* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

Överallt, där man har haft med grova brott mot mänskligheten att göra, har USA på ett eller annat sätt spelat rollen av grå eminens, genom att hets och dra i trådarna. När Amerikas förenta stater drar ut i krig, följer man ett givet frimurarmönster. Den andra parten får avlossa de första skotten. På detta vis vinner man det amerkanska folkets fulla stöd för ett orättvist krig.

Första världskriget
Den höge frimuraren Wilson utnyttjade sänkningen av Lusitania, som officiellt var ett passagerarfartyg men hade 3000 ton ammunition i lastrummet. Ammunitionen var avsedd för engelsmännen. Det var illegalt att med de civila passagerarna ombord som täckmantel transportera ammunition till ett krigförande part.

Kommendör Joseph Kenworth vid brittiska marinens under-rättelsetjänst medgav: "Det var med avsikt man skickade Lusitania, med mycket låg fart och utan eskortfartyg, in i ett område där man visste att en ubåt uppehöll sig".

Den tyska ubåten U-20 sänkte Lusitania med tre torpeder 12 km utanför sydöstra Irland den 7 maj 1915 klockan 14.10. Två torpeder träffade midskepps och strax därefter träffade en förut. Fartyget sjönk på 18 minuter. 1198 ombordvarande (däribland 124 amerikaner) omkom. 708 människor räddades. Historikern Colin Simpson hävdar i sin bok "Lusitania" att fartygets lastlistor var förfalskade.

Den höge frimuraren Wilson utnyttjade sänkningen av Lusitania till fullo och lät kongressen förklara Tyskland krig den 6 april 1917. Han fick det amerikanska folket med sig med en fräck lögn - detta krig skulle medföra "slutet på alla krig".

På 1950-talet lät den brittiska regeringen bomba den plats där Lusitania hade sjukit på 95 meters djup för att förstöra bevis-material, för det fall någon oberoende forskare börjat tvivla på officiella uppgifter och företagit en dykning för att kontrollera det hela.

Pearl Harbor och det andra världskriget
Även framkallandet av japanernas anfall mot Pearl Harbor den 7 december 1941 följde detta mönster. Utrikespolitiska råden (CFR) med Bernard Baruch i spetsen ruvade på en provoka-tionsplan, som skulle leda till Japans angrepp mot Förenta staterna. Roosevelts försvarsminister Harry Stimson uppgav i sin dagbok: "Vi står inför den besvärliga frågan, vilket diplomatiskt agerande som skall trygga att Japan får skulden och tar det första öppna steget".

USA tänkte frysa japanska tillgångar i landet, pålägga handels-embargo och vägra Japan tillträde till Panamakanalen och bistå Kina i dess krig med Japan. Detta avslöjade George Morgenstern i sin bok "Pearl Harbor, The Story of the Secret War".

USA:s utrikesminister, frimuraren Dean Acheson fick i uppdrag att manipulera fram den så kallade djupfrysningen av den japanska handeln, som oundvikligen skulle ha besegrat landet. Om Japan inte agerade, skulle landet få andraklasstatus. Om Japan handlade, skulle krig bli följden, skulden skulle läggas på Japan och resultatet bli nederlag och andraklasstatus på köpet.

Amiral Robert A Theobold skrev i sin bok "The Final secret of Pearl Harbor", att i denna katastrof fanns endast en ansvarig - USA:s president Franklin Delano Roosevelt, som var frimurare av 32:a graden inom den skotska riten. Den 25 juli 1941 frös president Roosevelt alla japanska tillgångar i USA. Den amerikanska blockaden var en ren krigsförklaring.

Fyra dagar före anfallet på Pearl Harbor hade USA snappat upp och dechiffrerat japanska meddelanden om beslut att börja krig mot USA och Storbritannien. Också uppgifter om Pearl Harbor nådde Roosevelt, men han vidtog inga åtgärden. Den amerikan-ske pensionerade översten John W. Carrothers uppgav i San Francisco Chronicle den 11 december 1981 att USA hade ett utmärkt spionnät i Japan bland koreaner som hatade japanerna. All nödvändig information om det planerade anfallet mot Pearl Harbor hamnade på president Roosevelts bord 48 timmar innan det skedde.

Att Roosevelt verkligen visste om det kommande anfallet, att han till och med lockade japaner till anfall, bekräftas i boken "Warlords of Washington" av Anthony Hilder. Han varnade aldrig sina egna generaler. Även FBI- chefen och frimuraren U Edgar Hoover (Federal Lodge no 1, Washington) kände till attack-planerna men höll tyst om dem. Detta skedde för att få en lämplig förevändning att delta i andra världskriget.

Ungefär 100.000 amerikanska medborgare av japanskt ursprung sattes år 1942 i koncentrationsläger, där många dog.

Winston Churchill höll ett radiotal den 15 februari 1942 efter japanernas angrepp på Pearl Harbor: "Planen fungerade perfekt, eftersom allmänna opinionen reagerade exakt såsom jag önskat". (New York times, 16 febr. 1942)

Koreakriget
För att provocera koreakriget följde frimurarstormästaren Harry S. Truman samma mönsker. Först förde USA avsiktligt sina styrkor ut ur Korea år 1949. Enligt professor Bruce Cummings höll utrikesminister Dean Acheson den 12 januari 1950 ett tal inför den nationella pressklubben i Washington, där han signalerade att Sydkorea inte längre tillhörde USA:s försvarssfär i Asien. Signalen till kommunisterna var ännu tydligare. Anfallet från Nordkorea kom därefter som på beställning.

Koreakriget pågick i tre år. USA förlorade 34.000 man i dödade och 106.000 sårade, FN:s trupper 14.000 och Sydkorea 350.000. Men Kina miste 250.000 och Nordkorea 1.650.000 människor. Dessutom avled var tredje amerikansk krigsfånge i Nordkorea. Koreakriget inbringade enorma vinster åt USA:s vapenindurtri. Först den 27 juni 1953 undertecknades ett separat fredsfördrag mellan parterna.

Vietnam
När den kommunistiska terrorn förvildades, struntade den franska regeringen i Washington och inledde i december 1946 nya försök att störta kommunisterna. Fransmännen hade så stor framgång att år 1949 bildades i södra delen av landet staten Vietnam, som leddes av förre kejsaren Bao Dai. Men de franska expeditionstrupperna misslyckades med att avlägsna kommu-nisterna i hela landet. De kapitulerade år 1954 efter att djungel-fästningen Dien Bien Phu hade fallit. Enligt överenskommelsen i Genève fick Frankrike dra bort sina trupper ur Vietnam, som delades.

USA:s Saigon Military Mission förflyttade drygt en miljon nord-vietnameser söderut åren 1954-55. 957.000 flögs till Sydviet-nam. Hundratusentals övertalades att vandra. De saknade livsmedel och pengar, förvandlades därför till banditer som rövade det de behövde och blev samtidigt mottagliga för den röda lära superkapitaliserna hade skapat och serverat tillsam-mans med fattigdomen. Amerikanska "politiska experter" kallade dessa rövarer "upproriska styrkor", som skulle bekämpas.

Från och med år 1955 började USA leverera vapen till Republiken Vietnam för att "stoppa" spridningen av kommunismen i Asien, enligt det program som undertecknades av presiden Truman år 1950. Frumurarna ville börja bekämpa de problem de själva vållat. De ville ha krig i Vietnam.

År 1961 började de kommunistiska aktionerna intensifieras. USA skickade 300 militära rådgivare till Vietnam. Året därpå 10.000. Den 20 december 1960 grundade kommunistterroristerna FNL. De ville återerövra de områden man hade förlorat till frans-männen. Sovjetunionen lämnade all tänkbar hjälp.

Den kommunistiska aggressionen mot Republiken Vietnam sattes igång i början av augusti 1964. Någon dag senare spelade man upp ett gigantiskt bedrägeri Tonkinbukten i Vietnam för att USA skulle få en ursäkt att inträda i kriget. Amerikanska jagare öppnade eld mot ett stormigt och ödsligt hav, där det inte fanns några fientliga örlogsfartyg. Dagen därpå skulle man anfalla Nordvietnam för vedergällning, trots att någon fientlig attack mot jagarna aldrig förekom. Om detta berättade stridspiloten Jim Stockdale, som var med.

Redan den 7 august 1964 fick president Lyndon Johnson kongressens fullmakt att använda amerikanska trupper mot det kommunistiska anfallet. I mars 1965 landsteg amerikanska trupper i Sydvietnam. Hösten 1965 drog USA även in andra länder i konflikten.

Trots att man hela tiden utökade den amerikanska närvaron, trängde kommunisterna allt ängre söderut. I slutet av år 1968 stred 543.000 amerikanska soldater i Vietnam. Men USA tänkte inte alls vinna vietnamkriget, endast utvidga konflikten och spela ett fult spel. Robert McNamara (CFR), Kennedys försvarsminister i början av vietnamkriget och senare chef för Världsbanken, medgav öppet att USA aldrig försökte vinna detta krig. Det blev en katastrof för miljontals människor.

Förenta staterna började den 18 mars 1969, efter påtryckningar från president Richard Nixons chefsrådgivare Henry Kissinger, att bomba Kambodja från hög höjd med B-52:or för att "krossa FNL:s baser" där. Vart och ett av planen släppte ca 30 ton bomber. Dessa intensiva bombningar pågick i fjorton månader. Mer sporadiskt bombande förekom ända fram till den 15 augusti 1973, så USA:s kongress tvingade igenom ett stopp.

Kambodja
Journalisten Christopher Hitchens presenterar i sin bok "The Trial of Henry Kissinger" (2001) bevisen för att Kissinger är åtalbar för anstiftan till mord i Santiago, Nicosia, Washington, för krigsförbrytelser i Vietnam, bombningen av Kambodja, massakrer i Bangladesh 1971 samt folkomord i Östtimor 1975.

Prins Norodom Sihanouk kunde inte längre kontrollera situationen i Kambodja, där många områden hade blivit effektiva baser för kommunisterna. Därefter genomförde general Lon Nol en statskupp och störtade prins Norodom Sihanouk med hjälp av CIA den 18 mars 1970 och släppte redan i april in amerikanska och sydvietnamesiska trupper in i Kambodja. Detta gjordes för att "rädda landet från kommunismen". Detta tvingade Lon Nol, som utnämnde sig till marskalk, "Republiken Khmer" in i kriget i Indokina. Den amerikanska krigföringen i Kambodja beräknas av den finländska undersökningskommissionen ha kostat minst 600.000 människor livet. I maj 1970 gick amerikanska trupper in även i Laos.

Snart förstod många anhängare till Lon Nol att man fräckt hade utnyttjat dem, och de förenades med den demokratiska rörelsen som stod bakom Sihanouk. Därför hjälptes kommunisten Pol Pot Funk-rörelse indirekt av USA och direkt av Kina till makten den 17 april 1975. Pol Pot döpte om landet till Kampuchea. Det blev genast ett skräckvälde utan like. Vid den tailändska gränsen fanns 6000 män som tillhörde khmer-gerillan, som represen-terade demokratiska ståndpunkter. De fick inte något bistånd från USA. Däremot fick 25.000 polpotare eller "Röda-khmer-terrorister" ständigt hemliga bidrag från Väst, enligt en brittisk dokumentärfilm, "Kampodja år 0".

Åren 1975-79 dödades i Kampuchea omkring 2 miljoner människor (en femte del av lades befolkning) under Pol Pots motto; "Bevara dem- ingen vinst. Utrota dem - ingen förlust. Vi skall bränna det gamla gräset och då kommer det nya att växa fram".

Operationen hade planerats två år tidigare av en grupp frimurarideologer som kamouflerade sig bakom beteckningen Anga Loueu (Den högre Organisationen). De ville genomföra alla kommunistkinesiska inslag på en gång (i Kina tog det 25 år). Allt från det förflutna skulle förstöras och förintas.

Blodbadet i Kampuchea började den 17 april 1975, då röda kmererna, unga indoktrinerade bondesoldater, gick in i huvud-staden Phnom Penh, där 3 miljoner människor bodde. Våldet började klockan 7 med anfall mot kinesiska butiker. De första morden förövades klockan 8:45. Klockan 10 öppnade soldaterna eld mot alla som syntes på gatorna för att skapa panik, så att alla flydde från staden. Alla sjukhus tömdes. Raketer avfyrades mot hus där minsta rörelse skönjdes. På kvällen stängdes vattnet av. Inga befäl var synliga. De intellektuella frimurare som hade planerat alla dessa illdåd visade sig inte för folket. Röda khmererna förde bort kvinnorna och de små barnen till dödsgriparna. Listan över deras grymheter är ändlös. Kommu-nisternas ondska är alltid bottenlös.

Pol Pot brukade låta begrava sina offer levande. Röda khmererna gjorde övergrepp även på sina grannländers byar. Den 28 januari 1977 dödade Röda khmererna invånarna i tre thailändska byar och brände sedan upp deras hus, enligt det reportage som Reader´s Digest prublicerade i januari 1979.

En snabb invasion störtade de vietnamesiska styrkorna Pol Pot-regimen och Kampuchea ockuperades av vietnameserna i januari 1979 och tillsatte en ny regim under Heng Samrin, som fick bistånd från Sovjetunionen (genom USA:s försorg).

Röda Khmerena fortsatte att få bistånd från Väst. Under de år som följde stödde USA, Kina och deras allierade, däribland Thatcher-regeringen i Storbritannien, Pol Pot i exil. Trots att Röda khmererna upphört att existera i januari 1979 tilläts dess företrädare att fortsätta representera Kambodja i FN.

År 1981 uppgav högfrimuraren Zbegniew Brzezinski, president Carters nationella säkerhetsrådgivare: "Jag uppmuntrade kineserna att stödja Pol Pot". Han avslöjade att USA "såg genom fingrarna" med att Kina skickade vapen till Röda khmererna via Thailand. (Aftonbladet, "De stödde en massmördare" av John Pilger,
15 april 2000 s. 4)

Samme Brzezinski hade år 1979 ärligt medgivit att "Världen förändras under inflytande av krafter som ingen regering kan styra". (Paul Johnson, Moderna Tider, Stockholm 1987, s. 791).

USA hade i hemlighet finansierat Pol Pots verksamhet i exil sedan januari 1980. Omfattningen av detta stöd - 85 miljoner dollars åren 1980-1986 - avslöjades i ett brev till en medlem av amerikanska senatens utrikesutskott. CIA såg till att humanitär hjälp gick till Röda khmerernas baser.

Efter amerikanska påtryckningar överlämnade Wold Food Program livsmedel till ett värde av 12 miljoner dollars till den thailändska armén för vidare befordran till Röda khmererna. "Mellan 20.000 och 40.000 av Röda khmerernas soldater kom i åtnjutande av denna hjälp", enligt Richard Holbrooke, som då var biträdande amerikansk utrikesminister. Livsmedelskonvojerna betalades av de västerländska regeringarna.

Fram till 1989 förblev Storbritanniens roll i Kambodja en hemlig-het. Simon O´Dwyer-Russell, Sunday Telegraphs utrikes-korrespondent avslöjade år 1989 att brittiska SAS-soldter utbildade de Pol Pot-ledda styrkorna. Samtliga var veteraner från falklandskriget, ledda av en kapten. Sedan rapporterade Jane´s Defence Weekly att en sådan utbildning hade pågott på hemliga baser i Thailand under mer än 4 år.

Pol Pot fick försäkring från sina frimurarherrar att han aldrig skulle behöva ställas inför rätta för sina brott mot mänsklighten. Denna försäkran gavs offentligt år 1990. FN lade fram en "fredsplan", från vilken man avlägsnat alla formuleringar om folkmord.

När Röda khmererna välkomnades tillbaka till Phnom Penh av FN-tjänstemän, vägrade den australiensiske generalen John Sanderson i en filmad intervju fördöma Röda khmererna som ansvariga för folkmord. En kambodjansk advokat framhöll; "Alla de utlänningar som har varit inblandade måste kallas till domstolen... Madeleine Albright, Margaret Thatcher, Henry Kissinger, Jimmy Carter, Ronald Reagan och Georg Bush d.ä" Han dömde om att få kalla in dem så att de skulle få förklara för världen varför de stödde Röda khmererna. Men det lär inte bli av!

Sovjetiska källor medgav att vietnamkriget var en "kollision mellan två världssystem". Detta var Wall Streets mål. I Vietnam stupade 58.022 amerikaner, 300.000 blev skadade, 2300 saknades. Dessutom omkom 2 miljoner vietnameser och hundratusentals båtflyktingar översvämmade västländerna. Kriget kostade minst 150 miljarder dollars.

På grund av sitt odugliga ekonomiska system började Vietnam på statlig nivå odla och sälja opium för att kunna betala sina skulder till amerikanska banker. Detta avslöjade en avhoppad polit-byråmedlem, Hoang Van Hoan, med hjälp av hemliga dokument. År 1984 låg Vietnams utlandsskuld på 35 miljarder kronor (Walls Street Journal, 8 mars 1984) Även Mao Zedong levererade droger till maffian i USA (Asian Outlook Taipei, Taiwan, January 1973, s. 13).

Kuwait
Iraks socialistiske diktator Saddam Hussein marscherade inte in i Kuwait på eget initiativ år 1990. Det var USA:s ambassadör i Bagdad, April Glaspie, som förledde Saddam Hussein till att tro att om denne korsade den kuweitiska gränsken, skulle USA inte nämnvärt lägga sig i det, om ens överhuvudtaget. Saddam Hussein litade på amerikanerna, eftersom president Ronald Reagans administration i hemlighet hade försett Irak med underrättelser under kriget med Iran. USA inledde avgörande hjälpinsatser till Irak år 1982, sedan amerikanska underrättelse-tjänst sagt att det var stor risk för att Irak skulle besegras av Iran. Det var Rockefeller som hade uppmuntrat Irak att inleda krig mot Iran. Kriget mot Iran pågick åren 1980-1988 och kostade drygt 650.000 människor livet. Irak förlorade 150.000 och Iran 500.000 soldater.

En vecka senare, den 2 augusti 1990, marscherade irakiska trupper in i Kuwait. Anteckningar om April Glaspies samtal med Saddam Hussein publicerades den 1 oktober 1990 i Time Magazine. Efter detta följde UD:s raserutubrott mot April Glaspie. Men det var för sent. Det fanns ingen som tog UD:s dementi på allvar. I mars 1991 förhörde USA:s senats utrikespolitiska utskott April Glaspie, som medgav att ett sådan samtal med Saddam verkligen hade ägt rum. USA använde en likadan taktik för att gillra fällan åt Serbiens president Milosevic.

Geroge Bush' plan med Saddam Hussein var att denne skulle lockas i en fälla, för den enda utvägen var att göra ett smutsigt hantverk åt den internationella oljeindustrin, och samtidigt begränsa hans möjligheter att utgöra ett hot mot Israel. USA ville få Saddam Hussein att döda 300.000 träskaraber, som bodde i södra Irak och stod i vägen för oljebolagen.

USA försökte få FN med sig på ett militärt ingripande för att befria emiratet och därigenom höja trycket på Saddam Hussein, men man stötte i början på motstånd mot inledandet av operationen Ökenstorm. Dock slog stämningen om i oktober 1990, då en kuwaitisk flicka och en kirurg från Kuwait City inför en människo-rättskommission gråtande berättade hur de irakiska barbarerna härjat i den ockuperade huvudstadens sjukhus. De hade slagit sönder kuvöserna, kastat de nyfödda barnen på golvet och låtit dem ömkligen dö. Berättelsen väckte indignation över hela världen och bidrog på ett avgörande sätt till att de som förespråkade ett militärt ingripande mot Irak fick sin vilja igenom.

Först i mars 1992 sprack lögnhistorien. Kuvösmordhistorien hade hittats på en reklamfirm i New York som fått 10 miljoner dollars av den landsflyktige emiren av Kuwait. "Kirurgen" var ingen kirurg, och "flyktigflickan" var dotter till en kuwaititsk diplomat i USA. Båda hade fått öva i dagar på sina "ögonvittnesmål" och även fått undervisning i engelska enkom för ändamålet.

Operation Ökenstorm
kostade en miljard dollars om dagen. De allierade med USA i spetsen hann döda ungefär 150.000 irakiska soldater, enligt fd justitieministern Ramsey Clark. Han medgav i ABF-huset i Stockholm den 5 december 1991, att de allierade efter vapenvilan den 26 februari 1991, utplånade en hel irakisk division, som förflyttade sig norrut. Tusentals soldater begravdes levande och döda i sina skyttegravar av snabbgående sandplogar. Enligt krigslagarna har man skyldighet att ge sjukvård åt skadade fiendesoldater.

Dr John Coleman, en judisk forskare i USA, avslöjade att president George Bush gav order om att döda 150.000 irakiska soldater, som ingick i en militär konvoj, markerad med vita flaggor, på väg ut ut Kuwait tillbaka till Irak.

60.000 ton bomber fälldes över mark och bebyggelse som man inte avsåg att träffa och som inte utgjorde "strategiska mål". Man bombade sönder vattenförsörjningen. TV visade aldrig bilder på förkolnade lik av 150.000 irakiska soldater, trots att bilderna fanns.

De civila förlusterna räknades till minst 25.000 under bombkriget, men denna siffra mångdubblades efteråt pga sanktionerna. 250.000 irakiska barn under fem års ålder dog fram till augusti 1991. Fram till maj 2000 avled en halv miljon irakiska barn, enligt Hans von Sponeck, FN:s högste ansvarige i Irak år 2000. Hans uppgift var att verkställa bestraffningen av miljoner oskyldiga människor. Även George W. Bush har som president låtit bomba Irak den 16 februari 2001.

Den 12 maj 1996 frågade en reporter Madeleine Albright, som då var USA:s FN-ambassadör, i TV-programmet Sixty Minutes: "Vi har fått höra att en halv miljon irakiska barn har dött. Jag menar, det är fler barn än de som dog i Hiroshima. Är det värt priset?" Albright svarade: "Jag anser att det är ett mycket svårt val, men priset... vi anser att det är värt priset..."

Samtidigt skapade denna situation flyktingar som skulle destabilisera västvärlden under beteckningen "det mångkultu-rella samhället" Och det är också meningen. von Sponeck berättade för 700 åhörare i Kensington Town Hall i London att det internationella samfundet tvingar varje irakisk man, kvinna och barn att leva på 252 dollars om året. De brittiska medierna nämnde inte ett enda ord om detta offentliga möte. Detta folkmord existerar inte för dem (Aftonbladet, 19 maj 2000).

Den 1 november 2000 visade Sveriges Television John Pilgers dokumentärfilm "Vem får betala?" (Paying the price - Killing the children of Iraq), som visade brittiska bombningar av irakiska får och barn som arbetade som fåraherdar sommaren 1999. Först dementerades illdådet av det brittiska försvarsdepartementet, men när bevis presenterades uppgavs det att NATO har rätt att försvara sig. Antagligen utgjorde fåren och barnen ett allvarligt hot mot NATO och EU. Nästan hälften av offren för bombningarna i Irak har varit civila.

I kriget mot Irak användes officiellt utarmat uran i pansarbrytande granater för första gången. Men dessa granater strålskadade även tusentals av de egna soldaterna. En forskargrupp, som undersökt 17 krigsveteraner, kunde visa att både i urinen och skelettet hos två av tre veteraner fanns uran. 67 % av de barn som föddes i 251 amerikanska veteranfamiljer efter kuwaitkriget hade olika missbildningar: de saknade ögon eller öron, hade ihopvuxna fingrar eller hade andningsproblem.

När en granat med uran detonerar, utvecklas också stark hetta, en stor del av uranet förpulvras. Det är sådant radioaktivt damm som amerikanska och brittiska soldater här liksom irakiska - hade andats in. Men utarmat uran kan inte innehålla U236. Utarmat utan är en lågradioktiv tungmetall (2,5 gånger tyngre än stål) som erhålls som biprodukt vid anrikning av uran 235.

Franska forskare drog en annan slutsats än att dessa granater måste ha innehållit atomavfall (U238) med högre strålnings-effekter. Under en dag kunde man få en årsdos. Ett sådant uran vållar en långsam död i cancer, obotliga njurskador och immunbristsjukdomar. Därmed kan man begripa varför Pentagon och NATO har hotat de forskare som kom sanningen för nära. Dessa vapen tillverkades av bl a Honeywell och Aerojet, som kontrolleras av frimureriet. Det brittiska atomenergiorganet AEA har enligt tidningen The Independent varnat för strålningsrisker till följd av kuwaitkriget.

Somalia
Den italienska tidninge La Repubblica avslöjade den 3 augusti 1993 i artikeln "På jakt efter olja i Somalia" att USA i Somalia egentligen ville komma åt de rikliga oljekällorna och de stratetiskt viktiga metallerna volfram och uran. I Somalia gick man in som funktionärer för den humanitära hjälpen. I början av operationen Restore Hope (Återställa hoppet) stod åter USA på general Mohammed Farah Aidids sida. Denne ledde ett rövar-band, kallat Habir-Ghedir-klanen. Det amerikanska oljebolaget Conoco spelade en avgörande roll i detta sammanhang. I utbyte mot amerikanskt stöd hade Aidid gått med på att ge Conoco ensamrätt till oljeprospekteringen. Sedan undertecknade Hawele-klanens ledare Ali Mahdi en "preliminär överens-kommelse" med Conoco, som fick ensamrätt till oljeprospek-teringen efter kriget.

Därefter beslöts att man skulle göra sig av med Aidid, och i propagandan presenterade man honom som en riktig djävul. Ojebolaget Conoco tillhör frimurarfamiljen DuPont, som deltog i finansieringen av såväl Sovjetunionen som det nationalsocia-listiska Tyskland. Eleuthere och Samuel Du Ponts kapital hade ökat från 83 miljoner dollars till 308 miljoner dollars under första världskriget.

Den italienska affärstidningen Il Globe-Ore 12:s chefredaktör Enzo Garretti avslöjade att bakom hela operationen i Somalia stod förutom oljemagnaterna även finansbolagen Goldman Sachs och Salomon Brothers (det sistnämnda bolaget har lånat pengar även till den svenska staten). Garetti skrev: "Över Somalia ligger Wall Streets skugga".

Samma skugga ligger över Europeiska Unionen. Det är samtidigt frimureriets skugga, eftersom Wall Street alltid har tjänat det internationella frimureriets intressen. Dessa intressen föreskriver bland annat att drastiskt minska världens befolkning. Just därför har man efter andra världskriget blåst upp hundratals väpnade konflikter, vilka totalt har krävt fler offer än andra världskriget gjorde.

Konflikten på Balkan
Balkankrigen var ett förspel till första världskriget. Dessa krig pågick (8 oktober 1912 - 30 maj 1913) mellan Balkanunionen och Turkiet. Den 29 juni - 10 august 1913 utkämpades Bulgariens krig mot Serbien, Grekland, Montenegro, Rumänien och Turkiet. Bulgarien förlorade i samband därmed en stor del av sitt territuorium.

Serbien, Kroatien och Slovenien förenades till ett nytt kungadöme den 1 december 1918. Senare, under andra världskriget, hjälpte brittiska agenter till att störta den jugoslaviska regeringen. Denna regering, som leddes av Dragisa Cvetkovic, föll den 27 mars 1941. Serbiens kung Peter II flydde (ironiskt nog) till London. Kungadömet var krossat.

En ny ledning med frimuraren och generalen Richard D. Simovic (chef för flygvapnet) i spetsen började genast att samarbeta med Stalin genom att skriva under ett vänskapsavtal redan den 5 april. London bistod intensivt Tito under hela andra världskriget och hjälpte honom senare till makten. Churchills roll i denna aktion var central. Efter kriget fick Tito ett enormt bistånd från väst för att bygga upp kommunismen. Utan detta bistånd hade Titos regim fallit genast. Samtidigt dolde man hans förbrytelser. Enbart USA sände Tito 35 miljarder dollars i hemligt bistånd under åren 1948-65. Detta avslöjades av en expert på internationell rätt, professor Smilja Avramov, i en intervju för den serbiska tidningen Plitika Ekspres, publicerad den 16 januari 1989. Stödet från väst täckte 60 % av kommunistregimens utgifter. Professor Avramov betonade: "Utan detta ekonomiska bistånd hade vår regim inte klarat sig".

Förenta staternas bistånd till Jugoslavien var en viktig stats-hemlighet, som den ameikanska ambassaden vägrade att kommentera. De västerländska privatbankernas hjälpinsatser blev en ännu bättre bevarad hemlighet. De brittiska frimurarna, framför allt illuminaterna som kamouflerade sig med namnet British Institute of International Affairs, hjälpte även de albanska kommunisterna till makten och gav dem all möjlig militär hjälp.

Frimurarna började på 1990-talet att agera för att tvinga Serbien närmare EU genom att göra det självförsörjande landet helt beroende av omvärlden. Det var ett envist och självständigt folk, som skulle tvingas till underkastelse med hjälp av ett krig enligt illuminaternas föreskrifter. I maj 1991 började Förenta staternas utrikesdepartement organisera oreda på Balkan. USA stoppade allt bistånd till Jugoslavien, en åtgärd som samtidigt drabbade alla delrepublikerna, och inlade sitt veto mot fortsatta IMF-lån. En utlovad kredit på 1,1 miljard dollar frös inne, och därmed även alla andra förväntade utlandslån på sammanlagt 3,5 miljarder dollars, vilka var knutna till IMF-lånen. Det var typiskt för det internationella frimureriet. Man skapar problem för att sedan erbjuda sina "förträffliga lösningar".

I ett slag störtade president George Bushs regering Jugoslavien i en spiral av totalt ekonomiskt sammanbrott med dramatiska konsekvenser för hela regionen. Redan år 1989 hade inflationen i Jugoslavien uppgått till 251,2 %.

I juni 1991 försäkrade USA:s utrikesminiter James Baker (frimurare) Jugoslaviens president Slobodan Milosevic vid ett blixtbesök i Belgrad, att USA var "för Jugoslaviens territoriella integritet", vars sönderfall hade påskyndats just av det amerikanska beslutet om kreditstopp.

Två dagar senare förklarade Kroatien och Slovenien sig för självständiga republikr, eftersom de anställdas löner inte kunnat betalas ut. En inställning av betalningarna på den 16 miljarder dollars stora utlandsskulden stod för dörren. Utlovade pengar från EG dök överhuvudtget aldrig upp.

Kroatien och Slovenien, som bara några månader tidigare hade varit beredda att stanna kvar i ett statsförbund i form av såväl en gemensam marknad och tullunion som ett gemensamt förvar i händelse av ett militärt angrepp, beslöt under dessa omstän-digheter och på grund av den serbiska överdrivna maktpolitiken att förklara sig självständiga.

Milosevic tog Bakers uttalande som ett klartecken från USA att han fick ta till vapen mot Slovenien och Kroatien. USA:s president Bill Clinton och de brittiska och franska regeringarna med alla höga frimurare i spetsen genomförde sedan en fullständig destabilisering av regionen och hela Europa.

USA, Tyskland och Israel flög i hemlighet in vapen till Kroatien och Bosnien från krigets första början. Underhåll och transporter planlades och utfördes av amerikanska soldater, enheter ur Främlingslegionen och förbundna FN-trupper i Sarajevo.

England har alltid stått bakom de händelser som rör Balkan. Brittiska agenter bedrev sin underjordiska verksamhet under oskyldig täckmantel som korrespondenter före Balkan-krigen. Umbero Pascal förklarade i Excutive Intelligence Review (2 juli 1993, nr 26, s. 30) att Balkan-krisen i början av 1990-talet styrdes av det brittiska frimureriet, som i hemlighet stödde serberna medan man hetsade till konfrontation mellan muslimer och kroater, så att de inte kunde komma med egna lösningar.

Britterna förde oftast befälet över dessa stridande grupper, som aldrig deltog i en enda aktion mot serberna. Dessa brittiska "instruktörer" styrdes av MI-6, den brittiska underrättelse-tjänstens utrikesavdelning, som i sin tur kontrolleras av det brittiska frimureriet.

Frimuraren lord Owen, som "medlade" i Bosnien-konflikten, gjorde allt för att man i början av konflikten inte skulle sätta in straffåtgärder mot Serbien. De engelska journalisterna kablade fortast möjligt ut de första bilderna på massakrerade människor men "glömde" berätta att både de kroatiska och muslimska förövarna leddes av brittiska agenter.

Under kommunisten Titos styre trakasserade albaner ständigt serber i Kosovo. Senare ville serberna ha hjälp av den natio- nalistiske presidenten Slobodan Milosevic. Det var en hjälp han gärna erbjöd.

USA:s och andra länders frimurare tänkte utnyttja denna etniska konflikt för sina ändamål. Frimurarnas hemliga aktioner drev serberna ut i ett nytt krig och ett obeskrivligt elände genom att hetsa fram ytterligare en konfrontation, denna gång i Kosovo.

Det var amerikanska regeringen, som försåg albanska terrorister (UCK) med vapen. Den judiska utrikesministern Madeleine Albright (B'nai B'rith) sade till UCK: "Om vi får den svartvita situationen vi behöver, får ni vapen. Annar blir det inga vapen".
Olika aktioner mot Serbien organiserades dessutom av USA:s finansminister Robert E. Rubin (CFR, B'nai B'rith), Morton Abramovitz, Willian Cohen (amerikansk försvarsminiter), Stuart Eizenstat (CFR) med flera.

Tysklands underrättelsetjänst tränade i hemlighet UCK sedan år 1996. Tyskarna gav UCK vapen och ammunition. Enligt USA:s utrikesdepartement var UCK en terroristorganisation år 1998. Men inte efter att detta gäng började sitt samarbete med CIA. De albanska terroristerna fick dessutom lov att finansiera sin verksamhet genom smuggling och försäljning av narkotika i Västeuropa. Carl Bildt uppgav att UCK dödade de albaner som ville ha en fredlig lösning. En sådan lösning passade inte brottslingarna.

I svenska Röda korsets paket som skulle innehålla "humanitär hjälp" till Kosovo skickades istället kamouflage uniformer, handskar, stridsoveraller med flera till UCK-terroristerna, enligt de avslöjanden som publicerades i Aftonbladet den 1 april 2000.

Det officiella målet var ett självständigt Kosovo. USA:s president Bill Clinton planerade bombningen av Serbien redan i augusti 1998. Bilderbergarna höll ett möte i Portugal den 3-6 juni 1999, då man enligt Carl Bildts uttalande på ett torgmöte i Stockholm strax före EU-valet 1999 också diskuterade Kosovo. Det gjorde man mycket grundligt.

Att slita loss Kosovo från Serbien gynnade världselitens intressen. Under andra världskriget struntade dessa krafter blankt i de baltiska länderna. Den frimurarkontrollerade World Review (England) publicerade i juni 1942 en intervju med den brittiske ministern sir Staffor Cripps, där den socialistiske frimuraren sade: "De baltiska staterna - Estland, Lettland och Litauen - måste tillhöra Sovjetunionen. De har under en lång tid varit en odelbar del av tsarriket och inte en enda har fått för sig att det skulle vara oriktigt att dessa tillhör Tsarryssland".

Om man verkligen hade velat bli av med president Milosevic, skulle han ha utsatts för ett attentat. Nej, frimurarna hade andra planer. De ville förstöra Serbien.

Tony Blair, Robin cook och James Robertson ville redan 23-25 april 1999 genomdriva ett beslut om insats av marktrupper mot Serbien. De misslyckades. Pentagon hade redan beställt 9000 tapperhetsmedaljer sk Purple Heart av Craco Industries i Texas (New York Post, 28 maj 1999).

EU-kommissionens ordförande Romano Prodi gjorde ett uttalande den 5 maj 1999 där han betonade att EU måste ha en gemensam armé för att ingripa i liknande situationer. I november 2000 uppgav massmedierna att EU:s insatsstyrka på drygt 100.000 man blir verklighet år 2003.

NATO började bomba Serbien den 24 mars 1999 (även detta datum valdes symboliskt - exakt 66 år tidigare, 24 mars 1933, hade den judiska frimurarledningen förklarat Tyskland krig i Daily Express och andra ledande tidningar världen över) och fortsatte fram till den 10 juni. Det blev en katastrof utan like. NATO:s stridsflyg fällde 10 ton bomber med uran över Kosovo och dessutom på 8 platser i Serbien och Montenegro. Detta konstaterade Radojko Pavlovic vid Institutet för naturvetenskap i Belgrad.

NATO förnekade först anklagelsen. Men bevisen är entydiga - NATO använde förbjuden ammunition - radioaktivt atomavfall (U238). Detta var ett brott mot mänskligheten. Storbritanniens premiärminister Tony Blair var medansvarig för denna krigsförbrytelse. Enlig officiella uppgifter innehöll en granat 300 gram utarmat uran, vilket innebär att minst 10 ton uran har förorenat många områden i Kosovo och Serbien. Det kan ha funnits fler granater som var preparerade med uran. Det tar 4,5 miljarder år innan detta uran blir oskadligt om man inte rensar upp de bombade områdena.

Även de förbjudna splitterbomberna kallades "fredsmomber". Samtidigt tillät man inte Ryssland att sälja sina effektiva robotar till Serbien.

Frimurarna kamouflerade sina fruktansvärda brott med påståendet att NATO skyddde småfolkens intressen. Men EU visade sig vara en krigsorganisation och inte alls ett fredsprojekt som den enfaldiga propagandan gör gällande. De brittiska piloterna visade sin cynism genom att skriva "Glad Påsk" på bomber som skulle fällas under påsknatten. Enligt frimuraren George Soros hade man genom bombningen av Serbien utplånat nationsgränserna i östra Europa (Financial Times, 8 muli 1999).

Landet gjordes ännu mer beroende av den kriminaliserade ekonomi, som styrs av olika rivaliserande ligor, som i sin tur kontrolleras av maffian på Sicilien.

Krigsförbrytartribunalen i Haag hade hela tiden haft ont om pengar. Plötsligt sade Albright att USA kommer att ge den stora pengar. Och simsalabim åtalade Haag-tribunalen Milosevic. USA och Storbritannien stödde inrättandet av krigsförbrytartribunalen mot övergrepp på Balkan, men saboterade samma förslag när det gäller Indonesien eller andra länder där spåren av deras egna brott är fullt synliga.

Den nye presidenten Vojislav Kostunica uppgav den 7 oktober 2000 att Serbien kommer att bli medlem i EU. I november 2000 bekräftades det att Serbien lämnar in ansökan om medlemskap. Frimureriet hade nått sitt mål.

Kampen om knarket i världen
Knarket strömmar nu fritt genom Balkan till EU, dess västra och norra del, däribland sverige, där kosovoalbanska kriminella ligor opererar och tar in brunt heroin i stora mängder. Många av de orsaker som satte igång konflikterna var kampen om narkotikans transportleder. Kosovoalbanska ligor får heroinet från Turkiet av den terrororganisation som kallas Grå vargarna eller av den kommunistiska terrororganisationen PKK.

Albanska förbrytarklaner styr heroinmarknaden i Skandinavien. I Sverige har polisen knutit etniska albaner till 80 % av beslagen av rökheroin. Klanerna härstammar i regel från Kosovo. Polisen har kunnat se länkar mellan heroinligorna och UCK. Partierna smugglas från Afghanistan via Turkiet in i Europa genom Kosovo. (Aftonbladet, 29 februari 2000) Narkotikapengarna investerar dessa ligor i pizzerior, butiker med mera i Sverige.

De albanska ligorna och PKK samarbetar med den nya italienska Pugliesemaffian Sacre Corona (vars högkvarter ligger i Puglia) om att via Italien föra in narkotika i EU. PKK som får vapen från Kosovo,har många heroinlaboratorier i Turkiet. PKK-ledaren Öcalan kontrollerade drogflödet. Därför var det viktigt att fånga in honom och ersättas med en pålitligare partner. PKK-terrorister utbildades i träningsläger i Libanon. PKK tillhör RIM, Internationella Revolutionära Marxister, med säte i London.

Narkotikapengar tvättas på olika maffiakontrollerade banker på Cypern. Den brittiske kriminologen Brian Saltmarsh uppskattade år 1994 att vinsten av olaglig narkotikahandel i världen uppgick till 5000 miljarder kronor. Enligt en försiktig uppskattning görs 1300 miljarder kronor av dessa vinster i Europa.

Arkans serbiska ligor var högsta beskyddare och utpressare i den kriminella miljön i Sverige. Dessa förbrytargrupperingar kontrollerar fortfarande kosovoalbanska ligor i sverige, vilka hävdar att de stöder UCK.

NATO och den svenska regeringen ser mellan fingrarna. Den kriminella verksamhet gynnar höga EU-funktionärer och frimurare. En del av serbernas underrättelsetjänst samarbetade med narkotikahandlarna. Dessa ligor sysslar också med handel med kroppsdelar (en handel som inbringar stora inkomster).

Albanska kriminella ligor ville inte ha fred med serbiska familjer i Kosovo. De ville få bort samtliga serber. Banditerna fortsätter att härja. De rånar även turkiska gästarbetare som åker genom Kosovo hem till Turkiet. Turkiska bilar och bussar plundras och bytet är ofta stort. Albanska brottslingar rövade under julen 2000 från 50 turkar i en buss 3,6 miljoner kronor (Avisen, 13 januari 2001). Ingen ingrep.

Utländska frimurarloger och underrättelsetjänster är intresserade av att splittra även albanerna. Narkotikain-komsterna fortsätter att slå sönder Albaniens ekonomi. Den lilla albanska industriproduktion som fanns krossades av det pyramidspel, som sattes igång av agenter från Israels under-rättelsetjänst Mossad.

De kosovoalbanska plundrarligorna vill integrera flyktingarna i en kriminell ekonomi, som består av vapenhadel, internationell terrorism, narkotikahandel, spionage, prostitution, människo-smuggling, kidnappningar, utpressning, handel med kroppsdelar och barnslavhandel. Cannabisodlingen ökar i Albanien. Precis som den gjorde i Libanon, där samma krafter satte igång kriget.

Supertjuven George Soros passade på att stjäla de rika guld-, silver-, bly-, zink och kadmiumfyndigheterna i Trepca i norra Kosovo i augusti 2000. Detta gjordes med hjälp av 900 NATO-soldater. Officiellt angav tjuven (ITT Kosovo Consortium, ägt av George Soros) att gruvkomplexet var för miljöfarligt för fortsatt drift och därför skulle ställas under "internationell" kontroll. Man använde tårgas och gummimantlade stålkulor mot de serber som vägrade lämna området när NATO-soldater anlände för att ockupera dessa Europas rikaste gruvor. Expropieringen av dessa gruvor i Trepca tillhörade Soros International Crisis Group progagerade redan i november 1999. Denna så kallade analysgrupp (kamoflage) finansierades av honom och av de brittiska, franska och amerikanska regeringarna. Så klar att frimurarintressen är inblandade. (Samtidsmagainet Salt, januari/februari 2001, s. 13).