17.7.2004

Sverige har lägst andel fattiga barn i EU.
Men de finns. Kanske är det för att de är relativt få som vi andra glömmer bort dem.
Vägrar se dem. Gör deras tillvaro svårare i stället för att hjälpa.

"I Sverige svälter ingen. Annat var det förr!"

"Klart de inte har pengar så som han/hon super/slösar/bär sig åt."

"De som har bidrag har mer pengar än vi som jobbar."

Vi tror att vi vet så mycket, vi som har vårt på det torra.
Vet hur andra har det, hur andra borde leva sina liv.

Det finns visst något vi kan kalla fattigdom, även om ingen dör av svält. Det är en fattigdom som innebär att man har mycket mindre än alla andra. Man hamnar utanför det liv som barn och ungdomar förutsätts leva i det här landet. Det handlar om saker du som har det gott ställt kanske inte drömt om. Om barn som inte har råd att åka och bada.

Inget barn har valt sin fattigdom. De har inte bestämt att mamma skulle bli sjuk, pappa försvinna eller familjen fly till ett annat land. Ett samhälle som inte kan ge alla barn en bra start i livet är inte mycket att ha.

Vad ska vi göra då?
Det är egentligen ganska enkelt.
Om barnbidragen till de rikaste familjerna flyttades över till dem som har minst skulle inget barn längre vara fattigt i det här landet. Om en välbeställd familj inte längre fick statligt bidrag för att köpa en Canada Goose-jacka för 6 000 kronor till sitt barn, utan den summan i stället gick till en arbetslös ensamstående mamma, skulle hennes liv vara betydligt lättare det närmaste året.

Pengar finns, frågan är bara vem som ska få dem.
Frågan om Sveriges fattiga barn håller på att hamna högst på agendan hos tunga instanser som Rädda Barnen och barnombudsmannen. De kommer att kräva reformer. Är vi andra beredda att finansiera dem?
Det handlar om en omfördelning av resurser som är politiskt svår att genomföra. För de stora väljargrupperna har inget att vinna på den, tvärtom.
Du som har det bra och minsann inte vill avstå något, skulle du ändå kunna tänka dig bara en enda sak?
Se de här barnen. Erkänn att de finns. Förstå att så här ser verkligheten ut.
Tyck inte synd om dem. Men försök göra något åt deras utanförskap.
Den makten har du.

Låg inkomststandard = Inkomst som inte täcker minimala utgifter för boende och baskonsumtion. Gränsen för 2001 var en total månadsinkomst på 9 kronor för en vuxen och ett barn, eller 14 för två vuxna och två barn.

En orsak till att man inte får socialbidrag trots låg inkomststandard kan vara att man har pengar på banken eller andra tillgångar, som en bil, en sommarstuga eller en bostadsrätt. En annan orsak är att den lågavlönade avstår från att söka socialbidrag på grund av alla ingående kontroller som görs.

Fler än 100 000 barn lever i familjer som inte har rätt till socialbidrag:
Barn i familjer med låg inkomststandard + socialbidrag: 53 000
Barn i familjer med låg inkomststandard, men som ej har rätt till socialbidrag: 101 000
Barn i familjer med socialbidrag, men som samtidigt har inkomster över det som räknas som låg standard: 108 000

Summa: 262 000 fattiga barn

Andelen fattiga barn har minskat sen en topp 1997 (då mer än vart femte barn var fattigt, enligt Rädda Barnens definition), men samtidigt har klyftorna ökat under 2000-talet. De fattigaste har blivit fattigare och barnfattigdomen har blivit mer koncentrerad till storstäderna.

9 procent av Sveriges barn 0-17 år lever i familjer med låg ekonomisk standard, enligt SCB. (Det innebär att familjerna har det sämre ställt än vad våra normer skulle tillåta.)

Familjetyp
Barn med sammanboende föräldrar 6 procent
Barn med sammanboende föräldrar där endast en förvärvsarbetar 20 procent
Barn med ensamstående förälder: 19 procent
Barn med sammanboende utrikesfödda föräldrar 24 procent

Samtliga barn: 9 procent

Månadspeng
267 kronor = den genomsnittliga månadspengen för alla barn i Sverige.
Snittmånadspengen för 10–12-åringar, 563 kronor