Vittnet Eva Franchell, Del 2 |
||
|
Info #211se:
04/19 Mordet på Anna Lindh, I [forts. från del 03/19]
Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK), 10.09.2003 kl 19.45-21.16, till krinsp Monica Brandt (Fhl) och krinsp Eiler Augustsson (Bfhl), på Länskriminalpolisens utredningsrotel, ett tredje förhör den dagen, detta inspelat på ljudband, h-prot del 1 sid 74-96 (forts.):
Bfhl: Har du något minne nu efteråt om nu den här personen som sedan attackerade Anna Lindh, om du hade sett honom eller uppmärksammat honom vid ett tidigare tillfälle? EF: Neej...
Jag har inte sett honom tidigare, och... ... Bhfl: Så om man är inne i affären [Filippa K] kan man se det utifrån? EF: Ja, alltså,
han...Jag uppfattar det som att han såg Anna rätt i ansiktet
när hon stod där. När det hände så stod hon
långt ut! Alltså, hon var på väg ut så hon
stod nästan ute på Bfhl: Hur länge var ni på Filippa K? EF: O..., men det var bara två minuter, en och en halv. Det var jättefina kläder och så där. Bfhl: Gjorde ni inga inköp? EF: Nej. Bhfl: Pratade ni med någon person där? EF: Nej, inte då. Bfhl: Var det några andra kunder där? EF: Ja, det var några andra kunder där. Bfhl: Kommer du ihåg hur många? EF: Neej, ett par stycken. Bfhl: Någon du reagerade för? EF: Nej. Bfhl: Personalen? EF: Det var en kortväxt mörk expedit, men henne såg jag ju när jag ropade: "Ring ambulansen!". Hon kom ju springande med kläder och sånt sen. Hon stoppade i alla fall...(ohörbart)... Bfhl: När ni sen går ut eller går mot - vad ni kallar det - utgången, så går du lite före. EF: Jag uppfattar det som att jag gör det, ja. Jag är lite otåligare än vad hon är. Bfhl: Är Anna Lindh långt bakom dig? EF: Neej! Hon kan ha stått nästan bredvid mig, det är bara det att jag uppfattar det som om liksom...lite före och tittar in i nästa affär medan hon fortfarande var lite på väg ut. Hon var vänd utåt och jag var på väg mot nästa affär, så vi...Alltså, om Anna Lindh...(avbrytes)... Bhfl: Vart skulle ni gå sen? Hade ni...(avbrytes)...? EF: Till nästa affär! Nej, nej, men det där kan vi utantill! Där har vi gått så många gånger! Så vi, det gör vi på rutin så att säga. Bfhl: När du såg den här mannen, kommer du ihåg var han befann sig när du såg honom först, din minnesbild av när du såg först? EF: Ja, han är liksom i andra ändan av den här gatan. Bfhl: Är han långt ifrån dig då? EF: Neej. Bfhl: Kan du uppskatta hur långt ifrån? EF: 2 meter, kanske. ...3. Bfhl: Vad är det som gör att du reagerar? EF: Han kommer springande eller rus...kastar sig fram liksom. Bfhl: Och från din sida sett så kommer han alltså från din högra sida? EF: Ja. Bfhl: Kommer han direkt från sidan eller kommer han snett framifrån? EF: Nej, han kommer snett framifrån. Jag uppfattar det som att han kommer från rulltrappan. Bfhl: Men han kan komma från...(avbrytes)... EF: Han kan mycket väl ha gått efter oss eller nåt sånt där också. Det kan han mycket väl ha gjort, för vi tittar ju inte så noga. Han kan ju ha gått runt där med oss, för att...Vad gör en pundare där uppe? Ja, kanske...Jag vet inte. Bfhl: Sker överfallet på Anna Lindh så att säga ute på affärsgatan eller sker det precis vid entrén? EF: Neej... Precis..., så att när hon faller ner, då faller hon in i affären och ligger precis nedanför liksom kläderna. Bfhl: Innanför entrén? EF: Jaa,
innanför entrén på *Filippa K*. Så hon ligger
helt och hållet - uppfattar jag det som - inne i *Filippa K*. Hon
stod ju liksom och antagligen backade hon också, det såg jag Bfhl: Fanns kläderna precis innnför entrén? EF: Ja, dom
hänger liksom nästan ända ut där, som jag minns Bfhl: Han knuffade inte dig någonting? EF: Neej, han rörde inte mig! Han sprang liksom förbi! Det kändes som att han sprang förbi mig! Bfhl: Han sa ingenting? EF: Inte som jag hörde. Bfhl: Och då...(avbrytes)... EF: Det blev tyst! Anna sa liksom inget eller nästan, tror jag. Hon sa ingenting. Bfhl: När han kommer springandes snett framifrån, vad tänkte du då? EF: "Vad fan gör han?!", om ni förstår... "Vad är det?" liksom. Ja, det gick så fort! Bfhl: Vänder du dig där? EF: Ja, ja!
Jag vänder mig om och...ved heter det? Alltså, det går
ju så...Det här, det låter ju som det tog jättelång
tid, men det gick jättefort! För som jag minns så - och
nu an- Bfhl: Vad jag förstår så springer han snett bakom dig. EF: Nej, framför mig. Bfhl: Framför dig? EF: Ja, snett
framför mig. Jag står vänd mot...mot kläderna och
mot Anna och liksom halvvägs på väg ut ur affären,
och liksom framför mig har jag först Anna och sen kläderna
och sen Bfhl: Jag förstår inte riktigt det. EF: Nej, jag måste rita! Fhl: Ja, jag förstår. Bfhl: Jaa, du kan... Du får gärna rita här! EF: Alltså,
*så här* ser det ut...[en skiss, h-prot del 1 sid 97] Bfl: Men, när han attackerar Anna Lindh, så är hon alltså vänd ut mot... EF: Ja, han
såg henne jättetydligt. Han kan liksom inte ha tagit miste
på att det var hon om han visste hur hon såg ut, va, och det
kan vi väl förmoda då. Utan jag uppfattade det som att Bfhl: Kan du säga någonting om vilken rikning han sedan försvann ...eller försvinner? EF: Alltså, när jag slog till honom då, alltså då vänder jag mig liksom mot honom. Så jag vänder mig om. Antagligen står jag lite närmare än jag har ritat här, lite närmare *så*. Så vänder jag mig om och slår till honom med högerarmen på hans - måste det vara - vänsterarm för han står liksom ingröpad i Anna på nåt vis. Och sen...,jag kan inte säga att jag såg att han gick. Jag kan inte minnas att jag sett hans rygg eller nåt, utan han liksom backar lite då. Och eftersom jag inte trodde det var så farligt så tänkte jag liksom nästan fortsätta och bråka med honom. Jag blev så jättearg, faktiskt! Men, då uppfattade jag liksom att Anna ramlade ner, så då vet jag att jag...då struntade jag. Bfhl: Rulltrappan, den ligger där borta... EF: Ja, den
är *här*. Alltså, det är ett rulltrappshus här,
och sen så är det så här att *här* kommer rulltrappan...När
Anna bars ned med ambulansen, då gick det *så* och så
åkte vi Bfhl: Men, hade ni stannat till vid utgången? EF: Ja, vi hade liksom precis tittat på dom här kavajerna. Så fort...(ohörbart)... Bfhl: Sen säger du att han..."han rusar fram mot henne" i vart fall? EF: Ja, ja! Han kastar sig på henne! Bfhl: Och boxar henne i magen. EF: Ja, det ser det ut som. Jag ser ingen kniv alls. Bfhl: Eller boxar han flera gånger? EF: Ja, ja... Det ser ut som om han står och boxar henne i magen upprepade gånger. Alltså, det var inte så att han stack in kniven och sen backade bak, utan han stod...Det såg ut som han stod och slog henne i magen. Jag uppfattade absolut som han stod och boxade henne i magen. För jag boxade ju till honom, för jag tyckte han skulle sluta! men, hur många gånger, det vet jag inte. Bfhl: I vilket skede var det när du slog till honom? EF: Då
var det klart liksom...eller jag vet inte, jag vet inte, jag reagerade
liksom så där bara "Vad gör han?!", "Är
han inte klok?!". Liksom man tänker först några ögonblick.
När jag såg det, jag liksom...Man tror inte det är sant!
Och sen blev jag jätteförbannad! Så då vänder
jag mig mot honom liksom på nåt vis och då ser jag honom
bättre, för då står jag ju vänd Bfhl: Högerhanden... EF: Ja. Bfhl: Med knuten näve? EF: Ja...(ohörbart)... Bfhl: Var träffade du? EF: Hans arm. Bfhl: Har du fått några skador av det här? EF: Neej. Bfhl: Känner
du till om han, gärningsmannen, har fått några EF: Nej, inte det. Jag tror inte jag slog så hårt. Han hade en massa kläder på sig. Bfhl: Han du uppfatta om han över huvud taget hade några skador när han försvann? EF: Neej, det såg inte jag. Bfhl: Har du uppfattat något blod på honom? EF: Det...det var ju blod liksom överallt sen! Bfhl: Men just på honom? EF:...(ohörbart)...Jag minns inte hans...(ohörbart)... Jag stod liksom lite vid sidan av. Neej, jag minns inte. Jag minns inte ens...(ohörbart)... Jag såg inte kniven! Alltså, jag tittade honom i ögona och slog honom på armen, men jag såg inte.Men när jag slog till honom, då hade han antagligen fortfarande...liksom fortfarande stod han med händerna mot Anna! Bfhl: Kan du uppskatta ungefär hur lång tid det tog från det att du först såg honom i ögonvrån till att han försvann? Är det sekunder eller en halv minut eller vad kan det vara? EF: (funderar) Ja, det går jättefort! Jag vet inte hur långt...Alltså, det...Han boxar henne en två tre box box box och så vänder jag mig om och så bankar jag honom på armen - hur lång tid kan det vara? Och så sa jag: "Vad fan gör du?!" Det är inte många sekunder, fast det känns som en hel...(ohörbart) ..., men det kan det inte ha varit...Jag tror inte att det ens var en halv minut. Men det var det kanske, jag vet inte. Det var ingen lång tid i varje fall. Fhl: Det blir en två tre box box box... EF: Jaa. Fhl: Är det nåt du minns att det var så? EF: Jaa,
men jag uppfattar det verkligen som...Alltså, när jag säger
"knuttebox", då är det verkligen en speciell sorts
boxning, va. Det är liksom...Det var verkligen, så jag uppfattde Fhl: Tre gånger? EF: Jaa, det känns som det var tre gånger, men jag vet inte om det var det. Hon har två sår, men jag vet inte. Bfhl: Har du någon uppfattning om han tog i eller bara duttade? EF: Neej, han tog i alltså! Alltså, han måste ha gjort *så här* på nåt vis. Han kan inte ha stått *så här* i varje fall, det blir ju inte som typ som man står och boxar mig i magen. Bfhl: Du visar att... EF: Åh, förlåt! Bfhl: Ja, men över huvudet. EF: Ja... Bfhl: Men *så* var det inte? EF: Nej... Han kom liksom inte farande med den stora slaktarkniven, utan jag uppfattade bara som att han...Men...Men, alltså han trängde ju in i henne och hon, hon tog väskan på nåt vis. Hon hade ju den *här*, och det minns jag nu, på nåt vis. Jag har en känsla av att hon kröp ihop med väskan; hon hade en jättestor väska med sig, nämligen. Fhl: Menar du den svarta väskan? EF: Ja, den svarta väskan. Det var den enda väska hon hade med sig. Hon skulle handla mycket. Bfhl: Hon bar inte på någonting annat? EF: Nej. Bfhl: Såg du om han bar på någonting? EF: Nej, inte som jag uppfattar. Bfhl: Sen har du beskrivit honom så gott du nu kan här. EF: Mm... Bfhl: Det är klart att det här är en traumatisk upplevelse. Det kan vara svårt och komma ihåg exakt hur det har gått till här. Får jag fråga dig: Har du något minne av att han hade någonting på huvudet? EF: Neej. Bfhl: Du har inget minne av det eller hade han inget på huvudet? EF: Det kan jag inte lova, men inte som jag såg. Jag såg ju hans lugg på nåt vis. Då måste det ha suttit längre bak i såna fall. Jag tror inte han hade något på huvudet. Bfhl: Sen hade han "nästan axellångt" hår. EF: Ja, det var liksom bakåtkammat på nåt vis och såg långt ut och brunt, brun brunt, inte svart utan nästan färgat brunt som ungarna har när dom färgar håret brunt, då blir det liksom väldigt brunt. Bfhl: Förstår jag dig rätt där att du har uppfattat att det var färgat? EF: Neej,
det kan jag inte säga, han kanske hade sånt hår. Det
finns ju en hel del som har sånt. Men...Men, min äldsta dotter
brukar färga håret brunt och då blir det väldigt
så här brun Bfhl: Hur uppfattar du...(ohörbart)...jag uppfattar dig att han hade...at det hängde ner på ena sidan. EF: Ja...Alltså, jag vill minnas att det hängde ner på ena sidan. Bfhl: Kommer du ihåg på vilken sida? EF: Jag tror att det var den bortre sidan, måste ha varit hans högra sida. Fhl: Menar du att på andra sid...på där han har håret mera tillbakadraget? EF: Alltså, det..., det låg liksom bakåt på något vis, va, men ...Men sen har jag en känsla av att det på nåt vis hängde ner på den sidan som var längst bort från mig alltså. Det såg lite rastaaktigt ut, men jag vill inte påstå att hela håret såg ut så. Bfhl: Mustasch? EF: Det tror jag att jag hade lagt märke till om liksom han gav nåt...(ohörbart)... Bfhl: Det är inte som du såg, sa du? EF: Ja, men det...Alltså, jag blir ju livrädd, att jag slår fast nåt här och sen kommer jag ju på saker sen! Nej, jag kan inte minnas. Jag blir så orolig att jag ska göra nåt fel! Bfhl: Nej, men det är din minnesbild. EF: Ja, men det är min minnesbild. Nej, jag kan inte minnas nån mustasch. Han gav ett väldigt blekt intryck! ...och lite så här, lite lappskt eller mongoliskt intryck snarare då, va, om nåt. Men jag uppfattade honom som...jag tänkte till och med: "Han är inte utlänning!". Bfhl: Under hela det här händelseförloppet... EF: Ja, det tänkte jag inte *då*, men det tänkte jag direkt efter alltså. Bfhl: Under hur lång tid såg du hans ansikte? EF: (funderar) Jag vände mig mot honom och så sa jag: "Vad fan gör du?!" och så slog jag honom på armen. Hur lång tid kan det ta? Alltså, jag såg honom från sidan först när han boxade Anna, men som jag såg honom rätt i ansiktet, det var ju den här... "Vad fan gör du?!" och sen slog jag honom på armen. Bfhl: Det tog några sekunder. EF: Ja, det är sekunder. Bfhl: Gjorde han något utfall mot dig? EF: Neej. Han backade när jag slog honom! Alltså, han var ju helt ointresserad av mig. Han stirrade med dom här kisiga ögona som...som såg äckliga ut då på nåt vis - i min fantasi i varje fall - men alltså, det var små ögon på nåt vis. Men jag tror inte de behöver vara små från början, men han gjorde dem små. Och det kan ha varit liksom ovänligt, men det var det enda. Han...Jag uppfattade ju inte honom ens som farlig först ju. Jag kan ju efteråt tänka: "Hur smart var det och börja slåss med en knivman!", men...Jag fattade ju inte att han var beväpnad! Bfhl: Hur lång kan han ha varit? EF: (funderar) Alltså, jag är 156. När han kom emot oss, då såg jag ju in..., och jag tror ju att det är så att..., alltså så ju in i bröstet på honom för att jag tittade så noga på tröjan. Men jag uppfattade inte honom som särskilt lång, men det är ju från min horisont räknat. Jag tycker ju alla är långa. Bfhl: Han var längre än dig? EF: Ja, definitivt. Nej, men han kan ha varit...han var inte så lång som min man och min man är 183. Jag uppfattade honom som kortare än min man. Bfhl: Kortare än 183? EF: Ja. Sen
gick han ju böjd framåt på nåt vis, så han
kan ju ha varit längre. Första gången jag fick frågan
ikväll, då sa jag 178 kanske. men, då gick han ju lite
*så*. När han kom Bfhl: Skulle du känna igen den här personen om du får se honom igen? EF: Alltså, jag tror faktiskt inte...(ohörbart) Bfhl: Var han lik någon person du känner eller har sett på TV, några drag...? EF: (funderar) Inte på rak arm. Bfhl: Du får uppfattningen att han är välklädd? EF: Nej, påklädd alltså! Bfhl: Eller påklädd då. [KOMMENTAR:
EF: Nej, inte väl...Det var inte snyggt alltså, nödvändigtvis, men väldigt påklädd var han. Bfhl: Det var fel uttryck av mig...påklädd. EF: Påklädd, alltså tjock tröja och alla andra gick ju där lite tunnklädda och det var varmt där inne på NK också. Fhl: Bandet är snart slut, bandbyte. Fhl: Ja, Eva, jag tror inte vi fick med på bandet det här om gärningsmannens ålder. EF: Neej... Som jag sa förut, att jag uppfattade honom som 35+, men han kan ha varit yngre eftersom han såg sliten ut. Det är jättesvårt och avgöra, men han var inte ung. Han var inte under 30 och han var, om inte håret var färgat och sånt där, så var det väldigt brunt. Jag uppfattade honom som i 30-årsåldern, mitten av då. Fhl: Ja... Eiler har ingenting att tillägga? Bfhl: ...(ohörbart)... Fhl: Då avslutar vi förhöret kl 21.16
Monica Brandt
Hade Eva någon minnesbild av att ha sett den attackerande mannen tidigare under promenaden och under tiden på NK. Hon svarade att hon inte hade någon sådan minnesbild. Eva tillfrågades vidare om Anna Lindh berättat något om det nyligen inträffat hot mot henne. Eva svarade att de inte diskuterat detta. Eva fick också frågan om anledningen till mordförsöket kunde vara någon omständighet i Anna Lindhs privatliv. Eva svarade nej på detta. Eva sa att Anna Lindh aldrig skulle äventyra sitt äktenskap med tanke på sina barn. Frågan gick också in på den stundande folkomröstningen. Eva sa att hon rest runt i Norrland och hennes uppfattning var att hon mött så många aggressiva nejsägare där. Stockholm 2003-09-13 Eiler Augustsson
|