25.12.2003

Skriven av John Stanton, införd i Pravda 12.1.2003

Även om George W Bush förlorar omröstningen vid Förenta Staternas val år 2004, ser det ut som om hans valkollegium redan har segern säkrad. Med republikanska guvernörer som ständigt anklagar Florida, Californien, Texas och New York, och med en skrikande Bushkampanj, med en krigssumma som uppgår till 200 miljarder dollars, ett tvivelaktigt elektroniskt röstningsförfarande med benäget tillstånd av Diebold (Martin Lockheed) och andra försvarsleverantörer, ser det ut som om Bush återvänder till det Ovala rummet genom en bakdörr som består av valkollegiet.

Ifall valkollegiet inte drar nytta av någon rebellisk attack på amerikansk mark, där tusentals amerikaner dödas, och att detta sedan leder till ett tillfälligt avskaffande av Förenta Staternas konstitution. General Tommy Franks ansåg i tidningen Cigar Aficionado att man kommer att fälla konstitutionen till förmån för en militärt styrd regering.

Men allt detta tillhör medelmåttornas tid i historien; speciellt, och det är farligt i ett Amerika där dess folk har gjort sig av med dem som kunde ha fortsatt med att kämpa för en skäligen rättvis regering i USA, lika väl som de engagerar sig i världen genom att instifta internationella fördrag.

Medelmåttornas tid producerade de värsta som den här världen har att erbjuda: Reagan, bin Laden, Bush, Hussein, Sharon och Blair. Inga andra än svaga avarter kan finna inspiration i en sådan gräslig uppsättning "ledare".

Det är den här världen, som vi ser idag, som har kommit till stånd när man förkortade livet på John och Robert Kennedy, Martin Luther King Jr., och Malcom X och Yitzhak Rabin. Alla har de dödats för sin tro, eller snarare, för att de utgjorde ett hot mot de etablerade intressena.
Även Nikita Chrutzchov flyttades från makten i det dåvarande Sovjetunionen år 1964, för att han försökte leda sitt land framåt mot en lugnare samexistens med resten av världen.

De hot som dessa historiens jättar utgjorde mot etablisemanget på sin tid, var inte av monetär karaktär utan av ideologiska skäl. Var och en av dem inplanterade i sina sinnen, att de som kunde lyssna till tankar om etabliserad krigsorder, rasism, fattigdom och skillnader i inkomst och välfärd, skulle och måste de ifrågasättas.
Hur som helst, så kunde de som drog på strängarna inte stå ut med en okunnig befolkning som ifrågasatte tingens ordning. Deras öde var, som det ser ut, förhandsarrangemang med missnöjda människor som agiterade med den sorts affärer och regering som de var gifta med vid status quo. Men när JFK, och Chrutzchov, King och RFK, och Malcom X och Rabin blivit dödade, befann sig amerikanarna och världen i Bushs, bin Ladens, Husseins och Blairs, Reagans och Sharons våld.

Förlamad opposition
I samband med valet av Bush II under år 2004, kommer USAs ideologiska och ekonomiska brytning att bli fullständig, och för den förutsägbara framtiden, också permanent. De tre brancherna - bestående av USAs regering, företagen och majoriteten av staternas guvernörer och statsrepresentanter - kommer dessa att vara kontrollerade genom republikaner och demokrater.

De har blivit omöjliga att särskilja i sin tro på att regeringens enda roll i USA består av att göra det säkert och orimligt lätt för små och stora företag att göra vinster utan att få draghjälp av regeringens regleringar, program och skatter, som enligt deras synsätt, stjäl ur bottenskiktet.

Med sådana människor vid rodret, såg man hur amerikanska federala- och statliga regeringar gav till affärssamhället miljarder dollars genom sina utsträckta händer i form av skattesänkningar, regulatoriska lättnader och med en lagstiftning som tillät företagen att våldta och plundra det amerikanska landskapet och dess medel- och låginkomttagare.
Den sistnämda gruppens kamp blir värre. Även om arbetena inom industriella-, service- och informationsteknologin exporteras till andra länder, tvingas amerikanarna jobba längre dagar, uthärda de allt stigande privatiserade hälso- och välfärdskostnaderna med stigande matpriser, priser på kläder och utbildning för sina barn. Sakta men säkert kommer amerikanarna från medel- och låginkomstklasserna att befinna sig allt längre ifrån sina väljare. Samma fega människor måste också bära inkomstbördan och bördan av ett krig.

Men dessa som regerar har sin formbara grupp bestående av följeslagare ur medel- och långinkomstklasserna. Bland dem finns den notoriska kristna högern och uppskattningsvis 5 till 9 miljoner amerikanska muslimer, vilka gav Bush II över 90 % av sina röster i det senaste presidentvalet. Denna grupp, tillsammans med neokonservativa latinamerikaner och asiater, verkar ha glömt de vedermödor som de har utkämpat för att uppnå, vad som en gång var, en republik med sken av verklig demokrati. Håller de på att upprätta samma religiöst militäriska diktatur som de hade i sina hemländer? Bush II kommer med all säkerhet att tvinga in dem i denna ansträngning.

Den oövervinnerliga politiska-korporativa-statsapparaten (PCS) som George Bush II och hans följeslagare har skapat, kommer att bli motarbetad av en lös anslutning bestående av ett hundratals lokala och storstadsmässiga samhällen, vilka förespråkas av en handfull välsituerade donatorer, skådespelare och pensionerad militärpersonal - vilka har vägrat att acceptera förstörelsen av de felderala och statliga regeringarna, Irakkriget och Patriot Act I och II, i händelse av president Bush II:s legitima andra presidentperiod. Men de gör sig klara för att vara fullproppade emot dem.

Katoliker och muslimer i världen, ena er!
Tack vare Patriot Act, kan medlemmar i Bushs PCS tränga sig in i hos de protesterande som frågar efter en motsats till den upprättade ordningen på gatorna, på Internet, i högskolor, på TV, i tidningarna, men också i den allmänna diskussionen. Pentagon har sin egen inhemska underrättelsetjänst som har börjat arbeta tillsammans med FBI, som de i sin tur, anstränger sig för att bygga upp ett datasystem med amerikanska oppositionella mot Bushs PCS-maskineri. Även den lokala polisen, såsom Miamis polisdistrikt, har blivit ett verktyg i denna motbjudande och överväldigande makt som har uppstått i detta kraftfulla och paranoida land. Miamis polisdistrikt fick 8,5 miljoner dollars ur Pentagons 87,5 miljarder dollars stora anslag för Irakkriget. Dessa 8,5 miljoner dollars från Pentagon användes för att försvara Miami mot demontranter som demonstrerade mot anti-globaliseringen. De gick tillväga mot demonstranterna på samma sätt som USAs militär slår ner ett tumult.

På det sättet vill det av Bush ledda PCS fortsätta att ikläda sig gudsrollen, sin vinst, sin syn på världen i den färgstarka och lättantändliga kostymen som heter patriotism. De ställer upp med mycket övertygande slagord för godtrogna: Slåss mot dem hellre där, än här! Amerika är säkrare nu! Ekonomin är på uppgång! Gör din plikt och handla! Billigare olja och gas för amerikanarna! Hjälp återuppbyggnaden av det fredsälskande Irak! Gud välsigne Amerika! Arbeta i grupp!
Samma barnsliga påståenden kommer att användas, inte bara inom ekonomi och ideologiska skillnader i USA, utan också för att attackera nationer som olyckligtvis har stora olje- och gasreserver, genom att sätta sig på energiledningarna eller på den som råkar tro på islam. Men vänta! Katoliker och oljerika nationer såsom Venezuela och Colombia kommer att känna sig som måltavlor för Bushs PCS. Nu finns där en olycklig omständighet: romersk-katolska och muslimer är måltavla för en evangeliskt kristen amerikansk regering. Katoliker och muslimer, förena er!

2004--2008: Operation Rentvagning
Kort efter att man tagit makten år 2004, kommer Bushs PCS att röra sig snabbt på ett antal fronter. De känner sig inte bundna till kampanjen och Bushs PCS kan påbörja sitt verkliga arbete. Till först kommer Bushs PCS att fortsätta med sitt federala- och statliga program som hjälper medel- och låginkomsttagarna i USA och dess kultur och miljö. USAs högsta domstol kommer att eliminera kvinnornas rättigheter att välja. Konstitutionella ändringar förbjuder de homosexuellas rättigheter, kvinnors- och mänskliga rättigheter. Bekräftade aktioner kommer att föreslås av Bushs PCS, och med största sannolikhet kommer de att lyckas. Ett antal förändringar kommer att läggas till i konstitutionen angående militära regler i händelse av attack på amerikansk mark utförda av främmande människor eller stater. Detta, för att göra det lättare att bana väg, för ett militärt styre i USA.

Medan man håller på och debatter om dessa ämnen, kommer Bush att sakta förkunna ett påbud om att man ska understödja en återgång till militärtjänstgöring. Den massiva militärkampanjen som säkert kommer att följa, kommer att kräva miljontals med amerikansk militärpersonal. Det kan endast uppfyllas om man med våld driver igenom en militär inkallelse.
I samband med den kristna helgen julen, i december 2004, eller ännu troligare, under den kristna påskhelgen i april 2005 (då man firar Jesu uppståndelse) kommer Bushs PCS att gå till attack. Syrien kommer att anfallas av en amrikansk-brittisk-israelisk koalitionsstyrka, främst från väster, söder och öster. Det kommer inte att föregås av någon förlängd bombningskampanj. Luftstriderna kommer att beledsagas av ett amfibiskt anfall mot Syriens västkuster, samtidigt som en landinvasion sker i de södra och östra delarna. Styrkorna, under ledning av den amerikanska koalitionen, kommer att krossa den vanvårdade syriska militärenheten inom loppet av tio arbetsdagar.

Palestinierna kommer likaledes att bli garanterade en del av det forna Syrien och de kommer att bosätta sig där med hjälp av USA och Israel. Samtidigt som invasionen mot Syrien pågår, kommer Iran att utsättas för oerhörda luftstrider och kryssningsmissiler under ledning av amerikanska styrkor. Denna operation kommer att innefatta ytterligare militär hjälp från den turkiska och afganska militären, som har blivit lovade en bit av Iran så snart det är besegrat. En förintande lufträd kommer från nordväst genom Turkiet, från väster och det USA-kontrollerade Irak, från öster och luftstridsbaserna i Afganistan och från hangarfartyg. Kryssningsmissiler avfyras från ubåtar, vilket inkluderar en israelisk ubåt i Persiska viken. Inom 60 arbetsdagar kommer Iran att bli besegrat av USA-ledda styrkor. Och skulle Iran lyckas med att testa kärnvapen för första gången vid den här tidpunkten, skulle Bushs PCS skynda på i tidtabellen för attacken genom att välja att använda sig av taktiska kärnvapen för att slå ut den iranska kärnvapenarsenalen.

Då Bushs PCS anser att Nord Korea inte kan tillåtas att existera, kommer de att anfalla Nord Korea samtidigt som de utför invasionen mot Syrien och Iran. Kina kommer man att ta itu med genom bakåtsträvande förhandlingar. Priset som Kina behöver betala för att inte komma i vägen för den amerikanska invationen (Kinas trupper består av 100 miljoner man), kommer att vara Taiwan. Bushs PCS kommer att vända ett icke seende öga mot Kinas övertagande av Taiwan, vilken har utgjort en dålig amerikansk baksmälla från det Kalla krigets dagar.

USA kommer att befria sig självt från stödet för Taiwan. Vladimir Putin kan skriva under den USA-ledda invasionen och anförtro ryska trupper att ta hand om den nordöstra delen av Nord Koreas gräns. Delaktighet i Bushs ansträngning kunde tillåta, att Ryssland får rättigheterna till Nord Koreas nordostkust. USA och den sydkoreanska militären kommer att försöka neutralisera den nordkoreanska militären med lågtflygande taktiska kärnvapenstridsspetsar, vilka kommer att användas främst längs den svårintagna södra gränsen. Denna konflikt kommer att bestå av en massiv gruppering med lungande agenter i avsikt att bokstavligen söva ner den nordkoranska militären. Ett vapen med elektromagnetiska impulser kommer att användas för att slå ut Nord Koreas försvar och kontroll av infrastrukturen. Operationer på marken kommer samtidigt att ske samtidigt som ett luft- och sjöanfall, men konflikten kommer att vara över på 12 affärskvartal ifall väder och terräng försvårar en USA-ledd attack.

Undertiden i Colombia - kommer amerikanska styrkor att fritt ge sig ut i strider mot FARC och infödda invånares förflyttningar där. I Venezuela igen, kommer USA slutligen att störta Hugo Chavez (om inte förrän år 2004). De till åren komna ledarna för Cuba och Libyen kommer inte att utgöra något hinder för Bushs PCS, och de kommer också att störtas av USA-ledda trupper. I varje enskilt fall, kommer Bush:s PCS-vänliga diktatorer att installeras och ett amerikanskt samarbete kommer snabbt att förvandla dessa länder från socialistiska till kapitalistiska, precis så, som nu håller på att ske i Irak.