1.6.2007



Från Läkartidningen: Svag evidens för WHO:s rekommendationer

Josef Milerad, medicinsk chefredaktör



Världshälsoorganisationen WHO ger varje år ut ett antal råd – »guidelines« – i frågor som rör folkhälsa, prevention och sjukdomsbekämpning. Många av dessa råd, som riktar sig till både hälsoprofessioner och beslutsfattare, får ett stort genomslag och kan bli normgivande för medlemsländernas hälsopolitiska beslut.

På dåvarande generalsekreteraren Gro Harlem Brundtlands initiativ beslöt WHO:s styrelse år 2003 att råd i hälsofrågor bör vara evidensbaserade.

Hur detta beslut har efterlevts i praktiken har nu förhandspublicerats i Lancet (9 maj 2007). Försteförfattaren Andy Oxman – en av de ledande forskarna inom Cochranesamarbetet – intervjuade 29 programchefer inom bl a områdena HIV, malaria, infektionssjukdomar, förebyggande hälsovård och samhällsmedicin. Dessa semistrukturerade intervjuer bandades och sammanställdes. De intervjuade lämnade synpunkter före publicering.

Rekommendationerna utarbetades oftast av en expertgrupp. Själva rådet, dvs gruppens konsensus, baserades dock oftare på en jämkning av åsikter än på systematiska litteraturanalyser där fördelar, risker och kostnader hade granskats ur ett evidensbaserat perspektiv. Flera programchefer var medvetna om problemet och hade ambitionen att arbeta mer evidensbaserat. Bristande resurser, tidspress och en gammaldags organisationskultur angavs som de viktigaste hindren.

Trots artikelns försiktiga ordval är studieresultatet generande för WHO. Produktionen av hälsorapporter är stor, men den vetenskapliga evidensen är ofta diskutabel och ibland direkt bristfällig.

Artikeln kan ge nytt bränsle åt den kritik som tidigare haft svårt att komma fram – inte minst i Sverige. Ett sådant område har varit WHOs amningsråd. Svenska myndigheter och organisationer har hårt drivit WHO:s linje under det att akademiska grupper inom pediatriken ifrågasatt råden som vetenskapligt bristfälliga.