Abbas: Inte ett Kosovo-beslut, men ett "lämpligt beslut"
Yrsas Blogg * The Police State * Artiklar på engelska * Klimathotet * Tsunami * 9/11 * Bilderbergare * Frimurare och illuminater * Nya Världsordningen * Israel och Palestina * Kriget i Irak * USA * Balibombningen * Estonia * Mordet på Anna Lindh * Mordet på Olof Palme * Medicin och hälsa * MindControl * Chemtrail * HAARP & Echelon * EU * Böcker * Video	24.2.2008 Källa: ISRAELRAPPORT http://www.israelreport.org/ Fredagen den 22 februari 2008 Efter den ensidiga självständighetsdeklarationen av Kosovo denna vecka framkastade en nära medarbetare till Abbas att PA skulle kunna göra detsamma om förhandlingarna inte når framgång. Yasser Abed-Rabbo hävdade: "Kosovo är inte bättre än Palestina". Men hans yttrande dementerade av Abbas som sade att PA avser att nå en överenskommelse med Israel under detta år. "Om vi inte kan nå det kommer vi att återvända till våra arabiska bröder för att fatta ett lämpligt beslut", fortsatte Abbas. I liknande ordval lät den saudiske utrikesministern, prins Saud Al-Faisal, förstå att de skulle dra tillbaka fredserbjudandet till Israel om den senare inte svarade fördelaktgt. Kommentar: Den djupare meningen av dessa två uttalanden är inte helt klar, men de verkar understryka två mycket vanliga principer som har styrt araberna sedan Israels grundande 1948. För det första har araberna haft en allt-eller-inget attityd gentemot Israel. Det blev uppenbart 1947 då araberna förkastade delningsplanen, inte för att de inte ville ha en arabisk stat, utan för att de inte ville ha en judisk stat; de ville ha hela territoriet. Därtill, efter år 1967, formulerade arabstaterna sina tre "nej", som i princip krävde israelisk reträtt från alla områden och avfärdade all kontakt med Israel. Sedan vid Camp David år 2000 blev Arafat erbjuden ca 95 % av territorierna och sade nej; han ville ha allt. En annan ledande princip som har följt den här perioden, har varit att det som inte kan uppnås genom förhandlingar, kommer tas med våld. De arabiska krigen mot Israel är resultatet av denna attityd, men den blev mer och mer uppenbar under Osloåren, från 1993 och framåt. Mönstret som utvecklades var att varje gång förhandlingarna stod stilla, återgick Arafat till terror. Innebörden i Abbas och Faisals uttalanden är som sagt inte helt klar, men om tidigare erfarenheter betyder något kommer det inte vara någon överraskning om de i praktiken reflekterar de här två principerna.