12.4.2007

Publicerad 2007-04-02, Världen idag
av Carin Stenström

När Världen idag för ett antal år sedan började uppmärksamma Estonias förlisning och oklarheterna kring den, kom en del negativa reaktioner; gräv inte i detta, olycksförloppet är klarlagt. Idag när det blir alltmer uppenbart att det finns viktiga omständigheter som, så måste man tolka det, medvetet förtigits och förvrängts, har klagomålen upphört och förbytts i uppskattning. En tidning måste följa den väg man tror leder till sanningen.

Det är naturligtvis inte bara Världen idag som bidragit till att föra världen närmare sanningen om Estonia. Det finns flera journalister och skribenter som ägnat sig åt frågan, dock med en betydande svårighet att få uppmärksamhet. Det finns människor med stor sjö- och fartygskunskap som enträget hävdat, att det olycksförlopp som politiker och senare haverikommissionen låst sig vid, inte kan stämma; deras sakkunskap har dock inte tagits på allvar. Att Världen idag varit en nyhetstidning med relativt tät utgivning har gjort det möjligt att få ett större genomslag.

Efter hand har sprickorna i fasaden blivit allt tydligare. De uppgifter som finns i samtalsuppteckningar inom den analysgrupp som leddes av Peter Örn, är belysande. Redan under det första dygnet framhölls av högt kompetenta personer, som kommendör Emil Svensson och Sjöfartsverkets säkerhetsexpert Bengt Erik Stenmark, att ett hål under vattenytan kunde vara en orsak till det snabba sjunkförloppet. Ja, Sjöfartsverket, landets högsta samlade kompetens i dessa frågor, hävdade att förklaringen att bogvisiret slitits upp, inte höll.

Ändå angavs denna förklaring som en konstaterad sanning av dåvarande statsministern Carl Bildt. Denna, som vi nu vet, helt obestyrkta upp gift, som senare togs upp av Haverikommissionen, har skapat den förvirring kring Estonias förlisning som vi fortfarande lever med. En näraliggande reflektion är att statsministern, via sin säkerhetspolitiska grupp, hade god information om de militära transporter som vid denna tid skedde med Estonia, sannolikt också under den sista ödesdigra färden.

Nuvarande utrikesminister Carl Bildt är naturligtvis skyldig Sverige en förklaring till varför han, trots att han hade annan kvalificerad information, som ett fastställt faktum lanserade en helt obestyrkt teori om olycksorsaken. Vi har vid upprepade tillfällen sökt utrikesministern för att få en sådan kommentar, men mötts av svaret, från en pressekreterare, att utrikesministern inte har tid att ge någon sådan kommentar.

Det är naturligtvis ett helt oacceptabelt besked. I en demokrati måste ministrar vara beredda att ge svar och besked på viktiga och centrala frågor från media. Under senare år har en omfattade stab av pressekreterare byggts upp i regeringen för att sköta denna verksamhet. Tyvärr har dessa tjänstemän ofta sett som sin uppgift att försvåra i stället för underlätta kontakten mellan media och ministrar, de tycks ägna sig åt att filtrera bort dem som kan tänkas ställa besvärliga frågor. Tystnaden i samhället handlar i allt högre grad om att politiker och tjänstemän anser sig ha rätt att avstå från att svara på frågor.

Det anser inte vi. Vi kommer att fortsätta kräva Carl Bildt på besked om Estonia.