[15.04.04]

Till
Svea hovrätt
Box 2290
103 17 Stockholm

Gäller: Överklagandet av Mijailo Mijailovic av domen i Stockholms tingsrätt den 23 mars 2004 mot honom för mord på Anna Lindh, mål nr B 6825-03 i tingsrätten

På uppdrag av Lindh-kommittén, som eftersträvar att bidra till att rättvisa skipas angående mordet den 10 september 2003 på Sveriges utrikesminister Anna Lindh och som består av Stig Ek, Emanuel Laurian och mig själv, undertecknade Rolf Martens, vill jag härmed framföra följande till hovrätten:

Vi begär, som enskilda personer, att Svea hovrätt självmant föranstaltar om bevisning angående frågan, huruvida Mijailo Mijailovic verkligen är den som bragte Anna Lindh om livet.

Vi åberopar oss för detta på 6 § i Rättegångsbalkens 35:e kapitel, som stadgar:

"Det ankommer på parterna att sörja för bevisningen. Rätten äge ock, om det finnes erforderligt, självmant föranstalta om bevisning."

I detta fall har den överklagande bara på vissa punkter bestridit åklagarnas gärningsbeskrivning, som det framgår ur tingsrättens dom. Han har hävdat att han utförde det knivöverfall som också åklagarna hävdar att han utförde, men bestrider uppsåt att döda, och begär att bli frikänd från anklagelsen om mord.

Men båda parternas gärningsbeskrivningar är felaktiga, i detta fall. Och ingen av parterna, varken åklagarna eller den överklagande och hans advokat, har sörjt för någon faktisk bevisning för sina respektive sakframställningar. Detta framgår ur den offentliga delen av polisens förundersökning.

Att den överklagande inte begick den gärning som han dock hävdar att han begick är så uppenbart att även "utomstående" som tar del av detta material kan konstatera det.

Det är därför i detta fall erforderligt, anser vi, att hovrätten självmant föranstaltar om bevisning angående denna fråga.

Det är enligt vår mening desto mera angeläget att så sker, eftersom frågan om vem som faktiskt mördade landets utrikesminister är en viktig samhällsangelägenhet.

Den överklagande måste frikännas, inte på grund av det som han själv hävdar utan på grund av det som hovrätten bör och kan fastställa angående sakförhållandena.

Vissa sakförhållanden av avgörande betydelse för målet, som tingsrätten försummade att fastställa, kan fastställas av hovrätten. Vi föreslår att så sker genom att flera personer, som skall namnges nedan och som nämns i förundersökningsprotokollen, hörs om sina iakttagelser.

De sakförhållanden vi avser är följande:

1. Är den person som knivhögg Anna Lindh till döds verkligen identisk med den videofotograferade så kallade NK-mannen?

Nej, det är lätt att bevisa att han inte är det, vill vi hävda.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående denna fråga, genom att höra flera ögonvittnen som var på mordplatsen (se nedan).

Finner hovrätten det fastställt att de båda personerna inte är identiska så måste den frikänna Mijailo Mijailovic. I den brottsbeskrivning som godtogs av tingsrätten ingår påståendet, att de båda är samma person, som en central och avgörande del.

2. Hade den person som knivhögg Anna Lindh, och som då iakttogs av många vittnen, verkligen samma utseende och sätt att uppträda som Mijailo Mijailovic?

Nej, vill vi hävda.

Hovrätten bör självmant föranstalta om identifierings- eller uteslutningsbevisning, så långt möjligt, också detta genom att höra flera ögonvittnen som var på mordplatsen.

Av dessa vittnen, sammanlagt minst 37 personer, som det framgår ur förundersökningsprotokollen, hördes i tingsrätten bara ett enda, Anna Lindhs väninna Eva Franchell. Och hon pekade inte ut Mijailo Mijailovic som den mördare som hon hade sett på mycket nära håll.

I förundersökningsprotokollen nämns inget om att någon konfrontation med den åtalade, med något enda av alla de andra ögonvittnena, skulle ha utförts av polisen.

Efter att nu så lång tid har gått kan det onekligen vara svårt för vittnena att antingen identifiera eller utesluta Mijailo Mijailovic som den gärningsman de såg. Hovrätten bör ändå, enligt vår mening, också pröva frågan på detta sätt, fastän det framför allt är annan bevisning som kan ge fullständig klarhet i skuldfrågan.

3. Har polisen jämfört de båda handavtryck som mördaren satte på en rulltrappas räcken med Mijailo Mijailovics motsvarande, och då funnit att de inte överensstämmer?

Ja, så har skett, vill vi hävda.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående denna fråga, genom att höra åtminstone den ansvarige kriminalteknikern angående den. Ett fastställande av att dessa handavtryck inte överensstämmer måste också i sig självt innebära att Mijailo Mijailovic frikänns.

4. Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "På den keps som anträffades i en papperskorg i Sahlénhuset har spår av Mijailo Mijailovics DNA och textilfibrer från Anna Lindhs mockajacka hittats", verkligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Nej, vill vi hävda.

Denna keps var inte mördarens. Detta framgår ur de utsagor av ögonvittnen på NK som finns i förundersökningsprotokollen. Det är i stället troligt att den keps som hittades hade placerats ut som ett i förväg preparerat villospår, av någon medbrottsling till Anna Lindhs faktiske mördare.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående frågan, om det verkligen var mördarens keps som anträffades eller inte, också detta genom att höra flera ögonvittnen som var på mordplatsen.

Finner hovrätten det fastställt att den anträffade kepsen inte var mördarens så bör de spår som sades finnas på den betraktas, inte som något som tyder på att Mijailo Mijailovic var gärningsmannen, utan tvärtom som något som tyder på att han inte var det. De visar nämligen då att en eller flera andra personer efter mordet har vidtagit åtgärder för att utpeka honom, i så fall högst sannolikt vilseledande.

5. Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "På Mijailo Mijailovics byxor, som han gömt i skogen vid Hovsjö, har Anna Lindhs DNA påträffats. I byxorna fanns en reklamlapp med ett fingeravtryck från Mijailo Mijailovic", verkligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Nej, vill vi hävda.

Omständigheterna tyder i stället, liksom är fallet med kepsen, starkt på att också dessa byxor inklusive innehåll hade placerats ut som ett i förväg preparerat villospår, av någon medbrottsling till Anna Lindhs faktiske mördare.

Det finns i varje fall så många påtagligt underliga omständigheter kring detta "stycke teknisk bevisning" och uppgifterna om det, att det åtminstone måste betraktas som högst tvivelaktigt, och därför bör avvisas. Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående dessa omständigheter.

Förhörsutsagorna från de vittnen som var på mordplatsen tyder för det första på att dessa anträffade byxor inte var dem som mördaren bar. För det andra måste det starkt betvivlas att de var Mijailo Mijailovics eller någonsin hade hanterats av honom. För det tredje är det högst osannolikt att han, som var ointresserad av politiska frågor, skulle ha sparat en sådan "reklamlapp" som det var fråga om, nämligen en eurosedelkopia gjord inför folkomröstningen den 14 september 2003 av en kommitté som propagerade för "ja" i den.

6. Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "Den kniv som användes vid dådet är en morakniv med 9,9 cm långt och 2,1 cm brett blad. På kniven har avsatts Anna Lindhs DNA samt fragment med Mijailo Mijailovics DNA", verkligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Nej, vill vi hävda.

Det är i själva verket osäkert huruvida den kniv som anträffades strax efter mordet verkligen är den som användes vid dådet. Enligt förhörsprotokollen uppgav ett vittne - som därför bör höras av hovrätten - att gärningsmannen under sin flykt stoppade ned den kniv som han först hade burit i handen i en ficka. Att han senare skulle ha kastat ifrån sig denna kniv är osannolikt, om detta är riktigt. Det skulle också ha kontrasterat mot denna persons annars omvittnat kallblodiga uppträdande.

Angående den anträffade kniven finns alltså, liksom i fallen med de två ovannämnda "bevisföremålen", den möjligheten att den var ett i förväg preparerat villospår, dvs att mördaren hade två knivar med sig.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning med hänsynstagande till denna möjlighet, och till andra möjligheter till förfalskning eller misstolkning angående detta stycke "bidragande teknisk bevisning" också. Detta särskilt eftersom omständigheter som har nämnts ovan här tyder på att en eller flera personer efter mordet på Anna Lindh systematiskt lade ut villospår som skulle peka i riktning mot Mijailo Mijailovic som "gärningsman".

Också den "bidragande tekniska bevisning" som den anträffade kniven, och uppgifterna angående den, utgör är högst tvivelaktig, och bör avvisas.

7. Förtjänar Mijailo Mijailovics egen uppgift, att han "angrep Anna Lindh med kniv", efter att han först i tre månader hade hävdat att han inte gjorde det, avseende? Förtjänar över huvud taget hans senkomna "redogörelse för" sina "handlingar som gärningsman" den 10 september 2003 avseende?

Nej, vill vi hävda.

De sakförhållanden som kan fastställas och som har nämnts under punkterna 1, 2 och 3 ovan visar att denna "redogörelse" är oriktig.

Det framgår också ur förhörsprotokollen att han i sitt så kallade "erkännande", från den 6 januari och framåt, flera gånger påstod saker som inte stämde med kända fakta. Och "Tingsrätten finner sammantaget att" Mijailo Mijailovic "brister i trovärdighet", skrev vidare Stockholms tingsrätt i sin dom, som skäl för sin bedömning att "hans uppgifter om att en inre röst styrde honom...inte förtjänar avseende".

Men detta är då också skäl för att hela hans "redogörelse för" sina handlingar på morddagen inte heller förtjänar avseende. Den tillkom dessutom i en situation där han mycket väl kan ha känt sig starkt pressad att avge ett falskt "erkännande". Bland annat kan det konstateras att han hade vilseletts avsevärt, avsiktligt eller oavsiktligt, av förhörsledare angående det så kallade bevisläget.

8. Var det Mijailo Mijailovic som begärde, av en frisör i Sahlénhuset c:a 150 m från NK en halv timme efter mordet, att få bli klippt genast?

Nej, vill vi hävda.

Frisören ifråga har såvitt känt aldrig konfronterats med Mijailo Mijailovic. Han har i förhör uppgett att det var en annan person än den s.k. NK-mannen som bad att få bli klippt. Detta motsäger ytterligare åklagarnas brottsbeskrivning och Mijailo Mijailovics egen redogörelse.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående denna fråga, genom att höra frisören.

Den person som bad att få bli klippt har, såvitt känt, sedermera inte kontaktat polisen, och det har inte heller den person som videofotograferades som den s.k. NK-mannen gjort, eller någon som har sagt sig känna någon av dessa båda personer.

Detta tyder enligt vår mening på att de båda samverkade, som medbrottslingar till Anna Lindhs faktiske mördare, i en aktion för att leda polisen till den senare anträffade kepsen, just i Sahlénhuset, som ett villospår avsett att utpeka Mijailo Mijailovic. Denna keps, en annan än den som mördaren bar, liknar nämligen precis den som videofilmerna tydligt visar att NK-mannen hade på sig.

9. Förtjänar berättelsen av en person, som inte tidigare hade hört av sig men som i sista stund kallades till tingsrätten den 19 januari och då hävdade att han "hade kört Mijailo Mijailovic hem i taxi på morddagen", något avseende?

Nej, vill vi hävda.

Det har påvisats att tidsuppgifter från den personen som lades fram i en tidning den 17 januari, före det att han hördes, inte stämmer med kända fakta.

Hovrätten bör självmant föranstalta om bevisning angående denna fråga, genom att låta granska detta så kallade vittne närmare.

VITTNEN, NÄMNDA I FÖRUNDERSÖKNINGENS OFFENTLIGA DEL, SOM ENLIGT VÅR MENING BÖR HÖRAS AV HOVRÄTTEN, OCH SAKUPPGIFTER SOM VI ANSER BÖR BEAKTAS, ÄR:

Angående den ovannämnda sakfrågan 1:

Är den person som knivhögg Anna Lindh till döds verkligen identisk med den videofotograferade så kallade NK-mannen?

Vi hävdar att han inte är det.

Hovrätten kan fastställa sakförhållandet genom att:

höra ansvariga polisbefäl för det rikslarm som sändes ut kl 18.43 den 10 september 2003, och även ansvariga för detta rikslarms uppdatering den 14 september 2003, vidare

höra åtminstone dessa 15 ögonvittnen som var på mordplatsen och senare lämnade uppgifter till polisen, som det framgår ur den offentliga delen av förundersökningen:

Linnea Arvidsson,
Hanna Sundberg,
Susanne Malmqvist,
Ingalill Lundberg,
Katarina Johansson,
Magdalena Eiroff,
Marie Jansson,
Matts Aurusell,
Nancy Engelberg,
Berit Lundin,
Viveka Lennström,
Filippa Wassberg,
Meliz Karlge,
Carin Hedman och
Maria Nyrén

samt höra den kvinna (vi vet inte vem hon är) som först ringde till larmcentralen, kl 16.14.23, om överfallet.

Hovrätten kommer därigenom att kunna fastställa, framför allt, att mördarens utseende tydligt skilde sig från NK-mannens genom det att mördaren överst på överkroppen hade en jacka, av vindtyg eller liknande, till skillnad från NK-mannen, som överst hade en ljusgrå luvtröja (ibland med en vilseledande term beskriven som "munkjacka").

Färgen på denna jacka kan, tror vi, bäst beskrivas som "grön-beige" eller "grön/beige/brun", en relativt ljus färg, vilket då förklarar att relativt många vittnen inte uppfattade den som ett annat plagg än den ljusgrå eller beige luvtröja som mördaren torde ha haft under den.

Att mördaren överst just hade en jacka, det kan i varje fall fastställas på ett sätt som inte lämnar något utrymme för tvivel.

Kvinnan som först ringde larmcentralen beskrev då hans klädsel (enligt återgivande i tidningen Expressen den 13 januari 2004 av telefonsamtalet) som "en grön militärjacka".

Och i polisens rikslarm kl 18.43 samma dag, som hävdades vara byggt på uppgifter från många vittnen, sades att gärningsmannen hade varit klädd i en "beige munkjacka under en grön, blodig militärjacka, eventuellt röd text på ryggen" (enligt tidningen Aftonbladet den 11 september).

Också i uppdateringen av detta rikslarm den 14 september kvarstod beskrivningen "grön militärjacka", då modifierad till "eller eventuellt mörkblå" (enligt tidningen Expressens Nätupplaga tidigt den 15 september).

Att detta var "felaktiga" beskrivningar har senare hävdats. Polisbefäl bör dock höras, angående frågan om huruvida dessa beskrivningar faktiskt var vad som sändes ut eller inte. Även detta har nämligen förnekats, uppenbarligen felaktigt, vill vi hävda, till exempel av åklagarna under tingsrättsförhandlingen.

Och ur förundersökningens offentliga del framgår att åtminstone 14 av ögonvittnena i förhör sade sig ha uppfattat att mördaren hade en jacka överst på överkroppen. Flera av dem beskrev en sådan, och i flera fall också ett annat underliggande plagg, i detalj.

Några citat ur förundersökningens huvudprotokoll, Del 1 och 2:

Ur förhör 14.09.2003 med Linnea Arvidsson, butiksansvarig i butiken Filippa K i varuhuset NK, där överfallet ägde rum:

"Vad gäller jackan, så är hennes uppfattning att mannen bar en öppen ¾ lång, ljus jacka utan tjockt foder."

Ur förhör 12.09.2003 med Hanna Sundberg, NK-kund som var i butiken Filippa K:

"En brun eller grön midjejacka. Hanna är osäker. Hanna minns att han hade en grå huva under jackan som hängde utanpå jackan."

Ur förhör 10.09.2003 med Katarina Johansson, expedit i butiken Turnover, nära Filippa K:

"Han hade [en] enfärgad, ganska mörk grön jacka - imitation av en militär jacka..."

Ur förhör 11.09.2003 med Marie Jansson, expedit i NK Boutique, snett emot Filippa K:

"Jackan var mörkgrön, ngt längre än till midja,..."

Ur förhör 12.09.2003 med Filippa Wassberg, NK-expedit som stod
vid rulltrappan upp från bottenvåningen till NK:s plan 1:

"Han var klädd i en jacka eventuell 'skaljacka' som gav ett mörkt intryck. Filippa säger att det var en typisk jacka som man har som vind o vattenskydd."

Ur förhör 12.09.2003 med Meliz Karlge, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"Jackan var en rak modell (fritidsjacka, fjällrävenmodell) lite längre än midjemodell, färgen var beigegrön, grönbeige."

Ur förhör 11.09.2003 med Carin Hedman, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"Han var ikl en mörkblå luvjacka, ev. med något gult tryck på bröstet. Utanpå denna luvjacka, hade han en annan jacka, som var beige/grön/brun till färgen. Något kamouflagemönster var det inte. Däremot var färgerna åt det militära hållet. Denna yttre jacka gav ett bylsigt intryck. Jackan var höftlång och den var uppknäppt."

Det är uteslutet, vill vi hävda, att alla dessa vittnen kan ha drabbats av några sådana synvillor som att uppfatta den ljusgrå luvtröja som NK-mannen hade på överkroppen som en jacka, beskriven på dessa inbördes lite olika sätt.

Flera av vittnena beskrev dessutom andra detaljer i mördarens utseende som väsentligt annorlunda än motsvarande i NK-mannens: Att han var påtagligt bylsigt klädd, med flera lager av kläder, gav intryck av att vara betydligt äldre, osv.

Att mördarens keps var väsentligt annorlunda än NK-mannens och därmed väsentligt annorlunda än den keps som senare anträffades i Sahlénhuset uppgav flera av de ovannämnda vittnena. Några detaljer om detta skall nämnas längre ned här.

Angående den ovannämnda sakfrågan 2:

Hade den person som knivhögg Anna Lindh, och som då iakttogs av många vittnen, verkligen samma utseende och sätt att uppträda som Mijailo Mijailovic?

Vi hävdar att han inte hade det.

Hovrätten kan - i detta fall okänt med hur stor säkerhet - fastställa sakförhållandet genom att höra åtminstone de ovannämnda ögonvittnena.

Av dessa uppgav sig i förhör flera, i synnerhet Matts Aurusell, NK-kund som senare försökte hejda Anna Lindhs blödningar, särskilt ha lagt märke till hur lugnt och kallblodigt gärningsmannen gick från platsen, efter sitt knivöverfall.

Vi vill fästa uppmärksamhet på att detta klart motsäger den upprepade uppgiften av Mijailo Mijailovic, i förhör där han "erkände" detta knivöverfall, att han "sprang i panik från platsen". Det strider också mot vad den personen kunde förväntas vara kapabel till, sett utifrån hans bakgrund.

Dessutom bör enligt vår mening beaktas att Eva Franchell i polisförhör uppgav (10.09.2003) att överfallsmannen var "35 år eller äldre", (likaledes 10.09.2003) "hade dålig hy" och (13.09.2003) "såg svensk ut, eller möjligtvis finsk..., såg ut som en norrlänning...,såg ut som en lapp sa jag också".

På tre punkter skiljer sig denna beskrivning påtagligt från alla rimliga beskrivningar av Mijailo Mijailovic.

Angående den ovannämnda sakfrågan 3:

Har polisen jämfört de båda handavtryck som mördaren satte på en rulltrappas räcken med Mijailo Mijailovics motsvarande, och då funnit att de inte överensstämmer?

Vi hävdar att så har skett.

Hovrätten kan fastställa sakförhållandet genom att höra kriminalteknikern Peter Nordström.

Enligt det tekniska protokoll, Del A, som ingår i förundersökningens offentliga del var han ansvarig för brottsplatsundersökningen i det relevanta avseendet.

Och i detta protokolls förteckning över "spår säkrade på brottsplatsen" ingår, på sidan 3 i Del A, med materialmärkningarna "AB5 70553-03/S21" respektive "/s22", två som båda betecknas som "Del av handavtryck på folie" och "Säkr. på räcke mellan nedåtgående rulltrappor plan 1".

Peter Nordström skrev i detta protokoll inte något om dessa handavtryck utan bara t.ex. (på sidan 7 i Del A):

"Från Filippa K:s larmbågar och vidare utefter den misstänktes flyktväg, har olika ytor fingeravtrycksundersökts. Inget av de säkrade avtrycken överensstämmer med den misstänktes fingeravtryck."

Om de säkrade handavtrycken hade överensstämt med Mijailo Mi-
jailovics så hade detta med all sannolikhet uttryckligen no-
terats i det tekniska protokollet.

Som ytterligare stöd för vad vi hävdar om dessa handavtryck kan anföras några uppgifter i två tidningsartiklar kort tid efter mordet, som det i den rådande situationen enligt vår bedömning inte kan ha funnits någon särskild anledning för de ifrågavarande redaktionerna att fantisera ihop:

Ur Expressen (Nät-upplagan) 12.09.2003:

"Flera vittnen har berättat att mördaren efter dådet flydde via en rulltrappa på NK. Han gjorde då ett hopp samtidigt som han kraftfullt tog stöd med sina handflator mot rulltrappans band av gummi...På banden har två handavtryck säkrats som vi är övertygade om kommer från gärningsmannen, säger en källa."

Ur Aftonbladet (Nät-upplagan) 18.09.2003:

"Polisen kan redan ha kopplat 35-åringen [en person som senare avfördes ur utredningen] till mordplatsen. Hans handavtryck har jämförts med det som fanns i NK:s rulltrappa...På banden till rulltrappan - längs mördarens flyktväg - hittades ett handavtryck som tros komma från gärningsmannen. Och enligt uppgift till Aftonbladet handlar det om ett bra avtryck."

Angående den ovannämnda sakfrågan 4:

Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "På den keps som anträffades i en papperskorg i Sahlénhuset har spår av Mijailo Mijailovics DNA och textilfibrer från Anna Lindhs mockajacka hittats", verk-
ligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Vi hävdar att detta inte bör betraktas som något som tyder på att Mijailo Mijailovic var gärningsmannen. Det tyder tvärtom på att han inte var det.

Detta därför att denna keps inte var mördarens. Och den kan, som ett plagg liknande ett som den videofotograferade s.k. NK-mannen bar, ha placerats ut som ett preparerat villospår, syftande till att felaktigt utpeka Mijailo Mijailovic.

Beträffande det förstnämnda kan hovrätten fastställa sakförhållandet genom att höra ögonvittnen som var på mordplatsen, angående denna sak framför allt dessa bland dem som har nämnts ovan:

Magdalena Eiroff,
Nancy Engelberg,
Berit Lundin,
Filippa Wassberg,
Meliz Karlge och
Carin Hedman.

Några citat ur förundersökningen, huvudprotokollets Del 1-2:

Ur förhör 10.09.2003 med Magdalena Eiroff, expedit i butiken Turnover, nära Filippa K:

"Någon typ av keps. Ej en vanlig fotbollskeps utan snarare en armékeps."

Dito 14.09.2003:

"Vad Eiroff menar med armékeps är att hon tyckte att den såg mera platt ut och skulle kunna vara fyrkantig, den såg nedtryckt ut."

Ur förhör 11.09.2003 med Nancy Engelberg, expedit i butiken Mexx, bredvid Filippa K:

"På huvudet bar han en ljus keps. Kepsen hade baktill ett hål och en rem som man kan reglera storleken med."

Ur förhör 21.09.2003 med Berit Lundin, kund som var i NK Boutique mittemot Filippa K:

"Kepsen [som NK-mannen bar, som det framgår av bilder hon visas] tycker hon ser ut som en filtkeps på bilderna och det var det [mördarens keps] inte. Kepsen var av tunnare tyg."

Ur förhör 10.09.2003 med Filippa Wassberg, NK-expedit som stod vid rulltrappan upp från bottenvåningen:

"...han bar en mörkblå alt svart keps (EJ BASEBALLKEPS) som var mer av amerikansk militärmodell."

Dito 12.09.2003:

"På huvudet hade han en keps/armémodell. En lite fyrkantigare modell med platt kulle, den också i mörk färg."

Ur förhör 12.09.2003 med Meliz Karlge, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"...mannen hade keps ljusgrå beige en sådan där det blir ett hål bak i nacken, där tjejer låter sin hästsvans titta ut."

Ur förhör 11.09.2003 med Carin Hedman, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"På huvudet bar han en keps liknande en militärkeps med kortare skärm. Färgen var mörk och smälte in med mannens hårfärg."

Dessa sex vittnen som detaljerat beskrev mördarens keps uppfattade den alla som väsentligt annorlunda än den typiska baseballkeps (av filt, rundkullig och utan hål baktill) som senare anträffades och som var precis lik den som NK-mannen hade på sig. Deras respektive beskrivningar av mördarens keps stämde också väl överens inbördes. Dessutom hade enligt vittnesutsagorna inget av de 37 ögonvittnen som hördes uppfattat någon text framtill på mördarens keps, fastän en sådan är mycket framträdande på den keps som anträffades i Sahlénhuset.

Angående den ovannämnda sakfrågan 5:

Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "På Mijailo Mijailovics byxor, som han gömt i skogen vid Hovsjö, har Anna Lindhs DNA påträffats. I byxorna fanns en reklamlapp med ett fingeravtryck från Mijailo Mijailovic", verkligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Vi hävdar att detta bör avvisas som allra minst mycket tvivelaktigt, och likaledes som något som måste misstänkas vara ett utlagt och i förväg preparerat villospår.

De flesta av ögonvittnena på mordplatsen uppgav i förhör att de hade uppfattat färgen på mördarens byxor som betydligt ljusare än den mörkgröna som de som anträffades har. Liksom i fallet med den anträffade kepsen liknar också detta plagg i stället ett som NK-mannen, en annan person än mördaren, bar.

Bekanta till Mijailo Mijailovic kan också tillfrågas, om huruvida han hade ägt ett par sådana byxor eller inte. Inget försök till undersökning av denna sak nämns i förundersökningsprotokollens offentliga del.

Angående den ovannämnda sakfrågan 6:

Bör det som anfördes som ett domskäl av tingsrätten, "Den kniv som användes vid dådet är en morakniv med 9,9 cm långt och 2,1 cm brett blad. På kniven har avsatts Anna Lindhs DNA samt fragment med Mijailo Mijailovics DNA", verkligen betraktas som "bidragande teknisk bevisning för" att det var Mijailo Mijailovic som bragte Anna Lindh om livet?

Vi hävdar att också detta är mycket tvivelaktigt, måste misstänkas vara ett utlagt villospår eller en förfalskning på annat sätt, och bör avvisas.

I förundersökningens huvudprotokoll Del 1 finns uppgiften, från ett förhör 10.09.2003 med Miruna Landström, expedit i butiken Kriss mitt emot Filippa K som följde efter den flyende mördaren en viss sträcka:

"Mannen började gå fort därifrån mot rulltrappan. Landström följde efter och när hon hann ikapp honom vid rulltrappan såg hon att han hade en kniv i högerhanden som var blodig. Hon var ca en dryg meter från honom. Det var då hon förstod vad som hade hänt. Han stoppade ner kniven i höger byxficka. Detta gjorde att hon inte vågade göra något mer."

Hovrätten kan fastställa sakförhållandet angående detta, genom att höra Miruna Landström.

Det är osannolikt att mördaren, om han först stoppade ned mordvapnet i en ficka, senare skulle ha kastat bort samma kniv. Möjligheten att han också hade en annan och i förväg preparerad kniv med sig, och kastade den, bör beaktas.

Angående den ovannämnda sakfrågan 7:

Förtjänar Mijailo Mijailovics egen uppgift, att han "angrep Anna Lindh med kniv", efter att han först i tre månader hade hävdat att han inte gjorde det, avseende? Förtjänar över huvud taget hans senkomna "redogörelse för" sina "handlingar som gärningsman" den 10 september 2003 avseende?

Vi hävdar att inget avseende bör fästas vid denna hans "redogörelse".

Hovrätten kan pröva dess trovärdighet och, ännu mera, dess sanningsenlighet, genom att jämföra den, som den framgår ur förhörsprotokollen, med uppgifter från flera vittnen.

Mijailo Mijailovic hävdade framför allt att han först blev videofotograferad som den s.k. NK-mannen och sedan också var den person som knivhögg Anna Lindh till döds.

Men det kan fastställas att de båda sistnämnda är två olika personer. (Se vår punkt 1 ovan, och även punkt 2.)

Inte heller är Mijailo Mijailovic lik NK-mannen. Framför allt är hans kroppsbyggnad kraftigare än den personens.

Att mördarens båda handavtryck inte överensstämmer med Mijailo Mijailovics (vår punkt 3 ovan) visar också att "erkännande redogörelsen" är falsk.

Detta bekräftas ytterligare av påståendena i denna "redogörelse", som framlagd i förhör 6-7 januari och återgivna i förundersökningens tilläggsprotokoll, om att Mijailo Mijailovic "såg" Anna Lindh "utanför" butiken Filippa K (som hon inte hade lämnat när hon överfölls) och att han "efter överfallet" "sprang från platsen i panik". (Den faktiske gärningsmannen gick lugnt därifrån.)

Det kan också fastställas (vår punkt 8) att det, motsatt mot vad han hävdade i förhören från början av januari och framåt, inte var Mijailo Mijailovic som en halv timme efter mordet begärde att få bli klippt av en frisör i Sahlénhuset.

Som ett särskilt tydligt exempel på att Mijailo Mijailovic under förhören med honom från slutet av september 2003 och framåt blev utsatt för påtryckningar i den riktningen att han skulle avge en falsk redogörelse för sina handlingar på morddagen kan nämnas det (medvetet eller omedvetet) uppenbart felaktiga påståendet som framfördes till honom av en förhörsledare den 3 oktober 2003 (enligt förundersökningens huvudprotokoll, Del 4, sidan 610):

"Nu är det så att det finns vittnesuppgifter då...i samband med attacken mot Anna Lindh och dom personerna har då lämnat signalement på gärningsmannen...Och dom signalementen, av dom kan man säga stämmer överens med den - med så att säga, den personen [som] var på NK Sport [dvs den s.k. NK-mannen]."

Som det framgår ovan (under vår punkt 1) stämde dessa signalement på mördaren tvärtom inte överens med NK-mannens utseende.

Angående den ovannämnda sakfrågan 8:

Var det Mijailo Mijailovic som begärde, av en frisör i Sahlénhuset c:a 150 m från NK en halv timme efter mordet, att få bli klippt genast?

Vi hävdar att det inte var det.

Hovrätten kan - med okänt hur hög grad av säkerhet, när nu några månader har gått sedan händelsen - fastställa sakförhållandet, genom att höra frisören, Metin Rhawi.

Att det inte var den s.k. NK-mannen som begärde att få bli klippt, och därmed inte Mijailo Mijailovic i varje fall i hans påstådda roll som den personen, uppgav Metin Rhawi i förhör 13.09.2003; i förundersökningens huvudprotokoll Del 4 återges ordväxlingen från det förhöret:

"Förhörsledaren: Sammanfattningsvis, är det här [NK-mannen, som det visas bilder på] samma kille som ville ha klippningstid hos dig.

Metin Rhawi: Det skulle kunnat vara det med rakat ansikte. Och annan tröja."

Angående den ovannämnda sakfrågan 9:

Förtjänar berättelsen av en person, som inte tidigare hade hört av sig men som i sista stund kallades till tingsrätten den 19 januari och då hävdade att han "hade kört Mijailo Mijailovic hem i taxi på morddagen", något avseende?

Vi hävdar att den inte förtjänar något avseende.

Hovrätten kan fastställa sakförhållandet, genom att närmare granska detta plötsligt uppdykande så kallade nya vittne.

Till tidningen Aftonbladet, i vars utgåva den 17 januari den personens berättelse först återgavs, hade han uppenbarligen hävdat att han "körde Mijailo Mijailovic" "från c:a kl 16.30 och framåt" och "kort tid efter färdens början" hade nämnt att han hade "hört på radion" att Anna Lindh hade blivit knivhuggen. Men detta meddelades i ett s.k. allanrop inom polisen först kl 16.44. När han hördes i tingsrätten den 19 januari "mindes" denne "taxichaufför" "inte längre" tidpunkter i sin berättelse.

Ingen tilltro bör sättas till detta s.k. vittne, vars uppgifter därför inte heller motsäger det som kan fastställas angående Mijailo Mijalovic:

Han är inte den person som mördade Anna Lindh, och måste frikännnas.

Detta avslutar vad jag vill framföra till hovrätten på vår kommittés vägnar, angående detta överklagande.

Malmö den 15 april 2004

Rolf Martens
Nobelvägen 38U4
214 33 MALMÖ
040 - 12 48 32
rolf.martens@mailbox.swipnet.se