17.6.2007

Publicerad 2007-06-13, Världen Idag
av Carin Stenström

Varför är det så tyst i det samhälle som hyllar mångfald? Hur kan det komma sig att nyheter ofta speglas endast ur ett perspektiv, att endast en uppfattning framställs som acceptabel och att de som inte delar den tigs ihjäl eller framställs som avvikande, intoleranta, ja till och med onda? Bygger inte demokratin, och en positiv utveckling, på att åsikter bryts mot varandra, att idéer och lösningar testas mot varandra?

Det moderna samhällets tysthetskultur speglas på flera avdelningar i dagens tidning. På debattplats uppmärksammar Yvonne Andersson de märkliga hot- och hatreaktioner som regelmässigt kommer, om någon dristar sig att betrakta äktenskap och familj som en hörnsten i samhället, värd att slå vakt om.

På kulturuppslaget gör Christian Braw en koppling mellan Nordkorea, där varje bostad har en propagandahögtalare som inte får stängas av, och det västerländska samhället, där ett snävt, strömlinjeformat budskap, inte sällan med destruktiva förtecken, ständigt når fram till alla.

På nyhetsplats speglas den snäva nyhetsagendan genom flera artiklar som har en sak gemensamt: de publiceras i Världen idag, men knappast i något annat nyhetsmedium.
Som första tidning redogör vi för splittringen i moderaternas riksdagsgrupp när det gäller synen på äktenskapet.

Vi avslöjar sensationellt att ryska försvarsmakten i veckan på kort varsel inspekterar svenska försvarsanläggningar. Och vi publicerar en unik intervju med förre sjösäkerhetsdirektören Bengt-Erik Stenmark, som avslöjar de märkliga turerna under Estonia-katastrofens första dagar. Den som, likt Stenmark, inte omedelbart rättade in sig i ledet och slöt upp bakom den hastigt konstruerade förklaringen om ett borttappat bogvisir, försvann ut i isolering.

Här ges olika bilder av den svenska tystnaden. Debatten styrs genom hård gallring och genom att de som uttrycker ”fel” åsikt bokstavligen utsätts för hån, hot och trakassserier. Alltfler svenskar har lärt sig, vissa av dem hårdhänt och konkret, att det är farligt att uttrycka en uppfattning, än allvarligare att stå för en obekväm åsikt. Risken att bli av med sitt arbete om man inte är ja-sägare eller insmickrare är uppenbar på allt fler arbetsplatser. Ett sådant fall speglas också i dagens tidning: Uppsalaprästen Mats Jonsson som avskedades från sin tjänst för sex år sedan utan att något hållbart sakskäl presenterats.

Nyhetsvärderingen styrs genom att stora sektorer i samhället över huvud taget inte speglas i medierna. Kyrkor, stora ideella organisationer, bygder som inte hänger samman med någon storstadsregion förtigs regelmässigt i medierna, medan små extrema och udda grupper och företeelser ofta får en mycket generös bevakning. Den bild av samhället som presenteras är begränsad och därmed inte sann.

De stora medierna vill gärna framstå som etablissemangskritiker. Samtidigt går de följsamt i etablissemangets ledband när det gäller känsliga frågor. Att vi håller på att närma oss sanningen om Estonia beror knappast på berömvärda insatser från de resursstarka nyhetsmedierna, där man tvärtom systematiskt avfärdat alla frågor och invändningar kring det officiella händelseförloppet. Sanningen har grävts upp av Världen idag och andra mindre redaktioner.

Tystnaden är farlig. När ska media gemensamt börja bekämpa den i stället för att vara tystnadens vapendragare?