Vittnesutsaga 03B;
Linnea Arvidsson, Hanna Sundberg, Anna Palmgren
 



Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska

* Klimathotet
* Tsunami

* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa

* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon

* EU
* Böcker

* Video






Info #211se: 07/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 06/19]


03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)


VITTNESUTSAGA 03B) (forts.)

Linnea Arvidsson (butiksansvarig i Filippa K), 13.09.2003 kl 16.02-16.40 (forts.)


Väninnan ropar åt Arvidsson att hon skall kontakta [1.] ambulans, polis, hämta handdukar, samt stänga butiken. Arvidsson tar då ett steg bakåt mot telefonen. I samband med detta kommer det in en kund, vilken tidigare besökt butiken, och för vilken Arvidsson hängt undan kläder.

Kvinnan är ca. 30-32 år, ca 165 cm. Hon har lockigt blont hår, samt bär glasögon. Arvidsson tror att kvinnan hade en prickig jacka [2.] på sig. Arvidsson tror att kvinnan sagt "jag såg
något".

Arvidsson uppger att kvinnans namn står på de kläder som finns undanlagda. Arvidsson tror att klockan varit ca. 16.30, då kvinnan kommit in i butiken.

Arvidsson uppfattade att hela händelsen hade gått mycket fort och uppskattar att det endast tagit ca. 4 sekunder från det att mannen kommit fram mot Anna Lindh till dess att han för-
svinner ut ur butiken.

Arvidsson själv bär en grön v-ringad t-shirt samt blå jeans. Hon hade håret uppsatt i form av en hästsvans.

Arvidsson omtalar att det inte varit någon annan person i butiken, under den tiden Anna Lindh samt hennes väninna befann sig i butiken.

SIGNALEMENT

Arvidsson uppskattar av mannens röst att han kunde vara i 30-års åldern. Arvidsson uppger att hon aldrig sett mannens ansikte. Hon uppskattar att mannen var ca. 180 cm, hade mediär
kroppsbyggnad.

Mannen bar en öppen ljus jacka med fickor, en smutsgrå mössa [3.]

Arvidsson tror att mannen bar mörka byxor, eftersom det enligt Arvidsson annars lyst mer mot det mörka butiksgolvet.

Arvidsson uppger vidare att mannen måste haft mjuka skor på sig, då hon annars skulle ha hört stegen, p.g.a. det hårda golvet.

Mannen talade flytande svenska utan brytning.

Arvidsson kände ingen sprit eller röklukt från mannen.

Arvidsson skulle inte känna igen mannen om hon fick se denne igen.

Arvidsson är mycket skakad av händelsen och har vid förhöret haft hennes pojkvän samt ytterligare två kamrater med sig, detta efter eget önskemål.

Förhöret genomläst samt godkänt, måndagen den 15 sepember 2003 kl. 14:30, med följande rättelser samt förtydelser:

[1.] Då väninnan ropar till Arvidsson säger hon först att Arvidsson skall kontakta vakt.
[2.] Det är inte en dalmatinerprickig jacka, utan en tweedjacka.
[3.] Mössan är ej smutsgrå, den är smutsvit.

VITTNESUTSAGA 03C)

Linnea Arvidsson (butiksansvarig i Filippa K), 14.09.2003 kl 18.05-21.11 till krinsp Lars-Göran Pålsson, utredare hos polisen, och Stefan Dahlberg, krishanterare, tjänsteanteckning upprättad av pa Anders Jared - h-prot del 1
sid 154-155

[Anteckningar i samband med debriefing med Linnea Arvidsson - butikschef Filippa K, NK]

Detta samtal har kommit till stånd med anledning av att Arvidsson inte fått möjighet att tala med någon för att bearbeta den händelse hon varit med om.

Arvidsson omtalar att hon efter händelsen känt sig otrygg.

Arvidsson berättar om händelsen den 10 september 2003, på NK i butiken Filippa K. Berättelsen överensstämmer med vad Arvidsson uppgivit i förhör den 13 september 2003.

Vidare berättar Arvidsson följande:


Arvidsson ser en person som inte passar in, han befann sig då ca 4-5 meter från Arvidsson. Mannen står så nära att han tittar in i butiken. Arvidsson säger att mannen stod vänd med
kroppen rakt mot butiken. Hon såg bara en gestalt och hållningen. Hon bedömer mannen till att vara 180-183 cm, normal kroppsbyggnad, bredare, raka axlar men inte "pumpad". Den ende
Arvidsson kunde komma på gjorde samma intryck på henne vad gällde hållningen av axlarna var "Torkel" i filmen Jalla-Jal-la. Hon sa att det var ingen "pappa-figur" och ingen förvirrad person. Han ser ut som "en Svensson från förorten", ingen snobb, ingen invadrare och ingen "medvetet cool hip-hopare". Mannen har inga glasögon.

Arvidsson ser genast att något är fel. Anledningen till hennes känsla beror på att hon känner en oro för osäkra människor.

Arvidsson berättar att hon ser på människors hållning om det rör sig om osäkra människor. Hon delar upp de osäkra människor i två kategorier. Den ena kategorin är de som drar upp axlarna och armarna som ett skydd. Den andra kategorin är de som går rakryggade med axlarna utsträckta.

Dn man hon ser utanför butiken, tillhör den andra kategorin.

Vad gäller jacken [sic - RM], så är hennes uppfattning att mannen bar en öppen ¾ lång, ljus jacka utan tjockt foder. Anledningen till detta, beror på att hon uppfattar något svart
i brösthöjd, varför hon har uppfattningen att mannen har något svart under jackan.

Arvidsson beskriver mannens mössa samt jacka, och är själv medveten om att hon därför måste ha passerat med blicken förbi mannens ansikte. Arvidsson har dock endast ett suddigt minne
av mannens ansikte. Arvidsson beskriver gärningsmannens röst. Hon hör att han säger "Här har du", "Det var du värd" eller något snarlikt. Hon poängterar att det var två meningar och
att ordet *förtjäna* inte användes. Rösten lät elak, ond, utan sludder. Den var mörkare och utan dialekt, ej utpräglad, rätt vanlig dov svenska. Arvidsson säger att hon inte såg mannens
kropp men att rösten kom lite nerifrån.

Arvidsson uppfattade mannen som rörde sig "lätt på foten, tyst". Efter att Anna Lindh fallit till golvet hörde Arvidsson någon som skrek "stoppa honom då!" men kan inte säga av vem.

Stockholm 2003-09-21

L-G Pålsson/Krinsp A. Jared/Pa


VITTNESUTSAGA 04A)

Hanna Sundberg (kund på NK, var i butiken Filippa K), 10.09.2003 kl 16.50-17.05 till Annika Lindberg, på NK, det första av två förhör med henne - h-prot sid 156:

[Brottsmistanke / Anledning till förhöret: Iakttagelser i samband med misshandel av Anna Lindh inne på NK]

Hanna berättade att hon befann sig inne i butiken Filippa K tillsammans med en väninna. Hanna och väninnan stod längs med den högra väggen (om man står vänd inåt butiken).

Väninnan var på väg att visa en klänning när Hanna såg att en tant var jagad av en yngre kille in i butiken, Tanten flög plötsligt in bland kläderna som hängde längs med väggen och landade på golvet. Hon vet inte varför tanten kom flygande. Hanna sa att hon sedan såg att mannen slog 2-3 knytnävsslag mot kvinnans mage. Han vände sig sedan om och sprang iväg.

Kvinnan tittade Hannas ögonen [sic - RM] och sa med hög tydlig röst: "Han har stuckit mig i magen". Hanna såg att det var Anna Lind som låg på golvet och att det blödde från hennes mage. Hannas första tanke var "även fast hon har blivit knivskuren så pratar hon så tydligt och "rejält". När Hanna såg allt blod skrek hon högt och det kom fullt med folk. Hanna som stod
närmast Anna där hon låg kände att hon fick en chock.

Hanna reflekterade inte på var mannen försvann.

Hanna såg ingen kniv. Hon hörde inte något som killen och Anna ev. sa till varandra.

Hanna beskrev mannen som ung ca 25-30 år, smal kroppsbyggnad och ca 185 cm lång. Hans klädsel var "noll koll" dvs ej moderna och lite för kort. Han hade en mörk keps. Hon tror att han
hade en brun jacka och troligen jeans.

Hanna uppgav att hon aldrig såg killen rakt i ansiktet och tror att hon inte skulle känna igen honom igen. Han hade inte skägg eller glasögon.

Uppläst och godkänt


VITTNESUTSAGA 04B)

Hanna Sundberg (kund på NK, var i butiken Filippa K), 12.09.2003 kl 10.01-11.10 till Sten-Åke Wranding (förhörsledare) och Christin Portnoff Nordström (förhörsvittne) på 1OKU-3 (i polishuset i Stockholm, förmodar jag), det andra av två förhör med henne - h-prot sid 157-158:

[Kompletterande förhör med anledning av mord på NK varuhuset i Stockholm den 10 september 2003 kl. 16.20]

Hanna Sundberg benämns med sitt förnamn Hanna fortsättningsvis i förhöret.

Hanna berättar att hon onsdagen den 10 september 2003 vid 16.20 tiden gick in på NK varuhuset i Stockholm. Hanna var i sällskap med sin kamrat Anna Palmgren. Anledningen till besöket på nK var att Anna skulle visa en klänning som denna skulle köpa och ha på ett bröllop. Anna hade tidigare sett klänningen i butiken Filippa K på NK.

Hanna berättar att dom tog rulltrappan upp på plan 1 och gick direkt in i Filippa K butiken. Hanna och Anna gick direkt in till höger i butiken precis innanför ingången där klädställningarna är. Anna befann sig lite längre in i butiken än Hanna. Hanna markerar hennes egen position som nummer 1 på skissen [i h-prot del 1 sid 159 - RM] och Anna Palmgren som nummer 2. Anna skulle precis ta upp klänningen och visa för Hanna. Helt plötsligt "flyger" två personer in i butiken. En person hamnade på rygg, se position 3 på skissen, och den andra per-
sonen hamnade över den liggande. Personerna hamnade under klädställningen. Personerna kom inte så långt in i butiken. Den personen som låg över den andra utdelade med höger hand,
som Hanna uppfattade det, knytnävsslag med höger hand mot magen på den som låg ner. Hanna uppfattade att det var två knytnävsslag. Slagen utdelades med kraft. Det var väldigt bestämda och beslutsamma slag.

I detta läge såg Hanna att den som låg var en kvinna. Hanna uppfattade situationen som en kvinnomisshandel. Hanna såg att kvinnan försökte undkomma genom att trycka sig bakåt med fötterna. Hann auppfattade det som att kvinnan kan ha stönat eller ropat till. Allt gick väldigt fort. Personen som misshandlat kvinnan reste sig blixtsnabbt upp. Hanna såg då att det
var en man. Mannen hukade sig när han sprang ut från butiken. Mannen sprang åt vänster, se pil på skiss. Hanna tappade direkt mannen ur sitt synfält. Hanna tittade direkt på kvinnan.

Hanna stod kvar på platsen. I detta läge började kvinnan att tala till Hanna. Kvinnan sa "han har skurit mig i magen". Hanna såg då att kvinnan vara Anna Lindh. Hanna såg blod som
sipprade ut ur Anna Lindhs mage. Hanna förstod direkt allvaret i situationen i och med att hon hade sett hur hårt mannen slog samt att hon nu hade sett blod. Hanna stod kvar och ropade
till de andra i butiken. Hanna ropade "han har skurit henne i magen, han har skurit henne i magen". Folk kom då fram. Hanna kände då "stackars henne som alltid för [sic - RM] sådan uppståndelse kring sig". Det kändes som om tiden gick väldigt långsamt nu tyckte Hanna.
...

*Signalement*

Man med svenskt utssende, 25-30 års åldern, ca 185 cm lång. Hanna är själv 173 cm och hon uppfattade mannen som något längre. Han hade smal kroppsbyggnad. Hanna reagerade över hans smala ben. Mannen hade en keps på huvudet. En brun eller grön midjejacka. Hanna är osäker. Hanna minns att han hade en grå huva under jackan som hängde utanpå jackan. Smala ljusa för korta jeans och han var klädd som en "pundare". Jeansen kan även ha varit mjukisbyxor. Hanna tyckte att kläderna satt "halvtaskigt" på killen.

Hanna tror inte att hon skulle kunna känna igen killen. Detta p.g.a. att hon såg honom endast bakifrån under en kort sekvens. Hanna hade mest uppmärksamhet på Anna Lindh. Hanna upp-
fattade inte att mannen tog någonting från kvinnan. Han försvann så snabbt från platsen.

*Hannas signalement och klädsel vid tillfället*

Hanna är 27 år och 173 cm lång, normalbyggd. Mörkbrunt halvlångt hår uppsatt i hästsvans. Hanna var klädd i ett par gröna vida bomullsbyxor. Hanna bar en brun jacka som går ner till
låren. Under jackan hade Hanna ett rött linne och en gul tröja. Hanna bar på en rektangulär stor grön axelremsväska.

Förhöret genomläst och godkänt.


VITTNESUTSAGA 05A)

Anna Palmgren (kund på NK, var i butiken Filippa K),10.09.2003 kl 16.50-17.20, till Stefan Wehlin, 1ONJ Utredningsjour Norr, i personalrum till Filippa K, NK, det första av två förhör med henne - h-prot del 1 sid 160-161 (samt skiss sid 162):

{Brottsmisstanke / Anledning till förhöret: att höras angående sina iakttagelser gällande knivskärningen den 2003-09-10 någon gång mellan kl 16.00 och kl. 16.20 i Filippa K-butiken, NK-varuhuset plan 1, Hamngatan 18-20, Stockholm.]

Palmgren uppger följande:

Palmgren bor i Uppsala men var nere i Stockholm för att köpa kläder samt besöka en vän som heter Sundberg, HANNA.

Palmgren och Sundberg var inne på NK och de gick till Filippa K för att Palmgren skulle visa Sundberg en klänning där.

Palmgren och Sundberg hade precis kommit in i butiken Filippa K och de stod och tittade på klänningen som hängde precis innanför entrén på butikens högra vägg från entrén sett.

Då kommer det en man inrusande mellan Palmgren och butikens vägg. Mannen springer direkt fram till en kvinna som står ungefär 1 meter, snett till vänster, från Palmgren sett.

När mannen kommer fram till kvinnan så uppfattar Pamlgren att han slår henne i magen ca 3 gånger. Palmgren ser mannens vänstra sida vid attacken och hon tror att han slog med sin högra hand men hon är osäker på detta.

Mannen försvinner sedan snabbt därifrån.

Palmgrens första tanke var att det kunde röra sig om en hustrumisshandel eller ett "privatbråk".

Kvinnan som "blivit slagen" sjönk sedan ner mot de låga hyllorna/borden som fanns mitt inne i butiken och hon hamnade liggande på golvet med fötterna mot väggen där Palmgren står och huvudet mot de låga hyllorna/borden.

Kvinnan skrek då: *"- Jag har blivit knivskuren!"*, *"Hjälp till!"*.

I det här läget så märker Palmgren att det är utrikesminster
Anna Lindh som har blivit knivskuren.

Lindh ligger och håller sina händer mot den övre delen av buken, stax nedanför bröstet och det är även här som Palmgren uppfattar att mannens "slag" mot henne har tagit.

Lindh får sedan hjälp av en man att hålla tryck mot sina skador i buken. I detta läge så ser Palmgren att Lindh har blod på ena armen och att hon har blodstänk på sin hals och haka.

Palmgren och Sundberg går utanför butiken och väntar tills polis anländer.

Palmgren uppfattar det i efterhand som att mannen var ute efter att döda Lindh med anledning av mannens rörelser mot Lindh.

Palmgren uppger att hon mestadels kommer ihåg det som hände efter attacken eftersom hon fokuserade på den skadade. Hela händelseförloppet gick så fort och det måste ha handlat om några sekunder.

Pmgren skulle eventuellt känna igen gärningsmannen genom hans kläder, hår och hållning vid en eventuell konfrontation. Hon skulle däremot inte känna igen mannens ansikte.

*Palmgren uppger följande signalement:*

* Keps - mörk, eventuellt mörkblå.
* Stripigt hår som syntes under kepsen ca 7 cm. Håret var åt det mörkare hållet, eventuellt brunt.
* Smal kroppsbyggnad.
* Medellängd.
* Eventuellt lite kutryggig, men det kan även ha berott på att han högg mot Lindh.
* Munkjacke-liknande klädesplagg, eventuellt beige.

Palmgren gör även en skiss [byggd på en tryckt översikt över NK:s plan 1 ] över butiken som visade var hon och Sundberg stod samt var attacken skedde i förhållande till dem.

Uppläst och godkänt ur anteckningsform


VITTNESUTSAGA 05B)

Anna Palmgren (kund på NK, var i butiken Filippa K), 22.09.2003 kl 17.20-18.10 till Bjarne Söderström, LKPU/S Utredningsrotel strategisk sektion, på Sudentvägen 36 3tr/rum
406, Uppsala, det andra av två förhör med henne - h-prot del 1 sid 163-164:

[Iakttagelser den 10 september i butiken Filippa K, NK]

Palmgren Anna, fortsättningsvis kallad Anna uppger att hon tillsammans med sin väninna, Hanna suttit i Kungsträdgården och fikat.

De går direkt därifrån över Hamngatan och in på NK stora entrén och åkte rulltrappan till plan 1 där de gick rakt fram och till Filippa K. De kom att stanna nära ingången på höger
sida för efter den väggen på en klädstång hängde den klänning Anna skulle via sin väninna.

Hon tänkte aldrig på hur mycket folk det var varken i butiken eller utanför utan hon kommer ihåg att det rörde sig folk omkring som vanligt.

När de kommer in stannar hon upp och säger som hon kommer ihåg, "där är klänningen". I detta ögonblick uppfattar hon samtidigt hur en mansperson går mellan henne och kläderna som
hänger, hon uppfattar att han är något framåtböjd och strax efter slår han som hon uppfattar ett knytnävsslag underifrån mot kvinnan och träffar i magen. Det hon såg när mannen pas-
serade var en mörk keps alternativt mörkblå, stripigt brunt hår samt en grå eller beige munkjacka eller liknande.

Mannens kroppshållning kan ha varit något framåtlutad i rörel- sen strax innan han slår. Hon kan inte minnas något ansikte på hur han såg ut. Anna rör sig omedvetet som hon tror mot
vänster när detta händer för hon kommer ihåg att hon såg hur mannen står lutad framåt och slår.

Hon uppfattar två slag, det kan ha varit tre men hon är inte säker. Hon vet att hon tänkte, kvinnomisshandel igen, för det har hon sett en gång tidigare. Hon har funderat över om hon
såg något vapen men det säger hon sig inte komma ihåg, det är slag hon ser.

Beträffande ljud har hon inget förknippat med någonting till dess kvinnan säger, "Jag har blivit knivskuren i magen". När hon ör detta är hennes reaktion att plocka upp mobilen och
slå 112. Hon kommer fram och säger det hon kommer ihåg NK Sthlm, sedan tar batteriet slut och samtalet bryts. om hon sa något ytterligare kan hon inte minnas.

I samband med detta samtal har hon kommit att förflytta sig in mot mitten av gången i butiken, hon minns ej att hon gjorde någon förflyttning. Hon kan säga att nu i detta skede har det
kommit in mer folk i butiken. I vilket skede gärningsmannen försvinner ut kommer hon inte ihåg. Hon säger att hon såg honom snett bakifrån från vänster sida då han var lutad framåt.
Hon minns mannen som kommit in och stod på knä vid kvinnan och höll ett tyg eller klädesplagg för att hindra blödning.

I detta skede drar sig Anna ut från butiken och kommer sedan att uppehålla sig vid butikerna Kriss och Espanola, hon ville inte vara i vägen för hon hade inget att hjälpa till med. Hur
gärningsmannen försvann ut ur butiken kan hon inte säga utan han bara försvann bland människorna vid ingången till butiken, allt måste ha gått så fort.

Anna har sett bilderna i tidningen och är säker på att det var kepsen håret och jackan [sic - RM] det stämmer för hennes minnesbild. Hon har inget ansikte så hon kan inte säga något om
bara att kläderna var lika och kepsen.

Hon såg aldrig några byxor.

Hon såg inte till platsen där händelsen ägde rum från den plats där hon senare rörde sig runt, det hade kommit så mycket folk så det var omöjligt att se fram.

Hon kan inte dra sig till minnes hur andra människor omkring henne reagerade eller såg ut. Efter en stund blev de ombedda att gå in till personalrummet och lämna berättelsen.

Tider har hon svårt att komma ihåg.


[forts. i del 08/19]