Info #211se: 17/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 16/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)

VITTNESUTSAGA 31A)

Sonja Norberg (NK-kund, stod vid rulltrappan ned till BV), 11.09.2003 kl 16.25-17.10 (både per telefon och direkt?) till Lena Hjertberg; Anne-Lie Erixon-Alkegård uppges ha varit för-
hörsvittne och förhöret betecknas både som "Telefonförhör" och som "Konceptförhör"; hur som helst förhör 1 av 3 (redovisade) med henne - h-prot sid 334-335:

...

Sonja uppger att hon hade glömt sitt armbandsur hemma denna dag varför hon tog upp sin mobiltelefon för att se vad klockan var. Mobiltelefonens klocka visade 16.12. Sonja upp
ger att hon befann sig på plan 1 och hade precis bestämt sig för att åka ned till gatuplanet för att lukta på parfymer när hon hör en kvinna ropa "Stoppa honom!".
...

[KOMMENTAR:

I kängu-rättegången som nu har paus har åklagarna varit mycket angelägna att försöka påvisa att överfallet skedde "kl 16.13" och inte kl 16.12, den tidpunkt som annars de till synes mest
välinformerade källorna ända sedan september 2003 offentligt har angett som den korrekta - kanske delvis eller rentav helt byggt just på Sonja N.'s vittnesuppgift om 16.12 enligt hennes
mobiltelefon.

Sitt påstående att tidpunkten i stället var "16.13" har åklagarna framför allt försökt underbygga genom att hänvisa till ett visst kvitto i butiken Filippa K som var stämplat med den tiden, ihop med att enligt dem en kontroll skulle ha visat att den relevanta kassaklockan "gick högst ±3 sekunder fel".

OM tidpunkten för överfallet, eller noga räknat, för mördarens ankomst strax efter det till rulltrappan nedåt, verkligen VAR 16.12 - jag vet idag inte huruvida så är fallet eller ej - och
detta kunde påvisas, då vore detta ytterligare en sak som, redan i sig själv, skulle vara fatal för åklagarnas och de andra "etablerade" personernas justitemordkomplott.

För NK-mannen, som Micke M. enligt åklagarnas osv rövarhistoria först "förvandlade sig till", innan han sedan utförde sitt nästa förvandlingsnummer och "blev till" den väsentligt annor-
unda igen utseende mördaren, dvs på NK:s plan 1, denne NK-man, den faktiske sådana alltså, klockades ju uppenbarligen - enligt vad åklagarna och de andra inblandade i komplotten själva
har uppgett - till att ha varit på plan 2 ända fram till kl 16.12.26. Ett sådant mordöverfall i butiken Filippa K på plan 1 med efterföljande flykt fram till ned-rulltrappan som faktiskt utfördes hade han, om denna klockning är korrekt, aldrig hunnit med under de då återstående 33 sekunderna av klockslaget 16.12 (CET).]

Sonja uppger att i samma ögonblick eller en bråkdels sekund efter att kvinnan ropade fick Sonja en rejäl knuff i ryggen. Sonja uppger att hon flyttade sig lite åt höger för att släppa
fram en person. Sonja uppger att personen som sprang förbi henne var en mansperson. Sonja fick uppfattningen att det var "jakt" på gång. Sonja uppger att manspersonen rusade nerför
rulltrappan. Sonja uppger att manspersonen viftade yvigt med sina armar när han sprang. Sonja uppger att hon inte kunde se om mannen höll någonting i sina händer. Sonja fick inte upp-fattningen att det fanns någon i rulltrappan som mannen jagade. Sonja såg inte heller att någon jagade mannen. Sonja uppger däremot att hon fick en känsla av någon form av "jakt".

[KOMMENTAR: Som väl läsarna har kunnat se också redan i tidigare avsnitt här, ifall de annars inte själva har erfarenhet
av det, är "svensk polisiska" verkligen att alldeles särskilt språkbruk för sig självt. Det föreliggande exemplet på det är
kanske inte det mest "speciella" bland dem finns i detta Info heller; åtminstone uttrycker sig denna förhörsledare tydligt
och klart.]

Sonja uppger att precis när kvinnan hade ropat och mannen hade sprungit förbi och knuffat henne, tog Sonja ett steg ut i rulltrappan och började åka neråt. Sonja såg hur mannen
sprang med stora kliv nedför rulltrappan. Sonja tittade upp på kninnan som hade ropat och efter en stund försvann kvinna ur sikte och när Sonja tittade tillbaka ner hade även
mannen försvunnit.
...

SIGNALEMENT

Sonja beskriver mannen närmare med att han inte var en "typisk NK-kund". Sonja uppger att de som brukar befinna sig på NK är mer stillsamma. Sonja såg endast mannen bakifrån. Mannen var
lång och Sonja uppfattade det som att mannen hade en stor ryggtavla. Mannen bar ett ytterplagg i grått i ljusare ton ev beige/grått, något melerat. Sonja fick en känsla av att mannen kan ha varit runt 30 år, kanske. Sonja uppger att hennes första tanke var att han var påverkad av någon drog på grund av hans yviga händer. Sonja kan inte säga om mannen hade någonting på huvudet. Det var mörkt och slätt på huvudet. Sonja fick för sig att han bar keps, men såg den egentligen inte. Sonja har inget minne av något hår.

Uppläst och godkänt.

VITTNESUTSAGA 31B)

Sonja Norberg (NK-kund, stod vid rulltrappan ned till BV), 13.09.2003 kl 12.40-12.45 per telefon till Anne-Lie Erixon-Alkegård, förhör 2 av 3 (redovisade) med henne - h-prot del 2
sid 336:

13 sept ringde jag Sonja Norberg för att fråga om hon kom ihåg mer ang kvinnan som ropade "stoppa honom". Hon svarade att kvinnan kanske hade något rött men det var högst osäkert. ...
...

Norberg berättade att hon sett bilden av den misstänkte i tidningen nu på morgonen. "Det stämmer precis" var hennes spontana reaktion till maken. Hon påpekade också för honom
att hon "måste ha sett mannen framifrån i brösthöjd, något föll på plats, framför allt armarna".

Uppläst och godkänt.

VITTNESUTSAGA 31C)

Sonja Norberg (NK-kund, stod vid rulltrappan ned till BV), 18.09.2003 kl 12.02-12.40 per telefon till Krinsp karin Björkman [sic - RM], förhör 3 av 3 (redovisade) med henne - h-prot
del 2 sid 337-339:

Uppger att hon blivit förhörd även den 11 september 2003 av två kvinnor från Citys ungdomsrotel.
...

Samtidigt kom det en man emot Norberg och hon får en knuff som hon uppfattade i ryggen. Hin förlorade ingen balans eller så utan blev nästan förbannad och tänkte "ska jag sätta krokben
på honom eller ska jag knuffa ned honom, men det kan man ju inte göra på NK, för då kunde han slå sig Allt det här kom i hennes tankar samt att kvinnan som skrek inte hade riktig
svensk accent [detta sista tydligen en missuppfattning .

Mannen skulle förbi henne i rulltrappan och mannen rusade ned i rulltrappan...Hon såg personen/mannen i rulltrappan som vevade med armarna på något vis.

Det mannen hade på sig, som Norberg såg, var något mellangrått, absolut inte något kamoflagefärgat. Det var en stor ryggtavla i grått. han hade någonting som Norberg uppfattade
som keps på huvudet, men det kunde hon inte riktigt se, men huvudet var mörkt ända ned till halsen. Någon ljus nacke såg inte Norberg utan det var mörkt ner halskragen. Hon vet att
hon tittade mycket på henne när han bökade i rulltrappan. Norberg såg inte hans händer eller om han hade några tatueringar på armarna.

Norbergs iakttagelsr av mannen i rulltrappan är att hon såg något grått bakifrån. Det var inte någon typisk NK-kund. Det var folk i rulltrappan.
...

Norberg har sett bilder tagna inne på NK av en man och när Norberg såg bilderna tänkte hon direkt att "det är de där armarna jag sett". Det hade sannolikt att göra med att ärmarna
på mannen på bilderna var uppkavlade och det är det hon har klart från sina minnesbilder när hon såg armarna som mannen i rulltrappan vevade med.

Då Norberg såg bilderna från NK kände hon sig lugn för hon var helt övertygad om att mannen på bilderna var samma man som hon såg i rulltrappan. Den NK-bild hon har sett av mannen bakifrån stämmer med vad hon tror att hon kommer ihåg av huvudet.

Mannen var som Norberg uppfattade det lång och han var "mycket" i rulltrappan. Han tog plats. Norberg har inte av mannen som knuffade henne i rulltrappan någon minnesbild av
mannens ansikte. Ändå bör hon ha sett honom lite snett framifrån och när hon såg bilder publicerade i tidningen kände hon att "det äer han".
...

Förhöret avslutat kl 12.40.

Förhöret uppläst och godkänt 2003-09-19.

VITTNESUTSAGA 32A)

Gun Karlsson (expedit i NK Herrekipering, BV dvs gatuplan),10.09.2003 kl 17.25-17.40 till Marcus Lindgren, på NK, förhör 1 av 2 med henne - h-prot del 2 sid 340

...
Gun berättar att hon...stod nere på NK herrkläder vid skjor-
torna en bit från kassan. Hon såg då en man komma nedför rull-
trapporna, mannen sprang i hög fart som om han hade bråttom.
Gun uppfattade det som om mannen var stressad. Mannen fortsat-
te sedan springa i gången mellan parfymavdelningen och NK
herrkläder. Han vek sedan av vänster förbi juvelavdelningen
och ut genom entrén som går mot Hamngatan/Regeringsgatan. ...
...

Hon beskriver mannen enligt följande: normalt byggd, medellång 170-175 cm, han bar en ljusgrå munkjacka och svart keps. Han hade mörkt halvlångt lockigt hår som hängde ut under kepsen.

Gun säger att hon aldrig såg mannens ansikte utan hon honom först såg [sic - RM] frpn sidan när han kom ner från rulltrappan och sedan bakifrån då han sprang ut.

VITTNESUTSAGA 32B)

Gun Karlsson (expedit i NK Herrekipering, BV dvs gatuplan), 19.09.2003 kl 11.30-11.40 till Marie Ziljat och Lars-Göran Pålsson, i NK Herrekipering, förhör 2 av 2 med henne - h-prot
sid 341 (och skiss sid 342 samt foton sid 343):

Karlsson uppger att hon såg en man sprang ut från NK. Det var i höjd med parfymdisken som hon såg mannen. ... Mannen var klädd i en grå munkjacka och en mörk keps, antingen
svart eller mörk blå. Han hade mörkt hår som stack ut från kepsen. Mannen var av medellängd och ingen "liten kille". Karlsson såg ej vad mannen hade för byxor...

Karlsson uppger att hon sett bilderna i massmedia och hon tycker att den bild där man ser ryggen på mannen stämmer överens med den man hon såg som sprang. De övriga bilderna kan hon ej säga något om. Förhörsledaren visar två bilder på den så kallade NK-mannen, bifogas, och Karlsson säger att hon inte såg några märken på kläderna. Hon uppger vidare att hon såg
honom från sidan och bakifrån.
...

Förhöret uppläst och godkänt

VITTNESUTSAGA 33A)

Maria Nyrén (NK-expedit, i Juvelsalongen, BV dvs gatuplan), 11.09.2003 kl 13.30-14.00 till Rune Carlsson och Claes Wisdahl, i Juvelsalongen, NK, förhör 1 av 2 (redovisade) med hen-
ne - h-prot del 2 sid 344-345:

...

Maria hade inte hört uppgifter om vart man misstänkte att gärningsmannen hade tagit vägen. Det fick hon reda på först dagen efter, dvs 2003-09-11, då en väninna berättade att polisen
misstänkte att mannen gått ut vägen förbi Juvelsalongen.

[KOMMENTAR:
Är det sant att hon inte ens fick reda på detta den 10.09 så beror detta rimligen på något tjänstefel eller någon brottslig handling av en eller flera personer inom poli-
sen.]

Hon drog sig nu till minnes att en man kommit springande inifrån varuhuset under onsdagseftermiddagen och sprang förbi salongen och mot utgången Regeringsgatan-Hamngatan. Mannen sprang fort och sprang mellan folk. Han sa ingenting. Maria
vet inte hur mycket klockan kunde ha varit men det var någon gång under eftermiddagen; det var innan hon såg att vakten stod vid rulltrappan. Mannen kan ha börjat springa en bit inne
i varuhuset, han sprang "hårt" och sprang rätt på.

Maria såg honom snett framifrån i profil och beskriver honom:

Normallängd, kanske 180 cm, normal kroppsbyggnad, inte korpulent och inte heller smal.

25-25 år gammal, själv är Maria 28 år. Han hade rak näsa.

Brunt hår, ganska mörk färg, ej svart, ej utlänning, inte mörk i hyn, snarare lite blek i ansiktet, hade sk Page-modell på håret, hade ingen huvudbonad, håret fladdrade bakåt när han
sprang förbi.

Håret var klippt i bakkant ner till kragen. Enligt Maria är det en ovanlig frisyr för en man, hon är väl insatt eftersom hon arbetar som sk make-up artist och tänker på sådant.

Hon tror inte han hade skägg eller liknande.

Klädseln beskriver hon som:

Han gav ett "grått intryck", hade någon slags sportjacka i vindtyg eller liknande, ev midjemodell, kan ha varit gråfärgad. Inga ränder eller liknande vad hon minns.

Byxorna kan ha varit slitna blåjeans, ganska ljusa mot gråfärg.

Hon säger sig eventuellt kunna känna igen honom om hon får se honom igen, i alla fall från sidan.

Vid tillfället hade hon själv stått inne i salongen närmare utgången mot Regeringsgatan-Hamngatan uppe på en förhöjning i butiken. ...

Uppläst i anteckningsform och godkänt.

VITTNESUTSAGA 33B)

Maria Nyrén (NK-expedit, i Juvelsalongen, BV dvs gatuplan), 18.09.2003 kl 12.25-12.35 till Marie Ziljat och Yvonne Gustafsson, förhörsplats inte angiven, förhör 2 av 2 (redovisade)
förhör med henne - h-prot del 2 sid 346 (och skiss sid 347):

Maria uppger att hon sett bilderna på mannen i massmedia och att hennes första reaktion var att han var lik den person som spungit förbi butiken. Hon uppger att det var allt som var
likt förutom att mannen som sprang förbi inte hade någon keps på sig utan hade flygande hår. Det som är mest likt är överdelen på mannen eftersom Maria inte såg hans ben så tydligt.
Hon har för sig att han hade jeans på sig.

Maria beskriver att mannen hade en bylsig jacka som var grå och som åkte upp och att håret då var i kant med jackan. Håret var längre på sidorna och det var en pagefrisyr.

Maria uppger vidare att hon reagerade på mannen eftersom hon blev irriterad över att han sprang i varuhuset vilket hon anser att man inte skall göra.

Maria befann sig uppe i hörnan för Cartiersmycken och hon var på väg ner för den lilla trappan när hon såg mannen.
...

Uppläst och godkänt

VITTNESUTSAGA 34A)

Alexandra Luger (kund, i rulltrappan från plan 1 till BV), 13.09.2003 kl 11.30-? till krinsp Leif Lernelid och krinsp Nils Kronberg, på LKPU/S (är väl på polishuset i Stockholm),
förhör 1 av 2 med henne - h-prot sid 348-349:

Luger inledde med en kort presentation av sig själv och nämnde därvid att hon för tillfället besöker Stockholm i sitt arbete som trendsättare hos H & M. Hon är annars boende och arbetande i Wien.

Ifrågavarande onsdag var Luger ledig från arbetet och besökte tillsammans med sin väninna Martina Toman, också från Österrike, varuhset NK. De hade vandrat runt i varuhuset och befannsig i nedåtgående rulltrappan mellan plan 1 och bottenplanet, då Luger plötsligt hörde en upprörd kvinnoröst ropa något på svenska, som varken Luger eller hennes väninna förstår. Från
sin plats i den övre halvan av rulltrappan vände hon sig mot den plats, varifrån hon uppfattat skriket.

Hon såg då en man komma springande i rulltrappan och passera mellan henne och hennes väninna i hög fart. Luger uppskattade att det inte var mer än högst fyra personer i rulltrappan, när mannen rusade förbi dem. Först misstänkte hon att det var en tjuv, som stulit någonting men kort efter det mannen försvunnit ur sikte, upptäckte hon en kniv liggande på ett trappsteg
nedanför henne.

Hon misstänkte direkt att den flyende mannen tappat kniven och vågade därför inte röra den. Kniven, vars blad var blodigt, omhändertogs ganska omgående av en svensk kvinna. Luger be-
skriver kniven såsom förhållandevis liten, totalt c:a 25 cm lång och med ett rött plastskaft.

Luger var förvånad över att ingen följde efter mannen, varken väktare eller polis fanns i närheten. I sällskap med väninnan lämnade Luger NK och återvände till Hotell Elite Plaza på
Birger Jarlsgatan.

Först påföljande morgon uppmärksammades hon på att det var den svenska utrikesministern Anna Lind, som överfallits på NK. Hon hade då kontaktat sin chef hos hos H & M, som genast rått henne att kontakta polisen och berätta vad hon bevittnat.

Luger beskriver den flyende mannen enligt följande: c:a 180 cm lång, ungeför 30 år gammal, mörkt, nacklångt hår med svenskt utseende. Han hade normal kroppsbyggnad, rörde sig
lätt och verkade vältränad. På huvudet bar han en mörk keps, vars skärm var kraftigt neddragen i pannan och därför till stor del skymde hans ansikte. Trots allt såg hon att han var
orakad med troligen 2-3 dagars skäggstubb.

Mannen var iklädd beigefärgade byxor men hon minns inte med säkerhet överkroppens klädsel. Hon har minne av att han bar någonting rött, om det var en jacka eller t-shirt kan hon inte
säga. Den röda färgen har dock etsat sig fast i hennes minne.

PÅ fråga om Luger skulle igenkänna mannen vid en eventuell konfrontation svarade hon jakande, men tillade att så förmod- ligen skulle vara fallet endast om han bar samma klädsel som vid det aktuella tillfället.
...

Förhöret hölls på engelska språket.

Uppläst och vidkänt.

Stockholm 13 september 2003

Leif Jernelid
Krinsp

VITTNESUTSAGA 34B)

Alexandra Luger (kund, i rulltrappan från plan 1 till BV), 22.09.2003 kl 14.50-15.00 per telefon till John Stéenmark, förhör 2 av 2 med henne - h-prot sid 350:

Luger befann sig i Österrike där hon bor och jobbade.

Hon uppgav att hon hade sett bilder i som hon trodde Aftonbladet på lördage, 030913. Hon hade även sett bilder i österikiskat tv men det var samma bilder. De var omaskerade trodde hon. Hennes spontana reaktion var att "han såg väldigt lik ut" med den man hon hade sett i rulltrappan. Skillnaden var klädseln. Mannen var klädd i något rött. Det var någonting på överkroppen, oklart vad. Det var inte någonting nedanför midjan.

Det som stämde med hennes minnesbild var mannens hår, basebollmössa, längd samt mannens kroppsbyggnad som var ganska lik.

Förhöret hållet på engelska.

Förhöret avskutat 15.00

Uppläst och godkänt från anteckningar.

VITTNESUTSAGA 35A)

Martina Toman (kund, i rulltrappan från plan 1 till BV),13.09.2003 kl 12.15-? till krinsp Leif Lernelid och krinsp Nils Kronberg, på LKPU/S (är väl på polishuset i Stockholm),
förhör 1 av 2 med henne - h-prot sid 348-349:

...

Under lördagen den 13 sept hade hon sett den påstådde gärningsmannens [sic - RM] suddiga bild i en svensk morgontidning och därvid till dels igenkänt mannen som hon kommit ihåg honom med undantag av den röda klädseln på överkroppen.

Då Toman ombads beskriva mannen ifråga sade hon sig speciellt komma ihåg hans nacklånga, raka, mörkbruna hår, över vilket han hade en mörk basebollkeps neddragen över pannan skymmande ansiktet. Hon uppskattar att han är 180-185 cm lång, omkring trettio år gammal och har normal kroppsbyggnad.

Vid tillfället var han iklädd pösiga byxor och svarta sportskor. Hon är osäker på om han bar en jacka eller t-shirt. I vart fall uppfattade hon klädseln på överkroppen som röd. Hon
minns speciellt detta, eftersom hon undrat varför en tjuv bär kläder i en så iögonenfallande färg.

Toman tror sig kunna igenkänna mannen vid en eventuell kon- frontation, trots att hon endast sett honom från sidan.
...

Förhöret hölls på engelska språket.

Uppläst och vidkänt.

Stockholm den 13 september 2003
Leif Jernelif
Krinsp

VITTNESUTSAGA 35B

Martina Toman (kund, i rulltrappan från plan 1 till BV), 21.09.2003 kl 12.40-12.55 per telefon till John Stéenmark, förhör 2 av 2 med henne - h-prot sid 353:

Toman uppgav att de enda bilder hon sett var i tidningen Expressen på lördagen, 030913. Hennes första reaktion var "o gud det kunde ha varit han som vi såg i rulltrappan". Hon tyckte
att mannens byxor, basebollmössa, skor och kropp stämde överens med hennes minnesbild. Det enda som inte stämde var jackan. Hon tänkte nämligen när mannen sprang förbi i rull-
trappan att varför ha en röd jacka om man skall stjäla? Toman kunde dock inte närmare beskriva jackan, då hon inte hade någon mer minnesbild.

Toman upprepade dock att hon inte såg mannens ansikte utan bara från sidan.

Förhöret hållet på engelska.

Förhöret avslutat 12.55

Uppläst och godkänt från anteckningar

[forts. i del 18/19]