Olof Palme lämnade namn på svenska vänsteraktivister till USA 1950. DN kan i dag avslöja tidigare hemligstämplade dokument som visar Palmes nära samarbete med USA. Amerikanerna ville till och med försöka värva honom som CIA-agent.

En snöig och mörk onsdagskväll i februari 1968 tågar Olof Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i Moskva i spetsen för ett demonstrationståg. Den dåvarande svenske utbildningsministern har en fackla i sin högra hand och ett USA-kritiskt tal under vänster arm. Protesten mot USA:s pågående krig i Vietnam gav bilden av Palme som antiimperialist och USA-kritiker, både i Sverige och i USA. Fackeltåget ledde till den värsta diplomatiska krisen mellan Sverige och USA någonsin, ambassadören åkte till exempel hem i protest och Pentagon stoppade exporten av en ny luftvärnsrobot till Sverige.

Men blickar man tillbaka i tiden finns en annan, hittills okänd bild av Olof Palmes relationer till USA.

Det är tidig höst i Stockholm 1950. Den amerikanska rådgivaren på ambassaden Robert F Woodward träffar Olof Palme, en 23-årig studentpolitiker på uppåtgående.

Den unge svensken har deltagit i en stor, internationell, kommunistdominerad studentkonferens i Prag och nu berättar han för amerikanen om de svenska radikalerna som var delegater på konferensen.

Efter mötet sammanställer Woodward en rapport och sänder över den till Washington:

"Intervjuad av denna ambassad vid hans återkomst kommer Herr Palme bara ihåg tre av namnen på de 'sju eller åtta' kommunistiska observatörerna, de återstående fyra eller fem var, med hans ord, fullständigt okända och obetydliga personer."
(Se dokumentet här intill.)

De svenskar Olof Palme namngav för att användas av den amerikanska underrättelsetjänsten var alla medlemmar i Clarté, en liten, radikal förening och tidskrift som enligt den egna verksamhetsberättelsen för denna period byggde på några tiotal medlemmars arbetsinsatser. De tre namnen amerikanerna fick var Gunnar Claesson, Gunnar Svantesson och Hans Göran Franck.

Franck blev senare advokat, socialdemokratisk riksdagsman och ordförande i den svenska avdelningen av Amnesty International. År 1968 spekulerades det i att han skulle utses till socialdemokratisk justitieminister. Men 1950 i Prag hade han kommunistiska sympatier och hade inte gått med i det socialdemokratiska partiet ännu. Olof Palme blev medlem i socialdemokratiska studentklubben i Stockholm samma år.


Gunnar Claesson var då sekreterare i Clarté och skrev för Ny dag vid sidan av juridikstudierna. Den amerikanska ambassaden ger ett exempel på en artikel han skrivit: "Lär av bolsjevikernas erfarenheter."

Gunnar Svantesson var läkare och tillhörde Clarté i Uppsala. Han beskrivs ingående av den amerikanska ambassaden, var han bor, hans hustrus nationalitet, hans resväg och att han samlat in pengar till det kommunistiska partiets tidning Ny Dag.

Gunnar Svantesson är död sedan länge, men Helena Zymler-Svantesson, som var gift med honom, omnämns kort i amerikanska ambassadens rapport. Hon blir mycket upprörd när hon hör att Olof Palme lämnat Gunnar Svantessons namn till amerikanska ambassaden.

- Gunnar ägnade sig framför allt åt att samla namn mot atombomben, det är en hederssak i dag. Jag är stolt över att han var så framsynt. När den amerikanska ambassaden skriver att han var gift med en polska och att han åkte via Polen uppfattar jag det som en antydan om något slags spioneri. Men jag är polsk judinna som kom från Auschwitz, det är helt absurt att göra mig till en del av kalla kriget, säger Helena Zymler-Svantesson.

Olof Palme uppger bara tre av de sju svenska deltagarna för den amerikanske rådgivaren Woodward, men i själva verket kände han till namnen på alla sju. Beskrivningen av deltagarna ingår i en fyrtiofemsidig rapport till Sveriges förenade studentkårer (SFS). Läkaren Gunnar Svantesson beskrivs som den avgjort moderataste av dem alla, som reagerade mot provokationer och kränkta procedurregler.

Hans Göran Francks hustru Ingjerd Lindgaard-Franck var också aktiv i Clarté och med på Pragkonferensen, men henne nämnde Olof Palme inte för amerikanerna.

- Jag minns Palme från Prag. Han gjorde starkt intryck. Jag tyckte han var en trovärdig person, en god människa. När han mördades långt senare var det den största chocken jag fått sedan min far, som var norsk motståndsman, avrättades under kriget. Det är svårt att veta hur hans kontakter med den amerikanska ambassaden egentligen såg ut vid den tiden. De kan ha varit både ytliga och djupa, säger Ingjerd Lindgaard-Franck i dag.

Kjell Östberg är professor i samtidshistoria vid Södertörns universitet och kommer om en månad ut med första delen i en biografi över Olof Palme. Han har oberoende av DN tagit del av dokumenten till och från den amerikanska ambassaden om Palme och tycker att det är intressant att Palme bara nämner tre av namnen.

- Jag har inget svar på varför, men en teori är att han inte var bekväm med situationen, säger han.

- Att Olof Palme lämnade namn på svenskar till den amerikanska ambassaden måste ses mot bakgrund av tidsandan under kalla kriget, det sågs nog som en del i renhållningen mot kommunister. Det var under samma tid som socialdemokraterna byggde upp det register som senare blev IB. Det skapades också som en del i att tillfredsställa amerikanska intressen, säger Kjell Östberg.

De svenskar som registrerades av USA kunde få problem med att få visum till landet. Men registreringarna hade kunnat leda till betydligt allvarligare konsekvenser.