Det framkom även att styrelsten för Estonia-anhörigföreningen
DIS antagligen också var bemannad av den militära under-rättelsetjänsten. Jag hade visserligen lagt märke till att kassören Allan Soomans uniform var märkt med "Underrättelstjänst" på skuldran (Sooman är major). Jag fattade dock aldrig några misstankar. Allan Soomans syster Annika är gift med Gunnar Bendréus. DIS styrelse har ofta anklagats för att vara en ren familjestyrelse. DIS styrelse kritiserades hårt i Peter Örns analysrapport om Estonia.

Allan Soomans och Annika Bendréus far omkom ombord på Estonia. Han var kapten inom den militära underrättelsetjänsten, sektionen för särskild inhämtning (SSI). Detta är möjligtvis förklaringen till att DIS styrelse enbart i början förhöll sig neutral i frågan om bärgning av vraket, eftersom det rådde skilda åsikter i frågan bland medlemmarna. Före regeringens beslut den 15 dec. 1994 att inte bärga kropparna och därmed bryta alla tidigare löften svängde DIS styrelse plötsligt och hävdade att regeringens rekommendation skulle följas. Detta rimmade illa med DIS övriga attityd till regeringsmakten och politiker i allmänhet som kritiserades hårt. Det stod plötsligt även klart varför DIS bröt det goda förhållandet till mig. Jag hade kommit för nära sanningen.

Plötsligt stod det också klart varför DIS hade anlitat en amerikansk advokat trots att det inte rörde amerikansk juridik, vars strategi var att låta en fransk åklagare utreda olyckan. Detta hade enbart lett till att advokaterna fått processkassan och att den franske åklagaren efter ett tag kommit fram till att utredningen skulle få läggas ner. På detta vis hade sanningen aldrig kommit i dagen.

När tyska Spiegel TV ville undersöka huruvida bilder på Avo Piht efter räddningen fanns i arkivet på tyska statliga TV, ZDF, uttryckte arkivarien sin förvåning över att dessa bilder plötsligt rönte ett så stort intresse så många månader efter olyckan.
Det visade sig att tyska säkerhetspolisen BND, hade besökt arkivet strax före Spiegel TV för att kontrollera filmaterialet i jakt på bilder av Avo Piht. I detta sammanhang kan nämnas att talrika estniska vittnen har anklagat tyska ZDF för att senare ha klippt bort de skvenser där Avo Piht syns. Dessutom vet jag genom en tysk journalist på TV- och radiostationen NDR att det finns en akt om Estonia hos BND.

När Jutta Rabe i Spiegel TV försökte få ut en kopia av intervjun med den svenska sjöräddningsmannen i estniska Radio Kuku, meddelade chefen för att estniska säkerhetstjänsten beslagtagit denna intervju. Därav kan härledas att även estniska säkerhetspolisen är inblandad i Estoniaärendet.

Personligen tror jag inte att katastrofen gick till så. Det är inte där värdet i FELIX-rapporten ligger. Det intressanta med denna rapport är istället att även den ryska militära underrättelsetjänsten har befattat sig med Estonia-katastrofen.

En källa i Stockholm har uppgett för tyska Spiegel TVs Jutta Rabe att en representant från den ryska underrättelsetjänsten fick närvara på dykplattformen när Sjöfartsverket i dec. 1994 genomförde de enda officiella dykningarna på Estonia. Denne man hade till och med befogenhet att dirigera två dykare. De skulle gå in i vraket och leta efter en civilklädd person som hade en diplomatväska fastkedjad vid sin hand. Han var intresserad av innehållet i denna väska.

När Jutta Rabe i mars 1997 berättade detta för mig, tyckte jag att det lät mycket osannolikt. Men Andi Meister intervjuades några månader senare i DN. Han uppgav då att dykarbetet i dec. 1994 var mycket slarvigt och bristfälligt utfört. Istället för att koncentrera sig på väsentligheter såsom bildäck och liknande, hade dykarna t ex fått i uppgift att gräva i en passagerares diplomatväska.

Källor till Jutta Rabe, bl a spionen dr Marek och FELIX-rapporten, uppger att minst en av de amerikanska säkerhetstjänsterna är inblandad i Estoniafrågan. Denna ligger antagligen bakom en rad inbrott som skett i en privatvilla som bebos av Jutta Rabes viktiga källor. Inkräktarna var utrustade med moderna head-sets (hörlurar med mikrofon) och talade amerikanska. De försvann omedelbart när de blev upptäckta.

Att minst en av USAs säkerhetstjänster skulle vara inblandad i Estoniafrågan kan inte klart bevisas som i övriga fall. Personligen är jag dock mycket benägen att anta att så är fallet. Enligt min gissning är det också den amerikanska säkerhetstjänsten som samordnar all mörkläggning kring Estonia. Slutligen ska vi inte glömma att Styrelsen för Psykologiskt Försvar är en gren av de militära underrättelsetjänsten, dvs de anhöriga var tvungna att rapportera direkt till underrättelsetjänsten.