Den glömde Koestler räddade Västeuropa från kommunismen? | ||
Yrsas Blogg * Artiklar på engelska * Tsunami * 9/11 * Bilderbergare * Frimurare och illuminater * Nya Världsordningen * Israel och Palestina * Kriget i Irak * USA * Balibombningen * Estonia * Mordet på Anna Lindh * Mordet på Olof Palme * Medicin och hälsa * MindControl * Chemtrail *HAARP & Echelon * EU * Böcker * Video |
5.8.2007 I Anderssons essäbok återknyter jag i kondens form kontakten med den politiske tänkare och publicist, som kom att betyda mer för skingrandet av de förvillelser som kostat många tiotals miljoner människor livet och ännu fler ett svårfattbart lidande, än någon annan. Mer än två andra av mina "hjältar": Andrej Sacharov och Alexander Solsjenitsyn. Som en gång hängiven kommunist låter Koestler oss uppleva, hur hans egen metamorfos ger kraft åt en klarsyn, som på det ideologiska planet gjorde honom till kommunismens fiende nr 1. Detta under flera decennier. * "Darkness at Noon" (1940). I svensk översättning: "Natt klockan tolv på dagen". "År 1946 utgjorde kommunisterna det största partiet i Frankrike (liksom i Italien). I en folkomröstning om den franska författningen skulle kommunisterna ha blivit närmat allenarådande om deras förslag vunnit. Koestlers roman ("Natt klockan tolv på dagen") har utpekats som den viktigaste faktorn bakom det kommunistiska valnederlaget". Vad som särskilt bidrog till att Koestler kom att gälla som hatobjekt för inte bara kommunister utan hela den generation vänsterintellektuella, som långt in i vår tid dominerat den massmediala scenen inte runom i Västvärdlen och då i synnerhet Sverige, är att han inte bara dissekerade och angrep kommunismen i dess olika former utan alla kommunismens medlöpare. Därför är det heller inte förvånande, att David Anderssons vällovliga initiativ att påminna om och därmed sprida kunskap om Arthur Koestler och hans politiska författarskap, inte fått det mottagande som boken är förtjänst. Helt klart är också att författaren trampat på en öm tå, när han påtalar det faktum, att Koestler marginaliserats i den svenska debatten och därmed ha fräckheten att antyda, att vi i Sverige inte skulle ha en fri och öppen debatt, där en mot kommunismen riktad kritik och analys kan göra sig gällande på samma villkor som till "vänsterståndpunkter" draperat kommunistiskt tankegods. I en tid då oppositionella åter likvideras i det nyauktoritära Ryssland känns det naturligtvis obekvämt att bli påmind om att en gång ha - med en understatement - solidariserat sig med ett system, där detta förhållningssätt var högsta gällande ordning. Tydligast att uttrycka irritation över publiceringen av David Anderssons för svensk publik så viktiga bok är en av dessa överallt förekommande mediavänstrar med nödtorftigt bortskrapat kommunistiskt förflytet, nämligen Pelle Andersson, som under rubriken "Här blir stora tankar små" ger boken följande betyg: Uppräkningen är illustrativ för vad dagens till mediavänster draperade kommunister inte gillar att få belyst - exempelvis detta att tesen "ändamålet helgar medlen" fick tjäna som alibi för massmord runtom i den kommunistiska världen på omkring 100 miljoner människor. Om detta skall det hållas tyst! Och den som fäktar mot den väderkvarnen är inte vara korkad. I Anderssons ögon framstår han som komisk. Därför är det heller inte förvånande att Andersson tycks vilja friskriva Torbjorn Tännsjö från kritisk granskning - samma Tännsjö som 1979 utkom med skriften "I stället för yttrande- och tryckfrihet" med en argumentering, enligt vilken det här handlar om friheter, som saknar värde. På detta sätt uppmärksammas en essäbok om den i Sverige - så är det ju - marginaliserade oc därför bortglömde Arthur Koestler på kutursidan i Sveriges största dagliga tidning Aftonbladet! ___________ (1) Detta bedrägeri, som kom att förändra hela min livssituation, har jag omnämnt i två tidigare i DSM publicerade artiklar: "Också en historia" (DSM 2/2001) och "Min berättelse" (DSM 2-3/2006). (2) I sin bok "Timmarna vid fönstret" berättar David Andersson om hur kommunisterna köpte upp hela lager av "Natt klockan tolv på dagen" och förstörde dem och att bokens översättare inte vågade framträda under eget namn.
|