9.2.2003
Florida Today
Skrivet av John kelly och Kelly Young

Bilder med låg upplösning har tagits av det militära teleskopet strax innan skytteln Columbia bröts sönder. De visar på att det finns en skada på framsidan på den vänstra vingen, nära den plats där NASA påstår att en skumbit träffade skytteln i uppskjutningsögonblicket. Det ser också ut som om det finns någon form av en svans bakom den vänstra vingen.

NASA bekräftade att utredare tittar närmare på denna bild som togs av USAs flygstridskraft och NASA offentliggjorde bilden senaste fredag på eftermiddagen. På fotografiet ser man något som ser ut som en bula på den vänstra vingen, men det är osäkert om detta är beroende av från vilken synvinkel man betraktar bilden eller inte.

"För mig förefaller det som om det är något speciellt", säger rymdprogramledaren Ron Dittemore.

Han sade att man kommer att jämföra detta fotografi med liknande som tagits vid de lyckade rymdflygningarna för att ta reda på om det finns allvarliga förändringar. När man jämför med de telemetriska utslagen från skyttelns sista ödesdigra minuter, utgör de främsta spekulationerna om att det förekom någon form av värmevågor. Dessa i sin tur bröt sönder det riskfyllda systemen bit för bit.

Flygkontrollsystemet brottades med att få farkosten på rätt köl ingen när den vänstra vingen misslyckades. Det blev en förlorad kamp som slutade med att Columbia bröts itu och dödade besättningen.

Utredarna fann en framdel, eller en viktig kantbit från skyttelns vinge i Fort Worth området på torsdagen.

"Man vet inte med säkerhet från vilken vinge den är", sade general Mike Kostelnik, tjänsteman vid NASAs avdelning för rymdflygningar.

De kanske vet det idag, sade Dittemore. Några av de värmeisolerande plattorna på spillrorna är intakta. Plattorna är försedda med koder, i stil med serienummer, målade på dem så att man snabbt kan berätta för NASAs ingenjörer exakt på vilken vinge den fanns. Vingen fördes till den närbelägna Carswell Air Force basen. Biten som består av värmeisolerande plattor är ca 26-27 inches lång och 18 inches av dem härrör sig från vingen.

Mycket över tusen personer har deltagit i sökandet efter delar i den här delen av landet där farkosten bröts itu. 220 av dem kommer från NASA, 800 är nationella vakttrupper från Texas och Louisiana och omkring 400 är federala trupper.

Man har ännu inte funnit några vrakdelar i Californien, New Mexico eller Arizona. Efter att man har samlat ihop och katalogiserat allt vid Barksdale luftstridsbas nära Shreveport och Carswell förs delarna sedan till Kennedy Space Center där utredare ska försöka rekonstruera skytteln.

Ifall fyndet man gjorde senaste torsdag visar sig vara från den vänstra vingen, kan de i kombination med fotografier och andra bevis som man redan har tillgängliga, utgöra ett viktigt spår för utredarna.

Ingen vet med säkerhet vad det var som förstörde den vänstra vingen. Oberoende av någon spricka eller söndertrasade plattor på vingen, kan det ha påskyndat scenariot, säger NASA.

Sensorer ombord på Columbia indikerade på en stigande temperatur i otakt med det som anses normalt, förekom på den vänstra vingen och på den vänstra landningsställningen. Liknande uppgifter förekom inte på den högra sidan av farkosten. Andra instrument förlagda på den vänstra vingen upphörde att fungera just innan Houston förlorade Columbias datasignaler.

Om skadan finns på den ledande vingändan, skulle detta vara mycket illa. Det är den delen på ett rymdskepp som tar emot de flesta värmepartiklarna och luftdraget mot rymdskeppet då det störtar ner genom atmosfären. Temperaturen kan stiga till 2 300 grader jämfört med mindre än 2 000 grader på ställena längre bak på skeppet.

Ingenjörsexperterna sade, att även den minsta sprickan på detta värmeisolerande material, varhelst det förekommer på vingen, kan utlösa en katastrof. Aluminiumvingen och många av de andra metalldelarna som förekommer där upphettas snabbt, temperturen stiger och sprider sig. Dessa sammantagna fel kan utgöra att raketen blir dödsdömd. Dessa måste fungera perfekt när farkosten återinträder i atmosfären.

"Det påminner om det som sker när vatten forsar ut ur en trasig damm. Det är som om man öppnade en flodränna", sade Pei-fen Hsu vid Floridas teknologiska institut. Han är professor inom avdelningen för Mekaniska- och rymdforskningsinstitutet.

Före detta och nuvarande ingenjörer inom NASA, samt utomstående experter har kommit fram till samma slutsatser.

Frågan som utlöstes var hur skadan på den ledande spetsen uppstod. Ett fotografi kunde utgöra en nyckel för dessa undersökningar. NASA får fortsättningsvis in tusentals foton tagna med alla sorters kameror. Den senaste i raden kom från USAs luftstridskrafters 3,5 meter långa teleskop i Albuquerque, N.M.

"Vi kan inte kommentera dem alla", sade Terry Walker, talesman för Kirtland luftstridsbas utanför Albuqueque. "NASA har kontrollen över alla dessa bilder". Teleskopet är 35 fot högt och väger omkring 275,000 pound. Glasskiktet som täcker teleskopet är slipat så att det har en precision på 3000 gånger tunnare än bredden på ett människohår.

Räckvidden utvecklar en optisk känsla och står för det stöd som luftstridskrafterna ger rymdforskningen. På sin hemsida säger man att man bedriva forskning på hög nivå. Det sägs, sade Kostelnik, att bilderna inte är något högrankat beslut men de togs vid den tiden när NASA började få problem med de telemetriska avläsarna från Columbia.

"Man kan dra många slutsatser av dessa observationer" från foton, sade han. Aviation Week & Space Technology sade att man har sådana viktiga beslut tagna omkring 60 sekunder före man förlorade Columbia. Tidningen rapporterade att fotot visade på en skadad spets längs med den främre delen av vingen, nära den plats där det skär in i raketkroppen. Det är inte frågan om en så detaljerad bild att ett otränat öga kan dra konkreta slutsatser av detta, sade Dittemore.

NASA sade att tusentals bilder, stillbilder och videon, har sänts till NASA från regeringsorgan, professionella och privata medborgare. "Jag kan intyga att vi ser på ett stort antal videon", sade Kostelnik.

Kostelnik sade att NASA inte bad luftstridskrafterna om att titta speciellt på undersidan av skytteln under dess landningsförsök. "De gjorde det av eget intresse. Det är inte orealistiskt och ovanligt att man tar ett stort antal bilder".

Dagen efter Columbias uppskjutning utkom undersökningsrapporter där man gjorde noggranna analyser av den skumbit som föll från den utombordsliggande tanken och som träffade den vänstra vingen.

Rapporten kom ut den 18 januari och säger att "ett ljust färgat föremål har setts träffa den ledande spetsen på den vänstra vingen. Man tror att föremålet träffade på, eller relativt nära vingroten nära rakettanken".

Ett moln av partiklar från de pulveriserade spillrorna, som NASA påstod att var skum, men som andra har sagt att de kunde vara is, flödar på yttre sidan och in under raketkroppen och ses till sist nära det vänstra fasta raketavfyrningsmolnet.

Två dagar senare summerar man: "Besluten tagna av filmerna och videona är otillräckliga för att man ska kunna se varje enskild platta. Trots det finns det inga indikationer på att en större förstörelse har uppstått då det inte uppstår förändringar i ljusstyrkan vid den vänstra nedre vingen".

Den 28 januari gör man det slutgiltiga beslutet: "analyser indikterar på en möjlig lokal skada på konstruktionen men det förekommer ingen genomborrad skada och det föreligger ingenting som påverkar säkerheten".