Enda boken om hemliga
Bilderberg-gruppen
 




Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska

* Tsunami

* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa

* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU
* Böcker

* Video







- helt bortom varje som helst demokratisk ordning - skaffade sig carte blanche för utlösandet av den oljekris, som drabbade hela den industriella världen samtidigt som den hjälpte USA att i efterhand finansiera sina konstnader för V

7.4.2007

Skrivet av Jan Gillberg, DMS 2/2007 (förkortad version)

Hela artikeln kan läsas och beställas från order@dsm.nu

Den ursprungliga agendan för den mystiska och mytomspunna Bilderberggruppen var att verka för ett enande av Europa.

Europa hade genomlidit två av världshistoriens största och blodigaste krig. Två krig som utifrån ett tillbakablickande perspektiv framstår som inbördeskrig. Två krig, som resulterade i ett giganstiskt nederlag för Europa som kulturbärare - ett Europa som i sekler kommit att gälla som själva navet i den utveckling som förknippas med västerlänsk kultur. Samtidigt hade det blivit omöjligt för det kommunistiska Sovjetunionen och det kapitalistiska USA att positionera sig som överordnade och sinsemellan rivaliserande Världsmakter.

Så började det

Upphovsmannens namn är Joseph Hieronim Retinger (1888-1960). Retinger föddes i Krakow och fullgjorde under andra världskriget tjänst som hemlig agent på den brittiskpolska sidan. Att förhålla sig "hemlig" är något som i hög grad kom att utmärka honom. Han skall ha sagt: "Bara en enda gång har jag vid telefonsamtial nämnt mitt namn".

Hemlighetsmakeri är också något som mer än något annat kommit att utmärka Bilderberggruppen, vilket i sin tur kommit att göra den till den mystiska och mytomspunna maktgruppeing den blivit och fortsatt är.

Trots - eller kanske tack vare - sin diskretion lyckades Retinger knyta kontakter med personer i ledande maktpositioner världen över. Han var spindeln i det nät som spanns och som resluterade i att ett åttiotal av världens mäktiga i största hemlighet kunde samlas veckoslutet den 29-31 maj 1954 på Hotel de Bilderberg (därav gruppens namn) invid den idylliska holländska byn Oesterbekk i Nederländerna. Detta möte gäller som den första av de sedan årliga Bilderbergkonferenserna.

Konferensen i Oesterbeck, som kommit att gälla som Bilderberggruppens bildande, hade dock föregåtts av ett nätverkande under flera år. Av särskild betydelse omnämns ett möte i november 1946, som Retinger hade med USAs dåvarande ambassadör i London Averell Harriman (1891-1986), som inte bara var sin tids mest betydelse diplomater utan också en nyckelperson i olika hemliga sällskap och maktgrupper. Harriman ordnade visum åt den staslöse polacken Retinger, som sedan kunde göra en resa där han gavs möjlighet att etablera kontakt med en lång rad företrädare för den amerikanska finansaristokratin som Leffingwell (Senior Partner vid PJ Morgan's), Nelson och David Rockefeller och Sir William Wiesman (Kuhn Loeb).

Av stor betydelse för Bilderberggruppens lansering var också, att Retinger lyckades intressera Prins Berhard av Nederländerna för att ställa sig och sin konungsliga utstrålning till förfogande som gruppens ansikte utåt. Reinger var - dock utan att själv behöva synas annat än i samband med de för omvärlden hermetiskt skyddade konferenserna. Han omnämns som "en Einstein" i utövandet av "osynlig makt".

Omorienteringen

Vad som började med att i Monnets anda bidra till utvecklingen av ett "Fredens Europa" med stöd från ett till Europa vänskapligt sinnat USA kom emellertid att med åren få en helt annan inriktning. "Global Finansmakt" kom emellertid att med åren få en helt annan inriktning. "Global Finansmakt" kom att tränga ut den "Europaidealism" som var utmärkande för Retingers ursprungdsidé. Detta i en utsträckning att - som Andreas von Rétyl uttrycker det - "det ursprungliga motivet kommit att undergå en extrem förändring".

Man skulle också kunna uttrycka det som att de globala och visavi alla nationer gränsöverskridande intressena med dithörande finansmakt har "ockuperat" en institution, som bildades i helt andra syften, för att sedan, göra den till sitt eget maktinstrument. Att Bilderberggruppen har ett ursprung av ett vida mer idealistiskt slag har bara varit ägnat att underlätta i meningen att dölja den successiva omorienteringen och dess numera i massivt globala finansintressen bedrivna maktutövning. Att Retinger - den under andra världskriget hemlige agenten - sett till att omge den shanghajade institutionen med en nimbus av totalt hemlighetsmakeri gjorde denna successiva "take over" inte mindre "ändamålsenlig". Istället för att operera via frimuraraktiga sammanslutningar som Skull & Bones kunde det nu ske inte bara bakom en europieisk "skylt" utan med medverkan av med stor omsorg utvalda företrädare för Europas egen finansielit jämte likaldedes med stor omsorg utvalda toppolitiker.

Även om hemlighetsmakeriet kring Bilderberggruppen gör det svårt att precisera tidsförloppet för de förändringar, som skett i gruppens verksamhets- och stryinriktning, framstår det som klart:

* att så länge Retinger var i livet - han dog 1960 - var det han som styrde och ställde. Andreas von Rétyl beskriver honom som en man med inte bara oerhörd beslutskraft utan också med en klar inriktning vad gäller det han strävade mot och ville uppnå.

* att den omorientering som Rétyl beskriver i sin bok inträffade först efter att Retinger gått bort och ersatts med en USA eller snarare Wall Street-dominerad styrgrupp, något som Retinger själv hade banat väg för genom den USA-resa som Averell Harriman hjälpte honom att genomföra och som också tycks ha resulterat i kontakter för verksamhetens finansiering. Den första konferensen skall rentav ha finansierats med CIA-pengar.

Retinger besatt inte bara beslutskraft. Han hade inte minst genom sina eminenta språkkunskaper - en osedvanlig förmåga att knyta och utveckla personkontakter världen över. Och genom sitt "inside-kunnande" jämte en analytisk förmåga som omvittnats som knivskarp gjorde han stort intryck på "världens mäktiga". Det gjorde honom värefull för dem, som uppfattade honom som "sin man" - annars i lika mån "farlig" eller om man så vill "i vägen". Vad som då kunde göra honom till ett extra stort bekymmer var hans envishet är detta att ständigt hålla den egna kursen.

Från idealism till cynism

Den Bilderberggrupp som Andreas von Rétyl särskilt uppehåller sig kring är av ett annat slag än det paneuropeiskt inspirerade forum, som Retinger gav upphov till. Nu handlar det om makt för maktens egen skull och då en makt som först som sist mäts i ekonomisk och finansiell kontroll.

För denna förändring har den Bilderbergkonferens, som ägde rum den 11-13 juni 1973, kommit att utgöra en särskilt tydlig markering. Redan förspelet har sitt intresse. Mötet skulle äga rum på Wallenbergarnas domän Saltsjöbadens Hotel utanför Stockholm. Detta samtidigt som Vietnamrörelsen biträdd av Sveriges statsminister Olof Palme skallade sitt "USA ut ur Vietnam".

När det blev bekant att Henry Kissinger skulle delta i mötet utbröt våldsmma protester. Detta var något som fick Palme att uppdra åt sin utrikesminister - Krister Wickman att göra klart för USAs Stockholmambassadör, att Kissinger inte var välkommen att besöka Sverige. Därmed stod en allvarlig diplomatisk konflikt mellan Sverige och USA för dörren samtidigt som en ursinnig Prins Bernhard vidtog åtgärder för att i stor hast flytta mötet med den PR- skada detta skulle innebära för Sverige visavi en synnerligen inflytelserik krets.

I denna tillspetsade situation intervenerade Marcus Wallenberg. Från "Kungsträdsgårdsgatan" togs kontakt med Sverker Åström - då Sveriges FN-ambassadör. Tack vare dennes medling kunde den hotande konflikten biläggas. Mötet kunde genomföras som planerat och - som Rétyl uttrycker - det: "Kissinger kom, såg och segrade". Och Olof Palme...? Han fick snällt finna sig i att det blev som högre makter beslutat. Han ansåg sig inte ens kunna markera sitt ogillande genom att utebli från konferensen.

"Kissingeraffären" fick stor uppmärksamhet i medierna - både i Sverige och runtom i världen. Det som däremot aldrig kom fram var, att det var vid konferensen i Saltsjöbaden, som Bilderberggruppens nya maktfullkomliga ordning tillämpades på ett sätt och med en cynism som aldrig tidigare.

Det var nämligen vid 1973-års konferens i Saltsjöbaden, som denna Världens maktelit nummer 1 - helt bortom varje som helst demokratisk ordning - skaffade sig carte blanche för utlösandet av den oljekris, som drabbade hela den industriella världen samtidigt som den hjälpte USA att i efterhand finansiera sina kostnader för Vietnamkriget.

Om hur detta skulle gå till informerade herrar Walter J Levy och Henry Kissinger. Enligt den av den amerikanske oljespecialisten Levy presenterade "planen" skulle OPEC inom nära framtid fyrdubbla oljepriset. Kissinger var sedan den som förklarade, hur detta skulle få ett antal betydelsefulla och "gynnsamma effekter". Trollstaven för att förvandla denna pischock till något "gynnsamt" var den av Kissinger presenterade idén om "Petro-Dollar-Recycling". Eftersom olja handlas i dollar, skulle en fyrdubbling av världens oljenota resultera i en våldsamt ökad efterfrågan på dollar, vars värde skulle stiga! Simsalabim! Plötsligt skulle Vietnamkriget vara betalt.

Om detta fattade Bilderberggruppen beslut under några majdagar år 1973 i ett försommarfagert Saltsjöbaden. Med Olof Palme och Marcus Wallenberg som två av deltagarna.

Världsregering?

Skall man då tolka detta som att Bilderberggruppen kommit att fullgöra tjänsten som en doldsk och från insyn skyddad "Världsregering"?

Det beror på vad som läggs in i begreppen grupp respektive Världsregering. De människor som samlas till de årliga Bilderbergkonferenserna är inte desamma från år till år och kan därför inte sägas utgöra en identiskt sammanhållen grupp. Men det finns en inre kärna kallad "the steering group", till vilken också skall räknas ett antal frekvent återkommande deltagare. Man kan heller inte utesluta att det finns de som genom Bilderberggruppen utövar stort inflytande men som inte deltar i gruppens konferenser.

Denna indre kärna kan dock knappast sägas utgöra någon "Världsregering" i någon mer egentlig mening. Den bilderbergska kärnan har emellertid kopplingar till andra liknande grupperingar med sina "kärnor". Den kanske viktigaste av dessa grupperingar är Council of Foreign Relations (CRF), vars uttalade uppgift alltsedan bildandet år 1921 är att "kontrollera USA:s regering". Med sina omkring 4 000 medlemmar har också CFR sina "kärnor". Påfallande är hur dessa olika "kärnor" binds samman genom ett nätverk av personalunioner med starka bildningar till den amerikanske superkapitalismen. Rockefeller är ett återkommande namn i dessa "kärnor". Det finns även andra frekventa namn med kopplingar till den ena och samma kapitalism. Som mäktigast av alla omnämnda är David Rockefeller, som deltog i Bilderberggruppens första konferens 1954 och som sedan deltgit i mer än tjugo Bilderbergkonferenser.

Värdslig Allmäktighet

Vad ska man säga om detta? Vid Bilderbergkonferensen nu senast den 8-11 juni 2006 i Ottawa i Kanada var Jordens 6 miljarder stora befolkning föremål för debatt och överväganden. I kretsen av dessa allsmäktiga argumenterades för att detta är något som måste "justeras". Världens befolkning måste "reduceras med 80 till 90 procent"! Den sekretess man i huvudsak - men inte helt - lyckats upprätthålla kring vad som avhandlats vid dessa konferenser gör, att det inte finns någon "extern" kunskap om hur man tänker sig att genomföra en sådan "reducering".

Att den samlade "mäktighet", som Bilderberggruppen tillsammans med övriga mer eller mindre sekreta systerorganisationer besitter, skulle kunna "bana väg" för en sådan "reducering" tycks i varje fall inte den mäktigaste av dem alla - David Rockefeller - hysa tvivel om. Så här uttalade han sig den 14 september 1994 inför en FN-kommission: "All we need is the right major crisis and the nations will accept the New World Order".


Varför är detta något som långa raden av journalister bland Sveriges Viktigaste Opnionsledare inte ställer frågan om till herrar Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt eller Jacob Wallenberg? Alla dess tre deltog i denna Bilderbergkonferens i fjol, där frågan om "behovet" av en eliminering av mellan 80 och 90 procent av jordens befolkning avhandlades...

Eller anser svenska journlister, att det saknar "allmänintresse" att informera om Sveriges deltagande i denna exklusiva Maktgrupp och dess överläggningar om sådant som redan mer än en gång fått långtgående konsekvenser för hela mänskligheten?