Judisk mediainfluens
i både Sverige och Finland
 





* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa

* MindControl

*
Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU






11.1.2004

Skrivet av signaturen "M" på www.jewishtribalreview.org.

Hej!

När jag läste denna veckas Jewish News som vanligt idag, fann jag där några nyheter som fick mitt ansikte att bryta upp i ett enda stor leende.

Det var nyheten om hur det judiska samfundet i Litauen beskyllde televisionen LNK för att vara anti-semitisk.

Ironiskt nog, men föga känt, är att LNK ägs av familjen Bonnier, vilket också framgick av artikeln. Värt att nämnas, är att Bonniers själva är judar. Bonnier tog detta familjenamn. Från början hette de Hirschel. Familjen Bonnier äger inte bara LNK utan de har ett stort inflytande även över mediagrupperna i Sverige och Finland.

Av de sju största dagstidningarna i Sverige, de sju som har en dagsomsättning på över
100 000 exemplar, äger familjen Bonnier fyra: Dagens Nyheter, Expressen, Sydsvenska Dagbladet och Dagens Industri.

Den största privatägda kanalen i Sverige är TV4. Familjen Bonnier äger 21,6 % av TV4 och genom sitt ägande av det i Finland baserade mediaföretaget Alma, innehar de ytterligare
23,4 %, eller totalt 45 % av den virtuella kontrollen. Som chef för TV4 fungerar juden Jan Scherman. Genom Alma Media, kontrollerar Bonniers också MTV3 som är den populäraste TV kanalen i Finland med 39,1 % av den totala tittartiden år 2001 och Subtv som är den tredje största kommersiella TV kanalen i Finland, och de vänder sig främst till unga vuxna.

Appropå Finland, så äger Bonniers också 23 % av MTV i Finland. Här kontrollerar Bonniers också den dagliga kvällstidningen Iltalehti och Kauppalehti som är landets största affärstidning med en daglig omsättning på 85.000 exemplar. Bonniers kontrollerar också tryckerihuset Lehdentekijät, som trycker 40 regelbundet utkommande veckotidningar i Finland. Till detta kommer att de äger fem regionala tidningar och 15 lokala tidningar samt 9 gratistidningar i enbart Finland. De kontrollerar även Baltic News Service, som är den ledande nyhetsbyrån i den baltiska regionen och förser världen med nyheter från den baltiska regionerna med en touch av Bonnier.

Vid sidan av familjen Bonnier finns det ytterligare en judisk ägare Peter Hjärne (Kaplan), som är ägare och chefsredaktör för Göteborgs-Posten, den fjärde största tidningen i Sverige med en distribution på 253 700 ex, och med en täckvidd på 600 000 dagliga läsare. GP är dessutom den enda tidningen som kommer ut i Sveriges andra största stad Göteborg. Hjärne äger också två lokala tidningar, nämligen Bohuslänningen (32 000) och Strömstads Tidning (5 200); Båda kommer ut på det svenska kustområdet. Yttermera kontrollerar han 22 % i Liberala tidningarns konsortium. I detta ingår Nerikes Allehanda (den åttonde största tidningen i Sverige med en upplaga på 66 000 ex.), Motala Tidning/Vadstena Tidning (12 800), Bergslagsposten (10 600) och Nya Ludvika Tidning (9 500). Dessutom äger han 9 % av Hallandsposten.

Hjärne är en del av det judiska etabishemanget i Göteborg och han har sitt sätt att påverka icke-judar i staden. Som exempel kan nämnas när juden Steven Spielbergs film Schildler's List nådde biopubliken, betalade Hjärne personligen för att alla högstadiestuderanden kunde se den. Bonnier äger 30 % och Hjärne äger 10 % av den svenska nyhetsbyrån TT (Tidningarnas Telegrambyrå).

Tidningen som har den största spridningen i Sverige är Aftonbladet, ägs gemensamt av LO och det norska företaget Schibstedt. Chefsredaktör är judinnan Helle Klein, barnbarn till en fd rabbi i Stockholm, Rabbi Gottlieb Klein. Hennes far, Ernst Klein har sitt inflytande också inom svensk press. Mellan åren 1990--1999 var han chefsredaktör för Östgöta korrespondenten, den nionde största tidningen i Sverige, och idag har han en styrelseplats där. Han är dessutom ordförande för Svensk Presshistorisk Förening. Förutom Klein finns det ett antal judar som arbetar på Aftonbladet.

Med andra ord, av de sju största dagstidningarna i Sverige, ägs 6 tidningar av judar. Märk väl, att det finns mindre än 20 000 judar i Sverige och som grupp utgör de 0,2 % av den totala befolkningen.

Yttermera finns det en jude vid namn Robert Aschberg i Sverige som utövar sin makt i våra media. Han äger det största produktionsföretaget i Sverige, nämligen Strix Television, och han producerar program för varje större kanal, speciellt TV3, där mestadels alla program som inte är Hollywood producerade komediserier, talk shows (Ricky Lake och Jerry Springer) eller dåliga filmer som kommer från Strix. På tal om det, var det Strix som först kom upp med idén till programmet Robinson (Survivor) som också visas i USA.

Själv har Aschberg fungerat som värd för flera ofta högljudda och kaotiska program och man har kallat honom för Sveriges Michel Friedman. Hans farfar på mödernet är bankiren Olof Aschberg, som hjälpte och finansierade den ryska revolutionen och hans bror, Richard Aschberg, arbetar på Aftonbladet.

Robert Aschberg är dessutom en viktig finansiär av eXpo, en svensk version på ADL, även om den inte är en speciellt judisk organisation.

För att analysera den judiska influensen i Sverige utgör den en delikat omständighet, mycket beroende på att deras inflytande i många aspekter är indirekt. För några år sedan (1977) gjorde en judisk historiker vid namn Stéphane Bruchfeld en undersökning genom att fråga de svenska studenterna om Förintelsen. Resultatet från den visade att 1/3 av studenterna ifrågasatte den officiella versionen av Förintelsen, skymfade medierna, som de i sin tur beskyllde det svenska undervisningssystemet för detta.

Regeringen svarade med att besluta om att distribuera 700 000 exemplar av en bok som behandlade Förintelsen. Den skulle distribueras till alla studenter i landet och sändes också till många hushåll. Vem var författaren till denna bok? Du kanske minns hans namn: Stéphane Bruchfeld. Det bästa med allt är, att efter det att beslutet fattats, var det någon som antydde att Bruchfeld "olycklightvis" hade feltolkat sin undersökning. I själva verket var det mycket få studenter som ifrågasatte den offciella versionen av Förintelsen. Bruchfeld var inte ledsen för det, han hade redan blivit vidtalad för att skriva den här boken och den distribuerades som planerat. Som ett resultat av detta, arrangerade ett flertal skolor årliga temadagar med diskussioner om hur judarna har blivit förföljda och skolornas historiekunskaper focuseras mer på Förintelsen än på det andra världskriget. Bruchfelds initiativ kan ha varit direkta, men konsekvenserna blev indirekta. Det fanns inget officiellt behov för temadagar eller en fokusering på Förintelsen i läroplanen, men det här blev ett direkt resultat av Bruchfelds arbete, och idag lär sig de svenska ungdomarna om de "unika" lidandena som judarna fick utstå under det andra världskriget. Detta är ett exempel på den indirekta judiska influensen i vårt land.

Bruchfeld är dessutom engagerad inom Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA), en lobbying organisation som också "utbildar" lärare, studenter och journalister om anti-semistism, vilket i praktiken betyder att all kritik mot judar är judehat och skulle förintas. Tidigare denna vecka (2, 2004) arrangerade SKMA ett tvådagars seminarium som de kallade
"Från fördomsfullhet till folkmord" och inbjudna var ledande journalister från alla de största medierna.

De två främsta temana på detta seminarium innehöll, att kritik på Israel i medierna skulle vara liktydigt med anti-semitism, vilket i slutändan kunde, eller troligtvis kunde sluta med ett folkmord, då anti-semitism bland muslimer och araber i Sverige är utbredd, men detta förnekas av de anti-semitiska medierna i Sverige. Naturligtvis har dessa anti-semitiska medier som ägs av familjen Bonnier, Peter Hjörne (Kaplan) och Helle Klein svarat med att utpeka de djävulska muslimerna och araberna i Sverige, vilka har mage till att kriticera judar eller den altrustiska staten Israel.

Jag har läst ett 50 sidor långt reportage som skrevs av SKMA under detta seminarium,
"Det förnekade hatet - Anti-semitism bland araber och muslimer i Sverige". Jag önskar att jag hade tid att översätta det för er. Den officiella författaren till denna rapport, är den icke-judiske Mikael Tossavainen, och han jämför all anti-semitism med judehat. Detta är mycket viktigt att känna till då man analyserar vad han senare sammankopplar till anti-semitismen. Till exempel, påstår rapporten att sättet att se på judar på något sätt kunde bidra till eller förorsaka anti-semitiska reaktioner, och därför vara redan i sig självt anti-semitiska. Dessutom har politiken eller det som staten Israel gör, ingenting alls att göra med varför araber eller muslimer kan tänkas ogilla judar, detta i enlighet med rapporten. Alla araber eller muslimer som möjligtvis ogillar eller kritiserar judar hade ändå hatat judar. Ett annat otroligt påstående är att varje form av kritik mot judendomen som religion, är anti-semitism. Att påstå att judar på grund av sin judiska religion hålls som förmer då "världens nationer" eller ifall det fanns något omoraliskt i Toran, eller om man glorifierar våldet, då är man en anti-semit. Med andra ord, ifall du påstår något av detta, då är du en anti-semit och därmed hatar du också judar.

Rapporten tar också upp de palestinska skolböckernas anti-semitism, då de sammankopplar Israel med "landet från 1948", kallar självmordsbombare för martyrer, men nämner inte Oslo-fördraget. Vad kan man tillägga till denna diskussion om israeliska skolböcker? Det finns ingen term för judehat från icke-judar. Rasism? Nej, judendomen är perfekt. All kritik mot judiskt uppförande eller judendom är anti-semitism och anti-semitism är det samma som judehat.