27.5.2007

Källa: DN, 27.5.2007
Skriven av Karin Bojs

Artikeln bygger bland annat på första arbetsgruppen i IPCC:s fjärde sammanställning, länk från www.dn.se/vetenskap. Jag har också fått hjälp av bland andra Göran Scharmer, chef för svenska solteleskopet på La Palma, Margareta Hansson, svensk samordnare för isborrningsprojektet Epica, och Markku Rummukainen på SMHI.

Vetenskapsredaktionen får massor av frågor om den globala uppvärmningen. Tyvärr finns ingen chans att ge alla ett personligt svar. Men här är svar på några vanliga frågor. En ganska stor del av frågorna är formulerade mer som påståenden. De kommer från läsare som förhåller sig skeptiska till idén att människans utsläpp påverkar jordens klimat.

1. Varför låter ni bara den ena sidan komma till tals? Det finns ju forskare som inte tror på att människan påverkar klimatet.

Svar: Vetenskapsredaktionen bevakar framför allt den forskning som publiceras i de allra bästa och tyngsta tidskrifterna, till exempel Nature, Science och Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

Den forskning som klarar dessa tidskrifters höga kvalitetskrav ligger nästan uteslutande i linje med den bild som presenteras av FN:s klimatpanel, IPCC.

Det är helt naturligt, eftersom IPCC har till uppdrag att sammanfatta den ledande forskningen.

Klimatpanelen säger att jorden har blivit 0,7 grader varmare det senaste seklet och att människans aktiviteter med mycket stor sannolikhet (mer än 90 procent) är en starkt bidragande orsak till denna uppvärmning.

Modellerna visar också att världen kommer att bli flera grader varmare om utsläppen fortsätter.

Det finns ingen tung och trovärdig forskning som motsäger den bilden.

2. Har du sett brittiska tv-kanalen Channel 4:s dokumentär "The great climate swindle"?

Svar: Ja, jag har sett den. Det är en extremt vinklad och osaklig film. En av huvudkällorna i filmen är Carl Wunsch, en framstående professor i oceanografi vid Massachusetts Institute of Technology. Han har i ett öppet brev berättat hur han har blivit lurad av filmens producenter. De har, enligt Carl Wunsch, klippt och redigerat i intervjuerna med honom, så att budskapet blev tvärtemot vad han faktiskt anser. Hans öppna brev, som ligger ute på nätet, (http://www.dn.se/vetenskap) börjar: "Jag tror att klimatförändringen är verklig, att den är ett stort hot och att den nästan säkert beror delvis på människan."

3. Resultaten från satelliter och väderballonger stödjer inte klimatforskarnas påståenden att jordens uppvärmning orsakas av extra växthusgaser. Troposfären är för kall.

Svar: Det är riktigt att satellit- och ballongmätningar av troposfärens temperatur tidigare förbryllade forskarna. Men de frågetecknen har rätats ut. Det handlade om brister i analyserna. Bland annat hade forskarna missat att räkna med hur mycket satelliterna sjunker. Nu är felen korrigerade och satelliternas mätningar av temperaturen på olika höjd i atmosfären stämmer väl överens med att uppvärmningen orsakas av växthusgaser. Troposfären (upp till en mils höjd) blir varmare, medan stratosfären (på mellan 1 och 5 mils höjd) blir kallare.

4. Det har minsann varit varmt förut i jordens historia!

Svar: Javisst. Det är ett väl etablerat faktum att temperaturen har varierat under jordens historia. Den senaste riktigt varma perioden var sannolikt för 55 miljoner år sedan. Då var till och med havet vid nordpolen över tjugo grader varmt.

För 125.000 år sedan var jorden en eller ett par grader varmare än i dag. Då var också havsytan uppskattningsvis sex meter högre än i dag, troligen på grund av att stora glaciärer smälte.

Under perioden Perm för cirka 250 miljoner år sedan inträffade först en kraftig uppvärmning och sedan en kraftig avkylning. Det orsakade den värsta massdöden hittills i jordens historia, då omkring 90 procent av alla arter dog ut.

Svängningarna beror bland annat på något som kallas Milankovic-cykler efter en serbisk astronom och matematiker.

Milutin Milankovic och andra forskare har visat att jordens bana förändras i tre olika cykler.

Det handlar om hur elliptisk banan är, hur mycket jordaxeln lutar och åt vilket håll jordaxeln lutar. Dessa förändringar i jordbanan påverkar klimatet och avgör till exempel när istider inträffar.

Men jordens klimat svänger kraftigare än vad Milankovic-cyklerna själva kan åstadkomma. Det beror på att det finns förstärkande återkopplingsmekanismer, som bara delvis är kända:

* När jorden blir varmare smälter is och snö. Marken blir mörkare, och suger åt sig mer värme från solen än den vita snön gjorde. Alltså blir jorden ännu varmare, så att ännu mer is och snö smälter

* När haven blir varmare kan vattnet inte längre ta upp lika mycket koldioxid. Koldioxiden stannar i luften i stället, förstärker växthuseffekten, jorden blir ännu varmare, haven kan inte ta upp lika mycket koldioxid, det blir mer koldioxid i luften, jorden blir ännu varmare

* I havssedimenten och i tundran finns stora mängder frusen metan lagrad. När jorden blir varmare kan den tina upp och förgasas till atmosfären. Metan är en kraftig växthusgas som gör jorden varmare, så att mer metan förgasas, så att växthuseffekten förstärks, så att jorden blir varmare och mer metan förgasas

5. Dagens uppvärmning beror på variationer i solens strålning.

Svar: Knappast. Bara en liten del av den senaste tidens uppvärmning kan förklaras med solen.

Tidigare har forskarna varit hänvisade till mer ungefärliga uppskattningar, baserade bland annat på hur många solfläckar som syns på ytan. Men från de senaste 27 åren finns satellitmätningar som är mer exakta.

De visar att strålningen blir lite mer intensiv - 0,08 procent starkare - när det finns mycket solfläckar. Men strålningen har inte ökat totalt sett under de senaste 27 åren.

Solfysiker har också kunnat förbättra sina kunskaper om hur solstrålningens intensitet ändras av solens magnetfält. Unikt skarpa bilder från det svenska solteleskopet på La Palma har också haft stor betydelse

FN:s klimatpanel IPCC slår fast att direkt ökad strålning från solen kan förklara mindre än en tiondel av den senaste tidens uppvärmning. Resten står med största sannolikhet människan för.

Den slutsatsen är inte särskilt kontroversiell.

Men det finns andra hypoteser om att solen skulle påverka vårt klimat på ett mer indirekt sätt.

Det är framför allt en grupp solfysiker i Köpenhamn som förespråkar ett sådant samband. De har skiftat hypoteser under årens lopp (allt eftersom de har blivit motbevisade, säger deras kritiker syrligt).

Den senaste hypotesen går ut på att ökad magnetism hos solen förstärker jordens skyddande sköld mot kosmisk strålning. När färre kosmiska partiklar kommer in i jordens atmosfär blir det färre låga moln. Det skulle, enligt hypotesen, leda till ökad värme på jorden.

Nyligen har europeiska partikelfysiklaboratoriet Cern utanför Genève startat ett projekt som ska undersöka sambandet mellan kosmisk strålning och molnbildning.

Det kan mycket väl hända att Cernforskarna lyckas hitta ett sådant samband. Alla är överens om att moln behöver små "kärnor" som vattendropparna kan byggas upp omkring.

Därmed inte sagt att effekten räcker till för att förklara varför världen plötsligt har blivit så mycket varmare. Det förklarar däremot människans utsläpp av växthusgaser på ett betydligt enklare sätt.

6. Borrkärnorna från Antarktis och Grönlands isar visar att jorden först blev varmare, och sedan höjdes halten av växthusgaser i atmosfären.

Svar: Det är alldeles riktigt. Forskare har borrat i isarna på Antarktis och Grönland och de längsta borrkärnorna från Antarktis går nästan en miljon år tillbaka i tiden - mer än åtta istider.

Dessa borrkärnor är världens bästa klimatarkiv. Isen innehåller små luftbubblor, och från dem kan man analysera halten av växthusgaserna koldioxid och metan. Dessutom kan forskarna få en uppfattning om temperaturen genom att mäta halten av en särskild form av väte (deuterium) i själva isen.

Klimatets skiftningar mellan istider och värmeperioder stämmer väl med vad forskarna vet om Milankovic-cykler (se fråga 4).

Det finns också ett mycket nära samband mellan halten av växthusgaser och temperaturen. Kurvorna följs åt nästan perfekt. Men varje istid avslutas med att luften först blir lite varmare, och inte förrän efter några hundra år börjar halten av växthusgaser också höjas.

Det här är inte konstigt alls, om man tänker på de förstärkande effekterna och det faktum att marken, luften och haven reagerar olika snabbt på en uppvärmning.

I dag har vi en ny situation. Vi släpper ut ett stort extra tillskott av växthusgaser. Världen blir varmare. De förstärkande effekterna finns förstås än i dag, men de har knappt hunnit märkas ännu.