tillsammans med kompost på halm, hushållsavfall och stallgödsel. Potatis vill ha humusrik jord men ingen färsk gödsel. Det är viktigare än kväve. Det är jorden, maskarna och mikrolivet som ska ha ”mat” som sedan ger näring till växterna.
 Det är de tidiga, gamla klassikerna Rosen och Snöboll som har stått till groning i snart två månader som nu kommer i jorden. Eftersom klimatet är kärvt i Nordvästra Västergötland på gränsen till Dalsland får de täckas med väv ett bra tag in i juni. Och kan då vara klara till sillen på midsommar.
Rune Lanestrand
| |
