Info #211se: 05/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 04/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)

VITTNESUTSAGA 02D)

Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK),

13.09.2003 kl 15.25-17.42, till Lilian Brunn (F) och krinsp Gunnel Lindqvist (Bfhl), på polishuset i Stockholm, Kungsholmsgatan 37, ett dialogförhör som var det femte förhöret med EF (efter ett kort fjärde, om hennes egen klädsel 10.09, per telefon den 11.09) och som handlade om mycket annat också än händelserna 10.09; bland annat berättades om EF:s relation till Anna Lindh, den sistnämndas förhållanden i allmänhet och bl.a. utförligt om utbytet av sms-meddelanden från den 08.09 osv - h-prot sid 100-129:

...

EF:

Och sedan går vi in på Filippa K, vilket är jäkligt underligt. För där handlar varken Anna eller jag kläder, vi går nämligen inte i dem, för de är jättesmala. De är som pinnkläder, men vi går ändå in där. Och det kanske är för att det är lite trevliga färger där inne, och vi ser något tvärs över, det är ett vitt bord i mitten. Nu är jag alltså inne på Filippa K, ett vitt bord som det ligger sjalar och tröjor och sådant på. Som jag minns det, går vi ner här nere längst ned. Längst in i butiken, inne i affären finns en liten kassadisk, svart, och så går vi runt den och så går vi upp där och som jag minns det, så precis vid utgången igen mot Mexx räknat, så hänger det två eller tre blåa kavajer som på håll är väldigt snygga, men vi går fram och tittar på dem.

Först går jag och nyper och sedan säger jag att den är för grillig. Så kommer Anna en liten millisekund efter mig och nyper i samma kavaj, och sen så suckar hon ungefär som "neej denkan man inte ha". Och precis då när hon nästan står och håller i den här kavajen, så ser jag den där killen komma i min, mitt...

(Paus, 16.52 då Franchell känner sig lite svimfärdig och behöver någonting att äta. - Förhöret återupptas kl. 17.00.)

F: Så under tiden så har Franchell fått förutsättningarna att hon ska gå samma promenad i den meningen att hon ska försöka komma ihåg personer eller någonting annat, som fanns längs vägen.
...

F: Då ska vi se, om vi nu tar frekvensen [det menades nog, sekvensen - RM] från det ni kommer Filippa K och vad som sedan händer. Om du först spontant berättar det du kommer ihåg.

EF:
...

Och de enda kläder som jag egentligen tittade noga på, är blåblommiga kavajen, och den hänger nästan vid utgången mot Mexx.

Och sedan säger jag någonting om att den är för grillig, men att det är en snygg färg. Här säger Anna inte så mycket men hon tittar på kavajen, sen så säger vi någonting om att gå vi-
dare igen. "Vi går tillbaka till Sand", kan jag ha sagt eller så tänkte jag det, om det var någon som sade det, så var det jag.

För jag trodde Sand hade kläder som vi tittade inte tillräckligt där förra gången.

Och så går jag ut och sätter ena foten utanför affären och den andra foten innanför, så står jag där, och Anna står vänd rätt utåt. Med ansiktet mot gången. Ut ur affären, mot stråket.

F: Står hon då med ansiktet ut från affären och i riktning mot rulltrapporna.

EF:

Hon tittar rakt mot rulltrapporna och jag tittar mot Mexx. In i nästa affär står jag och tittar.

Jag står vänd mot Anna också, och min blick är här, dit ska vi gå, jag tittar liksom ditåt. Och då ser jag den här killen komma.

F: Du tittar mot Mexx.

EF: Ja. Jag ser honom liksom här någonstans, när jag får syn på honom. När jag försöker tänka det är det här som förföljer mig, så ser jag honom, här ungefär.

F: Du gör ett litet blyertskryss.

EF: Ja och då ser jag honom och i ögonvrån och han kommer med en fruktansvärd fart, han bara kastar sig mot Anna, som står vänd mot den här killen. Han springer liksom förbi mig och
till Anna, vilket gör att jag får direkt en känsla av att han är ute efter Anna bara. Sedan trycker han in henne mot väggen eller kläderna, och bort från mig.

F: Är det de här kläderna ni nyss har tittat på?

EF: Jag tror det, jag tittade inte riktigt på det.

F: Men det är den här väggen?

EF: Ja det är det, det bör vara alldeles i närheten av de här blå kavajerna som vi tog i. Och sen så böjer Anna sig, jag tycker det ser ut som han står och boxar Anna i magen.

Bfhl: Med båda händerna?

EF: Ja.

Bfhl: Delar han händerna? Håller han ihop dem eller?

EF: Nej, han håller ihop dem tror, jag får en känsla av att hon [ev. felskrivning, i stället för
"han" ] knutteboxas, min lilla tjej, då gör hon så här.

F: Nu knyter du nävar...

EF:

Man knyter nävarna och gnider dom bara lite grann och sticker in dem i magen på någon, det såg precis ut så. Men han hade ingen luft mellan händerna egentligen. Men jag fick en känsla av att han gjorde rörde händerna på något vis.

Men...Anna tog sin väska, den här stora på något vis emellan, sedan såg jag inte riktigt, för hon hade väskan i vägen för mig. Så böjde hon sig, och han stod så fruktansvärt nära henne, han tryckte verkligen sig emot henne, det var så äckligt.

Då blev jag förbannad på dem, och jag fattade inte att han hade en kniv över huvudtaget, så jag tror att han bara stod och slår henne, så vänder jag mig, och så tar jag... skriker Vad för gör du?

F: Nu visar du med höger armen att du slår ut med den.

EF: Ja, just det, på hans överarm måste det bli.

Bfhl: Vad [sic - RM] träffade det dig [sic - RM] på armen.

EF: På jackan, kemtvättsjackan.

F: Underarmen visar du på...

Bfhl: Och det slaget träffade på gärningsmannen, var?

EF: Som jag minns det måste det ha varit på hans överarm, han vänstra, som han hade vänd mot mig. Jag vill inte påstå att jag fick in någon träff men han liksom backade, och då var det som han uppfattade att jag huvudtaget fanns då.

(Bandbyte)

F: Du säger att gärningsmannen kisade, och att det var som han upptäckte dig i det ögonblicket, när han kisade.

EF:

Mm, och som jag minns det, skrek jag högt. Jag skrek, "vad fan gör du, skrek jag" [sic - RM], Just det högt. Det gick ju så fort.

Anna segnade ned då, och från den stunden brydde jag mig bara om Anna. Sen såg jag inte honom mer. Jag såg inte på honom, jag tittade inte efter honom, för Anna såg så konstig ut.

Det enda som jag minns, som jag vaknar av, och som jag har legat och tänkt på, att jag såg hans nacke, när han tryckte upp Anna. Och det kommer [sic - RM] jag inte ihåg förut, att han
hade hårstrimlor som hängde över någonting i nacken, så det såg bulligt ut.

Och han kan ha haft en mössa. Men jag såg inte den, när jag tittade honom i ansiktet. Då såg jag ingen mössa alls. Men däremot kan han ha haft det då, det var någonting som gjorde att håret hängde ut så här.

F: Det var bulligt sa du.

EF:

Ja, bulligt, och sen så har jag läst och hört av alla, att han hade en jacka, men jag tyckte inte att han hade någon jacka, han kan ha haft det, jag såg den inte, jag tyckte bara att han hade en tröja som jag uppfattade som beige.

Sen bryr jag mig bara om Anna.

F: När du säger att Anna tog sin väska, kan du komma ihåg om gärningsmannen gjorde någonting efter det, att hon hade tagit sin väska.

EF: Han försvann inte för det...

F: Nej, men gjorde han någon rörelse mot väskan. Kan han ha
...

EF: Tagit på väskan?

F: Ja.

EF: Ja, det kan han mycket väl ha gjort, för hon försökte tränga in väskanm ellan honom och sig själv. Det är en efterhandskonstrution, då såg jag bara att hon drog åt sig väskan. Men det var säkert det hon gjorde, för hon hade väskan så här.

F: Du visar i brösthöjd...

EF: Som hon kramade den i famnen, hon böjde sig över den. Och höll den över magen. Jag uppfattade aldrig att han försökte ta väskan. Utan jag tyckte att han slog henne i magen. Och jag måste vara århundradets mest naiva människa, som inte förstår att han har en kniv. Jag har aldrig sett någon hugga någon med kniv förut, så jag har inte förstått hur det går till. Men
jag fattar inte det.

Bfhl: Gav han ifrån sig något ljud?

EF: Nej, inte som jag hörde, jag kan se liksom, men jag hörde ingenting. Jag hörde inte Anna och jag hörde inte honom. Anna sade inte heller någonting, förrän efteråt.

F: Vad tror du att det var som gjorde att du såg honom i ögonvrån?

EF: Hankastade sig fram, han kom med en så fruktansvärd fart, nästan svischade om det. Alltså det var det mest aggressiva jag någonsin har sett i hela mitt liv. Du vet, om du går så
här, och någon står så här bredvid dig (Eva viftar ut med båda händerna), då ser man att det händer någonting. Ungefär så kändes det, han var liksom lite böjd, och så rusade han.

Bfhl: När du såg honom först i ögonvrån, har du nu en känsla av att han startade sin fart där, eller om han kom... P g a hur snabbt han rörde sig, att han hade sprungit en bit?

EF: Han kan inte ha startat där, och komma med sådan fart. För det tar, även om man är världsmästare, at ta några steg innan man får upp farten.

Bfhl: Så du menar att när du ser honom, så...

EF: Ja, jag tror att han redan är springande. Jag tror inte att han står liksom. Om du tittar där på Kriss eller vad det heter, jag tror inte att han står där och får upp farten på
den här lilla avståndet. Han kan komma därifrån, eller därifrån, det vet jag inte, nej inte därifrån. Han kan komma från rulltrappan eller Turnower då. Men han kom med för-
färlig...

Bfhl: Han kom med hög fart när du såg honom?

EF: Ja.

F: Först fick se honom...

EF: Mm. Det här konstruerar jag, det är jag ju inte säker på. Jag tror att han har fått upp farten innan.

F: Tror du att du skulle kunna försöka beskriva honom?

EF:

Det är (ohörbart), så jag är säker på att jag beskriver honom rätt. Jag blir så nervös, när jag ska göra det här. Men som jag uppfattar honom, så som jag ser honom fortfarande, så hade
han...

Min första reflektion när jag såg honom var att det var en pundare, alltså det tänkte jag, "jävla pundare", så och han hade dålig hy och det är jag säker på.

F: Vad menar du med dålig hy?

EF:

Han hade liksom såg ut som han hade mycket finnar, som vuxit ur, ärr gropig hy. Det kan säkert vara annat men, jag kan inte, det var ingen slät hy. Inget skägg eller sådant, utan
det såg gropigt ut. Han hade vad jag uppfattade det, ögon långt inne i huvudet, djupt liggande ögon, eller så kisade han mycket, antingen eller. Jag uppfattade honom som han hade ettlitet mongoliskt utseende, det kan ha varit för att han sneade till ögonen lite.

Antingen så kisade han emot mig för att han gjorde det som en min, eller så hade han väldigt djupt liggande ögon. Det kan jag inte säga vilket.

F: Ansiktsformen?

EF: Alltså, inte jättesmal.

Bfhl: Vad menar du?

EF: Jag uppfattade honom som lite stubbig. Han hade inte jättesmalt ansikte. Utan jag uppfattade honom som stubbig, det kan också vara att han gjorde så här. Jag drar upp axlarna nu, ja för han gjorde så med axlarna, så håret stack ut lite också innan. Men han hade också den kroppsformen litegrann.

F: Han var inte rak i ryggen, utan något böjd.

EF: Han hade någon konstig attackställning hela tiden. Och det gjorde att jag uppfattade hans ansikte som stubbigt, snarare fyrkantig än avlångt. Det kan också vara att han gjorde, tog bort halsen, då blir alla ansikten lite så. Men ..., ja, så.

F: Någonting mer i ansiktet?

EF: Jag tyckte han hade konstiga ögonbryn, de såg raka ut. Alltså inte så här.

F: Inte böjda.

EF: Väldigt raka, när jag tittar på ögonen så tycker jag att de är raka. Jag såg ögonen väldigt tydligt och inte alls nederdelen av ansikte [sic - RM] särskilt tydligt, men det var väl antagligen för jag tittade honom i ögonen då.

Bfhl: De här ögonbrynen som du beskriver? Har du någon närmare färg eller nyans på dem eller...

EF: De måste ha varit rätt mörka, eftersom man kan komma ihåg ögonbryn det brukar man väl inte göra. Jag ver inte... Jag uppfattade dem som raka och ögonen som raka och kisande. Jag
såg inte färgen på ögonen, men de var inte ljusa. Han såg svensk ut, eller möjligtvis finsk (får man säga så?)......dansk., nej men han såg nordisk ut.

Bfhl: Ja du sa ju det förut när vi träffades, då sa du...

EF: Han såg ut som en norrlänning. Skratt...

Bfhl: Det är viktigt att du säger det du känner.

EF: Vissa kommer från Norrland här i rummet. Jo men, han såg ut som en jävla norrlänning. Skratt. Ett typiskt nordeuropeiskt utseende.

Bfhl: Du pratade tidigare lite om det här lite mongoliska.

EF: Ja, såg ut som en lapp sa jag också.

Bfhl: Då menar du inte det här utseendet som en del kan ha i Sydamerika.

EF: Nej, absolut inte. Snarare det som man kan se som kommer norr om Dalälven. Det finns väldigt ofta lite högre kindknoter. Jag kan inte säga vad det var, men det fanns en sådan känsla. När jag satt i ambulansen efteråt, då såg jag hans ansikte väldigt tydligt, och det var då jag tyckte han såg mongolisk ut. Eller samisk ut. Det kan lika gärna vara ryss, lett, det finns ju samma drag över hela...

F: Du sade att du inte kunde säga någonting om nederdelen av
ansiktet.

EF: Jag tror inte han hade något skägg eller mustasch, jag tror att han hade en ganska oansenlig mun. Det säger jag bara för att annars hade jag ju sett det. Jag uppfattade munnen som ihopknipen.

F: Håret då?

EF: Brunt.

Bfhl: Vad menar du med brunt?

EF: Det såg nästan färgat brunt ut. Riktigt brunt, inte svensk råttfärg, utan det var brunare. Men någonting, ja...nej men det kan ha varit färgat. Det var i varje fall...I annat fall hade det varit en väldigt underlig hårfärg. Den typen av brunt, tycker jag inte att man ser.

F: När du såg honom framifrån, kommer du ihåg något hår då.

EF: Jaa, det hängde hår ner från ena sidan. Det var därför jag inte trodde han hade någon mössa eller sådant där. Jag är fortfarande väldigt fundersam om han hade det, det vet inte
jag. Jag såg att det hängde hår ner på bortre sidan.

F: Du menar hans högra sida?

EF: Ja, högra sidan. Det hängde, han hade ingen lugg, han hade håret bakåt på något vis, men det hängde ner på ena sidan. Det såg nästan ovårdat ut, som rastahår. Han hade inte
rastahår där bak, men det såg ut som det var så där hoptovat nästan lite. Jag pekar på kinden, för håret hängde ner över kinden lite.

F: Det är inget skägg där då?

EF: Det kan det ha varit, alltså skägg typ polisonger, det kan det också ha varit, håret åkte ned så på något vis. Jag ser ingen lugg, som jag minns det.

F: Ingenting på huvudet?

EF: När jag ser bakifrån när jag ser hur håret står ut, så kan det ha suttit en mössa ovanför, det kan vara det som gör att håret liksom sticker ut. Det kan vara kragar, det kan ha
varit att han böjde sig så här. Jag har en känsla av att håret står så här. När han står in på Anna liksom.

Bfhl: Och då menar du att det står lite rakt ut i nacken, så det petar utåt?

EF: Ja, det pekar utåt av någon anledning, så här. Och det kan ju ha varit flera skäl, jag var så fixerad av Anna att jag tittade mer på Anna, jag tittade ju mer på henne än på honom,
enda gången som jag tittade på honom, så där så, var när han tittade mig i ögonen då.

F: Och så kommer vi till kläderna. Vad såg du av kläderna?

EF: Jag tyckte han hade en beige tröja.

F: Var den ljusbeige eller...?

EF: Beigemelerad, något triåtyg, lite stickad så där.

F: Vad då, om du kan...?

EF:

Grövre... Antingen en tunn stickad tröja eller grövre sweatshirts, fast då är den rätt grov i sådana fall.

Han såg påklädd ut, jag fick en känsla av att han var bylsig, att han hade mycket kläder på sig. Jag fick uppfattningen att han hade alldeles för mycket kläder på sig. Det var den ena saken jag tänkte på när han kom springande till och med. Att han var påklädd, men jag kan inte minnas någon jacka, i så fall hade han den inte knäppt.

För när jag börjar titta på honom, då tittar man någonstans i armen, sedan upp och i ögonen tror jag. Jag blev lite chockad över mig själv att jag hade slagits, det brukar jag inte göra.

Så tittade jag på armen och så tittade jag upp, jag kan inte minnas någon jacka alltså.

F: Kan du minnas någonting mer om tröjan?

EF: Ja, den var bylsig, det kan ha varit polotröja, kragtröja eller kapuschongtröja eller, den var inte slätt, utan han såg påklädd ut, som om han hade mycket på sig.

F: Kan du komma ihåg om den var enfärgad eller inslag av någonting?

EF:

Det ringde en journalist till mig igår mitt under minnesstunden, och började vråla om att det stod Nike på någon tröja, men något sådant såg jag inte. Jag pratade inte med journalis-
ter här, men jag tror att jag tittade mera på armen än på bröstet.

Han stod ju liksom vänd mot Anna, så även när tittade på mig, så hade han kroppen bortvänd. Han backade bort snett så.

F: Han backade ifrån Anna och ut?

EF: Ja, det var som han släppte henne, så segnade hon ner. Han backade så, och sedan segnade Anna ned, och det var då jag tänkte "Vad fan har han gjort".

F: Hur många steg tror du han backade?

EF: Då gjorde jag så (visar att hon fokuserar på Anna) på Anna. Ja, vet inte, men blev mera fokuserad på Anna. Men när hon ramlar ner på marken, då ropar jag, hur är det med dig. Sedan
böjde jag mig över Anna. Men det kändes som han släppte henne och så, så ramlade hon, och då backade han undan.

Han stod vänd snett mot mig, med sin vänstra hand emot mig. Det var den jag dängde till med högerarmen. Han vände bara ansiktet mot mig, när jag har vrålat "vad fan gör du". Och sen
som jag känner det, mera än jag faktiskt tittat på honom, jag såg honom möjligtvis ögonvrån igen då, eftersom jag började titta ned på Anna, så får jag en känsla att han backar några
steg till.

Sedan har jag ingen aning om vart han tog vägen.

För sedan uppstod ju panken kring Anna.

F: kan du komma ihåg någon reaktion, när du slår till honom. Någon slags reaktion från hans sida.

EF: Han tittar på mig, det är det enda.

F: Han säger ingenting till dig?

EF: Nej nej, och han tittar på mig och sedan gör han så (kniper med ögonen). Det är möjligt att han kniper ihop ögonen mer när han tittar på mig. Jag uppfattar det inte som behagligt i
alla fall.

F: Du kan inte komma ihåg, någonting han säger?

EF: Nej, antagligen har jag fått en blockering, men jag uppfattar hela den här sekvensen som tyst. Anna säger ingenting heller, hon skriker inte alls, gud vad jag har blivit knivhuggen, det gör hon inte, det säger hon först när hon ligger ner. Och då säger hon, "men jag har blivit knivhuggen".

F: Och när du har börjat inrikta dig på Anna, vad händer då?

EF: Jag böjer mig ned mot henne, liksom och säger, men, "hur är det med dig?" Och jag tror att jag säger "Gumman", vilket är skitkonstigt. Det är ju liksom min gamla chef, men det var
något som fick mig att bli så där stressad. Jag känner liksom jag bara pratar om det att pulsen stiger. Det var väldigt hemskt. Då säger hon, "jag har blivit knivhuggen", nästan irriterat, och då tittar jag ned på hennes mage och då ser det ut som en cowboy film, där blodet bara väller ur....

F: Innan jag tappar bort det, den här gärningsmannen, kan du komma ihåg någonting förutom tröjan.

EF: Ja, jag tror att han hade gröna byxor, så här lite skrynkliga byxor, sådana där armégrön khakigrön. Inte ljus, inte sjögrön, utam grön grön. Så där som de brukar vara. Så där som alla har nu. Den färgen liksom.

F: Kommer du ihåg hans skor.

EF: Nej, jag såg inte skorna tror jag.

F: Tuggade du eller Anna tuggummi, under de här sekvenserna?

EF: Nej det skulle vi aldrig göra.

F: Du sade tidigare att du hade sett någon bild, var vad det? Var det Aftonbladet.

EF: Nej jag löpsedlarna [sic - RM] idag när jag var ute på stan. Såg på TV i morse, när jag satte på TV, för Amanda skulle se på det hör [sic - RM] barnprogrammet (min dotter), då
sitter Lasse Bengtsson där och då ser jag att det är en bild på den här killen. Och sen så, såg jag att det var löpsedlar på stan, men jag köpte inte tidningen, därför att Dan sa det köpt det inte, titta inte på det.

Bfhl: Du har inte sett?

Eva: Jag har inte tittat, jag har inte köpt tidningen.

Bfhl: Bilden du såg i TV i morse.

EF: Det var en sådan där maskad bild, på en kille, det var väldigt svårt att se.

Bfhl: Var det en ansiktsbild eller...?

EF: Halvkropp kanske, jag minns inte, jag tittade inte så noga.

Bfhl: Men om man säger så här, efter det du har berättat för oss om gärningsmannen, så finns det risk att du har sett någon bild, som gör att du beättar vad du har berättat idag?

EF: Nej, nej det är tidigare minnen snarare också, som jag minns det nu. Nej, det enda jag vet, det ringde ju en journalist till mig igår när jag stod på minnesstunden, och vrålade att det stod Nike på tröjan. Och då sa jag att höra någonting mera och jag vill inte prata med henne, men det sa hon ju till mig, direkt innan jag hann säga någonting.

Men jag kan inte minnas att jag såg någonting sådant. Så det har jag sagt i förhöret här också. Det kan ha att göra, med att han stod mede armen mera mot mig, så jag inte reflekterade över att han hade någon text. Men jag kan inte minnas någon text. Jag tror inte jag är påverkad av den här bilden.

Och jag har inte tittat noga på den, och så. Jag har inte gått fram till löpsedlarna och tittat på dem.

F: Åklagaren har beslutat att alla sådana där viktiga förhör beläggs med yppndeförbud enl. RB 23:10, och det betyder att det vi har pratat om idag, ska du inte prata med någon om.

EF: Mm.

F: Sen har du möjlighet att lyssna igenom de här banden i lugn och ro.

EF: Nej.

F: Det säger du nej till. Varvid förhöret slutar kl. 17.42.

[forts. i del 06/19]