Info #211se: 11/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 10/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)

VITTNESUTSAGA 11B)

Petra Rodensjö (NK-kund, på plan 1 en bit från Filippa K), 13.09.2003 kl 12.41-13.28 till Per Gustafsson (F), LKPU/V Utredningsrotel Våldssektion, och krinsp Håkan Ström, med som
förhörsvittne också Henrik Frome, (uppgift om förhörsplatsen borttagen enl. RB 45:7 - DB), det andra förhöret av två med henne - h-prot del 1, sid 200-203 (och foton sid 204-207):

[Höres angående sina iakttagelser på NK den 10 september 2003]

...

När hon står vid denna automat, så uppfattar hon det som om det är stökigt på Filippa K. Efter ett tag så ser hon en mansperson som slår en kvinna och Petras initiala intryck är att
det handlar om en väskryckning. Mansmersonen slår den här kvinnan med flera slag i magen. Därefter springer manspersonen rakt emot Petra. Hon står fortfarande i anslutning till nyckelautomaten. Petras första tanke var "va fan är handväskan". Det var vid det tillfället som Petra såg att personen hade en kniv i handen. Petra reagerade på detta genom att tän-
ka "nu ska jag komma ihåg hur han ser ut".

Manspersonen sprang mot rulltrapporna som leder till det nedre planet. Petra kan inte komma ihåg om hon såg personen etc.åkte ner för detsamma. Efter att gärningsmannen hade försvunnit, så gick Petra till Filippa K. ...
...

*Signalement*

Petra tillfrågas om hon har sett några bilder i massmedia som har blivit publicerat [sic - RM] på eventuella gärningsmän. Hon uppger det att hon har varken tittat på TV eller sett i
tidningarna dessa bilder.

Gärningsmannen beskrives som följer: 180-185 cem lång, normal kroppsbyggnad, gav ett ovårdat intryck, iklädd en mörk keps, Petra kan inte säga om den var mörkblå eller svart, men hon uppfattade den som mörk. Hon kan inte nämna några ytterligare
detaljer kring detta, annat än att hon säger att det förmodligen var en baseball mössa och att den skulle vara enfärgad. Han hade också en huva som hängde på ryggen.

Manspersonen hade brunt hår, han såg svensk ut. Håret gick ner i nacken, säger Petra. Petra uppfattade ingen speciell frisyr, utan det gav helt enkelt ett ovårdat intryck. Hon uppfattade
att det var något märkligt med gärningsmannens ansikte, hon kan inte säga med bestämdhet vad det var, eventuellt någon form utav polisonger. Hon beskriver också att det kan vara som
fläckvis skägg, som efter dålig skäggväxt.

De naktuella tröjan beskriver Petra som följer: att den var grå och sedan så säger hon ev. beige till färgen, men tillägger själv "det var någonting vi alla sa som var på platsen".

Dock förtydligar hon säger "det var åtminstone någon ljus färg på densamma", men hennes initiala eget intryck var att den gick i grått. Om collegetröjan ifråga var hel framtill eller
hade dragkedja, det är hon väldigt osäker på. Hon kan inte heller svara på om det fanns några ytterligare markeringar på tröjan, men säger att hon har en minnesbild av att det var nå-
gonting på bröstet, men hon vet inte vad.

Byxorna beskriver Petra som att de eventuellt var av armé design, med andra ord med benfickor etc., men det var absolut inte form av någon kamouflagekläder och det tilllägger hon med bestämdhet när det gäller det tidigare signalement som har gått ut, att man beskrivit kamouflagekläder, attt det stämmer inte alls, för det intrycket har hon inte alls fått initialt. Byxorna skulle också kunna beskrivas som ev. kunna vara av typ Chinos. Petra är osäker på färgen på byxorna, men uppger grå, men hon tillägger själv, det var någonting hon sa vid första förhörstillfället och det är egentligen det hon kommer ihåg att hon har nämnt det tidigare, men hon har ingen mer minnsebild av själva byxorna.

När gärningsmannen lömnar affären så uppmärksammar Petra att han höll en kniv i sin vänstra hand och hon är säker på detta. Hon är också säker på att gärningsmannen hade inga handskar på sig. Han passerade Petra så pass nära som 1-1 1/2 meter. Gärningsmannen bar kniven i sin vänstra hand och höll handen intill kroppen. Kniven var riktad nedåt och framåt. När gär-ningsmannen som Petra uppfattade det stod och slog på offret, så hade gärningsmannen ryggen vänd mot Petra. Hon har egentligen ngen uppfattning om han slog med vänster eller höger arm eller slog med båda.

Tilläggas skall att Petra har ingen uppfattning om vad gärningsmannen hade på fötterna.

Petra hade inga luktförnimmelser när gärningsmannen passerade henne.

Petra tillfrågas om hon eventuellt skulle kunna igenkänna gärningsmannen vid en eventuell konfrontation och hon svarar som vi första förhörstillfället, att hon tror att hon eventuellt skulle kunna göra detta.

Förhöret övergår i dialogform.

F: ja petra, som jag sa tidigare, därr nu så kommer vi förevisa dig 4 st bilder och vi vill att du tittar på de här bilderna i lugn och ro och sedan att du kommenterar rakt in, vad du känner och tycker och vad du ser.

Då börjar vi titta på första bilden kl 13.20.

Paus

F: Petra gråter.

P: Ja, det känns ju oerhört bekant. (gråter) mm.

F: Kan du förklara vad du ser och vad du känner?

P: Nu tas, - tas man tillbaks, mm...de eh preci-, de,- ja...det känns som att jag har sett den här personen förut, ja.

F: och var har du sett honom?

P: Jag har sett honom på NK.

F: och i vilket sammanhang har du sett honom?

P: När Anna Lindh blev nedstucken...(gråter)

F: Var det den här personen som du har beskrivit tidigare, som passerade förbi dig?

P: Ja, det var de [sic - RM] ...

F: Förhöret avbrytes klockan 13.22.

Förhöret återupptas klockan 13.23

F: Ja, petra vi tittar fortfarande på första bilden.

P: Mm.

F: och du, kan du berätta lite om vad du ser?

P: Ja ser,- alltså nu plötsligt så ser,- kläderna det stämmer, allting stämmer och det var,- alltså jag ser honom, jag ser från bilden hur han kommer springande mot mig och de,- mm,- jag vet inte riktigt,- ja des,- "de är han".

F: bild nr 2.

P: Ja, nu blev det bara ännu tydligare, ja,- ja nu nu blev det verkligen, nu ser jag nästan,- vilja se kniven i handen på något vis...

F: ...häll han armen på det här sättet?

: Jaa,- så och sen ner mot sig, så ja.

F: Bild nr 3.

P: Ja, gud. Nu ser man ju nästan när han,- nu känns det nästan som att han springer emot mig.

F: och bild nr 4?

P: Ja, nu,- jag vet in,- där ryggen,- den såg man ju bara när själva, när han stack henne och jag vet inte, alltså jag känner inte igen det bakifrån så här, så om jag hade sett den här
bilden först, hade jag aldrig kunnat säga att det är han, utan de,- det är ansiktet som gör, (phuu).

F: Mm, vad är det, om du tittar tillbaks på första bilden och andra bilden. Vad är det för någonting som gör att gu igenkänner honom?

P: Dels så är det,- alltså k,- hållningen, alltså så här, hur han har armen här och,- och,- kepsen och,- där ser det här med ansiktet, det är precis det jag menade, igen den här med att jag inte vet. Jag ser fortfarande inte om är,- om det är skäg,- han har ju lite polisonger ner så här, men jag hade nog,- om det är lite skäggstubb eller vad det är,- det är något konstigt...(suck)

F: Förhöret övergår till diktamen.

Med som förhörsvittne har Petra's sambo varit vid namn Henrik Frome.

Förhöret slut klockan 13.28.

F: Petra, du har hört vad jag har dikterat in och sen vilka dialogbitar som gått in, godkänner du det för utskrift?

P: Ja.

F: Petra och hennes sambo Henrik Frome, har blivit meddelad om yttrandeförbud enligt RB 23:10, efter beslut av Cå Christer Petersson och även blivit informerade om vad som
gäller.

[Så långt vittnesutsagor återgivna efter huvudprotokollet, del 1. Det följer utsagor återgivna efter del 2, den sista med förhör av ögonvittnen som var på NK 10.09.2003.]

VITTNESUTSAGA 12A)

Katarina Johansson (expedit på Turnover, nära Filippa K), 10.09.2003 kl 17.25-17.35 till Annika Lindberg / Ylva Wilson, på NK, förhör 1 av 2 med henne - h-prot del 2, sid 208

Förhöret hållet på plats av insp Annika Lindberg:

Katarina jobbade i butiken Turnover. Hon stod i kassan och såg snett över till butiken Filippa K. Hon hörde högljudda röster från Filippa K. En kvinna skrek

Katarina såg att en man kom med fart och kastade något med ena handen i riktning inåt butiken ca 2-3 ggr. Katarinas första tanke var "leker de på arbetstid". Mannen försvann sedan mot rulltrapporna. Efter det började folk skrika.

Katarina uppgav att mannen var ca 20-25 år, lång och gängligt byggd ca 180 cm lång. Han hade inget skägg, men mörkt lite lockigt spretigt yvigt hår som stod ut under det som fanns på
huvudet. Vad han hade på huvudet uppfattade hon inte. Han hade en färgad [troligen menas, enfärgad - RM] ganska mörk grön jacka - imitation av en militär jacka och mörka byxor, troligen
jeans.

Uppläst och godkänt

VITTNESUTSAGA 12B)

Katarina Johansson (expedit på Turnover, nära Filippa K), 11.09.2003 kl 12.45-13.00 till krinsp Birgitta Spjut och krinsp Börje Karlsson, i butiken Turnover på NK, förhör 2 av 2
med henne - h-prot del 2 sid 209-210:

Johansson arbetade i butiken Turnover...stod i kassan tillsammans med sin arbetskamrat Magdalena Eiroff. Johansson började arbeta på NK i måndags.
...

Johansson ser inte mannen när han överfaller Anna Lindh, men han kan ha stått bakom några klädesplagg som hängde där och Anna lindh ser hon inte alls. Sedan ser hon en man som springer mot rulltrappan. Hon tror då, att det rör sig om väskryckning, men hon har inte sett att han har ryckt i någon väska.

Beskrivning av mannen: 180 cm, lång, gänglig, ungefär 20-25 år. Han hade något på huvudet, keps eller huva. Det mest troliga är keps eftersom hon minns håret som mörkt, lite lockigt halvlångt ner på kragen. Hade han haft huva hade hon inte sett håret. Mannen bar en
mörkgrön jacka, i stilen som en militärjacka, och hade mörka byxor. Han hade ljus hy och hade ingenting på händerna. Mannen var ensam. Hon har inte sett honom innan han sprang mot rull-
trappan.

Inne i butiken Turnover fanns då detta hände ett ryskt eller finskt par. De fanns inte i butiken då Anna Lindh och väninnan var där [dvs i Turnover,]. Paret var kvar efter överfallet också. Den mannen hade en jacka som liknade den som mannen hade hon såg springa mot rulltrappan. Den ryska eller finska mannen hade rakat hår.

Det var inte mycket folk i butiken. Magdalena och hon stod vid kassan och det brukar de inte göra om det finns kunder i affären. Då rör de sig runt i affären.
...

Förhöret slut kl 13.00

Stockholm som ovan

Birgitta Spjut

VITTNESUTSAGA 13A)

Katarina Johansson (expedit på Turnover, nära Filippa K), 10.09.2003 kl 15.35-17.50 till Stefan Wehlin, i personalrummet till Filippa K, NK, förhör 1 av 2 med henne - h-prot del 2,
sid 211-21:

Magdalena uppger följande:

Hon och en kollega står inne i butiken "Turn Over". Från den butiken ser man ingången till Filippa K-butiken.

Magdalena hör då ett skrik. Hon tycker inte att det låter som om skriket var på allvar, utan mer som om det var någon som skojade med någon. Detta skrik får i alla fall Magdalena att
titta mot Filippa K-butiken.

Vid ingången till Filippa K ser hon en kille. Magdalena tycker det ser ut som om han står precis vid entrén men han kan ha stått en bit längre in i butiken, hon är inte helt säker.

Magdalena ser hur killen gör en rörelse flera gånger med sin arm eftersom kläder på ställningen bredvid rör sig i takt med mannens arm.

Mannen springer sedan ifrån Filippa K och mot Ralph Lauren/dam-butiken och rulltrapporna till NK's nedre plan som ligger där. När mannen var på väg mot rulltrapporna så hörde Magdalena att någon skriker något inifrån Filippa K. Hon hör dock inte vad det var, men det kan ha varit *"- Gör något då!"*.

Magdalena reagerade på att killen inte valde att springa ut nedgången som tar en direkt ut på Regeringsgatan. Den utgången ligger närmare Filippa K och det vet man om man känner igen
huset. Magdalena uppger att killen inte är kund på NK.

Magdalena uppger att Anna Lindh hade varit inne i Turn Over-butiken några minuter innan hon gick till Filippa K. Lindh ha- de stannat utanför Turn Over-butiken och pratat med 2 stycken
väninnor innan hon gick direkt till Filippa K. Magdalena hade lagt märke tll någon kille vid detta tillfälle.

*Magdalena uppger följande signalement:*

* Smal kroppsbyggnad
* Mörkbrunt hår till strax nedanför öronen alternativt till
axlarna.
* Någon typ av keps. Ej en vanlig fotbollskeps utan snarare en
armékeps.
* Runt 165 cm lång och inger ett gängligt intryck.
* Blek hudfärg. Ej solbränd.

Magdalena uppger att hon inte såg killen framifrån.

Uppläst och godkänt ur anteckningsform

VITTNESUTSAGA 13B)

Magdalena Eiroff (expedit på Turnover, nära Filippa K), 14.09.2003 kl 17.05-17.15 per telefon till krinsp Bengt Lönnroth, förhör 2 av 2 med henne - h-prot del 2 sid 213-214:

Magdalena Eiroff tillfrågas om kompletterande signalement på den man hon har iakttagit springande från brottsplatsen utanför Filippa K.

SIGNALEMENT:

Klädsel: Skor av mjukt material, mörka till färgen. Byxor som är mörka, ej jeans, tröja som är antingen mörkgrå eller mörkgrön, ärmarna på tröjan markant långa. Eiroff ser inget av
händerna, och hon hon säger att det kanske berodde på dom långa tröjärmarna eller om han hade händerna knutna. Tillfrågad om ev. text på tröjan eller någon form av varumärke, så
säger Eiroff att hon inte såg något sådant.

Mannen hade någon form av huvudbonad, och Eiroff tror att han hade en keps på sig möjligen av armétyp. Vad Eiroff menar med armékeps är att hon tyckte att den såg mera platt ut och skulle kunna vara fyrkantig, den såg nedtryckt ut. Tillfrågad så säger hon att den var absolut inte grön. Tillfrågad om vilken färg huvudbonaden (eller kepsen) skulle [sic - RM] så är den
svart eller mörkblå.

Mannen var ca 20-25 år och han är smidig och mycket gänglig, vig och gjorde ett pojkaktigt eller valpigt intryck. När han sprang tog han långa kliv. Håret var lockigt brunaakatigt
med självfall. Eiroff uppfattade det som om håret gick ned på halsen. Eiroff tillfrågas om hon har någon uppfattning om mannen har haft polisonger. Eiroff säger att det kan ha varit fallet, eftersom hon uppfattar håret som går nedåt mot halsen. Eiroff såg mannen i profil och han gjorde ett blekt intryck, alltså ansiktsfärgen.

Eiroff tillfrågas om hon sett de senaste bilderna av en man, som visas upp i massmedia under gårdagen (lördag den 13/9). Eiroff säger att hon har sett bilden i pressen, och tycker att
denna man på bilden liknar den man hon såg springa från brottsplatsen. Eiroff säger, att mannen inte var en missbrukartyp, han verkade proper och hans klädstil var den bylsiga,
som om kläderna var för stora.

Eiloff får en känsla av att mannen måste stått skymd någonstans innan han utför sitt dåd. Eiroff hade inte sett någon man innan, och det är ganska sällsynt med män på den här av-
delningen, eftersom det är en damavdelning.

Stockholm 030914

Krinsp Bengt Lönnroth

VITTNESUTSAGA 14A)

Magdalena Eiroff (expedit på Turnover, nära Filippa K), 11.09.2003 kl 09.46-10.31 per telefon till Per Hansson, förhör 1 av 2 (redovisade) med henne - h-prot del 2 sid 215:

[Hörd om iakttagelser i samband med mord 030910 ca kl 16.00 - 16.20 på NK Hamngatan, butik FILIPPA K.]

Marie arbetar under onsdagen på Nk Boutique och stod vid kassan med en kund på, våning 1 på NK. Marie hörde tumult och att en kvinna skrek från butiken FILIPPA K som ligger i [sic - RM]
snett emot NK Boutique. Marie tog sin mobiltelefon och skyndade sig bort mot utgången som låg i anslutning till rulltrapporna.

Marie såg en man som hon uppfattade slog en kvinna i magen, när hon var framme vid utgången såg hon inet kvinnan, mannen stod då böjd över kvinnan som måste ha legat ner. Mannen backade sedan 2-3 steg och vände sig om, i detta skede skrek en kvinna "han försökte ta handväskan" och mannen började springa. Marie hade då kommit fram på mobiltelefon och larmat vakten på NK.

En kvinna sprang efter mannen som sprang förbi Marie och bort mot rulltrapporna som leder nedåt i varuhuset.

Efter en liten stund kommer kvinnan som följt efter mannen tillbaka, Marie trodde att polis hade pratat med kvinnan senare på eftermiddagen. Marie sade att kvinnan varit skärrad när
hon kom tillbaka.

Marie sade att hon inte kunde svära på att mannen som slog kvinnan var den enda mannen på avdelningen men att hon trodde det då han "stack ut".

SIGNALEMENT
Man, ca 35 år, svensk / nordbo, ca 180 cm lång, kroppsbyggnad kraftigare än normalt, ansiktet var grövre och ev skäggstubb då Marie uppfattade mannen som mörk, dock ej utländsk.

KLÄDSEL
Jackan var mörkgrön, ngt längre än till midja, stora byxor av modell med många fickor. Mannen bar en mörk keps som dolde ögonen.

Uppläst och godkänt via telefon kl 12.40.

VITTNESUTSAGA 14B)

Marie Jansson (expedit på NK Boutique, snett emot Filippa K), 16.09.2003 kl 15.00-14.30 [sic; det hävdar huvudprotokollet i varje fall till krinsp Yvonne Gustafsson och krinsp
Marie Zijat, i nutiken NK Boutique på NK, förhör 2 av 2 (redovisade) med henne - h-prot del 2 sid 216-217 (& skiss s 218):

Vi frågar Jansson om vilka personer som hon kommer ihåg att hon såg under själva brottstillfället.

Hon säger att hon stod i deras kassa. När hon hörde att det var tumult så tog hon telefonen och gick genom butiken mot larmbågarna som finns vid rulltrapporna. När hon kommer fram
till larmbågarna så står hennes arbetskamrat Åsa där. Jansson ringer till vakterna och säger att det är bråk att det är en man som slår en kvinna.

När hon kommer fram till den plats vid larmbågarna där hon stannar så ser hon förutom Åsa, två stycken damer som är i 45 årsåldern. De ska vara systrar. Damerna är elegant klädda. De är mörka som om det [sic - RM] har något utländskt påbrå. Valloner tror hon det kan vara. De har nog bott i Sverige hela sitt liv de pratade felfri svenska. Den ena av dessa systrar var läkarsekreterare.

En av dessa systrar sprang efter gärningsmannen. Hon hade en massa kassar i händerna när hon följde efter. Kassarna var inte från NK.

Hon ser en av expediterna i Butiken Filippa K. Den av expediterna som hon ser är den flicka som har ett asiatiskt utseende. Denna Expediten står troligen någonstans vid det låga
bord som finns i butiken. Detta grundar Jansson på att hon ser hela hennes ansikte.

Hon ser två expediter från butiken Mexx.

Till sist så ser hon en person till det är en person som finns vid butiken Filippa K. Denna person slår som Jansson uppfattar det ett slag mot magen på en annan person.

Den person som får ta emot slaget har redan ramlat, men kan inte ha ramlat helt mot golvet eftersom Jansson kan se ansiktet på personen som får ta emot slaget.

Slaget uppfattar hon som att det kommer uppifrån och ner. Det är höger arm som hon ser slå slaget mot personen. Hon ser inget föremål i handen på den som slår.

Personen som slår ser hon bara ryggtavlan på när slaget utdelas. Personen lutar sig snett över den som ramlat. Jansson ser bara ett "slag". När det är utdelat så backar personen två steg innan han vänder sig om och springer. När han vänder sig om så ser Jansson hans ansikte.

Jansson uppfattar mannen som ganska lugn när han springer. Mannen springer mot rulltrappan.

Ansiktet beskriver Jansson som att han hade något i ansiktet, det var inte slätt. Vad det var i ansikte kan honinte säga. Ansiktet var grövre. Han hade en mörk keps och en
"kombatbyxa". Det är en byxa med fickor på utsidorna. Vad hon kommer ihåg så satt fickorna ovanför knäna på mannens byxor. Hennes minnesbild är också att mannen hade något mörkt på
överkroppen. Kläderna var säckiga.

Mannen ser hon när han går förbi och då uppfattar hon hans längd som att han är längre än hennes. Jansson är 175 cm. Jansson står cirka 2½ meter från mannen när han
springer förbi.

När allt detta händer så är det någon person som skriker ta fast och något om en väska. Jansson tror att det kan vara en av de kvinnorna som följde efter som skrek.

Jansson visste inte från början att det var Anna Lind som blivit attackerad. Jansson har tittat på bilder i tidningarna och säger att det kan vara han.
...

Förhöret slut kl 14.30

Uppläst i telefon och godkänt den 17 september 2003.

[forts. i del 12/19]