24.8.2002

I en ny prognos tror Riksförsäkringsverket (RFV) att kostnaderna för sjukskrivningarna 2008 har ökat med 36 % jämfört med prognosen för 2002. Ändå har regeringen som mål att halvera antalet sjukskrivningar till 2008.

Det sammanlagda bortfallet från arbetsmarknaden på grund av sjukskrivningar och förtidspensioneringar motsvarade förra året 800 000 årsarbeten.

Medan den politiska striden om orsakerna och vilka åtgärder som krävs pågår som bäst fortsätter antalet sjukskrivna att öka kraftigt. I onsdags kom statistik från riksförsäkringsverket som visar en ökning med drygt 7 % jämfört med juli i fjol. I går kväll avslöjades att regeringen vill satsa upp till 150 miljoner på att ge alla sjukskrivna en egen kontaktperson. Var säker på att oppositionen kommer med ett motbud.

Vi lät också vår reporter
Terese Cristiansson försöka bli sjukskriven. Klicka på länken för att läsa hennes berättelse.

”Jag är frisk - men ändå sjukskriven”
24 augusti 2002

Läkaren: Någon gång kan det bli fel 24 augusti 2002

Forskare: Läkarna vågar inte säga nej
24 augusti 2002

Det är något sjukt med de svenska sjukskrivningarna.

De så kallade ”ohälsotalen” har svällt snabbare och onaturligare än musklerna på en dopad sprinter. Det sammanlagda bortfallet från arbetsmarknaden på grund av sjukskrivningar och förtidspensioneringar motsvarade förra året 800 000 årsarbeten. Som om hela Göteborg och hela Malmö burits bort på bår.

Kostnaderna för den långvariga och permanenta sjukfrånvaron har blivit så stora att de på allvar hotar välfärden, och enligt den statistik som riksförsäkringsverket släppte i onsdags fortsatte sjukskrivningarna att öka kraftigt i juli. Det konstiga är att denna svåra epidemi av ohälsa drabbat ett land som ovanligt envist och intensivt investerat i sina invånares hälsa.

I decennier har svenskarna fått lära sig äta rätt, spola kröken, sluta röka, fortsätta motionera, förbättra arbetsmiljön och alltid använda kondom och cykelhjälm. Vi har också regelbundet informerats om att de rekordhöga skatterna är ett billigt pris att betala för en rekordbra sjukvård.

Svenskarna borde bli friskare och friskare, men blir sjukare och sjukare.Det är konstigt.
Ännu konstigare är att sjukligheten tycks grassera extra svårt i befolkningsgrupper som borde ha bättre förutsättningar än många andra att hålla sig friska. Glesbygder i norra Sverige tycks, exempelvis, vara särskilt hälsovådliga, trots de goda möjligheter till stärkande friluftsliv som erbjuds där.

Än mer anmärkningsvärt är att den svenska sjukstatistiken tar död på den gamla sanningen att mannen står på sin fysiska topp i tjugoårsåldern och sedan blir successivt skröpligare. I själva verket tycks det förhålla sig precis tvärtom. I Sverige är vi som bräckligast i tjugoårsåldern. Hur ska man annars förstå att unga under trettio år, framförallt unga män, svarar för en sensationellt stor andel av ohälsan.
Vad är förklaringen till de märkliga sjuktalen?

Fusk?
Att svara så är att göra det enkelt för sig. Det finns andra enkla (men politiskt mindre riskabla) svar: till exempel att sjukskrivningsexplosionen är resultatet av 90-talets krisår, stegrande stress och allt tuffare klimat på arbetsplatserna.
Självklart ligger det något i det svaret. Det säger en hel del att inte bara unga män utan också lågavlönade kvinnor med jobb i den budgetbantade offentliga sektorn är överrepresenterade i sjukstatistiken.
Men det ligger också något, för att inte säga en hel del, i ”fusk”-teorin, under förutsättning att innebörden i ordet ”fusk” fördjupas och kompliceras.
Det är inte i första hand den enskilde som fuskar – det är hela det svenska samhället.

Att ta till sjukstämpeln har blivit det vanligaste och enklaste sättet att fly från små och stora problem i och med arbetslivet. Frestande för alla. Arbetsgivare och chefer kan kringgå de besvärliga trygghetslagarna och bli av med anställda som har blivit för gamla, för trötta eller för besvärliga för att platsa på jobbet. Staten kan frisera arbetslöshetssiffrorna och vältra över kostnaderna för nedskärningarna i den offentliga sektorn och avindustrialise-ringen av Sverige på socialför-säkringssystemen. Den arbetslöse slipper leva på de lägre a-kassenivåerna och riskerar inte att utförsäkras. Den som känner sig deprimerad över att bli omplacerad efter tjugofem års slit, eller den som känner sig deprimerad av tanken på att redan vid tjugofem års ålder sitta fast i slitet, kan slippa gå till jobbet.
Nästan alla har glädje av sjukskrivningarna – och av att det hycklas och hummas om dem. Sjukskrivningarna är som spriten, ett finfint socialt smörjmedel.

Men det finns, som med spriten, svåra biverkningar. Baksmälla. Beroende av ett ”botemedel” som bara gör en sjukare och sjukare. Tilltagande oförmåga att ta itu med de primära problemen. Ett sådant problem är den växande klyftan mellan verkligheten och de förväntningar vi uppfostrats till att ha på livet och ”jobbet” (som i Sverige antas vara det viktigaste i livet)
”Jobbet” är i dag i kris, på ungefär samma sätt och av samma skäl som ”äktenskapet” för några decennier sedan.
”Du ska äta ditt bröd i ditt anletes svett”, står det i Bibeln. Det står ingenting om utvecklingssamtal, karriärplanering, kompetens-utveckling, meningsfulla arbetsuppgifter och chefer som är bra på att ge feedback. Det har tillkommit senare. ”Brödet” har i gengäld blivit mindre viktigt. Den som inte arbetar kan ändå äta.

Liksom tidigare äktenskapet har jobbet fått nya funktioner. Inte längre i första hand försörjningsinrättning. Istället tillvarons känslomässiga och existentiella centrum, Det är på jobbet du ska bli någon i dina egna och omgivningens ögon, det är där du ska förverkliga dig själv och bli sedd och bekräftad och etablera djupa och intima relationer och kanske rent av hitta meningen med livet,
Stora förväntningar. Omänskliga krav. Lätt att bli besviken och känna sig lurad och sjuk i själen.
Antagligen är också det en förklaring till de exploderande sjukskrivningstalen. Allt fler svenskar ligger i skilsmässa från jobbet.

Så tycker svenska folket om sjukskrivningar Temo släppte nyligen en undersökning om svenskars attityder till sjukskrivning, beställd av Svenskt näringsliv.

Totalt 2 000 personer intervjuades
med syftet att ge en bild av hur anställda och arbetsgivare inom privat och offentlig sektor ser på sjukskrivning.

Bland arbetstagarna anser:
62 % att man kan sjukskriva sig även om man inte är så sjuk att man inte kan arbeta.
48 % att man kan sjukskriva sig på grund av problem i familjen.
44 % att man kan sjukskriva sig om arbetsmiljön är dålig.
41 % att man kan sjukskriva sig om det är stressigt på jobbet.
22 % att man kan sjukskriva sig om man vantrivs på jobbet.
21 % att man kan sjukskriva sig om man har en dålig chef.
4 % att man kan sjukskriva sig om man är trött på grund av att fritiden är för hektisk.
28 % kände någon som sjukskrivit sig utan att vara sjuk.