6.10.2004

03.10.2004
Lindh-kommittén
c/o Rolf Martens
Nobelvägen 38U4
214 33 Malmö
040 - 12 48 32
lindh_committee@hotmail.com

Till
Högsta domstolen
Box 2066
103 12 Stockholm

Gäller: Överklagandet av Mijailo Mijailovic av domen mot honom av Svea hovrätt den 8 juli 2004 för mord, mål nr B 6825-03 i Stockholms tingsrätt

Vi, undertecknade medlemmar av Lindh-kommittén, som har till syfte att bidra till att rättvisa skipas angående mordet på Sveriges utrikesminister Anna Lindh den 10.09.2003, uppmanar
härmed Högsta domstolen att i målet mot Mijailo Mijailovic, som har anklagats för detta mord, självmant föranstalta om bevisning i skuldfrågan.

Högsta domstolen har möjlighet att göra detta, enligt Rättegångsbalkens 35:e kapitel 6 §, som stadgar:

"Det ankommer på parterna att sörja för bevisningen. Rätten äge ock, om det finnes erforderligt, självmant föranstalta om bevisning."

I detta fall är det i högsta grad erforderligt att det sistnämnda sker. Skäl för detta och även några förslag om hur det kan, och enligt vår mening bör, göras framför vi här nedan i
10 punkter.

Om Högsta domstolen självmant och samvetsgrant föranstaltar om bevisning i detta mål så kommer den att finna att Mijailo Mijailovic är oskyldig till att ha bragt Anna Lindh om livet
och måste frikännas.

Mijailo Mijailovic begick inte denna gärning, som han har åtalats för och har dömts för i de båda lägre instanserna.

Detta är så uppenbart att till och med varje utomstående som har tagit del av den (ofullständiga) offentliga delen av polisens utredning om detta mord (något över 1000 sidor) kan konstatera och klart påvisa det. Redan på ett tidigt stadium kunde även utomstående med ledning av mediarapporteringen, oavsett att den tydligen till stora delar har varit felaktig,
konstatera med ganska stor säkerhet att den då gripne var oskyldig.

I detta fall överensstämmer de båda parternas så kallade gärningsbeskrivningar nästan helt med varandra. Mijailo Mijailovic begär i sitt överklagande att bli frikänd för mord. Han
hävdar att han knivhögg Anna Lindh, dock utan avsikt att döda. Åklagarväsendet, nu representerat av Riksåklagaren, som också har överklagat Svea hovrätts dom, hävdar likaledes att Mijailo Mijailovic knivhögg Anna Lindh, hävdar att detta var i avsikt
att döda och begär att domen mot honom skall ändras i sin påföljdsdel från sluten psykiatrisk vård till livstids fängelse.

Men den praktiskt taget gemensamma gärningsbeskrivningen av de båda parterna är felaktig. Den är en osannolik historia som också till sina centrala delar lätt kan motbevisas aven av
utomstående. Troligen finns det också sådan ytterligare bevisning mot den som vi för vår del inte har direkt kännedom om. Ingen av parterna har lagt fram någon verklig bevisning i det-
ta mål. De har bara lagt fram påstått stöd för den dock bevisligen felaktiga, i allt väsentligt gemensamma, gärningsbeskrivningen.

Därför är det nödvändigt att Högsta domstolen självmant föranstaltar om bevisning i detta mål.

Den överklagande, Mijailo Mijailovic, måste frikännas, inte på grund av det som han själv hävdar, utan på grund av vad som, i strid mot detta, kan konstateras vara fakta.

Det är desto angelägnare att inte, som det nu redan har skett i två instanser, en oskyldig person döms för mordet på landets utrikesminister, eftersom frågan om vem eller vilka som fak-
tiskt begick detta mord är en viktig samhällsangelägenhet. I detta fall har representanter för landets högsta politiska ledning flagrant utövat påtryckningar på domstolsväsendet,
angående hur det bör dömas. Grova rättegångsfel gjordes också i de båda tidigare rättegångarna, troligen till följd av detta och/eller till följd av andra liknande påtryckningar. Felen innefattar att grova fel gjordes i polisutredningen och att detta inte påtalades utan tvärtom godtogs både av Stockholms tingsrätt och av Svea hovrätt, och vidare att den gripne och senare åtalade inte fick något verkligt försvar av sitt juridiska ombud, varken före eller efter det att han hade blivit åtalad.

De nämnda påtryckningarna bestod i att både statsministern, Göran Persson, och justitieministern, Thomas Bodström, den 7 januari 2004 offentligt förklarade att de var "lättade över" det så kallade erkännande som Mijailo Mijailovic hade gjort föregående dag, efter att han först under tre månader i häkte hade sagt sig inte ha något med mordet att göra. Dessa uttalanden, gjorda redan före det att en rättegång mot den då häktade hade inletts och till och med före det att åtal hade väckts mot honom, innebar att dessa ministrar förklarade att han var "skyldig" och därför "borde fällas" av domstol.

Detta var ett handlande i flagrant strid åtminstone mot andan i grundlagens 11:e kapitel 2 §, som stadgar:

"Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt
fall."

Högsta domstolen bör enligt vår mening absolut inte böja sig för dessa påtryckningar, eller för eventuella andra av liknande slag. Den bör tvärtom i ett särskilt uttalande vända sig
mot alla sådana försök från myndighetspersoners sida att lägga sig i dess angelägenheter. Den bör påtala de grova felen i rättegångarna i de båda lägre instanserna i detta fall, och genom att frikänna Mijailo Mijalovic undanröja åtminstone de allvarligaste konsekvenserna av dessa fel.

Här följer de skäl vi vill framföra för att Högsta domstolen självmant föranstaltar om bevisning i detta fall, och några förslag av oss, grundade på vår kännedom som naturligtvis är ofullständig i flera avseenden, angående hur detta kan göras.

01. PARTERNAS GEMENSAMMA GÄRNINGSBESKRIVNING
ÄR FELAKTIG

Enligt denna beskrivning skulle Mijailo Mijailovic den 10.09.2003 ha lämnat sitt hem i Tullinge, som han delade med sina föräldrar och sin syster. Han skulle vid tillfället ha
haft samma frisyr som den senare den dagen videofotograferade s.k. NK-mannen, och ha haft en likadan lätt igenkännelig klädsel som den personen, en ljusgrå luvtröja med stor text
"Nike" på bröstet, en mörkblå keps med stor text "Justdoit" framtill och ett par mörkgröna byxor. Han skulle för ovanlighets skull ha tagit en kniv med sig. Han skulle ha tagit ett pendeltåg in till centrala Stockholm och begett sig till varuhuset NK.

På NK skulle enligt denna beskrivning Mijailovic ha promenerat runt till synes planlöst på varuhusets plan 2 (3:e våningen) och där ha blivit videofotograferad av flera över-vakningskameror på detta plan som den person som senare har blivit känd som "NK-mannen". Han skulle senare ha gått ned till plan 1 (2:a våningen) och där ha knivhuggit Anna Lindh till döds i butiken Filippa K. Detta enligt åklagarnas version efter att först ha sett henne från plan 2, och medvetet och planerat, enligt hans egen version efter att bara av en slump
ha sett henne från plan 1, dit han hade kommit på väg ut, och oplanerat, driven av en inre röst, utan avsikt att döda. Här finns den enda och sakligt sett oviktiga skillnaden mellan
dessa båda versioner av den s.k. gärningsbeskrivningen.

Vidare enligt båda parternas här på nytt gemensamma beskrivning skulle Mijailo Mijailovic sedan ha lämnat NK efter att först ha kastat från sig sin kniv i en rulltrappa. Han skulle
ha flytt till fots till Sahlénhuset c:a 150 m från NK, där ha kastat sin keps i en papperskorg och på ett markant nervöst sätt ha bett en frisör att få bli klippt genast, vilket denne inte hade något tid för. Han skulle sedan ha tagit en taxi hem till Tullinge, genast ha erkänt ett överfall på Anna Lindh för sin mor och fortsatt med taxin ut till en skog, där han skulle ha gömt de kläder som han hade haft på sig den dagen. Det påstås också att han vid ett senare tillfälle skulle ha försökt förstöra dessa kläder genom att bränna upp dem och ha lyckats delvis men inte helt med detta.

Det är lätt att bevisa att denna berättelse åtminstone till sina centrala delar är osann.

02. UNGEFÄR VAD SOM TROLIGEN HÄNDE

Olika detaljer i det möjliga förlopp som vi beskriver här kan vi naturligtvis inte vara säkra på. Men de uppgifter angående mordet på Anna Lindh och vissa händelser före och efter det
som har nått allmänheten tyder på att ungefär följande skedde:

Detta var högst sannolikt ett mord med politiska motiv, som flera personer medverkade i.

Anna Lindh och hennes väninna Eva Franchell diskuterade från och med måndagen den 8 september 2003 via flera sms och telefonsamtal sin avsikt att tillsammans inhandla kläder till Anna Lindh på eftermiddagen onsdagen den 10 september. De hade tidigare ofta besökt varuhuset NK. Det fanns möjlighet för till exempel en stormaktsunderrättelsetjänst eller andra personer med tillgång till avlyssningsapparatur att i förväg dra slutsatsen att Anna Lindh kunde befinna sig på den platsen vid den tidpunkten.

Vissa fakta tyder på att ett utsänt mordkommando redan i förväg hade utsett Mijailo Mijailovic som en person att leda polisen i Sverige till genom utläggande av falska spår och skenbara bevisföremål, ägnade att bidra till att han också skulle bli felaktigt dömd för mordet av en domstol, och att detta mordkommando i förväg hade skaffat sig material innehållande
DNA från honom.

På NK angrep mördaren Anna Lindh i butiken Filippa K ungefär kl 16.13. Han högg henne flera gånger i buken med en kniv, på ett sätt som tyder på att det var en person som visste hur man snabbt och ganska dolt dödar med en sådan. Angreppet tog bara c:a 5-10 sekunder. Inget av flera vittnen som såg angreppet såg någon kniv i handen på mördaren när det pågick.

Efter överfallet gick mördaren lugnt från platsen. Flera vittnen lade märke till hans kallblodighet i detta. Han började springa först när någon ropade "Ta fast honom!", och tog sig snabbt men inte på något panikartat sätt ut från byggnaden via rulltrappan från plan 1 ned till entréplanet.

Under sin flykt behöll gärningsmannen först den blodiga mordkniven i handen, ett hot mot var och en som kunde tänkas försöka stoppa honom. Enligt ett vittne stoppade han sedan ned denna kniv i en ficka. När han nådde slutet av rulltrappan ned kastade han ifrån sig en kniv, möjligen en annan än mordvapnet och en som redan i förväg var preparerad med DNA från Mijailo Mijailovic.

Mördaren gjorde sedan ett hopp ned till entréplanet, stödd med båda händerna på rulltrappans räcken, som han därigenom avsatte två tydliga handavtryck på. Folieremsor med spår av dessa handavtryck, tillvaratagna samma dag, fanns enligt undersökningsprotokollets offentliga del senare hos polisen i Stockholm.

Vid NK:s ingång på hörnet Hamngatan-Regeringsgatan slutar såvitt känt alla spår efter mördaren som polisen har. Han kan snabbt ha hämtats där av en väntande bil i närheten, körd av en medbrottsling.

Minuterna före mordet videofotograferades den s.k. NK-mannen på plan 2 av övervakningskameror där. Som det är offentligt känt, som det framgick tydligt redan av polisens rikslarm kl 18.43 dagen för överfallet och som det framgår ovedersägligt av den offentliga delen av undersökningsprotokollet, fråni januari i år, var den personen klädd helt annorlunda än vad mördaren var, fastän han till utseendet också hade vissa likheter med honom, t.ex. vad gällde frisyren. Mördaren och NK-mannen är alltså två olika personer.

NK-mannen har såvitt känt inte senare hört av sig till polisen, och inte någon som har känt igen honom heller, fastän bilder på honom upprepade gånger har spridits av massmedia
överallt i Sverige och även i andra länder. Kanske är han trots detta en ovidkommande, som håller sig undan av rädsla för att utsättas för någon sådan horribelt falsk anklagelse som ännu idag Mijailo Mijailovic utsätts för. Mera troligt är enligt vår mening ändå att han ingick i en grupp av personer som var utsänd för att mörda Anna Lindh, då eventuellt med en
uppgift för honom att förbereda ett visst villospår, genom den keps som han hade på sig.

NK-mannen hade på sig en keps som för det första var väsentligt annorlunda, åtminstone till sin form, än den keps som Anna Lindhs mördare bar och som för det andra troligen hade en väl synlig och lätt igenkännelig text "Justdoit" framtill. Det sistnämnda kan visserligen inte helt säkert konstateras av utomstående, eftersom alla offentligt visade bilder av NK-mannen bara har visat hans keps med dess framsida ändrad, av myndigheter i Sverige, så att större delen av den upptas av en vit rektangulär yta. Men det är högst sannolikt, anser vi, att denna keps hade en sådan text.

Och just en sådan keps påträffades senare samma dag av polisen i en papperskorg i Sahlénhuset. Det vill säga, en som likaledes var annorlunda än mördarens men som såg precis likadan ut som den som NK-mannen hade haft på sig, inklusive, troligen, dess utseende framtill med den karakteristiska text, "Justdoit", som det är känt att den påträffade kepsen hade.

Enligt polisen och åklagarna hittades på den påträffade kepsen DNA från Mijailo Mijailovic, fibrer från Anna Lindhs ljusbruna mockajacka och fibrer från ett par mörkgröna byxor, liknande dem som NK-mannen hade burit men inte liknande dem som, enligt de flesta av vittnena på NK, mördaren hade burit - dessa hade sannolikt någon ljusare färg.

Den person som en halv timme efter mordet uppträdde till synes nervöst just i Sahlénhuset och bad en frisör där att få bli klippt genast har såvitt känt inte heller hört av sig till polisen senare. Det var enligt uppgift av frisören i förhör en annan person än NK-mannen.

Denne tilltänkte frisörkund kan enligt vår mening mycket väl ha ingått i ett mordkommando och då ha haft till uppgift att, i samverkan med NK-mannen, leda polisen till ett villospår och
ett falskt stycke skenbar teknisk bevisning mot Mijailo Mijailovic, bestående av denna keps som videoband från övervakningskameror senare skulle visa var likadan som den mycket ka-
rakteristiska som NK-mannen hade haft på sig. Under sådana omständigheter kunde polisen - som, som det visade sig, fann kepsen i Sahlénhuset även utan någon sådan eventuell "fingervisningshjälp" - förledas att åtminstone inledningvis felaktigt få uppfattningen att denna påträffade keps var "intressant" i samband med mordet på Anna Lindh. Så skedde också.

Några veckor senare påträffade polisen i en skog nära Hovsjö ett par mörkgröna byxor som bland annat innehöll en papperslapp med, som det senare hävdades av åklagarna, fingeravtryck av Mijailo Mijailovic. Detta var en kopia av en euro-sedel gjord av en propagandaorganisation för "ja" i folkomröstningen den 14.09.2003 som den politiskt helt ointresserade Mijailovic enligt åklagarna "kunde ha sparat" från "ett möte" i centrala Stockholm som han skulle ha "närvarit vid" dagen före mordet. Byxorna - och fibrer från ett par liknande sades alltså ha hittats på den tidigare påträffade kepsen i Sahlénhuset - hävdades också ha innehållit både DNA från honom och blod från Anna Lindh.

Vad som enligt vår mening är övervägande sannolikt angående de föremål som senare Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt hävdade utgjorde "teknisk bevisning mot" Mijailo Mijailovic är att i varje fall både kepsen och byxorna med innehåll hade preparerats och placerats ut som falska spår ledande till honom och falsk "bevisning mot" honom. Möjligheten att så skedde kan i varje fall inte rimligen lämnas utan beaktande, som det gjordes i dessa instanser.

Angående den påträffade kniven finns dels möjligheten att den var en annan än mordvapnet och ett i förväg preparerat föremål, och dels olika andra möjligheter till frammanipulering av
de "tekniska bevis" som åklagarna har hävdat att den innehöll.

Någon faktisk bevisning mot Mijailo Mijailovic som gärningsman finns det alltså inte. Tvärtom finns det klar bevisning i form av flera påvisbara fakta som, vart och ett oberoende av de
andra, friar honom - se nedan.

Det är sannolikt, anser vi, att en utsänd grupp av personer som gemensamt bragte Anna Lindh om livet också kort tid efter detta mord, på ett sätt ungefär som beskrivet ovan, ställde myndigheterna i Sverige i den situationen att det fanns inte mindre än (allra minst) tre olika personer som de hade stor anledning att misstänka som på något sätt delaktiga i sammanhanget: Mördaren, NK-mannen och den tilltänkte frisörkunden.

Det är känt sedan länge, till exempel i samband med mordet på statsminister Olof Palme 1986 och efterspaningarna efter det, att tongivande personer inom dessa myndigheter mycket ogärna ser att allmänheten får den uppfattningen att några andra än ensamma galningar, psykopater eller småkriminella våldsmän över huvud taget kan tänkas mörda ledande politiker här i landet. Även efter mordet på Anna Lindh spred myndigheterna och alla massmedia omedelbart offentligt den teorin att det i det fallet "högst sannolikt" var fråga om en sådan.

Existensen då av (minst) hela tre personer som alla måste misstänkas för inblandning gjorde då, förmodar vi, att somliga inom dessa myndigheter fann det "absolut nödvändigt" att inför
offentligheten låta alla dessa tre "sammansmälta" till "en enda", trots att den så kallade "gärningsbeskrivning" som blev resultatet av måste bli inte bara en lögn utan till och med en helt osannolik, och särskilt lätt motbevisbar, historia - en som tyvärr både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt har godtagit och som Högsta domstolen absolut inte bör godta.

03. MÖRDAREN ÄR EN ANNAN PERSON ÄN NK-MANNEN
- DÄRFÖR BÖR MIJAILO MIJAILOVIC FRIKÄNNAS

I den ovan kort refererade så kallade gärningsbeskrivning som går ut på att Mijailo Mijailovic skulle vara Anna Lindhs mördare ingår påståendet, att mördaren och NK-mannen är en och
samma person, som en central och avgörande del.

Men det är lätt att bevisa att detta påstående är felaktigt och att denna gärningsbeskrivning därför är osann.

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandet vad gäller detta genom att:

höra ansvariga polisbefäl för det rikslarm som sändes ut kl 18.43 den 10 september 2003, och även ansvariga för detta rikslarms uppdatering den 14 september 2003, vidare

höra åtminstone dessa 15 ögonvittnen som var på mordplatsen och senare lämnade uppgifter till polisen, som det framgår ur den offentliga delen av förundersökningen:

Linnea Arvidsson,
Hanna Sundberg,
Susanne Malmqvist,
Ingalill Lundberg,
Katarina Johansson,
Magdalena Eiroff,
Marie Jansson,
Matts Aurusell,
Nancy Engelberg,
Berit Lundin,
Viveka Lennström,
Filippa Wassberg,
Meliz Karlge,
Carin Hedman och
Maria Nyrén

samt höra den kvinna (vi vet inte vem hon är) som först ringde till larmcentralen, kl 16.14.23, om överfallet.

Högsta domstolen kommer därigenom att kunna fastställa, framför allt, att mördarens utseende tydligt skilde sig från NK-mannens genom det att mördaren överst på överkroppen hade en jacka, av vindtyg eller liknande, till skillnad från NK-mannen, som överst hade en ljusgrå luvtröja (ibland med en vilseledande term beskriven som "munkjacka").

Färgen på denna jacka kan, tror vi, bäst beskrivas som "grönbeige" eller "beige/grön/brun", en relativt ljus färg, vilket då förklarar att relativt många vittnen inte uppfattade den
som ett annat plagg än den ljusgrå eller beige luvtröja som mördaren torde ha haft under den.

Att mördaren överst just hade en jacka, det kan i varje fall fastställas på ett sätt som inte lämnar något utrymme för tvivel.

Kvinnan som först ringde larmcentralen beskrev då hans klädsel (enligt återgivande i tidningen Expressen den 13 januari 2004 av telefonsamtalet) som "en grön militärjacka".

Och i polisens rikslarm kl 18.43 samma dag, som hävdades vara byggt på uppgifter från många vittnen, sades att gärningsmannen hade varit klädd i en "beige munkjacka under en grön, blodig militärjacka, eventuellt röd text på ryggen" (enligt tidningen Aftonbladet den 11 september).

Också i uppdateringen av detta rikslarm den 14 september kvarstod beskrivningen "grön militärjacka", då modifierad till "eller eventuellt mörkblå" (enligt tidningen Expressens Nät-
upplaga tidigt den 15 september).

Att detta var "felaktiga" beskrivningar har senare hävdats. Polisbefäl bör dock höras, angående frågan om huruvida dessa beskrivningar faktiskt var vad som sändes ut eller inte. Även detta har nämligen förnekats, uppenbarligen felaktigt, vill vi hävda, till exempel av åklagarna under tingsrättsförhandlingen.

Och ur förundersökningens offentliga del framgår att åtminstone 14 av ögonvittnena i förhör sade sig ha uppfattat att mördaren hade en jacka överst på överkroppen. Flera av dem be-
skrev en sådan, och i flera fall också ett annat underliggande plagg, i detalj.

Några citat ur förundersökningens huvudprotokoll, Del 1 och 2:

Ur förhör 14.09.2003 med Linnea Arvidsson, butiksansvarig i butiken Filippa K i varuhuset NK, där överfallet ägde rum:

"Vad gäller jackan, så är hennes uppfattning att mannen bar en öppen ¾ lång, ljus jacka utan tjockt foder."

Ur förhör 12.09.2003 med Hanna Sundberg, NK-kund som var i butiken Filippa K:

"En brun eller grön midjejacka. Hanna är osäker. Hanna minns att han hade en grå huva under jackan som hängde utanpå jackan."

Ur förhör 10.09.2003 med Katarina Johansson, expedit i butiken Turnover, nära Filippa K:

"Han hade [en] enfärgad, ganska mörk grön jacka - imitation av en militär jacka..."

Ur förhör 11.09.2003 med Marie Jansson, expedit i NK Boutique, snett emot Filippa K:

"Jackan var mörkgrön, ngt längre än till midja,..."

Ur förhör 12.09.2003 med Filippa Wassberg, NK-expedit som stod vid rulltrappan upp från bottenvåningen till NK:s plan 1:

"Han var klädd i en jacka eventuell 'skaljacka' som gav ett mörkt intryck. Filippa säger att det var en typisk jacka som man har som vind o vattenskydd."

Ur förhör 12.09.2003 med Meliz Karlge, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"Jackan var en rak modell (fritidsjacka, fjällrävenmodell) lite längre än midjemodell, färgen var beigegrön, grönbeige."

Ur förhör 11.09.2003 med Carin Hedman, NK-kund som stod vid
rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"Han var ikl en mörkblå luvjacka, ev. med något gult tryck på bröstet. Utanpå denna luvjacka, hade han en annan jacka, som var beige/grön/brun till färgen. Något kamouflagemönster var det inte. Däremot var färgerna åt det militära hållet. Denna yttre jacka gav ett bylsigt intryck. Jackan var höftlång och den var uppknäppt."

Det är uteslutet, vill vi hävda, att alla dessa vittnen kan ha drabbats av några sådana synvillor som att uppfatta den ljusgrå luvtröja som NK-mannen hade på överkroppen som en jacka, beskriven på dessa inbördes lite olika sätt.

Flera av vittnena beskrev dessutom andra detaljer i mördarens utseende som väsentligt annorlunda än motsvarande i NK-mannens: Att han var påtagligt bylsigt klädd, med flera lager av kläder, gav intryck av att vara betydligt äldre, osv.

Att mördarens keps var väsentligt annorlunda än NK-mannens och därmed väsentligt annorlunda än den keps som senare anträffades i Sahlénhuset har nämnts ovan. Denna slutsats kan dras ur uppgifter lämnade i förhör av flera av de ovannämnda vittnena. Några detaljer om detta skall nämnas längre ned här.

04. MIJAILO MIJAILOVICS BÅDA HANDAVTRYCK
ÖVERENSSTÄMMER INTE MED MÖRDARENS
- DÄRFÖR BÖR HAN FRIKÄNNAS

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandet angående detta framför allt genom att höra den kriminaltekniker som var ansvarig för spårsäkring på mordplatsen, Peter Nordström, samt de andra inom polisen, okända för oss, som utförde en sådan jämförelse mellan mördarens båda handavtryck och Mijailovics motsvarande som troligen ägde rum kort tid efter det att den sistnämnde greps, den 24.09.2003.

Om det däremot skulle visa sig att hittills ingen sådan jämförelse har gjorts så kan och bör Högsta domstolen nu självmant föranstalta om en sådan, före det att huvudförhandling i målet äger rum.

Folieremsor med spår efter två handavtryck på räckena till rulltrappan från NK:s plan 1 ned till dess entréplan har enligt den offentliga delen av undersökningsprotokollet funnits hos polisen och finns sannolikt kvar hos den.

Dessa handavtryck nämns på sidan 3 i det tekniska protokollets del A i dess förteckning över "spår säkrade på brottsplatsen". De har där materialmärkningarna "AB5 70553-03/S21" respektive "/s22", och noteringarna om dem är i båda fallen "Del av handavtryck på folie" och "Säkr. på räcke mellan nedåtgående rulltrappor plan 1".

I den delen av det tekniska protokollet, skriven av Peter Nordström, nämns inte något om jämförelse av dessa handavtryck med Mijailo Mijaiovics, men däremot, på sidan 7 i Del A:

"Från Filippa K:s larmbågar och vidare utefter den misstänktes flyktväg, har olika ytor fingeravtrycksundersökts. Inget av de säkrade avtrycken överensstämmer med den misstänktes fingeravtryck."

Om de säkrade handavtrycken hade överensstämt med Mijailo Mijailovics så hade detta med all sannolikhet uttryckligen noterats i det tekniska protokollet.

Att de båda säkrade handavtrycken är Anna Lindhs mördares finns det enligt vår mening ingen anledning att betvivla, på grund av de omständigheter som de säkrades under.

Tidiga massmediauppgifter, som det inte finns något synbart skäl för en redaktion att ha fantiserat ihop då, hävdade att mördaren under sin flykt gjorde ett sådant hopp ned från
rulltrappan, stödd med händerna på dess räcken, som har nämnts ovan, att flera vittnen hade sett detta och att det enligt en inte namngiven källa inom polisen hade säkrats två tydliga handavtryck som måste ha avsatts genom detta av mördaren (uppgifter t.ex. i tidningen Expressens Nät-upplaga 12.09.2003).

Vidare hävdades tidigt (t.ex. i tidningen Aftonbladets Nätupplaga 18.09.2003), likaledes utan synbart skäl för en redaktion att då ha fantiserat ihop det, att en jämförelse mellan
de säkrade handavtrycken och dem från en annan person som då hade gripits som misstänkt för mordet - den s.k. 35-åringen - hade gjorts av polisen.

Visserligen finns det i undersökningsprotokollets offentliga del ingen vittnesuppgift om att mördaren gjorde ett sådant hopp ned från rulltrappan som har nämnts ovan. Men ur denna
offentliga del av protokollet framgår det också tydligt att protokollen över vissa av de förhör som faktiskt hölls med vissa av de (minst) 37 ögonvittnena på mordplatsen har uteläm-
nats från denna del, inklusive just vissa av dem över förhör med personer som kan ha sett mördaren göra ett sådant hopp, stödd på sina händer.

Utomstående kan i detta offentliggjorda material som helhet konstatera en tydlig tendens på flera ställen till att sådana uppgifter som kunde tyda på att Mijailo Mijailovic inte ärAnna Lindhs mördare har uteslutits ur detta offentliggjorda. Utelämnandet av vissa av protokollen över förhören med just några vittnen som kunde bekräfta att mördaren avsatte sådana
handavtryck som har nämnts ovan är en del av detta.

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandet, angående huruvida några vittnen uppgav sig ha sett mördaren stödja sig på rulltrappans räcken med sina händer vid ett hopp ned från den eller inte, genom att läsa relevanta delar av det fullständiga undersökningsprotokollet.

Bevisning angående huruvida mördaren under sin flykt gjorde en sådan handling eller inte kan också fås mera direkt, genom att till exempel följande vittnen hörs:

Madeleine Landou,
Meliz Karlge,
Carin Hedman,
Sonja Norberg,
Alexandra Luger,
Martina Toman,
Pauline Göthberg och
Johanna Sundqvist.

05. MIJAILO MIJAILOVICS UTSEENDE OCH SÄTT ATT
UPPTRÄDA ÖVERENSSTÄMMER INTE MED DEM HOS
DEN MÖRDARE SOM MÅNGA VITTNEN PÅ NK SÅG
- DÄRFÖR BÖR HAN FRIKÄNNAS

Högsta domstolen kan, med någon grad av säkerhet, fastställa sakförhållandet angående detta genom att höra de minst 37 vittnen på varuhuset NK som såg mördaren angripa Anna Lindh och sedan avvika från platsen.

Efter att nu så lång tid har gått sedan mordet är det naturligtvis osäkert huruvida dessa vittnen kan göra klara identifieringar eller uteslutanden. Att tydligen inget enda av dem
konfronterades med Mijailo Mijailovic kort tid efter det att han hade gripits, den 24.09.2003, och att detta accepterades av Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, är ett av de grova
rättegångsfelen i rättegångarna i dessa instanser. Men det finns också andra sätt som sakförhållandet, huruvida Mijailo Mijailovic liknar mördaren eller inte, kan fastställas på.

Anna Lindhs väninna Eva Franchell, som var i sällskap med henne och som såg mördaren på mycket nära håll, var det enda vittne från mordplatsen som under rättegången i januari i år i Stockholms tingsrätt konfronterades med Mijailo Mijailovic. Hon gjorde då varken någon tydlig identifiering eller något tydligt uteslutande av honom som den mördare hon hade sett.

Men Eva Franchell beskrev i flera polisförhör kort tid efter mordet mördarens utseende som helt annorlunda än det som det är känt att Mijailo Mijailovic hade vid tidpunkten för mordet
och har idag. Hon sade då bland annat (10.09.2003) att överfallsmannen var "35 år eller äldre", (likaledes 10.09.2003) att han "hade dålig hy" och (13.09.2003) "såg svensk ut, eller möjligtvis finsk..., såg ut som en norrlänning..., såg ut som en lapp sa jag också".

På tre punkter skiljer sig denna beskrivning påtagligt från alla rimliga beskrivningar av Mijailo Mijailovic.

Mördarens tydligen inlärda sätt att snabbt och ganska dolt tillfoga Anna Lindh sådana skador med en kniv att hennes liv sedan inte kunde räddas trots stora ansträngningar av läkare,
och hans lugna och kallblodiga sätt att därefter ta sig från platsen, som många vittnen lade märke till, var också ett sätt att uppträda som Mijailo Mijailovic, på grund av sin bakgrund,
inte rimligen kan ha varit kapabel till.

Angående gärningsmannens sätt att uppträda sade till exempel dagen för överfallet en talesman för polisen i Stockholm offentligt (enligt tidningen Dagens Nyheters Nät-upplaga
10.09.2003 kl 22.05), i ett uttalande som senare aldrig upprepades eller citerades i massmedia, att den personen hade "uppträtt samlat", "visste vad han gjorde"; "det var inget
vansinnesdåd".

Detta är också något helt motsatt mot vad som har hävdats om Mijailo Mijailovics uppträdande dels av åklagarna, att "han högg besinningslöst", dels av honom själv i hans uppenbarligen falska "erkännande" från och med 06.01.2004, att han "sprang i panik från platsen", påståendet av båda parter att han senare på ett påtagligt nervöst sätt skulle ha bett en frisör i Sahlénhuset att få bli klippt genast, osv.

06. YTTERLIGARE OMSTÄNDIGHETER SOM KAN FASTSTÄLLAS
OCH SOM GÖR ATT MIJAILO MIJAILOVIC BÖR FRIKÄNNAS

a)

Mijailo Mijailovic liknade dagen för överfallet inte heller NK-mannen, som det dock är centralt för framställningen om honom som gärningsman att han likaledes skulle vara identisk
med. Framför allt var hans kroppsbyggnad betydligt kraftigare än NK-mannens.

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandet angående detta, genom att höra Mijailo Mijailovics far, mor och syster samt bekanta till honom om hans utseende vid tidpunkten för
mordet, och/eller, troligen, genom att ta del av uppgifter om detta från dem i förhör som det saknas protokoll från i förundersökningens offentliggjorda del - inga från förhör med
hans föräldrar eller syster, som han dock bodde tillsammans med, finns i den offentliga delen.

b)

Det var inte Mijailo Mijailovic som en halv timme efter mordet bad en frisör i Sahlénhuset 150 m från NK att få bli klippt genast.

Högsta domstolen kan dels, med någon grad av säkerhet, fastställa sakförhållandet angående detta, genom att höra frisören, Metin Rhawi. Att inte heller han på ett tidigt stadium konfronterades med den påstått misstänkte, och att detta accepterades i de båda tidigare rättegånarna, är ytterligare ett av de grova felen i dessa rättegångar. Och dels kan Högsta domstolen ta del av och notera Metin Rhawis utsaga i ett förhör (13.09.2003), att hans tilltänkte kund inte var samma person som NK-mannen - som enligt åklagarnas gärningsbeskrivning Mijailo Mijailovic skulle vara identisk med.

I protokollet från det förhöret återges ordväxlingen, angående detta:

"Förhörsledaren: Sammanfattningsvis, är det här [NK-mannen, som det visas bilder på] samma kille som ville ha klippningstid hos dig.

Metin Rhawi: Det skulle kunnat vara det med rakat ansikte. Och annan tröja."

06. YTTERLIGARE OMSTÄNDIGHETER SOM KAN FASTSTÄLLAS
OCH SOM GÖR ATT MIJAILO MIJAILOVIC BÖR FRIKÄNNAS
(forts.)

c)

Det var inte Anna Lindhs mördares keps som påträffades av polisen i en papperskorg i Sahlénhuset dagen för mordet.

Detta har i sin tur viktiga konsekvenser, varom nedan.

Angående detta kan Högsta domstolen fastställa sakförhållandet genom att höra ögonvittnen som var på mordplatsen, framför allt dessa bland dem som har nämnts ovan:

Magdalena Eiroff,
Nancy Engelberg,
Berit Lundin,
Filippa Wassberg,
Meliz Karlge och
Carin Hedman.

Några citat ur förundersökningen, huvudprotokollets Del 1-2, angående den keps som mördaren hade på sig:

Ur förhör 10.09.2003 med Magdalena Eiroff, expedit i butiken Turnover, nära Filippa K:

"Någon typ av keps. Ej en vanlig fotbollskeps utan snarare en armékeps."

Dito 14.09.2003:

"Vad Eiroff menar med armékeps är att hon tyckte att den såg mera platt ut och skulle kunna vara fyrkantig, den såg nedtryckt ut."

Ur förhör 11.09.2003 med Nancy Engelberg, expedit i butiken Mexx, bredvid Filippa K:

"På huvudet bar han en ljus keps. Kepsen hade baktill ett hål och en rem som man kan reglera storleken med."

Ur förhör 21.09.2003 med Berit Lundin, kund som var i NK Boutique mittemot Filippa K:

"Kepsen [som NK-mannen bar, som det framgår av bilder hon visas] tycker hon ser ut som en filtkeps på bilderna och det var det [mördarens keps] inte. Kepsen var av tunnare tyg."

Ur förhör 10.09.2003 med Filippa Wassberg, NK-expedit som stod vid rulltrappan upp från bottenvåningen:

"...han bar en mörkblå alt svart keps (EJ BASEBALLKEPS) som var mer av amerikansk militärmodell."

Dito 12.09.2003:

"På huvudet hade han en keps/armémodell. En lite fyrkantigare modell med platt kulle, den också i mörk färg."

Ur förhör 12.09.2003 med Meliz Karlge, NK-kund som stod vid rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"...mannen hade keps ljusgrå beige en sådan där det blir ett hål bak i nacken, där tjejer låter sin hästsvans titta ut."

Ur förhör 11.09.2003 med Carin Hedman, NK-kund som stod vid
rulltrappan från plan 1 ned till bottenvåningen:

"På huvudet bar han en keps liknande en militärkeps med kortare skärm. Färgen var mörk och smälte in med mannens hårfärg."

Dessa sex vittnen som detaljerat beskrev mördarens keps uppfattade den alla som väsentligt annorlunda än den karakteristiska keps (av filt, högkullig och utan hål baktill) som
senare påträffades och som var precis lik den som NK-mannen hade på sig. Deras respektive beskrivningar av mördarens keps stämde också väl överens inbördes. Dessutom hade enligt vittnesutsagorna inget av de 37 ögonvittnen som hördes uppfattat någon text "Justdoit" framtill på mördarens keps, fastän en sådan är mycket framträdande på den keps som påträffades i Sahlénhuset.

d)

Den påträffade kepsen var med all sannolikhet inte heller någon som Mijailo Mijailovic någonsin hade burit eller ägt.

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandet angående detta genom att höra släktingar och bekanta till Mijailo Mijailovic, och/eller, troligen, genom att ta del av icke offentliggjorda
polisförhör med dem.

e)

Trots de omständigheter som har nämnts under c och d här ovan fanns det, enligt polis och åklagare, i denna keps både DNA från Mijailo Mijailovic och fibrer från den bruna mockajacka
som Anna Lindh hade haft på sig dagen för mordet.

Men detta visar då, att en eller flera personer som har varit inblandad(e) i detta mord har preparerat och placerat ut denna keps på detta sätt, i syfte att, uppenbarligen felaktigt,
peka på Mijailo Mijailovic som mördaren.

Detta stycke teknisk bevisning är alltså, precis motsatt mot vad som hävdades av Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt, något som inte alls kan bidra till att binda honom till brottet utan tvärtom ytterligare en sak som visar att han inte begick det och att han därför måste frikännas.

f)

Liknande omständigheter som de nämnda under c, d och e här ovan föreligger också beträffande de mörkgröna byxor med innehåll och, enligt polis och åklagare, DNA-spår och fingeravtryck som några veckor efter mordet påträffades i en skog nära Hovsjö.

Uppgifterna i förhör av ögonvittnena på mordplatsen gör det högst sannolikt att dessa byxor inte var de som mördaren bar - dessa hade enligt de flesta av dessa vittnen någon betydligt ljusare färg. Och det är också högst sannolikt att de påträffade byxorna aldrig hade burits eller ägts av Mijailo Mijailovic.

Högsta domstolen kan fastställa sakförhållandena på dessa båda punkter genom att angående dem höra vittnen som vi har nämnt ovan, och/eller, troligen, genom att ta del av icke
offentliggjorda polisförhör med några av dem.

Även de påträffade byxorna med innehåll har uppenbarligen preparerats och lagts ut, av en eller flera personer som har varit inblandand(e) i mordet, som villospår och falsk påstådd
bevisning mot Mijailo Mijailovic. De är därför ytterligare en sak som visar att han inte begick detta mord och att han därför måste frikännas.

g)

Liknande omständigheter som de nämnda under c, d, e och f här ovan föreligger också beträffande den kniv som påträffades på mordplatsen, med, enligt polis och åklagare, DNA-spår både från Anna Lindh och Mijailo Mijailovic.

I likhet med de ovannämnda klädesplaggen är denna kniv och/ eller spåren på den uppenbarligen ett stycke falsk påstådd teknisk bevisning, avsett att felaktigt peka på Mijailo Mijailovic som mördaren och frammanipulerat/utlagt av en eller flera faktiskt inblandad(e) person(er). Även denna sak visar att han måste frikännas.

07. NÅGRA ANDRA OMSTÄNDIGHETER, OKÄNDA FÖR OSS,
BÖR HÖGSTA DOMSTOLEN OCKSÅ FÖRANSTALTA OM
UNDERSÖKNING AV - DE KAN KAN GE YTTERLIGARE
BEVISNING

Som har nämnts ovan kan och bör Högsta domstolen genom att höra Mijailo Mijailovics nära släktingar, som han bodde tillsammans med, och även bekanta till honom, fastställa, huruvida han vid tiden för mordet verkligen bar, eller brukade bära, en sådan mycket karakteristisk mörkblå filtkeps keps med texten "Justdoit" framtill som den som påträffades i Sahlénhuset, och/eller ett par sådana mörkgröna byxor som anträffades i en skog. Var så inte fallet så måste han också av det skälet frikännas.

Vidare kan och bör samma sak göras, med samma konsekvenser, angående frågan om en sådan ganska karakteristisk ljusgrå luvtröja, med texten "Nike" på framsidan, hade burits eller
ägts av Mijailo Mijailovic, samt angående vilken hårfrisyr han hade haft dagen för mordet och/eller dagarna kort före det - liknade den faktiskt mördarens och/eller NK-mannens
eller inte?

Dessutom kan och bör Mijailo Mijailovics far, mor och syster höras angående huruvida det som han under tre månader efter sitt gripande hävdade och vidhöll är sant eller inte, nämligen att han under hela dagen för mordet på Anna Lindh var hemma i deras gemensamma bostad i Tullinge.

Konstaterande och/eller bekräftande av sakförhållandet angående detta kan, troligen, också göras genom att Högsta domstolen tar del av gjorda polisförhör med dessa nära släktingar
till Mijailo Mijailovic. Inget protokoll över något sådant förhör togs med i den offentliga delen av förundersökningsprotokollet. Detta tyder enligt vår mening på att det vid ett eller flera sådana förhör även framkom ett alibi för Mijailo Mijailovic för mordet.

08. MIJAILO MIJAILOVICS SENKOMNA SÅ KALLADE
ERKÄNNANDE, I EN UPPENBARLIGEN MYCKET
PRESSAD SITUATION FÖR HONOM, FÖRTJÄNAR
INGET AVSEENDE

Under tre månader efter det att han hade gripits, den 24.09. 2003, vidhöll Mijailo Mijailovic i alla förhör med honom att han under hela dagen hade varit hemma i sin bostad i Tullinge,
som han delade med sin far, sin mor och sin syster.

Från och med den 06.01.2004 har han tvärtom hävdat att han verkligen knivhögg Anna Lindh och att åklagarnas så kallade gärningsbeskrivning på alla sakligt väsentliga punkter är riktig.

Men denna gärningsbeskrivning är bevisligen felaktig från början till slut. Allra tydligast och med störst säkerhet vederläggs den av de påvisbara fakta som vi har nämnt i punkterna 03 och 04 ovan.

Att Mijailo Mijailovic saknade trovärdighet, vad gällde hans påstående att han angrep Anna Lindh styrd av en inre röst, konstaterades av Stockholms tingsrätt, som dock helt inkonse-kvent och som ytterligare ett grovt rättegångsfel av den sade sig tillmäta honom trovärdighet vad gällde de övriga delarna av hans vittnesmål.

I flera av de polisförhör med Mijailo Mijailovic där han lade fram detta så kallade erkännande hävdade han dessutom saker angående sitt handlande som klart stred mot kända fakta.

Att stats- och justitieministrarna i Sverige sade sig tillmäta detta "erkännande" trovärdighet, därigenom att de offentligt förklarade sig vara "lättade över" det, bidrar naturligtvis inte heller till at ge det någon faktisk trovärdighet.

Tvärtom är dessa uttalanden ett av många uttryck för och tecken på, att Mijailo Mijailovic vid tidpunkten för detta sitt så kallade erkännande befann sig under utomordentligt
stark press, från hela det juridiska, politiska och massmediala etablissemanget i landet, att just göra ett sådant falskt erkännande.

Ända sedan dess att han greps hade han gång på gång i praktiken förklarats "skyldig" av samtliga massmedia, genom uttalanden av många representanter för polisen och uttalanden av många politiskt inflytelserika personer.

Det framgår också av den offentliga delen av undersökningsprotokollet, att förhörsledare vid flera tillfällen, avsiktligt eller oavsiktligt, lade fram en felaktig bild för Mijailo
Mijailovic av det så kallade "bevisläget" mot honom. Det var en bild som tydde på att han "oundvikligen skulle komma att fällas för mord i en domstol".

Mijailo Mijailovics så kallade försvarsadvokat presenterade inte i någon av de båda rättegångarna hittills något verkligt försvar för honom, trots sin kännedom åtminstone om de bevis för hans oskuld som vi har nämnt ovan och troligen om ytterligare sådana också. Detta tyder på att han kan ha medverkat i en sådan felaktig och vilseledande argumentering gentemot Mijailo Mijaiovic, som gick ut på att han, den åtalade, "ändå inte hade någon chans att bli frikänd utan hellre borde göra ett falskt erkännande; det kunde i så fall utlovas att han skulle dömas till sluten psykiatrisk vård i stället för livstids fängelse" och/eller möjligen att "ett falskt erkännande skulle göra att hans familj fick mindre problem än annars."

En situation av enorm press på Mijailo Mijailovic att hålla fast vid sitt falska erkännande har naturligtvis fortsatt existera, och har förstärkts, efter det att han felaktigt har blivit dömd för mordetav de båda lägre instanserna.

Under dessa omständigheter bör Högsta domstolen, anser vi, inte tillmäta detta så kallade erkännande något bevisvärde över huvud taget.

09. BERÄTTELSEN AV ETT SÅ KALLAT VITTNE SOM
SENKOMMET OCH PLÖTSLIGT DÖK UPP UNDER
TINGSRÄTTSFÖRHANDLINGARNA OCH SADE SIG
"HA KÖRT MIJAILO MIJAILOVIC HEM EFTER
MORDET" FÖRTJÄNAR INGET AVSEENDE.

En person som inte tidigare hade hört av sig till polisen men men som i sista stund, efter det att huvudförhandlingen i Stockholms tingsrätt redan hade inletts, kallades att vittna
inför rätten den 19.01.2004 och då hävdade att han "hade kört Mijailo Mijailovic hem i taxi på morddagen".

Detta så kallade nya vittne dök plötsligt upp strax efter det att det hade visat sig, kanske tvärtom mot vad somliga hade förväntat, att Eva Franchell, det enda vittne på mordplatsen som över huvud taget hördes av tingsrätten, i sitt vittnesmål inte hade utpekat Mijailo Mijailovic som den person som hon på nära håll hade sett angripa Anna Lindh.

Detta "vittnes" berättelse förtjänar inget avseende, för det första därför att den så kallade gärningsbeskrivning som hans berättelse gick ut på att stödja bevisligen är felaktig. För
det andra saknar denna person på grund av sitt uppträdande över huvud taget trovärdighet.

Bland annat hade han till tidningen Aftonbladet, i vars utgåva den 16 januari hans berättelse först återgavs, uppenbarligen hävdat att han "körde Mijailo Mijailovic" "från c:a kl 16.30
och framåt" och att han "kort tid efter färdens början" hade nämnt att han hade "hört på radion" att Anna Lindh hade blivit knivhuggen. Men detta meddelades i ett s.k. allanrop inom polisen först kl 16.44. När han hördes i tingsrätten den 19 januari "mindes" denne "taxichaufför" "inte längre" tidpunkter i sin berättelse.

Förutom att Högsta domstolen, som vi har påpekat ovan, kan konstatera att åklagarnas hela s.k. gärningsbeskrivning är felaktig, kan den också fastställa sakförhållandet angående
trovärdighten av detta plötsligt uppdykande så kallade nya vittnes berättelse, genom att låta granska närmare den personen och de omständigheter som ledde till att han ombads framträda som så kallat vittne.

10. DE GROVA FELEN I RÄTTEGÅNGARNA I TINGSRÄTTEN
OCH HOVRÄTTEN MÅSTE PÅTALAS, OCH DEN FELAKTIGA
DOMEN I DEM RÄTTAS

Uppenbara grova fel i de tidigare rättegångarna är följande:

a)
Helt oberättigat, och synnerligen ovanligt när det gällde ett så allvarligt brottmål som ett mord, till yttermera visso i detta fall gällande ett brottmål av stor samhällelig betydel-
se, stökades rättegångarna i båda instanserna undan på bara 2½ dagar, med hörande av knappt några vittnen alls.Av de minst 37 ögonvittnena på mordplatsen hördes bara ett enda.

b)
Inget beaktande gjordes av de förhörsutsagor av många vittnen som fanns i förundersökningsprotokollet (även i dess offentliga del) och som klart friade den åtalade - se här ovan.

c)
Som "teknisk bevisning mot" den åtalade godtogs flera föremål som dock inte alls utgjorde någon verklig sådan bevisning. Tvärtom måste de, för det första, ha betraktats som på sin
höjd mycket tvivelaktig bevisning för den åtalades skuld. För det andra hade de en sådan tydlig karaktär av utlagda villospår falsk bevisning, för det andra, att de i stället måste utgöra bevisning för att fria den åtalade - se ovan.

d)
Kort tid efter att Mijailo Mijailovic greps, den 24.09.2003, kunde en jämförelse mellan hans och mördarens båda handavtryck ha gjorts av polisen, som då skulle ha konstaterat att de inte överensstämde, vilket borde ha lett till att han omedelbart frigavs. Förfarandet angående detta av ansvariga inom polisen och av åklagarna var dock antingen det, att de inte alls försäkra sig om ett sådant tydligt bevis på huruvida han var gärningsmannen eller inte eller också undanhålla sådan viktig bevisning inför rättegångarna. Detta godtogs av både tingsrätten och hovrätten.

e)
Både tingsrätten och hovrätten godtog också det likaledesgrovt felaktiga förfarandet av åklagarna att antingen inte alls, kort tid efter det att Mijailo Mijailovic greps, för-
anstalta om en konfrontation med honom av de många ögonvittnena på mordplatsen och med frisören i Sahlénhuset, i syfte att han skulle antingen identifieras eller uteslutas som den person de hade sett, eller också undanhålla sådan viktig bevisning, ifall den fanns, inför rättegångarna.

f)
Varken av tingsrätten eller av hovrätten hördes några sådana vittnen som kunde ge trovärdiga uppgifter om var Mijailo Mijaiovic befann sig på morddagen, hur han var klädd då, vilken hårfrisyr han faktiskt hade vid den tidpunten och huruvida han brukade bära eller någonsin hade ägt olika sådana lätt igenkänneliga klädesplagg som de som senare påträffades och påstods vara hans och/eller som den s.k. NK-mannen - som han påstods vara identisk med - hade burit.

g)
Mijailo Mijailovics juridiska ombud, hans så kallade försvarare, lade varken före rättegångarna eller under någon av dem fram de klara bevis för sin så kallade klients oskuld som
dock fanns. I flera fall var dessa bevis till och med kända för alla utomstående som på något sätt intresserade sig för saken, ända sedan kort tid efter gripandet. I andra fall var de åtminstone kända från och med att polisens förundersökning lades fram, i början av januari i år. På grund av detta handlande fick den åtalade inte ens något verkligt försvar av ett
juridiskt ombud, och det är tyvärr troligt, bedömer vi, att han som överklagande inte får det inför Högsta domstolen heller.

Därför är det enligt vår mening desto mera angeläget att Högsta domstolen självmant föranstaltar om bevisning i detta mål. Domstolen kommer då att finna att Mijailo Mijailovic
måste frikännas.

Malmö den 3 oktober 2004

För Lindh-kommittén:

Stig Ek
Emanuel Laurian
Rolf Martens