Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska
* Klimathotet
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video

Info #211se: 03/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 02/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT (forts.)

VITTNESUTSAGA 02A)

Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK),

10.09.2003 kl 17.05-17.25, till pinsp Martin Melin och pinsp Fredrik Lundbergh, i ett första förhör på Karolinska sjukhuset, h-prot del 1 sid 70-71:

...

På 1 trappa vid butiken Filippa K stod Anna Lindh och Eva och tittade på kläder. Anna Lindh stod närmast kläderna och Eva närmare den gång som går utanför butiken.

Plötsligt får Eva syn på en man som kommer springandes mot henne och Anna Lindh. Mannen var då cirka tre - fyra meter bort.

Mannen tar sig förbi Eva och boxar till Anna Lindh i bröstet.

Eva blir arg på mannen och slår till honom. Mannen springer då från platsen.

Då segar Anna Lindh ner på marken samtidigt som hon säger: "Jag är knivskuren".
...

Eva säger att det var en man som gjorde detta. Han var svensk och såg ut som en "pundare". Inte som en riktig pundare men sliten som en pundare. Han var kortare än 1.80 och var 35 år eller äldre. Eventuellt var han iklädd en stickad beige tröja.

(Inte genomläst och godkänt)

VITTNESUTSAGA 02B)

Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK),

10.09.2003 kl 17.15-17.45 [oklart varför tiden tycks vara delvis samma som för 02 - RM], till Catherine Söder Johansson, från enhet 1OSJ Utredningsjour Söder, ett andra förhör på Ka-
rolinska sjukhuset, h-prot sid 72-73:

...

De var inne i butiken Filippa K men hittade inte någonting. De var på väg ut från butiken och Eva Franchell sade att hon stod lite längre ut än Anna Lind, de var på väg till nästa
affär. Eva Franchell såg i högra ögonvrån en karl komma rusande, han sprang framåtlutad som lite nerböjd och förbi henne och kastade sig rakt på Anna lind. Mannen sprang "skitfort". Eva Franchell sade att det verkade som om han var ute efter Anna Lind för skulle han bara vara ute efter att skada någon så fanns det andra personer runtomkring.

Eva Franchell sade att mannen liksom "knutteboxade" dvs han förde båda sina händer framför Anna Lind. Eva Franchell sade att hon blev arg och skrek: "vad fan gör du" och slog till
honom med sin hand på mannens arm. I detta skedet såg hon mannen rakt i ansiktet och det hon spontant tänkte på var "pundarjäkel". Mannen stack sedan därifrån.

Eva Franchell sade att Anna Lind segade ner på golvet och hon tittade ej efter vart mannen försvann. Hon fick känslan av att han sprang mot rulltrapporna, tillbaka på något vis.
...

Eva Franchell sade att mannen såg ut som en svensk pundare. Hon uppskattar åldern till 35 år men han kan vara yngre. Hon lade inte märke till ögonen men sade att han inte hade utländska ögon. Mannen hade dålig hy.

Eva Franchell sade att hon har svårt att uppskatta längden då hon själv är 156 cm, alla är längre än henne själv.

Mannen hade brunt havlångt hår som hängde fram lite på ena sidan, okänt vilken sida. Hon sade att mannen kan ha haft bakåtkammat hår som ramlat fram lite.

Mannen var ej tjock men ej heller tanig eller utmärglad.

Mannen såg påklädd ut och hade en beige stickad tröja på sig. Hon fick känslan att den var patentstickad i ylle.

Hon lade inte märke till vad han hade på nederdelen av kroppen.

Eva Franchell sade att hon minns att hon tittade mannen i ansiktet men hon kommer inte ihåg direkt hur han såg ut. Hon tror att hon skulle kunna känna igen mannen om hon såg honom igen men inte till 100 pocent.

Hon sade att det kunde vara en "NK-pundare" eller en nerdekad skådis som var stökig eller speedad.

(Inte genomläst och godkänt)

Vittnesmål 02C)

Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK),

10.09.2003 kl 19.45-21.16, till krinsp Monica Brandt (Fhl) och krinsp Eiler Augustsson (Bfhl), på Länskriminalpolisens utredningsrotel, ett tredje förhör den dagen, detta inspelat på ljudband, h-prot del 1 sid 74-96:

...

Fhl: Och hur kom det sig att ni var ute tillsammans idag då?

EF: Ja, det...Jag fick ett sMS från Anna. Vi brukar skicka SMS till varandra och så fick jag ett SMS häromdagen, hon frågade om vi kunde shoppa och...sen så sa jag att jag var hemma alla dar utom fredag, och då svarade hon att "då passar det bra idag". Och då föreslog hon att vi skulle träffas kl. 3, och då...Vi pratade med varann i morse också och sen så ringde jag efter en liten stund, för att jag var ute med en annan minister och sa att "jag kan nog inte bara komma förrän halv 4". Och ganska precis halv 4 så kom jag också till...[UD]

[KOMMENTAR: Ett avsnitt som undantagsvis inte har med mördarens utseende att göra, men som jag tar med pga dess upplysning om sms - enligt andra uppgifter också flera stycken, med början den 08.09 - och dessutom flera telefonsamtal den 10.09 - detta jämfört med den fantastiska idén, framförd inte bara av en person som Eva F. själv, tidigare under lång tid press-
sekreterare till en utrikesminister, t.ex. i de två föregående förhören 10.09, utan också av "erfarna poliser"(!!), i flera uttalanden till allmänheten senare, att "ingen(!!)", "utom vissa på UD och vissa släktingar", "kunde veta i förväg" att Anna Lindh och Eva F. tänkte sig att gå till NK (eller mycket sannolikt just dit) på eftermiddagen den 10.09.2003.]

...

EF: Så kommer vi fram till *Filippa K*. Och så gick vi varvet runt där inne. Det är liksom ett lågt bord som man gick runt där och så hänger kläderna längs sidorna så här. Och sen var
vi nästan klara, och jag var liksom verkligen på väg ut för att jag har ett starkt minne av att jag stod vänd och såg in i nästa affär för att liksom kolla om vi skulle gå in där också.
Men Anna stod lite innanför mig, närmare kläderna. Så jag uppfattade det som att jag stod lite längre ut än Anna. Och så såg jag den där killen komma på min högra sida, såg honom lik-
som i ögonvrån.

Fhl: Ja, det kommer en kille.

EF: Jaa, den här kilen då. Och han kommer...Alltså, det går fort, va! Så att...vad heter det? Jag ser honom komma och han springer! Och han böjer sig mot Anna!

Fhl: Men, kommer han utanför affären så att säga?

EF: Ja! Alltså, ja! Jag är ju nästan ute ur affären, va.

Fhl: Och Anna då?

EF: Och Anna är på god väg. Hon står bara liksom några decimeter längre in, va, som jag minns det. Det kan ha varit så att vi stod bredvid varann, men jag upppfattade det som hon stod längre in än jag. Och sen så...vad heter det?...kommer han utifrån. Det är liksom ett sådan här allmänt gångstråk där, mellan affärerna, som en rätt bred gata fram, och han kom liksom över den! Jag såg inte att han kom från rulltrapporna, men ifrån det hållet!

Fhl: "Från det hållet", är det ifrån höger alltså?

EF: Jaa, från höger.

Fhl: Från höger när man står inne i affären?

EF: Jag står i affären...

Fhl: Och då kommer han från höger sett från dig så att säga?

EF: Från mig sett, om du ser utifrån. Han kommer naturligtvis rakt in mot affären springande lite snett, uppfattar jag det som. Och det kan vara att jag uppfattade han sprang snett, det kan vara för att jag är helt - det är det enda jag är säker på - att han var ute efter att attackera Anna! Som liksom ville han "hugga ner en kärring", då hade han huggit ner mig för jag stod närmare honom. Utan...Utan jag...Jag fick en känsla av att han liksom, som jag minns, sprang förbi mig lite något böjd mot Anna. Men, jag såg *ingen* kniv!

Fhl: Nehej... Nu visar du med kroppen lite böjd, och så sätter du ihop händerna!

EF: Ja! Och sen så...För att sen, när jag...Jag ser honom komma! Det går så fruktansvärt fort, alltså! Det tar bara en sekund! Han går inte, han smyger inte utan han liksom...han springer! Kastar sig mot Anna! Kastar sig! Och sen håller han händerna på ett sätt, som min dotter kallar för "knutteboxa" - d.v.s. man kniper ihop händerna och så småboxas man i magen på någon, nästan för att retas så där. Så jag...

Fhl: Knutna nävar...

EF: Ja, knutna nävar och liksom in i magen lite granna. Det är sånt som hon gör när hon liksom leker. Det såg inte så allvarligt ut för mig. Men, jag blev ju fruktansvärt förbannad, för
han passerade liksom en revirgräns! Så jag vände mig om och så sa jag: "Va' fan gör du?!".

Fhl: Är han mot magen på henne då?

EF: Ja... Han står...Alltså, mot magen. Med händerna på magen på henne då! Och Anna liksom drar ihop sig jättemycket!

Fhl: "Drar ihop sig", hur menar du då?

EF: Ja, i kroppen. Hon kryper ihop liksom. Och han står...Och då vänder jag mig liksom om, för jag stod ju och såg honom från sidan. Men då vänder jag mig mot honom och så säger jag: "Va' fan gör du?!" eller nåt sånt. Jag tror att jag sa just exakt så: "Va' fan gör du?!". Och då slog jag till honom med min högerhand på hans vänsterhand...-arm!

Fhl: Arm?

EF: Arm.

Fhl: Ja?

EF: Och så tittar jag honom liksom i ögona på nåt vis. Jag såg honom, hans ansikte då, hans liksom...Och jag var liksom så dära, för att man kan ju stirra bort folk på nåt vis, men jag
uppfattar fortfarande inte honom som farlig då. Och...Och så gick han liksom! Han försvann! Sen tittade jag inte på honom, för då vände jag mig...För då började Anna segna ner, eller
hon gjorde det medan jag slog till honom, och då så när jag vände mig om mot Anna så sa jag: "Men gud! Hur är det?", sa jag då för jag trodde liksom han bara hade boxat henne i magen. Men, sen var han borta! Och sen tittade jag på Anna.

Fhl: Då när du tittade på honom så där ordentligt, vad såg du
då?

EF: Ja... Vad jag försökte och tänka...Ja, alltså, han hade...Han hade halv...alltså rätt långt brunt hår.

Fhl: Hur långt då?

EF: Alltså, det var bakåtkammat, fast på ena sidan hängde det liksom ner, som nästan som lite rastaaktigt. Men inte hela håret, det var inte rastahår, men det såg ut som det var lite rasta...alltså, ihoptovat så här.

Fhl: Hur långt var det?

EF: Jag såg inte på baksidan, men jag uppfattade att det var...ja, som längre än mitt. Men det säger ingenting i mikrofonen, men alltså axellångt i varje fall.

Fhl: Axellångt...

EF: Jaa... Sen vet jag inte om det var jättelångt bak eller kort, det vet jag inte. Jag såg honom aldrig bakifrån. Men jag tror att det var...det var, han hade nog försökt att ha det bakåt liksom, men sen hade det...hängde det ner på något vis.

Fhl: Och hur såg han ut i ansiktet?

EF: Alltså, ja...När jag såg honom så tänkte jag liksom "pundarjävel!". Ursäkta språket! Men, jag tänkte så ungefär.

Fhl: Han såg ut så, alltså?

EF: Jaa, fast han såg inte...Alltså, han såg inte så där helsunkig ut, men han såg...Alltså, det var nånting hos honom som fick mig att tänka så, och det kan vara håret eller det kan vara att han...Han var liksom lite...Han hade inget riktigt normalt sätt och röra sig. Han var liksom spänd på nåt vis, fick jag en känsla av, så där liksom...(funderar)...han liksom inte...(ohörbart)...utan det var nånting hos honom som som fick mig att tänka så. Jag vet inte riktigt varför jag tänkte så. När jag var riktigt ung så jobbade jag på ett fängelse, där var det rätt många som var pundare av olika slag. Så det var liksom...Jag hade i varje fall sett dom förr
ordentligt.

Fhl: Ja... Ansiktet då, hur såg han ut i ansiktet?

EF: Ja, såvitt jag minns så var han...hade han rätt dålig hy! Inte...alltså, jag vet inte...ja.

Fhl: Hade han finnar?

EF: Neej, han hade haft snarare.

Fhl: Han var ärrig.

EF: Jaa, han såg ju ärrig ut eller så kanske han bara var fruktansvärt ovårdad, men...Men det såg inte ut och vara en normal hy, som jag minns det.

Fhl: Hur såg ansiktet ut för övrigt, jag menar formen på an-
siktet?

EF: Inte smalt, snarare brett! Alltså, snarare lite lappskt än skånskt, om du förstår hur jag menar? Alltså, lite bredare!

Fhl: Var det ett kort ansikte eller var det ett långt ansikte?

EF: Men, han såg lite stubbig ut, men han hade rätt stor skalle tror jag. Jag försöker komma ihåg. Men, alltså, jag uppfattar honom som han hade rätt fyrkantig stor skalle och är lite
hopkrupen kropp. Ja...

Fhl: Du sa att hyn inte såg så fräsch ut, men hur var färgen på hyn? Var han blek eller var han...?

EF: Han såg jättesvensk ut! Han hade inget som helst drag av utlänning.

Fhl: Neej. Men vi kan ju också vara lite olika vi också, men
...

EF: Ja, ja... Nej, men alltså, blek snarare då. Inte olivblek utan blek blek. Blek. Inte solbränd, inte så. Inte rödflammig heller riktigt, tror jag, utan blek uppfattade jag honom som.

Fhl: Uppfattade du ögonen någonting?

EF: Alltså, det är jättesvårt! Dom var inte ljusa, och sen hade han på nåt vis raka ögonbryn. Ögonen kommer jag inte riktigt ihåg.

Fhl: Var ögonbrynen "raka" sa du?

EF: Ja, alltså, det var liksom på...djupt liggande på nåt vis, men jag vågar inte säga om dom var bruna eller blå.

Fhl: Men, ögonbrynen var raka och ögonen djupt liggande?

EF: Ja, alltså, jag får en känsla av det! Alltså, jag stirrar honom i ögonen! Jag borde ju komma ihåg, men jag gör inte det.

Fhl: Var ögonbrynen markerade eller var det såna ögonbryn som man inte tänkte så mycket på?

EF: Men, man tänkte på dom för att han...Dom såg så här ut!
(visar)

Fhl: Raka?

EF: Alltså, han såg ut som...alltså, som han kisade ungefär.

Fhl: Jaha?

EF: Det kan ju vara en min han gjorde mot mig då eller någon-
ting.

Fhl: "Kisar", menar du att ögonen var små?

EF: Nej!

Fhl: Smala?

EF: Nej, nej! Alltså, det var nog mera att han tittade på mig, så gjorde han liksom så! Puhh...Så på något vis!

Fhl: Han knep ihop ögonen, alltså.

EF: Ja, lite.

Fhl: Du kniper ihop ögonen när du tittar på mig!

EF: Ja! Förlåt! Ja, just det. Alltså, ja, ungefär som han försökte spänna ögonen i mig fast inte riktigt lyckades med det. Han försökte kanske se farlig ut, jag vet inte. Han liksom...
Fast jag blev inget rädd för han. Då borde jag ha blivit, men det blev jag inte. Jag fattar inte det!

Fhl: Har du någon uppfattning om hur näsan såg ut?

EF: Nej. Jag såg nog bara den...(ohörbart)...

Fhl: Munnen då?

EF: Inte stor var den. Osynlig, men jag såg den inte!

Fhl: Menar du att han hade tunna läppar?

EF: Nej...Antagligen, men det vågar jag inte lova.

Fhl: Såg du tänderna?

EF: Nej, det gjorde jag inte. Han hade inte munnen öppen. Han sa inget...(ohörbart)...

Fhl: Han sa ingenting?

EF: Inte som jag hörde, nej.

Fhl: Hakan då?

EF: Han var ju lite stubbig, så den kan inte ha varit flyende i alla fall. Alltså, huvet var lite som en stubbe, brett och lite stort. Så snarare bred tror jag.

Fhl: Kroppen då?

EF: Inte fet och inte mager.

Fhl: Var han bred eller var han...?

EF: Nej, alltså jag uppfattade honom som väldigt påklädd. Alltså, jag...När jag tittar på honom först, så...det jag minns först, det är att han hade någon slags patentstickad
tröja, alltså beige patentst...Och det har säkert och göra med så det var antagligen där min blick först stanna...kom, och sen såg jag på TV att han hade en jacka! Och det kan han mycket väl ha haft, men den var öppen i såna fall för jag såg liksom en tröja.

Fhl: Du såg ingen jacka men du såg en tröja, patentstickad?

EF: Ja... Alltså, det var...Liksom jag har ett minne av det som är rätt tydlig så där, men han kan mycket väl ha haft en jacka som var öppen. För sen tittade jag upp liksom.

Fhl: Var det någon krage på den där tröjan?

EF: Neej, det tror jag inte.

Fhl: Var den ringad, rund i halsen alltså.

EF: Antagligen rund eller nåt sånt, rundringad. Alltså, det var...Vi gick runt och var lite svettiga. Jag tyckte att han var påklädd. Han gav ett påklätt intryck. Det kan vara en av
anledningarna till att jag tyckte han såg pundig ut, att han var påklädd också. För dom brukar vara rätt påklädda. Jag vet inte.

Fhl: Lade du märke till några mera kläder?

EF: Neej, jag såg...Ingen aning om vad han har för byxor.

Fhl: Var han skäggig eller rakad eller...?

EF: Nej, han var rakad, som jag minns honom.

Fhl: Inte orakad alltså?

EF: Inte...Inte så jag tänkte på det. Men, det var som jag inte tittade på nedre delen av ansiktet så mycket.

Fhl: Såg du om han hade nån ring i örat eller nåt sånt?

EF: Neej, inte som jag la märke till. Neej...

Fhl: Såg han smutsig ut eftersom du tänkte "pundare"?

EF: Neej, inte jätteskitig! Inte så där...Han ser inte ut som nån som bor nere i kloakerna liksom. Nej, nej. men, han såg inge bra ut! Så här...Han såg inte ut och må bra! Nåt sånt, en stark känsla av att han inte mådde bra.

Fhl: Han hade ett sånt uttryck i ansiktet, menar du, eller vad? Jag ska inte lägga orden i mun på dig, men...

EF: Nej, men alltså, jag menar, hela uppenbarelsen. Det är det som jag sa...säger. Det kan ha varit för att han var lite halvrastig i håret, det kan ha varit för att han hade jättemycket kläder på sig, det kan ha varit för att han hade - som jag uppfattar det - väldigt skrovlig hy på nåt vis, nåt som fick mig att tycka att...(ohörbart)... Han var liksom inte nån "tjusig" typ i varje fall, ingen NK-typ. Men han kunde liksom, han såg inte värre ut än att han kunde ha varit en slarvig skådis eller vad som helst, va. Han såg inte värre ut än så, uppfattade jag honom som. Alltså, det kommer och går. Alltså, ibland ser jag det tydligt, ibland försvinner man. Det är som det går en film i huvet hela tiden.

Fhl: Och "sen försvinner han", säger du.

EF: Alltså, jag böjde mig ner över Anna, så jag såg inte honom sen.

Fhl: Men, såg du honom göra något annat än dom här knutna händerna runt hennes mage?

EF: nej, alltså, han var...Så länge jag såg honom, jag tror att jag såg liksom på det under hela händelsen då, då var han i hennes magtrakt.

Fhl: Och vad gjorde han då?

EF: Alltså, det såg ut som han boxade henne! Han måste ju ha haft en kniv i handen, men den såg jag inte alltså! Jag såg inte den! Det gör mig så skräckslagen, för då kanske den var
långt inne i henne liksom. Men...Men jag såg inte att han hade en kniv!

Fhl: När han sprang därifrån då?

[KOMMENTAR:
En miss av förhörsledaren, förstås. EF har i det förhöret *inte* sagt att han "sprang" - fast det enligt uppteckningen av det första förhöret med henne, hållet av andra, en uppteckning som EF inte har läst igenom och godkänt - se 02) ovan - bl.a. står "Mannen springer då från platsen". Flera andra vittnen - jfr nedan - uppgav att mördaren, till att
börja med, lugnt *gick* från platsen.]

EF: Ja, då vänd...Då såg jag på Anna! Alltså, samtidigt, jag ...jag liksom...Det går så fort allting för att jag slog honom så här: "Va' fan gör du?!". Så där, va, och sen så...så sticker han liksom samtidigt som jag böjer mig ner, för dåhar ju Anna ramlat! Och jag blir ju helt chockad! Jag troddeju inte att Anna blödde! Jag blev liksom helt ställd av det! Sen såg jag inte efter honom mer. Jag brydde mig liksom inte om. Jag tänkte inte på att han fanns just då.

Fhl: Såg du några andra människor runt omkring där?

EF: Ja, det var rätt tomt runt omkring. Det var som han var solitär när han kom fram. Han var int...Jag uppfattade honom som ensam. Han kom liksom...så där.

Fhl: Han kom inte i sällskap med någon annan?

EF: Nej, nej... Inte som...Inte mot Anna heller. Och det stod liksom ingen annan i närheten. Det gjorde det inte.

Fhl: Vad gjorde du sen då?

EF: Ja, sen böjde jag mig ner över Anna och greppa liksom henne på pannan, och sen så sa hon att "Jag har blivit knivhuggen!". "Ja, men hur är det, gumman?!", sa jag eller nåt sånt där. "Jag har blivit knivhuggen!", sa hon då, fast mycket matt. "Jag har blivit knivhuggen!", med en matt röst. Precis samtidigt så ser jag då hur det börjar, blodet sprider sig över hennes mage! ...
...

[forts. i del 04/19]