* 9/11
* Frimurare och illuminater
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU

DN 13 juni 2002

Barnfattigdomen har fortsatt att öka i Sverige även efter år 2000, trots politiska uttalanden om motsatsen.

Rädda Barnens ordförande Annika Åhnberg avslöjar på DN Debatt att organisationen i en kommande rapport visar hur klyftorna mellan fattiga och rika barn förstärks.Det är uppseendeväckande att ansvariga politiker på olika sätt väljer att försöka tona ner problemet med barnfattigdom i Sverige. Några flyr debatten, andra avfärdar den med att utvecklingen ändå går åt rätt håll eller använder räknemetoder, som genom att bortse från stora grupper av fattiga barn, ger en "trevligare" statistik.
Rapporten om barnfattigdom är ett första steg i uppbyggandet av ett barnindex som årligen ska spegla förändringar i barns välfärdssituation och redovisa skillnader mellan kommuner. Den första upplagan av den ekonomiska delen av barnindex sträckte sig fram till år 1999.

Nu är vi i full färd med att analysera siffrorna för år 2000 och den andra upplagan av barnindex beräknas bli helt färdig i september i år. Redan nu kan dock avslöjas att de politiker som hävdar att problemet med barnfattigdom är ett 90-talsfenomen har fel. Våra preliminära siffror visar tvärtom att skillnaderna i ekonomisk standard mellan barn i de fattigaste och rikaste familjerna har ökat i samband med den ekonomiska uppgången sedan 1998. De barn som hade det allra sämst ekonomiskt har blivit ännu fattigare. Det vore med andra ord tanklöst att blåsa faran över.

En kort tid efter det att studien om barnfattigdomen presenterades lade regeringen fram vårpropositionen. I vårpropositionens fördelningspolitiska redogörelse gör regeringen sin beräkning över andelen barn som lever i familjer med svag ekonomi.
Skillnaden mellan Rädda Barnens uppgifter och dem regeringen använder i vårpropositionen är alltför stor för att inte kommenteras. Medan regeringen i vårpropositionen beräknar att 3,6 procent av alla barn lever i familjer med svag ekonomi visar Rädda Barnens studie att 17,8 procent av alla barn lever i hushåll med svag ekonomi. Vilken siffra man
utgår ifrån har givetvis betydelse för hur man sedan bedömer frågans omfattning och betydelse...."
Annika Åhnberg

Från början ville man alltså skylla på "kvardröjande effekter av krisen under
90-talet". Men vidare analys av undersökningen visar alltså att fattigdomen fördjupats också under senare år. Annika Åhnberg skärper då tonen något, vilket hedrar en förutvarande minister.

I en kommentar till Åhnbergs artikel säger finansdepartementet irriterat bl a
"Vikten av att bekämpa barns utsatthet blir inte större för att fler barn betraktas som fattiga. Däremot kan omfattningen få betydelse för vilka åtgärder som vidtas. Vilseledande skrämselpropaganda riskerar i värsta fall att leda till felaktiga insatser. "

Departementschefens förkärlek för stereotypa klyschor är väl närmast kultförklarad efter den fantastiska presskonferensen om Inga-Lill Ahlenius avgång som RRV-chef. Och som de gamla sjunga kvittra departementsråden:

Vad är det för "felaktiga insatser" som man "i värsta fall" riskerar om barnfattigdomen överskattas, månntro? Gaskammare? Ett sådant hot utgör säkert ingen "vilseledande skrämselpropaganda" ?. Är det alltså rena rama sanningen?

Kampen mot fattigdomen väcker alltid samma entusiasm hos makthavare, vilket framgår av nästa notis. Inga löften från FN:s livsmedelsmöte DN Publicerad 13 juni 2002

FN:s livsmedelstoppmöte i Rom avslutades officiellt tidigt i dag. Inga konkreta löften gavs men deltagarna gav uttryck för politisk vilja att avskaffa världssvälten.
..
Delegater från flera nationer som deltog i livsmedelsmötet var mycket kritiska. De ansåg att mötet inte på något vis bringat världen närmare en lösning på svältproblemet.
...
En kambodjansk deltagare, Nody It, sade att toppmötet präglades av "en massa prat men inget beslut".
- Jag väntade mig ett annat resultat och fler deltagare.
En tunisier som inte ville bli namngiven påpekade att de tunga givarländerna inte kom.
- Och utan dem kan ingenting beslutas.
Fyradagarsmötet blottlade skarpa skillnader mellan rika nationer och utvecklingsländer. ....

Från TT-AFP-DN