Att
övergå till euron är en stor och mycket kostsam reform.
Varför skulle den inte leda till prisökningar?
Skriven av Leif Widén 2/3 2003
1.
Från många håll i Europa har rapporterats prishöjningar
vid övergången till euron. Ja-anhängarna har förnekat
saken eller försökt hitta motbevis. Europeiska Centralbankens
chef, Duisenberg, erkände dock vid slutet av 2002 i holländsk
TV, att euron hade föranlett prishöjningar.
2.
Det är egentligen en självklarhet. Att övergå till
euron är en stor och mycket kostsam reform. Varför skulle den
inte leda till prisökningar? Någonstans måste ju kostnaderna
betalas. Det är väl bara ja-sidan som inför folkomröstningen
inte vill erkänna sanningen.
3. Jag vill personligen säga att en kostsam omläggning skulle
kunna vara befogad om det rörde sig om något stort och värdefullt.
Men EMU är en felkonstruktion. Systemet kommer att misslyckas och
leda till ännu större och dyrare problem. Av det skälet
tycker jag det är rätt att redogöra för de omläggningskostnader
jag helst skulle vilja att Sverige kunde slippa
4. Om man är litet logisk, borde man också beräkna kostnaden
för att gå tillbaks ur EMU igen. Om EMU misslyckas, vad kostar
det Sverige att trycka nya kronsedlar och prägla nya mynt, återupprätta
riksbanken och få systemet att börja fungera igen?
Vid
sitt besök i Sverige ansåg den amerikanske nationalekonomen
Milton Friedman att EMU kommer att misslyckas. Därför rekommenderade
han svenskarna att spara sina mynt och sedlar, om vi går med i EMU.
5. Någon allomfattande beräkning av kostnaderna för att
införa euron har veterligen inte gjorts, än mindre en kostnadsberäkning
av att avveckla euron igen.
6. Dock har bankerna för sin del gjort en beräkning som slutar
på fyra miljarder kronor i kostnader. Pengar som måste
betalas av någon. Räkna med avgiftshöjningar och liknande
för bankkunderna.
7. Vidare omläggningskostnaderna hos alla svenska myndigheter, riksförsäkringsverket
osv samt organisationer som landstingsförbundet, kommunförbundet
etc. Det betyder att medborgaren får sämre förmåner
eller högre avgifter.
8. Den privata företagssektorn drabbas av stora kostnader för
omläggningen - kostnader som måste tas ut av någon. Vinsten
blir sedan att företagen sparar kostnader för valutasäkring
osv, betonar ja-sidan. Men Sveriges handel med euroländerna är
mindre än hälften av vår totala utrikeshandel. Resten
- mer än hälften och en ökande andel - är import och
export från/till icke-euroländer. I den handeln kommer företagens
kostnader för valutasäkring etc sannolikt att stiga vid en EMU-anslutning.
9. Många företagare handlar i flera valutor samtidigt, dvs
importerar insatsvaror från t ex dollarområdet och säljer
färdiga varor till euroländer, eller tvärtom. De slipper
alltså inte valutaosäkerhet om euron blir deras valuta. Hittills
har euron varierat mer i kurs än kronan. Då blir det problem
för svenska företag som offererar i euros till köpare utanför
euroländerna.
10. I ett företags verksamhet ingår att år efter år
förhandla sig till överenskommelser och kontrakt inte bara med
utlandet utan också med svenska leverantörer, personal, myndigheter
osv. Praktiskt taget alla ekonomiska kontrakt måste göras om,
ifall euron skulle införas. Nya överenskommelser och avtal måste
förhandlas fram. Detta är en större och mer kostsam arbetsbelastning
än många företag i dag inser.
En
revisor, Henrik Uddén vid Öhrlings Pricewaterhouse Coopers,
har arbetat praktiskt med att hjälpa holländska och tyska företag
att ställa om till euro. Han säger i SvD 9/11 2002:
"Euroövergången
är en betydligt större sak för företagen än de
nu snart glömda 2000-problemen. Då handlade det mest om rena
datafrågor, nu är det hundratals andra saker som måste
beaktas. Det skall pillas i kontrakt, redovisningar, lagar, förordningar
och blanketter som skall göras om och hur skall man göra avrundningar
i euro?"
11.
Regeringen har lagt fast statens överskottsmål i budgeten (2
procent av BNP) med hänsyn till att Sverige måste gardera sig
extra när landet med euron förlorar möjligheter att klara
lågkonjunkturer. Därtill har LO förhandlat fram att överskotten
skall höjas med ytterligare 1/2 procent av BNP. Även denna halva
procent, 10 miljarder kronor årligen, kräver en skattehöjning,
en "EMU-skatt" från medborgarna.
12.
Sammanlagt kan vi konstatera att EMU-omläggningen kommer att kosta
väldiga belopp i höjda priser, höjda avgifter och höjda
skatter.
Skulle
EMU sedan misslyckas och Sverige återinför kronvalutan, återupprättar
riksbanken osv, ja då fördubblas kostnaden som alla måste
vara med och betala.
|