13.1.2007¨

Källa: Israelrapport.org, mailbrev 11.1.20008



Besöket av USA:s president George Bush här i Israel de senaste två dagarna har betonat den starka relation som finns mellan de två nationerna och även mellan Bush och premiärminister Olmert. Under presskonferenser har Olmert i en nästan pinsam omfattning lovordat Bush och poängterat vikten av att nå en överenskommelse med de palestinska araberna medan det finns en så stark israelvän i Vita Huset. Bush å sin sida har försäkrat Israel om hans och USA:s överlåtelse till Israels säkerhet.

Emellertid har besöket också uppenbarat spänningspunkter mellan Israel och USA. I tisdags gjorde USA:s utrikesminister Condoleezza Rice det förvånande uttalandet att USA inte skiljer på "bosättaraktivitet i östra Jerusalem och på Västbanken". Rice nämnde speciellt området Har Homa i Jerusalem, men tolkat bokstavligt skulle det innebära att stora delar av det judiskt bebodda Jerusalem såsom Gilo, French Hill, Ramot, Pisgat Zeev, och Neve Ya?akov skulle betraktas som olagliga bosättningar.

I President Bushs närvaro svarade Olmert på uttalandet från Rice genom att säga att Israel inte anser att byggnation inom Jerusalem är bosättaraktivitet. Bush valde att inte gensvara direkt på frågan, men i sitt brev till förre premiärministern Ariel Sharon 2004 verkade han bekräfta att Israel skulle behålla de judiska delarna av Jerusalem och även några av de stora bostadskvarteren som omger staden. Presidenten uppmanade dock de båda sidorna att "göra framsteg" i Jerusalems kärnfrågor, flyktingar och gränser. "USA:s roll skall vara att främja en fredsvision", sa han, och tillade att en påbjuden lösning inte håller. "Bägge sidorna måste tillsammans nå en överenskommelse på egen hand". Sedan riktade Bush sig till arabstaterna och uppmuntrade dem att "stödja palestinierna då de måste fatta svåra beslut".

Enligt Israels utrikesministeriums webbsida var diskussionen angående hotet från Iran den viktigaste delen av Bushs besök. Presidenten mötte Olmert, försvarsminister Ehud Barak och utrikesminister Tzipi Livni för att få Israels bedömning av Irans kärnvapenprogram. Efter mötet upprepade Bush att Iran verkligen var ett hot, men sa att det föredragna sättet att hantera det på är genom diplomati. Israel har länge sagt att de inte kan leva med ett kärnvapen-Iran, och diskussionerna berörde troligtvis också en militär lösning om diplomatin skulle misslyckas.

Kommentarer:
George Bushs förhållande till Israel är anmärkningsvärt på många sätt och härstammar dels från gemensamma intressen och dels från gemensam världsåskådning och delade värderingar. Bush ser klart faran av terrorism och ursäktar den aldrig, och försöker inte heller förklara eller rättfärdiga dess existens; han tror inte på moralisk likvärdighet mellan terrorister och deras offer. Han förstår Israels behov av försvarbara gränser och har också tidigare stött att Israel behåller områden i Judéen och Samarien i en eventuell överenskommelse. Bush betonar starkt gång på gång, att Israel är och måste bli erkänd som en judisk stat - och förkastar därmed det arabiska anspråket på rätten att återvända.

Presidenten avläser också den nuvarande säkerhetssituationen väl vilket han visade under presskonferensen i Ramallah i går. Tillfrågad om vägspärrarna, som de palestinska araberna kräver en nedmontering av, sa Bush helt enkelt: "Vägspärrarna återspeglar verkligheten". Med andra ord, terrorism är en verklighet och vägspärrarna är där för att förhindra den.

Ovanstående är sannerligen en anmärkningsvärd inställning hos en amerikansk president. Ändå verkar Bushs klarsynthet svika honom vid en viss punkt. Under sin vistelse i Ramallah beskrev han sin vision av en palestinsk stat med område, gränser, demokrati och säkerhet och sa att när palestinierna får alternativet presenterat för sig; en stat i fredlig samexistens med Israel eller status quo, "kommer de att välja fred".

Detta är otvivelaktigt det mest logiska man kan göra. Men frågan är om påståendet stöds av fakta. Förhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten (PA) har pågått i nästan 15 år. Om PA ville ha fred skulle man kunna förvänta sig att de skulle undervisa folket om fred och om de kompromisser som freden oundvikligen skulle innebära också för araberna. Men den palestinska myndighetens undervisningssystem lär tvärt om sina unga att hata judarna och PA:s officiella emblem innehåller en karta där Israel är ersatt av en palestinsk stat. Dessutom fortsätter PA att vägra erkänna Israel som en judisk stat. Det sista årtiondet har visat att den arabiska befolkningen har införlivat budskapet och som resultat har det blivit det blodigaste årtiondet i det moderna Israels historia.

Ett illustrerande exempel är Bushs besök i Ramallah. Innan besöket hördes krav på attacker på "slaktaren" och "brottslingen" George Bush från många delar av arabvärlden. På gatorna i Ramallah uttryckte folk sin ilska och sa att Bush inte är välkommen. Utanför PA:s högkvarter i Ramallah hängdes de amerikanska flaggorna upp så sent som möjligt för att hindra dem från att bli nerbrända. Besöket i Ramallah riskerade t.o.m. att bli inställt p.g.a. hot mot Bushs liv. På det här sättet välkomnades den presidenten som gjort tvåstatslösning till en del av sina bestämda mål. Baserat på detta, kan det förmodas att de palestinska araberna kommer att "välja fred" - eller drivs de av andra motiv? Är utplånandet av Israel fortfarande en del av deras program?

Och hur är det med de arabstater som Bush säger måste samlas för att stödja PA när de ingår fred med Israel? De häftiga protesterna mot Bushs besök hördes också från islamister i dessa nationer. Om de inte är eniga med proteststormarna varför ser vi inte ett fördömande från dessa så kallade moderata ledare och åtgärder för att tysta de protesterande? En förklaring kan vara att ledarna inte är så moderata som det påstås. En annan förklaring är att de är rädda för islamisternas makt. Om det senare är sant, då förlorar Bushs och västvärldens påstående att extremisternas antal är litet, trovärdighet. Att spela på en uppfattad svaghet hos islamisterna, vilket för övrigt inte understöds av fakta, är ett vågspel som israelerna inte borde ge sig in på.