Yrsas Blogg
* The Police State
* Artiklar på engelska
* Klimathotet
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
Källa: ISRAELRAPPORT
http://www.israelreport.org/
Fredagen den 22 februari 2008
"Vi talade inte om snön i Jerusalem", sade en förhandlare för den palestinska myndigheten (PA) som svar på frågan om Jerusalems framtid hade diskuterats på ett möte som ägde rum på tisdagen. Saeb Erekat, en av PA:s huvudförhandlare var mer rättfram: "Vi talade om allt", sade han enligt Haaretz. Frågan är av avgörande betydelse eftersom en av Olmerts koalitionspartner, Shas, har deklarerat att de lämnar regeringen om Olmert börjar förhandla om Jerusalem. Koalitionen skulle förlora majoritet i Knesset om Shas lämnar. Med referens till detta scenario sade Erekat torrt: "Vi vet att Olmertregeringen har sina egna interna problem, men vi har nog av våra egna problem".
Olmert fortsätter att förneka att Jerusalem har diskuterats, men möts samtidigt av växande internationellt tryck att påskynda fredsprocessen. Enligt Haaretz börjar både européerna och amerikanarna att bli otåliga av stilleståndet i förhandlingarna efter konferensen i Annapolis i november. Blockaden av Gaza vänder också alltmer det internationella samfundet mot Israel. Enligt en rapport från Israels EU-ambassadör Ran Koriel överväger flera europeiska länder att ändra sin policy gentemot Hamas och att erkänna terrororganisationen. Detta blir ett slag mot Israel som försöker att isolera och bryta Hamas makt, som man håller ansvarigt för den fortgående beskjutningen av kassamraketer och andra attacker mot Israel.
Samtidigt fortsätter iranierna att stödja Israels fiender, som Hamas, Hizb'Allah och Syrien. Dessutom fortsätter den iranske presidenten, Ahmadinejad, att utveckla ett nukleärt program samtidigt som han upprepar och utökar sina aggressiva utfall mot Israel. Bara denna vecka har flera militära och politiska ledare i Iran refererat till Israel som en "cancersvulst" som snart kommer att försvinna, och som "en smutsig mikrob". Den iranska ledaren för de väpnade styrkorna sade att kampen kommer att fortsätta "tills den sionistiska regimen är fullständigt tillintetgjord..." Ändå fick Israels ansträngningar att övertyga det internationella samfundet om Irans nukleära ambitioner sin belöning denna vecka, när Iranska oppositionella aktivister presenterade information som bekräftar det Israel hävdat. Enligt israeliska uppskattningar kan iranierna ha möjligheter att producera atombomber så snart som år 2009.
I en kommentar angående de nuvarande militära förhållandena, sade Israels överbefälhavare Gabi Ashkenazi på onsdagen att "det finns hot mot vår överlevnad vid horisonten". Han tillade att en insats från IDF kan behövas inom "snar framtid" för att säkra staten Israels fortsatta existens och framgång. Likudledaren Benjamin Netanyahu sade i sitt tal till den Femte Jerusalemkonferensen att Israel behöver svara dem som avfyrar kassamraketer med "oproportionerlig styrka". För att avskräcka måste man "höja insatsen", få dem att förstå att de får betala ett högt pris för varje attack, sade Netanyahu. Den före detta premiärministern sade också att om man ger bort Jerusalem kommer militant islam marschera rakt in i Jerusalem och det kommer att "släppa loss ett globalt religionskrig".
Kommentar:
I Israel finns en kultur som värdesätter att man uttrycker sina åsikter. Israeler gör det ofta och med hängivenhet. Fördelen är att man vanligtvis får alla åsikter på bordet. Utmaningen är att, i ett demokratiskt samhälle, nå ett beslut - och genomföra det. Detta är Olmerts interna utmaning. Jerusalem är frågan som mer än någon annan summerar och representerar kärnan i den judiska nationen och det judiska folket. Det är därför inte otroligt att Jerusalem blir frågan som fäller Olmerts regering.
Den enda möjligheten att förhandla om Jerusalem utan att skapa ett nationellt uppror är att göra det i hemlighet. Detta är nu vad många israeler misstänker, att Olmert kommer att vägra att medge att förhandlingar pågår, men till slut presentera en slutlig överenskommelse och framställa den som ett ultimatum: denna överenskommelse eller ingen fred. Man vinner inte mycket på att spekulera eftersom en möjlig överenskommelse kan ta många former, men det verkar osannolikt att det judiska folket skulle acceptera stora förändringar när det gäller Jerusalem. Shas vet detta och det verkar bara vara en fråga om tid innan de måste ta folkets åsikter och sin egen linje angående Jerusalem på allvar och lämna regeringen.
Förutom den interna debatten måste Olmert också ta åsikterna och intressena i det internationella samfundet med i beräkningen. De interna och externa hänsynen motsäger väldigt ofta varandra. Ta tillexempel vägspärrarna: bör Israel underlätta rörelse för araberna i Judéen och Samarien som eftergift mot det internationella samfundet och i stället riskera fler terrorattacker? Israel har ingen önskan att skada den arabiska befolkningen, men de är först och främst ansvariga för, och svarar inför de israeliska medborgarna. Men denna hänsyn är något som en utlänning är mindre bekymrad av. En viss grad av ödmjukhet behövs därför när européer och andra utlänningar pressar den israeliska regeringen och kräver eftergift efter eftergift. Israelerna måste leva med de beslut den israeliska regeringen fattar - det behöver inte européerna.