6.10.2004

Skrivet av Lennart Berg, Folkets Nyheter

John Kerry vann i New Hampshire ännu en primärvalseger och framstår allt mer som den kandidat som demokraterna kommer att utmana George Bush med i det kommande presidentvalet. Han vann stort med 39 procent mot Howard Deans 26 procent, Wesley Clarks 13 procent, John Edwards 12 procent och Joe Liebermans 9 procent.

Kerrys framfångsrecept går ut på att måla upp ett delat Amerika, där George Bush representerar eliten och Kerry de vanliga amerikanerna.

Man får inte låta sig luras av detta och tro att en eventuell seger för demokraterna under John Kerry därför kommer att innebära djupgående förändringar, eller kanske rent av ett reellt maktskifte i amerikansk politik. John Kerry är uppknuten med släktband till samma amerikansk-judiska etablissemang som George Bushs nykonservativa rådgivare och uppbackare tillhör. Kerrys farföräldrar var tjeckiska judar med släktnamnet Kohn, som senare bytte till det irländskt klingande namnet Kerry.

En seger för nummer två i det senaste primärvalet, Howard Dean, skulle inte heller innebära någon större förändring i detta avseende, eftersom Deans fru, mrs Judy Dean alias dr Judith Steinberg, är judinna.

Nummer tre, general Wesley Clark, som blev allmänt känd som Natos befälhavare under bombangreppet mot Jugoslavien 1999, är biologisk son till Benjamin Kanne, vars far Jacob Nemerovskij flydde från Rysslands pogromer på 1890-talet. Nemerovskij tog sig till USA via Schweiz, med det falska namnet Kanne på passet.

Den ortodoxt troende Joe Lieberman, nummer fem i valet i New Hampshire, är den ende av kandidaterna som har varit helt öppen med sin etniska bakgrund, med reservation för att en reporter från CNN tvingades be Lieberman om ursäkt; reportern hade bett presidentkandidaten att i egenskap av jude uttala sig om ett israeliskt spörsmål, men Lieberman föredrog att uttala sig som ”amerikan av den judiska tron”, visade det sig.

Detta med judiska och delvis judiska presidentkandidater är någonting nytt för USA. Det har länge varit vanligt med judar i rådgivande och finansierande roller samt på inte fullt så exponerade ministerposter, men än så länge har själva presidenterna haft sitt ursprung i den anglosaxiska majoritetsbefolkningen. Man har självmant undvikit att kandidera till presidentposten, för att inte provocera fram en antisemitisk motreaktion. Internt i publikationer riktade till den judiska minoriteten har man uttryckt att USA inte är moget för en judisk president.

Detta omogna stadium tycks emellertid vara passerat. Årets demokratiska kandidater har varit mycket måna om att betona sin judiska anknytning (och sin hängivna lojalitet till Israel) när de har talat inför judiska åhörare. Att den judiska minoriteten känner att den sitter så säkert i den amerikanska sadeln är ett oroande symptom på anglosaxarnas nedgång i och förlorade kontroll över USA.

De långsiktiga konsekvenserna av att de med svenskar närbesläktade anglosaxarna ständigt tappar i inflytande över världens ekonomiska och militära supermakt är svåröverskådliga, men inte desto mindre illavarslande.

Läs vår tidigare artikel om USAs presidenter