2.6.2003

Snart tre månader efter Bagdads fall har den amerikanska ockupationsmakten bestämt sig: Irak ska under överskådlig framtid styras av USA och dess bundsförvanter, nödtorftigt maskerat med ett fåtal irakiska rådgivare.

Tusentals före detta irakiska soldater demonstrerade på måndagen utanför USA:s högkvarter i centrala Bagdad. Det skedde i protest mot att den amerikanske ståthållaren i Irak Paul Bremer nyligen lät avskeda hela den irakiska armen och alla anställda inom försvars- och säkerhetsmyndigheter.

Soldatprotesterna sammanföll med utbredd irritation bland irakiska politiker och gräsrötter över att Bremer just beslutat förlänga det renodlade ockupationsstyret med ett obestämt antal månader eller rentav år.

Tidigare var tanken att några hundra representanter från religiösa, etniska, exil- och stamgrupperingar skulle samlas till en nationell konferens - något i stil med "loja jirga" i Afghanistan - för att utse en inhemsk övergångsmyndighet. Denna var tänkt att överta kontrollen över civila nyckelministerier samt förbereda allmänna val och utarbetandet av en ny irakisk författning.

Nu har allt detta skjutits på oviss framtid. I stället avser ståthållaren Bremer att handplocka 25-30 pålitliga irakier till ett "politiskt råd" som ska assistera amerikanska ockupationsmyndigheter och militärer att lösa akuta uppgifter vad gäller landets försörjning, rättsskipning och säkerhet.

Det vill säga: USA stannar kvar både som militär ockupationsmakt och i rollen av yttersta politisk auktoritet i Irak. De irakier som accepterar att ingå i det politiska rådet blir, om än inte "quislingar" så dock "ockupationskonsulter".

Beskedet skapade stor irritation bland såväl kurdiska och shiamuslimska partier som de irakiska före detta exilpolitiker vilka hoppats att snabbt få utöva verklig makt och inflytande i Irak efter Saddam Hussein-regimens kollaps - i första hand genom att utöva dominans på den förut planerade nationalkonferensen.

Ironiskt nog tycks just sådana planer och ambitioner ha varit ett huvudskäl till den amerikanska kovändningen. De för varje dag allt mer uppenbara kontroverserna mellan kurder och araber, mellan sunni- och shiamuslimska ledare samt mellan olika shiamuslimska religiösa fraktioner har inte bådat gott för utsikterna att vaska fram ett samarbetsvilligt irakiskt ledarskap ens under en övergångsperiod.

Till skillnad från sin företrädare Jay Garner vågar dock ståthållare Bremer tala klarspråk:

- Ockupation är ett fult ord, inte ett ord som amerikaner känner sig till freds med, men här i Irak är det ett faktum.