1.6.2007



Kampanjen mot kolesterol bygger på antagandena att hjärtinfarkt beror på att hjärtats artärer sätts igen av plack som innehåller kolesterol och att fett vi äter ger en höjning av blodets kolesterol och orsakar igensättningarna.



Nikolai Anichkov rapporterade 1913 att kaniner som matats med kolesterol fick kärlskador liknande de mänskliga, och att de var proportionella mot mängden kolesterol i blodet. På 1950-talet framförde John Goffman att kolesterol i lipoproteiner (lipo=fett) var en huvudfaktor för
arterioskleros, åderförkalkning. Han fann att familjer med ärftligt högkolesterol i blodet hade det mest som LDL (Low Density Lipoproteins). Det döptes till det "onda" kolesterolet.



Med stöd av selekterade data från sex länder påstod Ancel Keys 1953 att den viktigaste orsaken till hjärtinfarkt var den totala mängden fett i maten. Data från 16 länder som inte stämde överens med hans hypotes utelämnades emellertid. Med stöd av sin senare studie av sju andra länder konkluderade han att det var det mättade fettet och blodets kolesterol, som var farligt.



Framinghamsstudiens rapport 1961, att risken för kranskärlssjukdomar var högst hos dem med högt blodkolesterol, fick American Heart Association att varna mot det mättade fettet och istället öka konsumtionen av vegetabiliska oljor, då studier hade visat att intag av mättade fetter höjer kolesterolet medan fleromättade sänker det. Då senare studier visade att de fleromättade fetterna hade hälsovådliga effekter på försöksdjur ändrades kostråden till att varna mot allt fett.




1974 upptäckte Brown och Goldstein att LDL-receptorn, som styr cellernas upptag av kolesterol, var defekt hos personer med familjär hyperkolesterolämi och de konkluderade därför att orsaken till att dessa personer var mer åderförkalkade berodde på deras höga kolesterol, vilket gav
dem nobelpriset 1985.



1984 visade en långtidsstudie på män en minskning av hjärtinfarkt genom behandling med det gallsyrabindande preparatet kolestyramin. Många forskare pekade emellertid på att siffrorna manipulerats. Trots detta deklarerade en konsensensusgrupp inom National Institute of Health sänkning av blodkolesterol som ett nationellt mål för USA. Man startar ett utbildningsprogram för läkare och patienter om behandling av höga blodfettsvärden.



Akira Endo i Tokyo upptäckte den första statinen 1976. Läkemedelsföretaget Merck utvecklade 1980 Lovastatin som blev godkänt 1987 av FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten. Scandinavian Simvastin Survival Study kom 1994 med en studie om att aggressiv behandling med statiner minskade kranskärlsjukdomar och dödlighet däri.



Det har uppstått en kartell av läkemedelsindustri, tillverkare av livsmedel med lågt fettinnehåll, myndigheter och forskare med egenintresse av att upprätthålla den förhärskande synen om att fet mat ger förhöjt kolesterol och hjärtdöd. Det har blivit svårt för avvikande forskning att få anslag och komma ut genom vetenskapliga tidskrifter och allmänna media.